Universal Dependencies - Swedish - LinES

s-101

sv_lines-ud-train-doc4-1292

Och så började jag se mig om efter ett fartyg – säkert det slitsammaste jobb som finns.

Then I began to look for a ship – I should think the hardest work on earth.

s-102

sv_lines-ud-train-doc4-1293

Men fartygen ville inte se åt mig.

But the ships wouldn't even look at me.

s-103

sv_lines-ud-train-doc4-1294

Och så tröttnade jag på det också.

And I got tired of that game too.

s-104

sv_lines-ud-train-doc4-1295

Som liten var jag alldeles tokig i kartor.

Now when I was a little chap I had a passion for maps.

s-105

sv_lines-ud-train-doc4-1296

Jag kunde sitta i timmar och titta på Sydamerika eller Afrika eller Australien, försjunken i upptäcktsfärdernas tjusning.

I would look for hours at South America, or Africa, or Australia, and lose myself in all the glories of exploration.

s-106

sv_lines-ud-train-doc4-1297

Vid den tiden fanns det många vita fläckar på kartan, och när jag hittade någon som tedde sig alldeles särskilt lockande (fast det gör de allesammans) satte jag fingret på den och sa: Dit ska jag resa när jag blir stor.

At that time there were many blank spaces on the earth, and when I saw one that looked particularly inviting on a map (but they all look that) I would put my finger on it and say, 'When I grow up I will go there.'

s-107

sv_lines-ud-train-doc4-1298

Nordpolen var en av de platserna, minns jag.

The North Pole was one of these places, I remember.

s-108

sv_lines-ud-train-doc4-1299

Ja, dit kom jag aldrig, och jag tänker inte försöka nu.

Well, I haven't been there yet, and shall not try now.

s-109

sv_lines-ud-train-doc4-1300

Glansen har bleknat.

The glamour's off.

s-110

sv_lines-ud-train-doc4-1301

Andra platser låg utströdda omkring ekvatorn och förresten på alla slags latituder runt båda halvkloten.

Other places were scattered about the Equator, and in every sort of latitude all over the two hemispheres.

s-111

sv_lines-ud-train-doc4-1302

Jag fick se en del av dem och... nå, det ska vi inte tala om nu.

I have been in some of them, and... well, we won't talk about that.

s-112

sv_lines-ud-train-doc4-1303

Men det fanns alltjämt en kvar – den största och så att säga vitaste – som lekte mig i hågen.

But there was one yet – the biggest, the most blank, so to speak – that I had a hankering after.

s-113

sv_lines-ud-train-doc4-1304

Visserligen var den vid det laget inte vit längre.

True, by this time it was not a blank space any more.

s-114

sv_lines-ud-train-doc4-1305

Den hade sedan min barndom fyllts med floder och sjöar och namn.

It had got filled since my boyhood with rivers and lakes and names.

s-115

sv_lines-ud-train-doc4-1306

Den hade slutat upp att vara ett underbart och hemlighetsfullt tomrum, en vit fläck som en pojke kunde drömma härliga drömmar om.

It had ceased to be a blank space of delightful mystery – a white patch for a boy to dream gloriously over.

s-116

sv_lines-ud-train-doc4-1307

Den hade blivit en mörkrets hemvist.

It had become a place of darkness.

s-117

sv_lines-ud-train-doc4-1308

Men där fanns inom den en särskild flod, en väldig flod som på kartan liknade en utrullad orm med huvudet i havet, kroppen vilande i slingor tvärs över ett stort land och stjärten dold i kontinentens innandömen.

But there was in it one river especially, a mighty big river, that you could see on the map, resembling an immense snake uncoiled, with its head in the sea, its body at rest curving afar over a vast country, and its tail lost in the depths of the land.

s-118

sv_lines-ud-train-doc4-1309

Och när jag stod och tittade på kartan över den i ett butiksfönster tjusade den mig som en orm tjusar en fågel, en dum liten fågel.

And as I looked at the map of it in a shop-window, it fascinated me as a snake would a bird – a silly little bird.

s-119

sv_lines-ud-train-doc4-1310

Sen kom jag ihåg att det fanns en stor koncern, ett bolag som hade handeln på den floden.

Then I remembered there was a big concern, a Company for trade on that river.

s-120

sv_lines-ud-train-doc4-1311

För tusan, tänkte jag, handeln på en sådan flod måste ju ske med båtar – ångbåtar!

Dash it all! I thought to myself, they can't trade without using some kind of craft on that lot of fresh water – steamboats!

s-121

sv_lines-ud-train-doc4-1312

Om jag skulle försöka få befälet på en sån!

Why shouldn't I try to get charge of one?

s-122

sv_lines-ud-train-doc4-1313

Jag gick Fleet Street fram men kunde inte skaka av mig tanken.

I went on along Fleet Street, but could not shake off the idea.

s-123

sv_lines-ud-train-doc4-1314

Ormen hade tjusat mig.

The snake had charmed me.

s-124

sv_lines-ud-train-doc4-1315

Nu låg det på kontinenten, det där, handelsbolaget, men jag har en mängd släktingar som bor där därför att det är billigt – och faktiskt inte så otrevligt som det ser ut, påstår de.

You understand it was a Continental concern, that Trading society; but I have a lot of relations living on the Continent, because it's cheap and not so nasty as it looks, they say.

s-125

sv_lines-ud-train-doc4-1316

Jag vågade antyda att bolaget drevs som ett affärsföretag – för att ge vinst.

I ventured to hint that the Company was run for profit.

s-126

sv_lines-ud-train-doc4-1317

Käre Charlie, nu glömmer du att arbetaren är värd sin lön, sa hon förnumstigt.

You forget, dear Charlie, that the laborer is worthy of his hire, she said, brightly.

s-127

sv_lines-ud-train-doc4-1318

Det är konstigt med fruntimmer att de saknar allt sinne för verkligheten.

It's queer how out of touch with truth women are.

s-128

sv_lines-ud-train-doc4-1319

De lever i sin egen värld, en värld som aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas.

They live in a world of their own, and there had never been anything like it, and never can be.

s-129

sv_lines-ud-train-doc4-1320

Den är alldeles för vacker och om de finge bygga upp den skulle den ligga i ruiner före solnedgången.

It is too beautiful altogether, and if they were to set it up it would go to pieces before the first sunset.

s-130

sv_lines-ud-train-doc4-1321

Något ofrånkomligt fanstyg som vi män har samsats helt belåtet med sen skapelsens morgon skulle sticka upp och välta alltsammans över ända.

Some confounded fact we men have been living contentedly with ever since the day of creation would start up and knock the whole thing over.

s-131

sv_lines-ud-train-doc4-1322

Ja, sen blev jag omkramad och förmanad att ha ylle närmast och skriva riktigt ofta och så vidare, och så gick jag.

After this I got embraced, told to wear flannel, be sure to write often, and so on – and I left.

s-132

sv_lines-ud-train-doc4-1323

Nere på gatan kom det över mig, varför vet jag inte, en känsla av att jag var en bedragare.

In the street – I don't know why – a queer feeling came to me that I was an impostor.

s-133

sv_lines-ud-train-doc4-1324

Det besynnerliga var att jag, som brukade kunna göra mig resklar på ett dygn för vilket hörn av världen som helst och med mindre eftertanke än flertalet ägnar ett sånt företag som att gå över gatan, greps av jag vill inte säga tvekan men liksom en häpen undran inför detta på intet vis märkvärdiga steg.

Odd thing that I, who used to clear out for any part of the world at twenty-four hours' notice, with less thought than most men give to the crossing of a street, had a moment – I won't say of hesitation, but of startled pause, before this commonplace affair.

s-134

sv_lines-ud-train-doc4-1325

Jag tror att jag bäst kan förklara det om jag säger att det under ett par sekunder kändes som om jag, i stället för att ämna resa till hjärtat av en kontinent hade stått i begrepp att tränga in i själva jordens hjärta.

The best way I can explain it to you is by saying that, for a second or two, I felt as though, instead of going to the center of a continent, I were about to set off for the center of the earth.

s-135

sv_lines-ud-train-doc4-1326

Jag reste med en fransk båt och den lade till i varenda jäkla hamn som fanns på vägen – vad jag kunde se enbart för att landsätta soldater och tulltjänstemän.

I left in a French steamer, and she called in every blamed port they have out there, for, as far as I could see, the sole purpose of landing soldiers and custom-house officers.

s-136

sv_lines-ud-train-doc4-1327

Jag iakttog kusten.

I watched the coast.

s-137

sv_lines-ud-train-doc4-1328

Att iaktta en kust som glider förbi ett fartyg är som att låta tanken syssla med en gåta.

Watching a coast as it slips by the ship is like thinking about an enigma.

s-138

sv_lines-ud-train-doc4-1329

Där ligger den framför en – leende, bister, inbjudande, ståtlig, torftig, intetsägande eller vild. Och alltid stum och med något som lockar; Kom hit och lös min gåta.

There it is before you – smiling, frowning, inviting, grand, mean, insipid, or savage, and always mute with an air of whispering,' Come and find out.

s-139

sv_lines-ud-train-doc4-1330

Den jag såg här saknade ansikte, som om den alltjämt höll på att skapas, och erbjöd en dyster och enformig anblick.

'This one was almost featureless, as if still in the making, with an aspect of monotonous grimness.

s-140

sv_lines-ud-train-doc4-1331

Yttersta brynet av en enorm djungel, så mörkt grön att den var nästan svart, med en kant av vit bränning, löpte rakt som draget med linjal långt, långt bort utmed ett hav vars glittrande blå suddades ut av ett smygande dis.

The edge of a colossal jungle, so dark-green as to be almost black, fringed with white surf, ran straight, like a ruled line, far, far away along a blue sea whose glitter was blurred by a creeping mist.

s-141

sv_lines-ud-train-doc4-1332

Solen gassade, landremsan gnistrade och droppade av fukt.

The sun was fierce, the land seemed to glisten and drip with steam.

s-142

sv_lines-ud-train-doc4-1333

Här och var syntes små gråvita fläckar i klungor innanför bården av vita bränningar, ibland med en flagga vajande ovanför sig.

Here and there grayish-whitish specks showed up, clustered inside the white surf, with a flag flying above them perhaps.

s-143

sv_lines-ud-train-doc4-1334

Sekelgammal bebyggelse och ändå bara som knappnålshuvuden mot den orörda vidden bakom.

Settlements some centuries old, and still no bigger than pin-heads on the untouched expanse of their background.

s-144

sv_lines-ud-train-doc4-1335

Vi strävade på, stannade, landsatte soldater, lade ut igen, landsatte tulltjänstemän som skulle ta upp tull i vad som såg ut som en av Gud och människor bortglömd vildmark med ett vilsekommet plåtskjul och en flaggstång i; landsatte flera soldater – som förmodligen skulle försvara tulltjänstemännen.

We pounded along, stopped, landed soldiers; went on, landed custom-house clerks to levy toll in what looked like a God-forsaken wilderness, with a tin shed and a flag-pole lost in it; landed more soldiers – to take care of the custom-house clerks, presumably.

s-145

sv_lines-ud-train-doc4-1336

Somliga lär ha drunknat i bränningarna, men det verkade som om ingen brydde sig om ifall de gjorde det eller inte.

Some, I heard, got drowned in the surf; but whether they did or not, nobody seemed particularly to care.

s-146

sv_lines-ud-train-doc4-1337

De bara kastades ut, och vi fortsatte vår väg.

They were just flung out there, and on we went.

s-147

sv_lines-ud-train-doc4-1338

Varenda dag såg kusten likadan ut, som om vi inte hade rört oss ur stället, men vi passerade flera samhällen – handelsplatser – med namn som Gran Bassam, Little Popo; namn som föreföll höra hemma i någon simpel fars utspelad mot en hotfull bakgrund.

Every day the coast looked the same, as though we had not moved; but we passed various places – trading places – with names like Gran' Bassam Little Popo, names that seemed to belong to some sordid farce acted in front of a sinister backcloth.

s-148

sv_lines-ud-train-doc4-1339

Det var som om min sysslolösa tillvaro som passagerare, min isolering bland dessa människor som jag saknade beröringspunkter med, det oljeblanka, loja vattnet, kustens trista enformighet – som om allt detta hade trängt sig emellan mig och tingens kärna, fångat mina tankar i en ödslig och meningslös kräftgång.

The idleness of a passenger, my isolation amongst all these men with whom I had no point of contact, the oily and languid sea, the uniform somberness of the coast, seemed to keep me away from the truth of things, within the toil of a mournful and senseless delusion.

s-149

sv_lines-ud-train-doc4-1340

Bränningens dån som någon gång trängde ut till oss var en fullkomlig lisa, som en medbroders röst.

The voice of the surf heard now and then was a positive pleasure, like the speech of a brother.

s-150

sv_lines-ud-train-doc4-1341

Det var någonting naturligt, som hade en förnuftig orsak, en mening.

It was something natural, that had its reason, that had a meaning.

s-151

sv_lines-ud-train-doc4-1342

Då och då skänkte mig en båt från fastlandet en flyktig kontakt med verkligheten.

Now and then a boat from the shore gave one a momentary contact with reality.

s-152

sv_lines-ud-train-doc4-1343

Den paddlades av svartingar.

It was paddled by black fellows.

s-153

sv_lines-ud-train-doc4-1344

På långt håll såg man deras ögonvitor blänka.

You could see from afar the white of their eyeballs glistening.

s-154

sv_lines-ud-train-doc4-1345

De hojtade och sjöng, svetten strömmade över deras kroppar, de hade ansikten som groteska masker; men de hade benstomme, kraftiga muskler, en vild vitalitet, en våldsam energi i sina rörelser, som var naturliga och riktiga på samma sätt som bränningen längs deras kust.

They shouted, sang; their bodies streamed with perspiration; they had faces like grotesque masks – these chaps; but they had bone, muscle, a wild vitality, an intense energy of movement, that was as natural and true as the surf along their coast.

s-155

sv_lines-ud-train-doc4-1346

De behövde ingen ursäkt för att de var där. Det var en underbar tröst att se på dem.

They wanted no excuse for being there. They were a great comfort to look at.

s-156

sv_lines-ud-train-doc4-1347

För en stund kunde jag känna att jag alltjämt tillhörde en värld av rättfram verklighet; men känslan räckte aldrig länge.

For a time I would feel I belonged still to a world of straightforward facts; but the feeling would not last long.

s-157

sv_lines-ud-train-doc4-1348

Det hände alltid något som skrämde den på flykten.

Something would turn up to scare it away.

s-158

sv_lines-ud-train-doc4-1349

En gång, minns jag, stötte vi på ett krigsfartyg för ankar utanför kusten.

Once, I remember, we came upon a man-of-war anchored off the coast.

s-159

sv_lines-ud-train-doc4-1350

Där fanns inte så mycket som ett skjul och hon låg och sköt rätt in i djungeln.

There wasn't even a shed there, and she was shelling the bush.

s-160

sv_lines-ud-train-doc4-1351

Fransmännen råkade ha ett av sina krig i gång där i närheten.

It appears the French had one of their wars going on thereabouts.

s-161

sv_lines-ud-train-doc4-1352

Fartygets flagga hängde slak som en trasa, mynningarna på de långa sextumskanonerna stack ut överallt från det låga skrovet; den oljiga, tröga dyningen lyfte och sänkte henne lojt och de smäckra masterna svajade.

Her ensign dropped limp like a rag; the muzzles of the long eight-inch guns stuck out all over the low hull; the greasy, slimy swell swung her up lazily and let her down, swaying her thin masts.

s-162

sv_lines-ud-train-doc4-1353

Där låg hon, obegriplig, i denna ändlösa tomhet av jord, himmel och vatten, och besköt en världsdel.

In the empty immensity of earth, sky, and water, there she was, incomprehensible, firing into a continent.

s-163

sv_lines-ud-train-doc4-1354

Bom! dånade en av sextumskanonerna, en liten eldslåga flammade till och försvann, litet vit rök upplöstes, en liten projektil visslade till – och ingenting hände.

Pop, would go one of the eight-inch guns; a small flame would dart and vanish, a little white smoke would disappear, a tiny projectile would give a feeble screech – and nothing happened.

s-164

sv_lines-ud-train-doc4-1355

Ingenting kunde hända.

Nothing could happen.

s-165

sv_lines-ud-train-doc4-1356

Det låg något av vansinne i hela tillställningen, en anstrykning av makabert clowneri i anblicken, som ingalunda skingrades av att någon ombord helt allvarsamt upplyste mig om att infödingarna – fiender kallade han dem! – hade ett läger någonstans därinne.

There was a touch of insanity in the proceeding, a sense of lugubrious drollery in the sight; and it was not dissipated by somebody on board assuring me earnestly there was a camp of natives – he called them enemies! – hidden out of sight somewhere.

s-166

sv_lines-ud-train-doc4-1357

Vi överlämnade hennes post (jag fick höra att männen på det ensamma fartyget dog undan av feber med en hastighet av tre om dagen) och gick vidare.

We gave her her letters (I heard the men in that lonely ship were dying of fever at the rate of three a day) and went on.

s-167

sv_lines-ud-train-doc4-1358

Vi angjorde fler platser med farsartade namn, där död och köpenskap trådde sin lustiga dans i en stillastående och jordluktande atmosfär som i ett hett gravvalv; vidare utmed hela denna konturlösa kust med sitt bräm av farlig bränning som om naturen själv hade velat avvisa intränglingar; in och ut ur floder, som såg ut som om dödsrikets flöden hade gått i dagen, med stränder som ruttnade till dy och slemtjockt vatten som trängde in bland de slingrande mangroveträden vilka tycktes vrida sig mot oss i maktlös förtvivlan.

We called at some more places with farcical names, where the merry dance of death and trade goes on in a still and earthy atmosphere as of an overheated catacomb; all along the formless coast bordered by dangerous surf, as if Nature herself had tried to ward off intruders; in and out of rivers, streams of death in life, whose banks were rotting into mud, whose waters, thickened into slime, invaded the contorted mangroves, that seemed to writhe at us in the extremity of an impotent despair.

s-168

sv_lines-ud-train-doc4-1359

Ingenstans blev vi liggande länge nog för att få någon detaljerad uppfattning, men den allmänna känslan av obestämd och beklämmande undran växte sig allt starkare.

Nowhere did we stop long enough to get a particularized impression, but the general sense of vague and oppressive wonder grew upon me.

s-169

sv_lines-ud-train-doc4-1360

Det var som en mödosam vallfärd mellan skymtande mardrömmar.

It was like a weary pilgrimage amongst hints for nightmares.

s-170

sv_lines-ud-train-doc4-1361

Det dröjde över en månad innan jag fick se den stora flodens mynning.

It was upward of thirty days before I saw the mouth of the big river.

s-171

sv_lines-ud-train-doc4-1362

Vi ankrade utanför regeringens residens.

We anchored off the seat of the government.

s-172

sv_lines-ud-train-doc4-1363

Men min uppgift väntade mig inte förrän bortemot trehundrafemti kilometer därifrån, så det första jag kunde gav jag mig av på en första etapp femti kilometer uppför floden.

But my work would not begin till some two hundred miles farther on. So as soon as I could I made a start for a place thirty miles higher up.

s-173

sv_lines-ud-train-doc4-1364

Jag for med en liten sjögående ångare.

I had my passage on a little sea-going steamer.

s-174

sv_lines-ud-train-doc4-1365

Kaptenen var svensk och eftersom han visste att jag var sjöman inviterade han mig till bryggan.

Her captain was a Swede, and knowing me for a seaman, invited me on the bridge.

s-175

sv_lines-ud-train-doc4-1366

Han var ung, mager, ljuslagd och tungsint med stripigt hår och sävliga rörelser.

He was a young man, lean, fair, and morose, with lanky hair and a shuffling gait.

s-176

sv_lines-ud-train-doc4-1367

När vi lade ut från den fallfärdiga kajen knyckte han föraktfullt med huvudet mot land.

As we left the miserable little wharf, he tossed his head contemptuously at the shore.

s-177

sv_lines-ud-train-doc4-1368

Har ni bott här? frågade han.

Been living there? he asked.

s-178

sv_lines-ud-train-doc4-1369

Ja, svarade jag.

I said, Yes.

s-179

sv_lines-ud-train-doc4-1370

Det är allt ett snyggt sällskap de här kolonialtjänstemännen – tycker ni inte? fortsatte han på mycket vårdad och bitande sarkastisk engelska.

Fine lot these government chaps – are they not? he went on, speaking English with great precision and considerable bitterness.

s-180

sv_lines-ud-train-doc4-1371

Det är konstigt vad somliga människor kan göra för några franc i månaden.

It is funny what some people will do for a few francs a month.

s-181

sv_lines-ud-train-doc4-1372

Man frågar sig vad det blir av såna när de kommer inåt land.

I wonder what becomes of that kind when it goes up country?

s-182

sv_lines-ud-train-doc4-1373

Jag svarade att jag väntade mig att få svar på den frågan ganska snart.

I said to him I expected to see that soon.

s-183

sv_lines-ud-train-doc4-1374

Åhå, sa han då.

So-o-o! he exclaimed.

s-184

sv_lines-ud-train-doc4-1375

Så makade han sig bort några steg med ett vaksamt öga föröver.

He shuffled athwart, keeping one eye ahead vigilantly.

s-185

sv_lines-ud-train-doc4-1376

Var inte för säker på det, fortsatte han.

Don't be too sure, he continued.

s-186

sv_lines-ud-train-doc4-1377

För lite sen hade jag en karl ombord som skulle uppåt floden, och han hängde sig innan han kom fram.

The other day I took up a man who hanged himself on the road.

s-187

sv_lines-ud-train-doc4-1378

Han var svensk till på köpet.

He was a Swede, too.

s-188

sv_lines-ud-train-doc4-1379

– Hängde han sig?

Hanged himself!

s-189

sv_lines-ud-train-doc4-1380

Varför det? utbrast jag.

Why, in God's name? I cried.

s-190

sv_lines-ud-train-doc4-1381

Han fortsatte att hålla utkik.

He kept on looking out watchfully.

s-191

sv_lines-ud-train-doc4-1382

Det är ju inte så gott att veta.

Who knows?

s-192

sv_lines-ud-train-doc4-1383

Solen knäckte honom kanske – eller själva landet.

The sun too much for him, or the country perhaps.

s-193

sv_lines-ud-train-doc4-1384

Sent omsider kom vi fram till en öppen raksträcka.

At last we opened a reach.

s-194

sv_lines-ud-train-doc4-1385

Ett klippstup dök upp, högar av undanforslad jord vid stranden, hus uppe på en höjd, hyddor med tak av korrugerad plåt i en söndergrävd terräng eller fastklängda vid branten.

A rocky cliff appeared, mounds of turned-up earth by the shore, houses on a hill, others, with iron roofs, amongst a waste of excavations, or hanging to the declivity.

s-195

sv_lines-ud-train-doc4-1386

Det ständiga bruset från forsarna längre upp svävade över denna bild av bebodd ödeläggelse.

A continuous noise of the rapids above hovered over this scene of inhabited devastation.

s-196

sv_lines-ud-train-doc4-1387

En massa människor, de flesta svarta och nakna, myllrade omkring som myror.

A lot of people, mostly black and naked, moved about like ants.

s-197

sv_lines-ud-train-doc4-1388

En brygga sköt ut i floden.

A jetty projected into the river.

s-198

sv_lines-ud-train-doc4-1389

Ett bländande solljus, stundtals stickande skarpt, dränkte scenen.

A blinding sunlight drowned all this at times in a sudden recrudescence of glare.

s-199

sv_lines-ud-train-doc4-1390

Där har ni bolagets station, sa svensken och pekade på tre baracker uppe i den steniga backen.

There's your Company's station, said the Swede, pointing to three wooden barrack-like structures on the rocky slope.

s-200

sv_lines-ud-train-doc4-1391

Jag skickar upp era grejor sen.

'I will send your things up.