Universal Dependencies - Swedish - LinES

s-1

sv_lines-ud-train-doc2-358

Det var en felringning som var början till alltihop, telefonen som ringde tre gånger mitt i natten och så rösten i andra änden som frågade efter någon som inte var han.

It was a wrong number that started it, the telephone ringing three times in the dead of night, and the voice on the other end asking for someone he was not.

s-2

sv_lines-ud-train-doc2-359

Långt senare, när han var i stånd att tänka över vad det var som hänt honom, skulle han komma till den slutsatsen att ingenting var verkligt utom slumpen.

Much later, when he was able to think about the things that happened to him, he would conclude that nothing was real except chance.

s-3

sv_lines-ud-train-doc2-360

Men det var långt senare.

But that was much later.

s-4

sv_lines-ud-train-doc2-361

I början fanns bara denna händelse och dess följder.

In the beginning, there was simply the event and its consequences.

s-5

sv_lines-ud-train-doc2-362

Frågan är inte om saken hade kunnat ta en annan vändning eller om alltihop var förutbestämt i och med främlingens första ord.

Whether it might have turned out differently, or whether it was all predetermined with the first word that came from the stranger's mouth, is not the question.

s-6

sv_lines-ud-train-doc2-363

Nej, frågan är själva historien, och huruvida den betyder något eller ej är det inte historiens sak att avgöra.

The question is the story itself, and whether or not it means something is not for the story to tell.

s-7

sv_lines-ud-train-doc2-364

Vad Quinn beträffar är det inte mycket som behöver uppehålla oss.

As for Quinn, there is little that need detain us.

s-8

sv_lines-ud-train-doc2-365

Vem han var, varifrån han kom och vad han gjort är inte särskilt viktigt.

Who he was, where he came from, and what he did are of no great importance.

s-9

sv_lines-ud-train-doc2-366

Vi vet till exempel att han var trettiofem år gammal.

We know, for example, that he was thirty-five years old.

s-10

sv_lines-ud-train-doc2-367

Vi vet att han en gång varit gift, en gång varit far och att både hans hustru och hans son nu var döda.

We know that he had once been married, had once been a father, and that both his wife and son were now dead.

s-11

sv_lines-ud-train-doc2-368

Vi vet också att han skrev böcker.

We also know that he wrote books.

s-12

sv_lines-ud-train-doc2-369

Mer exakt vet vi att han skrev detektivromaner.

To be precise, we know that he wrote mystery novels.

s-13

sv_lines-ud-train-doc2-370

Dessa verk skrevs under författarnamnet William Wilson, och han framställde dem med en hastighet av en om året, vilket inbringade tillräckligt med pengar för hans anspråkslösa tillvaro i en liten lägenhet i New York.

These works were written under the name of William Wilson, and he produced them at the rate of about one a year, which brought in enough money for him to live modestly in a small New York apartment.

s-14

sv_lines-ud-train-doc2-371

Han ägnade aldrig mer än fem eller sex månader åt varje roman och resten av året var han fri att göra vad han ville.

Because he spent no more than five or six months on a novel, for the rest of the year he was free to do as he wished.

s-15

sv_lines-ud-train-doc2-372

Han läste många böcker, såg på konst, gick på bio.

He read many books, he looked at paintings, he went to the movies.

s-16

sv_lines-ud-train-doc2-373

På sommaren såg han på baseball i TV; på vintern gick han på operan.

In the summer he watched baseball on television; in the winter he went to the opera.

s-17

sv_lines-ud-train-doc2-374

Mest av allt tyckte han dock om att promenera.

More than anything, however, what he liked to do was walk.

s-18

sv_lines-ud-train-doc2-375

Nästan varje dag, i regn eller solsken, hetta eller kyla, brukade han lämna lägenheten och vandra genom staden – egentligen var han aldrig någonsin på väg någonstans, han lät bara fötterna ta honom dit de råkade gå.

Nearly every day, rain or shine, hot or cold, he would leave his apartment to walk through the city – never really going anywhere, but simply going wherever his legs happened to take him.

s-19

sv_lines-ud-train-doc2-376

New York var outtömligt, en labyrint av ändlösa steg, och hur långt han än gick, hur väl han än tyckte att han blivit bekant med dess gator och områden, kom han aldrig ifrån känslan av att ha gått vilse.

New York was an inexhaustible space, a labyrinth of endless steps, and no matter how far he walked, no matter how well he came to know its neighborhoods and streets, it always left him with the feeling of being lost.

s-20

sv_lines-ud-train-doc2-377

Vilse inte bara i staden utan även inom sig själv.

Lost, not only in the city, but within himself as well.

s-21

sv_lines-ud-train-doc2-378

Varje gång han tog en promenad kände han det som om han ginge ifrån sig själv, och genom att överlämna sig till gatornas rörelse, genom att reducera sig själv till ett iakttagande öga, kom han undan kravet att tänka, vilket mer än något annat gav honom ett slags ro, en välgörande inre tomhet.

Each time he took a walk, he felt as though he were leaving himself behind, and by giving himself up to the movement of the streets, by reducing himself to a seeing eye, he was able to escape the obligation to think, and this, more than anything else, brought him a measure of peace, a salutatory emptiness within.

s-22

sv_lines-ud-train-doc2-379

Världen fanns utanför honom, omkring honom, framför honom, och den hastighet med vilken den hela tiden förändrades gjorde det omöjligt för honom att uppehålla sig någon längre stund vid varje enskildhet.

The world was outside of him, around him, before him, and the speed with which it kept changing made it impossible for him to dwell on any one thing for very long.

s-23

sv_lines-ud-train-doc2-380

Det var rörelsen som var det viktiga, detta att sätta den ena foten framför den andra och liksom låta sig hänga på släp efter den egna kroppen.

Motion was of the essence, the act of putting one foot in front of the other and allowing himself to follow the drift of his own body.

s-24

sv_lines-ud-train-doc2-381

Genom att han vandrade utan något mål likställdes alla platser, och det hade ingen betydelse var han befann sig.

By wandering aimlessly, all places became equal, and it no longer mattered where he was.

s-25

sv_lines-ud-train-doc2-382

På sina mest lyckade vandringar nådde han fram till känslan av att vara ingenstans.

On his best walks, he was able to feel that he was nowhere.

s-26

sv_lines-ud-train-doc2-383

New York var det ingenstans han byggt upp omkring sig och han insåg att han inte längre hade någon tanke på att söka sig därifrån.

New York was the nowhere he had built around himself, and he realized that he had no intention of ever leaving it again.

s-27

sv_lines-ud-train-doc2-384

Förr i världen hade Quinn haft större ambitioner än så.

In the past, Quinn had been more ambitious.

s-28

sv_lines-ud-train-doc2-385

Som ung hade han fått flera diktsamlingar utgivna, han hade skrivit pjäser och essäer och genomfört en rad större översättningsarbeten.

As a young man, he had published several books of poetry, had written plays, critical essays, and had worked on a number of long translations.

s-29

sv_lines-ud-train-doc2-386

Men helt plötsligt hade han slutat med allt det där.

But quite abruptly, he had given up all that.

s-30

sv_lines-ud-train-doc2-387

Han berättade för sina vänner att en del av honom hade dött och att han inte ville plågas av dess gengångare.

A part of him had died, he told his friends, and he did not want it coming back to haunt him.

s-31

sv_lines-ud-train-doc2-388

Det var då han hade tagit namnet William Wilson.

It was then that he had taken on the name of William Wilson.

s-32

sv_lines-ud-train-doc2-389

Quinn var inte längre den del av honom som kunde skriva böcker, och även om Quinn fortsatte att existera på flera andra sätt så existerade han inte för någon annan än för sig själv.

Quinn was no longer that part of him that could write books, and although in many ways Quinn continued to exist, he no longer existed for anyone but himself.

s-33

sv_lines-ud-train-doc2-390

Nästa morgon vaknade Quinn tidigare än han hade gjort på flera veckor.

The next morning, Quinn woke up earlier than he had in several weeks.

s-34

sv_lines-ud-train-doc2-391

Medan han drack sitt kaffe, bredde smör på sin rostade brödskiva och läste igenom baseballresultaten i tidningen (Mets hade förlorat igen, två-ett, på ett fel i nionde omgången), hade han ingen tanke på att gå till sitt avtalade möte.

As he drank his coffee, buttered his toast, and read through the baseball scores in the paper (the Mets had lost again, two to one, on a ninth inning error), it did not occur to him that he was going to show up for his appointment.

s-35

sv_lines-ud-train-doc2-392

Till och med själva uttrycket 'sitt avtalade möte' lät främmande.

Even that locution, 'his appointment', seemed odd to him.

s-36

sv_lines-ud-train-doc2-393

Det var ju inte hans möte utan Paul Austers.

It wasn't his appointment, it was Paul Auster's.

s-37

sv_lines-ud-train-doc2-394

Och vem det kunde vara hade han ingen aning om.

And who that person was he had no idea.

s-38

sv_lines-ud-train-doc2-395

Allt eftersom tiden gick upptäckte han emellertid att han gjorde allt för att imitera en man som förberedde sig för att gå ut.

Nevertheless, as time wore on he found himself doing a good imitation of a man preparing to go out.

s-39

sv_lines-ud-train-doc2-396

Han dukade av frukostbordet, slängde tidningen på soffan, gick ut i badrummet, duschade, rakade sig, gick in i sovrummet invirad i två handdukar, öppnade garderobsdörren och valde ut de kläder han tänkte ha idag.

He cleared the table of the breakfast dishes, tossed the newspaper on the couch, went into the bathroom, showered, shaved, went on to the bedroom wrapped in two towels, opened the closet and picked out his clothes for the day.

s-40

sv_lines-ud-train-doc2-397

Han upptäckte att han lutade åt kavaj och slips.

He found himself tending toward a jacket and a tie.

s-41

sv_lines-ud-train-doc2-398

Quinn hade inte haft slips sedan hustruns och sonens begravning och han mindes inte ens om han hade någon kvar.

Quinn had not worn a tie since the funerals of his wife and son, and he could not even remember if he still owned one.

s-42

sv_lines-ud-train-doc2-399

Men där hängde det minsann en, mitt i röran.

But there it was, hanging amidst the debris of his wardrobe.

s-43

sv_lines-ud-train-doc2-400

Han avfärdade dock tanken på vit skjorta, det skulle bli lite väl formellt, och valde i stället en grå- och rödrutig historia som passade till den grå slipsen.

He dismissed a white shirt as too formal, however, and instead chose a gray and red check affair to go with the gray tie.

s-44

sv_lines-ud-train-doc2-401

Han klädde sig som i trans.

He put them on in a kind of trance.

s-45

sv_lines-ud-train-doc2-402

Inte förrän han stod med handen på dörrvredet började han misstänka vad det var han höll på med.

It was not until he had his hand on the doorknob that he began to suspect what he was doing.

s-46

sv_lines-ud-train-doc2-403

Det verkar som om jag var på väg ut, sa han för sig själv.

I seem to be going out, he said to himself.

s-47

sv_lines-ud-train-doc2-404

Men om jag är på väg ut – vart är jag då på väg?

But if I am going out, where exactly am I going?

s-48

sv_lines-ud-train-doc2-405

En timme senare, när han steg av 4:ans buss i hörnet av 70:e gatan och Femte avenyn, hade han fortfarande inget svar på den frågan.

An hour later, as he climbed from the number 4 bus at 70th Street and Fifth Avenue, he still had not answered the question.

s-49

sv_lines-ud-train-doc2-406

På ena sidan om sig hade han parken, grön i morgonsolen och med skarpa, snabbt förbiilande skuggor; på den andra sidan hade han Fricks konstmuseum, en vit, stram byggnad som tycktes överlämnad åt de döda.

To one side of him was the park, green in the morning sun, with sharp, fleeting shadows; to the other side was the Frick, white and austere, as if abandoned to the dead.

s-50

sv_lines-ud-train-doc2-407

Han stod en stund och tänkte på Vermeers Soldat och ung leende flicka och försökte erinra sig flickans ansiktsuttryck, exakt hur hon höll sina händer runt koppen, den ansiktslöse mannens rödklädda rygg.

He thought for a moment of Vermeer's Soldier and Young Girl Smiling, trying to remember the expression on the girl's face, the exact position of her hands around the cup, the red back of the faceless man.

s-51

sv_lines-ud-train-doc2-408

För sin inre syn såg han den blå kartan på väggen och solskenet som strömmade in genom fönstret, så likt det solsken som nu kringvärvde honom.

In his mind, he caught a glimpse of the blue map on the wall and the sunlight pouring through the window, so like the sunlight that surrounded him now.

s-52

sv_lines-ud-train-doc2-409

Han var hela tiden på väg.

He was walking.

s-53

sv_lines-ud-train-doc2-410

Han gick över gatan och fortsatte österut.

He was crossing the street and moving eastward.

s-54

sv_lines-ud-train-doc2-411

Vid Madison Avenue tog han av åt höger och gick ett kvarter söderut, varefter han vek av åt vänster och insåg var han befann sig.

At Madison Avenue he turned right and went south for a block, then turned left and saw where he was.

s-55

sv_lines-ud-train-doc2-412

Det verkar som om jag är framme, sa han sig.

I seem to have arrived, he said to himself.

s-56

sv_lines-ud-train-doc2-413

Han stod där framför huset ett tag, alldeles stilla.

He stood before the building and paused.

s-57

sv_lines-ud-train-doc2-414

Plötsligt tycktes saken ha förlorat sin betydelse.

It suddenly did not seem to matter anymore.

s-58

sv_lines-ud-train-doc2-415

Han kände sig förunderligt rofylld, som om allting redan hade hänt honom.

He felt remarkably calm, as if everything had already happened to him.

s-59

sv_lines-ud-train-doc2-416

Medan han öppnade porten som ledde in i trapphallen gav han sig själv en sista förmaning.

As he opened the door that would lead him into the lobby, he gave himself one last word of advice.

s-60

sv_lines-ud-train-doc2-417

Om det här verkligen händer, sa han sig, så måste jag hålla ögonen öppna.

If all this is really happening, he said, then I must keep my eyes open.

s-61

sv_lines-ud-train-doc2-418

Det var en kvinna som öppnade dörren till lägenheten.

It was a woman who opened the apartment door.

s-62

sv_lines-ud-train-doc2-419

Av någon anledning hade Quinn inte väntat sig det och det gjorde honom plötsligt förvirrad.

For some reason, Quinn had not expected this, and it threw him off track.

s-63

sv_lines-ud-train-doc2-420

Saker och ting hände redan alldeles för snabbt.

Already, things were happening too fast.

s-64

sv_lines-ud-train-doc2-421

Innan han fått en chans att smälta kvinnans närvaro, att beskriva henne för sig själv och formulera sina intryck av henne, hade hon börjat tala till honom och tvingade honom därigenom att svara.

Before he had a chance to absorb the woman's presence, to describe her to himself and form his impressions, she was talking to him, forcing him to respond.

s-65

sv_lines-ud-train-doc2-422

Följden blev att han redan från första ögonblicket förlorade terräng och kom efter sig själv.

Therefore, even in those first moments, he had lost ground, was starting to fall behind himself.

s-66

sv_lines-ud-train-doc2-423

Senare, när han väl fick tid att tänka över dessa händelser, skulle han lyckas skapa sig en helhetsbild av sitt möte med kvinnan.

Later, when he had time to reflect on these events, he would manage to piece together his encounter with the woman.

s-67

sv_lines-ud-train-doc2-424

Men då var det en bild skapad av minnet, och han var väl medveten om att företeelser i minnet hade en förmåga att underminera de företeelser man försökte minnas.

But that was the work of memory, and remembered things, he knew, had a tendency to subvert the things remembered.

s-68

sv_lines-ud-train-doc2-425

Följaktligen kunde han aldrig vara riktigt säker på denna bild.

As a consequence, he could never be sure of any of it.

s-69

sv_lines-ud-train-doc2-426

Kvinnan var trettio, möjligen trettiofem år gammal; av medellängd, generöst räknat; en aning bred över höfterna eller yppig, beroende på hur man såg det; mörkt hår, mörka ögon och en blick i dessa ögon som var på en gång både reserverad och vagt förförisk.

The woman was thirty, perhaps thirty-five; average height at best; hips a touch wide, or else voluptuous, depending on your point of view; dark hair, dark eyes, and a look in those eyes that was at once self-contained and vaguely seductive.

s-70

sv_lines-ud-train-doc2-427

Hon hade på sig en svart klänning och knallrött läppstift.

She wore a black dress and very red lipstick.

s-71

sv_lines-ud-train-doc2-428

Mr Auster? Ett försiktigt leende; huvudet frågande på sned.

Mr Auster? A tentative smile; a questioning tilt to the head.

s-72

sv_lines-ud-train-doc2-429

Det stämmer, svarade Quinn.

That's right, said Quinn.

s-73

sv_lines-ud-train-doc2-430

Jag heter Virginia Stillman, började kvinnan.

I'm Virginia Stillman, the woman began.

s-74

sv_lines-ud-train-doc2-431

Jag är Peters hustru.

Peter's wife.

s-75

sv_lines-ud-train-doc2-432

Han har väntat på er sen klockan åtta.

He's been waiting for you since eight o'clock.

s-76

sv_lines-ud-train-doc2-433

Vi sa klockan tio, sa Quinn med en blick på klockan.

The appointment was for ten, said Quinn, glancing at his watch.

s-77

sv_lines-ud-train-doc2-434

Den var prick tio.

It was exactly ten.

s-78

sv_lines-ud-train-doc2-435

Han har varit alldeles ifrån sig, förklarade kvinnan.

He's been frantic, the woman explained.

s-79

sv_lines-ud-train-doc2-436

Jag har aldrig sett honom sån förut.

I've never seen him like this before.

s-80

sv_lines-ud-train-doc2-437

Han stod inte ut med att behöva vänta.

He just couldn't wait.

s-81

sv_lines-ud-train-doc2-438

Hon öppnade dörren och släppte in Quinn.

She opened the door for Quinn.

s-82

sv_lines-ud-train-doc2-439

När han gick över tröskeln och in i lägenheten kände han att han blev alldeles tom inombords, som hade hans hjärna plötsligt stängts av.

As he crossed the threshold and entered the apartment, he could feel himself going blank, as if his brain had suddenly shut off.

s-83

sv_lines-ud-train-doc2-440

Han skulle ha velat ta till sig varenda detalj i det han såg, men för ögonblicket tycktes det vara en uppgift som översteg hans förmåga.

He had wanted to take in the details of what he was seeing, but the task was somehow beyond him at that moment.

s-84

sv_lines-ud-train-doc2-441

Avlägset, som genom en dimma, såg han lägenheten torna upp sig omkring honom.

The apartment loomed up around him as a kind of blur.

s-85

sv_lines-ud-train-doc2-442

Han insåg att den var stor, kanske fem eller sex rum, och att den var dyrbart möblerad med ett stort antal konstföremål, askkoppar av silver och elegant inramade tavlor på väggarna.

He realized that it was large, perhaps five or six rooms, and that it was richly furnished, with numerous art objects, silver ashtrays, and elaborately framed paintings on the walls.

s-86

sv_lines-ud-train-doc2-443

Men det var också allt.

But that was all.

s-87

sv_lines-ud-train-doc2-444

Inget mer än detta allmänna intryck – trots att han faktiskt var där och såg alltihop med egna ögon.

No more than a general impression – even though he was there, looking at those things with his own eyes.

s-88

sv_lines-ud-train-doc2-445

Med ens upptäckte han att han satt ensam i en soffa i vardagsrummet.

He found himself sitting on a sofa, alone in the living room.

s-89

sv_lines-ud-train-doc2-446

Han erinrade sig nu att Mrs Stillman bett honom sitta ner och vänta medan hon gick ut för att hämta sin man.

He remembered now that Mrs. Stillman had told him to wait there while she went to find her husband.

s-90

sv_lines-ud-train-doc2-447

Han visste inte hur länge sedan det var.

He couldn't say how long it had been.

s-91

sv_lines-ud-train-doc2-448

Säkert inte mer än ett par minuter.

Surely no more than a minute or two.

s-92

sv_lines-ud-train-doc2-449

Men att döma av solljuset genom fönstret verkade det vara närmare tolv på dagen.

But from the way the light was coming through the windows, it seemed to be almost noon.

s-93

sv_lines-ud-train-doc2-450

Han kom dock inte på tanken att se på klockan.

It did not occur to him, however, to consult his watch.

s-94

sv_lines-ud-train-doc2-451

Han satt kringvärvd av doften från Virginia Stillmans parfym och försjönk i föreställningar om hur hon såg ut utan kläder.

The smell of Virginia Stillman's perfume hovered around him, and he began to imagine what she looked like without any clothes on.

s-95

sv_lines-ud-train-doc2-452

Därefter började han fundera över vad Max Work skulle ha tänkt om han hade varit där.

Then he thought about what Max Work might have been thinking, had he been there.

s-96

sv_lines-ud-train-doc2-453

Han beslöt sig för att tända en cigarett.

He decided to light a cigarette.

s-97

sv_lines-ud-train-doc2-454

Han blåste röken rakt ut i mörkret.

He blew the smoke into the room.

s-98

sv_lines-ud-train-doc2-455

Det roade honom att se hur den puffade ur hans mun, upplöstes och sedan bildade nya formationer när den fångades av ljuset.

It pleased him to watch it leave his mouth in gusts, disperse, and take on new definition as the light caught it.

s-99

sv_lines-ud-train-doc2-456

Quinn hörde bakom sig hur någon kom in i rummet.

He heard the sound of someone entering the room behind him.

s-100

sv_lines-ud-train-doc2-457

Han reste sig från soffan och vände sig om mot den person han förmodade var Mrs Stillman.

Quinn stood up from the sofa and turned around, expecting to see Mrs. Stillman.