Universal Dependencies - Swedish - LinES

s-201

sv_lines-ud-train-doc4-1392

Fyra lådor var det ju?

Four boxes did you say?

s-202

sv_lines-ud-train-doc4-1393

Jaha. Adjö då.

So. Farewell.

s-203

sv_lines-ud-train-doc4-1394

Jag stötte på en ångpanna som låg nedbäddad i gräset och sen en stig som gick uppför höjden.

'I came upon a boiler wallowing in the grass, then found a path leading up the hill.

s-204

sv_lines-ud-train-doc4-1395

Den böjde av kring klippblock och likaledes kring en liten smalspårig godsfinka som låg där kullvräkt med hjulen i vädret.

It turned aside for the bowlders, and also for an undersized railway-truck lying there on its back with its wheels in the air.

s-205

sv_lines-ud-train-doc4-1396

Ett fattades.

One was off.

s-206

sv_lines-ud-train-doc4-1397

Tingesten såg lika död ut som ett kadaver.

The thing looked as dead as the carcass of some animal.

s-207

sv_lines-ud-train-doc4-1398

Sen hittade jag mera skrot, bland annat en hög rostig räls.

I came upon more pieces of decaying machinery, a stack of rusty rails.

s-208

sv_lines-ud-train-doc4-1399

Till vänster fanns en skuggig plats under några träd och jag skymtade svarta armar och ben som gjorde en eller annan loj rörelse.

To the left a clump of trees made a shady spot, where dark things seemed to stir feebly.

s-209

sv_lines-ud-train-doc4-1400

Jag blinkade trött, backen var brant.

I blinked, the path was steep.

s-210

sv_lines-ud-train-doc4-1401

Ett horn tutade till höger om mig och svartingarna kom på benen och sprang. En dov detonation skakade marken, ett rökmoln sköt ut ur berget och mer blev det inte.

A horn tooted to the right, and I saw the black people run. A heavy and dull detonation shook the ground, a puff of smoke came out of the cliff, and that was all.

s-211

sv_lines-ud-train-doc4-1402

På klippbranten syntes ingen förändring.

No change appeared on the face of the rock.

s-212

sv_lines-ud-train-doc4-1403

Man byggde järnväg.

They were building a railway.

s-213

sv_lines-ud-train-doc4-1404

Klippan var inte i vägen eller någonting, men detta meningslösa sprängande var den enda verksamhet som pågick.

The cliff was not in the way or anything; but this objectless blasting was all the work going on.

s-214

sv_lines-ud-train-doc4-1405

Ett svagt slammer hördes bakom mig och jag vände mig om.

A slight clinking behind me made me turn my head.

s-215

sv_lines-ud-train-doc4-1406

Sex svartingar kom i gåsmarsch knogande uppför. De gick långsamt, raka i ryggen och balanserande små korgar med jord på huvudet, och slamret höll takt med deras steg.

Six black men advanced in a file, toiling up the path. They walked erect and slow, balancing small baskets full of earth on their heads, and the clink kept time with their footsteps.

s-216

sv_lines-ud-train-doc4-1407

De var klädda i svarta ländskynken och de korta ändarna bak svängde fram och tillbaka som svansar.

Black rags were wound round their loins, and the short ends behind wagged to and fro like tails.

s-217

sv_lines-ud-train-doc4-1408

Jag kunde räkna vartenda revben, deras leder var som repknutar; var och en hade en järnkrage om halsen och alla var länkade tillsammans med en kedja vars bukter svängde mellan dem med ett rytmiskt slammer.

I could see every rib, the joints of their limbs were like knots in a rope; each had an iron collar on his neck, and all were connected together with a chain whose bights swung between them, rhythmically clinking.

s-218

sv_lines-ud-train-doc4-1409

En ny knall från berget kom mig att tänka på örlogsmannen jag hade sett ligga och beskjuta en världsdel.

Another report from the cliff made me think suddenly of that ship of war I had seen firing into a continent.

s-219

sv_lines-ud-train-doc4-1410

Det var samma hotande tonfall, men de här människorna kunde inte ens den vildaste fantasi beteckna som fiender.

It was the same kind of ominous voice; but these men could by no stretch of imagination be called enemies.

s-220

sv_lines-ud-train-doc4-1411

De kallades brottslingar, och en kränkt rättvisa hade nått dem, liksom de briserande granaterna ett olösligt mysterium från havet.

They were called criminals, and the outraged law, like the bursting shells, had come to them, an insoluble mystery from over the sea.

s-221

sv_lines-ud-train-doc4-1412

Deras magra bröst flämtade i takt, de våldsamt utspärrade näsvingarna darrade, ögonen stirrade stelt uppåt stigen.

All their meager breasts panted together, the violently dilated nostrils quivered, the eyes stared stonily uphill.

s-222

sv_lines-ud-train-doc4-1413

De passerade tätt förbi mig utan en blick, med förtvivlade vildars dödsliknande likgiltighet.

They passed me within six inches, without a glance, with that complete, deathlike indifference of unhappy savages.

s-223

sv_lines-ud-train-doc4-1414

Bakom detta råmaterial vandrade en trist representant för den förädlade varan, en produkt av de nya krafter som var i rörelse, håglöst fram med ett gevär löst dinglande i handen.

Behind this raw matter one of the reclaimed, the product of the new forces at work, strolled despondently, carrying a rifle by its middle.

s-224

sv_lines-ud-train-doc4-1415

Det fattades en knapp i vapenrocken. Vid åsynen av en vit på stigen fick han kvickt upp geväret på axeln.

He had a uniform jacket with one button off, and seeing a white man on the path, hoisted his weapon to his shoulder with alacrity.

s-225

sv_lines-ud-train-doc4-1416

Det var rena försiktighetsåtgärden, för eftersom vita män var varandra så lika på avstånd kunde han inte veta vem jag var.

This was simple prudence, white men being so much alike at a distance that he could not tell who I might be.

s-226

sv_lines-ud-train-doc4-1417

Han lugnade sig hastigt och tog mig med ett stort, vitblänkande busflin och en blick på sina skyddslingar till medsvuren i sitt upphöjda värv.

He was speedily reassured, and with a large, white, rascally grin, and a glance at his charge, seemed to take me into partnership in his exalted trust.

s-227

sv_lines-ud-train-doc4-1418

När allt kom omkring var ju också jag en del av den stora sak som begagnade sig av dessa höga och rättvisa metoder.

After all, I also was a part of the great cause of these high and just proceedings.

s-228

sv_lines-ud-train-doc4-1419

I stället för att fortsätta uppåt tog jag av åt vänster nerför sluttningen.

Instead of going up, I turned and descended to the left.

s-229

sv_lines-ud-train-doc4-1420

Jag ville släppa kedjefångarna utom synhåll innan jag gick upp.

My idea was to let that chain-gang get out of sight before I climbed the hill.

s-230

sv_lines-ud-train-doc4-1421

Ni vet själva att jag inte är blöt av mig;

You know I am not particularly tender;

s-231

sv_lines-ud-train-doc4-1422

jag har fått både slå till och värja mig i mina dagar. Jag har fått sätta mig till motvärn och gå till anfall med ibland – det är bara ett annat sätt att försvara sig – utan att se så noga på vad det kostade och allteftersom det passade bäst i den miljö jag hade hamnat i.

I've had to strike and to fend off. I've had to resist and to attack sometimes – that's only one way of resisting – without counting the exact cost, according to the demands of such sort of life as I had blundered into.

s-232

sv_lines-ud-train-doc4-1423

Jag har mött våldets djävul och snikenhetens djävul och det heta begärets djävul men de djävlarna, pojkar, det var starka, levnadsglada, rödögda djävlar som red och drev män – män, säger jag.

I've seen the devil of violence, and the devil of greed, and the devil of hot desire; but, by all the stars! these were strong, lusty, red-eyed devils, that swayed and drove men – men, I tell you.

s-233

sv_lines-ud-train-doc4-1424

Men när jag stod där på sluttningen anade jag att jag i det här landets bländande solsken skulle få lära känna en penninggirig och grym galenskaps slappa, hycklande, skumögda djävul.

But as I stood on this hillside, I foresaw that in the blinding sunshine of that land I would become acquainted with a flabby, pretending, weak-eyed devil of a rapacious and pitiless folly.

s-234

sv_lines-ud-train-doc4-1425

Hur lömsk den också kunde vara skulle jag inte komma underfund med förrän flera månader senare och femtonhundra kilometer längre in.

How insidious he could be, too, I was only to find out several months later and a thousand miles farther.

s-235

sv_lines-ud-train-doc4-1426

Ett ögonblick stod jag där som slagen av en varning.

For a moment I stood appalled, as though by a warning.

s-236

sv_lines-ud-train-doc4-1427

Slutligen sneddade jag nedåt mot den träddunge jag hade sett.

Finally I descended the hill, obliquely, towards the trees I had seen.

s-237

sv_lines-ud-train-doc4-1428

Jag gick runt en stor grop som någon hade grävt i sluttningen, till vad ändamål kunde jag inte räkna ut.

I avoided a vast artificial hole somebody had been digging on the slope, the purpose of which I found it impossible to divine.

s-238

sv_lines-ud-train-doc4-1429

Det var i varje fall inget stenbrott eller sandtag.

It wasn't a quarry or a sandpit, anyhow.

s-239

sv_lines-ud-train-doc4-1430

Det var bara en grop.

It was just a hole.

s-240

sv_lines-ud-train-doc4-1431

Möjligen kan den ha varit ett utslag av en människovänlig önskan att ge brottslingarna något att göra.

It might have been connected with the philanthropic desire of giving the criminals something to do.

s-241

sv_lines-ud-train-doc4-1432

Inte vet jag.

I don't know.

s-242

sv_lines-ud-train-doc4-1433

Sen hade jag så när ramlat ner i en smal ravin, knappt mer än en skåra i bergssidan.

Then I nearly fell into a very narrow ravine, almost no more than a scar in the hillside.

s-243

sv_lines-ud-train-doc4-1434

Jag upptäckte att ett parti avloppsrör, importerade för nybyggets räkning, hade vräkts ner där.

I discovered that a lot of imported drainage-pipes for the settlement had been tumbled in there.

s-244

sv_lines-ud-train-doc4-1435

Det fanns inte ett som var helt.

There wasn't one that was not broken.

s-245

sv_lines-ud-train-doc4-1436

Bara meningslös förstörelse.

It was a wanton smash-up.

s-246

sv_lines-ud-train-doc4-1437

Äntligen kom jag fram till dungen.

at last I got under the trees.

s-247

sv_lines-ud-train-doc4-1438

Jag ville bara gå omkring i skuggan ett litet slag, men jag var inte väl inne förrän jag upptäckte att jag hade stigit innanför något slags infernos dystra ring.

My purpose was to stroll into the shade for a moment; but no sooner within than it seemed to me I had stepped into a gloomy circle of some Inferno.

s-248

sv_lines-ud-train-doc4-1439

Här var man helt nära fallen och ett oavbrutet, enahanda, vilt brusande fyllde dungens tunga stillhet – där inte en fläkt drog fram, inte ett blad rörde sig – med ett hemlighetsfullt ljud som om det utslungade jordklotets rasande fart plötsligt hade blivit hörbar.

The rapids were near, and an uninterrupted, uniform, headlong, rushing noise filled the mournful stillness of the grove, where not a breath stirred, not a leaf moved, with a mysterious sound – as though the tearing pace of the launched earth had suddenly become audible.

s-249

sv_lines-ud-train-doc4-1440

Svarta skepnader låg, hukade, satt bland träden lutade mot stammarna, fastklamrade vid marken, otydligt skymtande i skumrasket, i alla ställningar av smärta, övergivenhet och förtvivlan.

Black shapes crouched, lay, sat between the trees, leaning against the trunks, clinging to the earth, half coming out, half effaced within the dim light, in all the attitudes of pain, abandonment, and despair.

s-250

sv_lines-ud-train-doc4-1441

Han har väntat på er!

He is waiting! '

s-251

sv_lines-ud-train-doc4-1442

Jag insåg inte genast vad det där skeppsbrottet verkligen innebar.

I did not see the real significance of that wreck at once.

s-252

sv_lines-ud-train-doc4-1443

Jag tror att jag gör det nu, fast säker är jag inte – inte alls.

I fancy I see it now, but I am not sure – not at all.

s-253

sv_lines-ud-train-doc4-1444

Nog verkade händelsen lite för absurd för att ha kunnat gå rätt till.

Certainly the affair was too stupid – when I think of it – to be altogether natural.

s-254

sv_lines-ud-train-doc4-1445

Men... I varje fall framstod den just då bara som något förbaskat förargligt.

Still.... But at the moment it presented itself simply as a confounded nuisance.

s-255

sv_lines-ud-train-doc4-1446

Min flodbåt var vrak.

The steamer was sunk.

s-256

sv_lines-ud-train-doc4-1447

Den hade ångat iväg i plötsligt påkommen brådska två dagar tidigare med direktören ombord och under befäl av någon som hade anmält sig frivilligt som skeppare, och inom tre timmar hade de kört henne läck på ett stenigt grund och hon sjönk nära södra stranden.

They had started two days before in a sudden hurry up the river with the manager on board, in charge of some volunteer skipper, and before they had been out three hours they tore the bottom out of her on stones, and she sank near the south bank.

s-257

sv_lines-ud-train-doc4-1448

Jag frågade mig vad jag hade där att göra nu när min båt var borta.

I asked myself what I was to do there, now my boat was lost.

s-258

sv_lines-ud-train-doc4-1449

I själva verket fick jag fullt upp att göra med att fiska upp henne ur floden.

As a matter of fact, I had plenty to do in fishing my command out of the river.

s-259

sv_lines-ud-train-doc4-1450

Jag måste ta i håll med det redan nästa dag.

I had to set about it the very next day.

s-260

sv_lines-ud-train-doc4-1451

Det arbetet tog, jämte reparationerna sedan vrakdelarna hade fraktats till stationen, flera månader.

That, and the repairs when I brought the pieces to the station, took some months.

s-261

sv_lines-ud-train-doc4-1452

Mitt första samtal med direktören var egendomligt.

My first interview with the manager was curious.

s-262

sv_lines-ud-train-doc4-1453

Han bad mig inte sitta ner efter min trekilometerspromenad på morgonen.

He did not ask me to sit down after my twenty-mile walk that morning.

s-263

sv_lines-ud-train-doc4-1454

Han var alldaglig i hela sitt yttre – hy, anletsdrag, sätt, röst.

He was commonplace in complexion, in features, in manners, and in voice.

s-264

sv_lines-ud-train-doc4-1455

Medellängd och ordinär kroppsbyggnad.

He was of middle size and of ordinary build.

s-265

sv_lines-ud-train-doc4-1456

Ögonen, av den vanliga blå färgen, var kanske anmärkningsvärt kalla och han kunde otvivelaktigt hugga till en med blicken skarpt och djupt som med en yxa.

His eyes, of the usual blue, were perhaps remarkably cold, and he certainly could make his glance fall on one as trenchant and heavy as an axe.

s-266

sv_lines-ud-train-doc4-1457

Men till och med vid sådana tillfällen tycktes hans övriga person förneka avsikten.

But even at these times the rest of his person seemed to disclaim the intention.

s-267

sv_lines-ud-train-doc4-1458

För övrigt lade man bara märke till att hans läppar hade ett odefinierbart, svävande uttryck, någonting förstulet – ett leende – nej, inte ett leende – jag minns det, men jag kan inte beskriva det.

Otherwise there was only an indefinable, faint expression of his lips, something stealthy – a smile – not a smile – I remember it, but I can't explain.

s-268

sv_lines-ud-train-doc4-1459

Det var omedvetet, det där leendet, men det djupnade alltid för ett ögonblick just som han hade sagt något.

It was unconscious, this smile was, though just after he had said something it got intensified for an instant.

s-269

sv_lines-ud-train-doc4-1460

Det kom när han tystnade som ett insegel över orden så att det trivialaste yttrande tycktes få en outgrundlig innebörd.

It came at the end of his speeches like a seal applied on the words to make the meaning of the commonest phrase appear absolutely inscrutable.

s-270

sv_lines-ud-train-doc4-1461

Han var en vanlig trader som ända från ungdomen hade varit anställd i de här trakterna – ingenting annat.

He was a common trader, from his youth up employed in these parts – nothing more.

s-271

sv_lines-ud-train-doc4-1462

Han blev åtlydd, men han ingav varken tillgivenhet eller fruktan, inte ens respekt.

He was obeyed, yet he inspired neither love nor fear, nor even respect.

s-272

sv_lines-ud-train-doc4-1463

Han ingav en känsla av osäkerhet. Just det! Osäkerhet. Inte någon bestämd misstro – bara osäkerhet, inget annat.

He inspired uneasiness. That was it! Uneasiness. Not a definite mistrust – just uneasiness – nothing more.

s-273

sv_lines-ud-train-doc4-1464

Ni anar inte hur effektiv en sån... en sån... förmåga kan vara.

You have no idea how effective such a... a... faculty can be.

s-274

sv_lines-ud-train-doc4-1465

Han hade ingen begåvning för organisation, inget initiativ, inte ens något sinne för ordning.

He had no genius for organizing, for initiative, or for order even.

s-275

sv_lines-ud-train-doc4-1466

Det syntes på det bedrövliga skick stationen befann sig i.

That was evident in such things as the deplorable state of the station.

s-276

sv_lines-ud-train-doc4-1467

Han var obildad och ointelligent.

He had no learning, and no intelligence.

s-277

sv_lines-ud-train-doc4-1468

Sin befattning hade han fått – gissa varför! Därför att han aldrig var sjuk –

His position had come to him – why? Perhaps because he was never ill...

s-278

sv_lines-ud-train-doc4-1469

han hade tjänstgjort tre treårsperioder därute. Därför att en okuvlig hälsa blir ett slags makt i sig själv i ett sammanhang där flertalet dukar under.

He had served three terms of three years out there... Because triumphant health in the general rout of constitutions is a kind of power in itself.

s-279

sv_lines-ud-train-doc4-1470

När han for hem på semester rumlade han om i stor skala, skrytsamt, med mentaliteten hos en sjöman i hamn och bara i yttre måtto på ett annat plan.

When he went home on leave he rioted on a large scale – pompously. Jack ashore – with a difference – in externals only.

s-280

sv_lines-ud-train-doc4-1471

Det begrep man av yttranden han fällde i förbigående.

This one could gather from his casual talk.

s-281

sv_lines-ud-train-doc4-1472

Han skapade ingenting; han dög till att hålla rutinen i gång och det var allt. Men han hade sin storhet,

He originated nothing, he could keep the routine going – that's all. But he was great.

s-282

sv_lines-ud-train-doc4-1473

och den bestod i att det inte gick att avgöra vad som kunde vara drivfjädern inom en sådan människa.

He was great by this little thing that it was impossible to tell what could control such a man.

s-283

sv_lines-ud-train-doc4-1474

Den hemligheten förrådde han aldrig.

He never gave that secret away.

s-284

sv_lines-ud-train-doc4-1475

Kanske fanns det ingenting alls inom honom.

Perhaps there was nothing within him.

s-285

sv_lines-ud-train-doc4-1476

Man hajade till inför en sådan misstanke, för därute fanns det inga yttre tecken att gå efter.

Such a suspicion made one pause – for out there there were no external checks.

s-286

sv_lines-ud-train-doc4-1477

En gång när diverse tropiska åkommor hade gjort nästan varenda tjänsteman på stationen arbetsoduglig hade man hört honom säga: Folk som kommer ut hit borde inte ha några inälvor.

Once when various tropical diseases had laid low almost every agent in the station, he was heard to say, 'Men who come out here should have no entrails.

s-287

sv_lines-ud-train-doc4-1478

Han stängde till om orden med det där leendet, som om de hade varit en dörr som hade öppnats inåt ett mörker han rådde över.

'He sealed the utterance with that smile of his, as though it had been a door opening into a darkness he had in his keeping.

s-288

sv_lines-ud-train-doc4-1479

Man fick för sig att man hade skymtat någonting, men dörren var förseglad.

You fancied you had seen things – but the seal was on.

s-289

sv_lines-ud-train-doc4-1480

När han vid matdags irriterades av de vita tjänstemännens eviga käbbel om rangordningen lät han göra ett jättestort runt bord för vilket ett särskilt hus måste byggas.

When annoyed at meal-times by the constant quarrels of the white men about precedence, he ordered an immense round table to be made, for which a special house had to be built.

s-290

sv_lines-ud-train-doc4-1481

Det var stationens mäss.

This was the station's mess-room.

s-291

sv_lines-ud-train-doc4-1482

Där han satte sig var den förnämsta platsen – resten var ingenstans.

Where he sat was the first place – the rest were nowhere.

s-292

sv_lines-ud-train-doc4-1483

Och man kände att detta var hans orubbliga övertygelse.

One felt this to be his unalterable conviction.

s-293

sv_lines-ud-train-doc4-1484

Han var varken hövlig eller ohövlig.

He was neither civil nor uncivil.

s-294

sv_lines-ud-train-doc4-1485

Han var tyst.

He was quiet.

s-295

sv_lines-ud-train-doc4-1486

Han tillät sin boy, en övergödd ung kustneger, att mitt för näsan på honom behandla de vita männen med upprörande fräckhet.

He allowed his boy – an overfed young negro from the coast – to treat the white men, under his very eyes, with provoking insolence.

s-296

sv_lines-ud-train-doc4-1487

Nu satte han i gång så fort han fick syn på mig.

He began to speak as soon as he saw me.

s-297

sv_lines-ud-train-doc4-1488

Jag hade varit mycket länge på väg.

I had been very long on the road.

s-298

sv_lines-ud-train-doc4-1489

Han hade inte kunnat vänta utan fått ge sig av utan mig.

He could not wait. Had to start without me.

s-299

sv_lines-ud-train-doc4-1490

Stationerna längre uppåt floden måste ju ha avlösning.

The up-river stations had to be relieved.

s-300

sv_lines-ud-train-doc4-1491

Det hade varit så många dröjsmål redan, så han visste inte vilka som var döda och vilka som levde och hur de klarade sig – och så vidare och så vidare.

There had been so many delays already that he did not know who was dead and who was alive, and how they got on – and so on, and so on.