Universal Dependencies - Swedish - LinES

s-1

sv_lines-ud-dev-doc4-3574

Det kom folk hela tiden och den yngre gick fram och tillbaka och visade dem in.

People were arriving, and the younger one was walking back and forth introducing them.

s-2

sv_lines-ud-dev-doc4-3575

Den äldre bara satt.

The old one sat on her chair.

s-3

sv_lines-ud-dev-doc4-3576

Hon stödde de klacklösa filttofflorna mot en fotvärmare och i hennes knä låg en katt.

Her flat cloth slippers were propped up on a foot-warmer, and a cat reposed on her lap.

s-4

sv_lines-ud-dev-doc4-3577

Hon hade någon sorts styvstärkt vitt huckle på huvudet och en vårta på näsan, och silverbågade glasögon hängde på nästippen.

She wore a starched white affair on her head, had a wart on one cheek, and silver-rimmed spectacles hung on the tip of her nose.

s-5

sv_lines-ud-dev-doc4-3578

Hon tittade en sekund på mig över glasögonen.

She glanced at me above the glasses.

s-6

sv_lines-ud-dev-doc4-3579

Det likgiltiga lugnet i det snabba ögonkastet oroade mig.

The swift and indifferent placidity of that look troubled me.

s-7

sv_lines-ud-dev-doc4-3580

Två ungdomar med enfaldiga, förväntansfulla ansikten lotsades just in, och hon kastade samma blick av oberörd allvetenhet på dem.

Two youths with foolish and cheery countenances were being piloted over, and she threw at them the same quick glance of unconcerned wisdom.

s-8

sv_lines-ud-dev-doc4-3581

Det var som om hon hade känt till allt om dem och om mig med.

She seemed to know all about them and about me too.

s-9

sv_lines-ud-dev-doc4-3582

Det kändes kusligt.

An eerie feeling came over me.

s-10

sv_lines-ud-dev-doc4-3583

Hon hade något skrämmande och ödesbetonat över sig.

She seemed uncanny and fateful.

s-11

sv_lines-ud-dev-doc4-3584

Jag tänkte sedan långt därborta ofta på de där två som vaktade porten till mörkret medan de stickade sitt svarta ullgarn som till ett varmt täckelse: den ena som anmälde och anmälde strömmen av sökande till det okända, den andra som granskade de förhoppningsfulla och enfaldiga ansiktena med oberörda gamla ögon.

Often far away there I thought of these two, guarding the door of Darkness, knitting black wool as for a warm pall, one introducing, introducing continuously to the unknown, the other scrutinizing the cheery and foolish faces with unconcerned old eyes.

s-12

sv_lines-ud-dev-doc4-3585

Ave, gamla svartstickerska! Morituri te salutant.

Ave! Old knitter of black wool. Morituri te salutant.

s-13

sv_lines-ud-dev-doc4-3586

Få av dem hon tittade på återsåg henne någonsin – inte hälften på långa vägar.

Not many of those she looked at ever saw her again – not half, by a long way.

s-14

sv_lines-ud-dev-doc4-3587

En sak återstod – läkarundersökning.

There was yet a visit to the doctor.

s-15

sv_lines-ud-dev-doc4-3588

En ren formalitet, försäkrade sekreteraren, med en uppsyn som om han tog den livligaste del i alla mina vedermödor.

A simple formality assured me the secretary, with an air of taking an immense part in all my sorrows.

s-16

sv_lines-ud-dev-doc4-3589

Varpå en ung man med hatten ner mot ena ögonbrynet, kontorist skulle jag tro – det måste ju ha funnits en mängd personal i företaget fast hela huset var tyst som en de dödas boning – kom ner från de övre regionerna och tog mig med sig.

Accordingly a young chap wearing his hat over the left eyebrow, some clerk I suppose, – there must have been clerks in the business, though the house was as still as a house in a city of the dead, – came from somewhere up-stairs, and led me forth.

s-17

sv_lines-ud-dev-doc4-3590

Han var sjaskigt och vårdslöst klädd, med bläckfläckar på kavajärmarna, och nedanför hakan, som till formen påminde om en stöveltå, fladdrade en yvig halsduk.

He was shabby and careless, with ink-stains on the sleeves of his jacket, and his cravat was large and billowy, under a chin shaped like the toe of an old boot.

s-18

sv_lines-ud-dev-doc4-3591

Doktorn hade inte kommit än, så jag föreslog att vi skulle ta oss ett glas. Det gjorde honom så småningom helt fryntlig, och där vi satt vid vår vermouth lovsjöng han så entusiastiskt bolagets verksamhet att jag slutligen uttryckte min förvåning över att han inte själv rest dit ut.

It was a little too early for the doctor, so I proposed a drink, and thereupon he developed a vein of joviality. As we sat over our vermouths he glorified the Company's business, and by-and-by I expressed casually my surprise at him not going out there.

s-19

sv_lines-ud-dev-doc4-3592

Då blev han med ens kylig och reserverad.

He became very cool and collected all at once.

s-20

sv_lines-ud-dev-doc4-3593

Jag är inte så dum som jag ser ut, sa Platon till sina lärjungar, svarade han tillrättavisande och satte punkt med att tömma sitt glas; och så reste vi oss.

I am not such a fool as I look, quoth Plato to his disciples, he said sententiously, emptied his glass with great resolution, and we rose.

s-21

sv_lines-ud-dev-doc4-3594

Den gamle läkaren tog min puls, tydligen med tankarna på annat håll.

The old doctor felt my pulse, evidently thinking of something else the while.

s-22

sv_lines-ud-dev-doc4-3595

Jaha, nog duger han därute, muttrade han och så frågade han med en viss iver om han fick ta mått av mitt huvud.

Good, good for there, he mumbled, and then with a certain eagerness asked me whether I would let him measure my head.

s-23

sv_lines-ud-dev-doc4-3596

Litet förvånad svarade jag ja och då tog han fram ett instrument som såg ut som en krumcirkel och mätte mitt huvud framtill och baktill och härs och tvärs medan han hela tiden gjorde noggranna anteckningar.

Rather surprised, I said Yes, when he produced a thing like calipers and got the dimensions back and front and every way, taking notes carefully.

s-24

sv_lines-ud-dev-doc4-3597

Det var en orakad liten typ klädd i någonting luggslitet kaftanaktigt och med tofflor på fötterna, och jag tyckte han var en oförarglig tok.

He was an unshaven little man in a threadbare coat like a gaberdine, with his feet in slippers, and I thought him a harmless fool.

s-25

sv_lines-ud-dev-doc4-3598

Jag ber alltid om tillåtelse att för vetenskapliga ändamål mäta kraniet på dem som ger sig ut dit, sa han.

I always ask leave, in the interests of science, to measure the crania of those going out there, he said.

s-26

sv_lines-ud-dev-doc4-3599

Och när de kommer tillbaks också? undrade jag.

And when they come back, too? I asked.

s-27

sv_lines-ud-dev-doc4-3600

O nej, då träffar jag dem aldrig, svarade han, och förresten sker förändringarna inuti.

Oh, I never see them, he remarked; 'and, moreover, the changes take place inside, you know.

s-28

sv_lines-ud-dev-doc4-3601

Han smålog som åt något stilla skämt.

He smiled, as if at some quiet joke.

s-29

sv_lines-ud-dev-doc4-3602

Så ni ska ditut ni.

So you are going out there.

s-30

sv_lines-ud-dev-doc4-3603

Ja, det är ju mycket omtalat. Intressant också.

Famous. Interesting too.

s-31

sv_lines-ud-dev-doc4-3604

Han gav mig en forskande blick och gjorde ännu en anteckning.

He gave me a searching glance, and made another note.

s-32

sv_lines-ud-dev-doc4-3605

Har ni något fall av galenskap i släkten? frågade han i saklig ton.

Ever any madness in your family?' he asked, in a matter-of-fact tone.

s-33

sv_lines-ud-dev-doc4-3606

Jag blev uppbragt.

I felt very annoyed.

s-34

sv_lines-ud-dev-doc4-3607

Är det också en fråga i vetenskapens intresse?

Is that question in the interests of science too?

s-35

sv_lines-ud-dev-doc4-3608

– Det skulle, fortsatte han utan att bry sig om mitt utbrott, vara av intresse för vetenskapen att iaktta de själsliga förändringarna hos individer därute, men...

It would be, he said, without taking notice of my irritation, 'interesting for science to watch the mental changes of individuals, on the spot, but...

s-36

sv_lines-ud-dev-doc4-3609

Är ni psykiater? avbröt jag.

Are you an alienist? I interrupted.

s-37

sv_lines-ud-dev-doc4-3610

Det måste varenda läkare vara – åtminstone något, svarade den originelle mannen orubbligt.

Every doctor should be – a little, answered that original, imperturbably.

s-38

sv_lines-ud-dev-doc4-3611

Jag har en liten teori som ni, mina unga herrar som far dit ut, måste hjälpa mig att bevisa.

'I have a little theory which you Messieurs who go out there must help me to prove.

s-39

sv_lines-ud-dev-doc4-3612

Det är min andel i de förmåner mitt land kommer att inhösta genom besittningen av en så enastående koloni.

This is my share in the advantages my country shall reap from the possession of such a magnificent dependency.

s-40

sv_lines-ud-dev-doc4-3613

Rikedomarna lämnar jag åt andra.

The mere wealth I leave to others.

s-41

sv_lines-ud-dev-doc4-3614

Förlåt mina frågor, men ni är den förste engelsman som jag har haft tillfälle att iaktta...

Pardon my questions, but you are the first Englishman coming under my observation....

s-42

sv_lines-ud-dev-doc4-3615

Jag skyndade mig att försäkra honom att jag på intet vis var typisk för min nation.

'I hastened to assure him I was not in the least typical.

s-43

sv_lines-ud-dev-doc4-3616

Om jag vore det, sa jag, skulle jag inte sitta och tala med er på det här sättet.

If I were, said I, I wouldn't be talking like this with you.

s-44

sv_lines-ud-dev-doc4-3617

Vad ni säger är mycket djupsinnigt och antagligen felaktigt, sa han och skrattade.

What you say is rather profound, and probably erroneous, he said, with a laugh.

s-45

sv_lines-ud-dev-doc4-3618

Akta er för att tappa humöret, det är farligare än att gå i solen.

Avoid irritation more than exposure to the sun.

s-46

sv_lines-ud-dev-doc4-3619

Adjö.

Adieu.

s-47

sv_lines-ud-dev-doc4-3620

Hur är det ni säger på engelska – good-by?

How do you English say, eh? Good-by.

s-48

sv_lines-ud-dev-doc4-3621

Just det – good-by.

Ah! Good-by.

s-49

sv_lines-ud-dev-doc4-3622

Adjö.

Adieu.

s-50

sv_lines-ud-dev-doc4-3623

I tropikerna måste man framför allt bevara sitt lugn.

In the tropics one must before everything keep calm.

s-51

sv_lines-ud-dev-doc4-3624

Han höjde ett varnande pekfinger...

'... He lifted a warning forefinger....

s-52

sv_lines-ud-dev-doc4-3625

Du calme, du calme.

'Du calme, du calme.

s-53

sv_lines-ud-dev-doc4-3626

Adieu.

Adieu.

s-54

sv_lines-ud-dev-doc4-3627

Ännu en sak återstod – att ta farväl av min förträffliga moster.

One thing more remained to do – say good-by to my excellent aunt.

s-55

sv_lines-ud-dev-doc4-3628

Hon strålade.

I found her triumphant.

s-56

sv_lines-ud-dev-doc4-3629

Jag blev bjuden på te, det sista hyggliga teet på mången god dag, och i ett rum som på det mest välgörande sätt såg ut precis som man väntade sig att en gammal dams förmak skulle se ut hade vi en lång och trevlig pratstund framför brasan.

I had a cup of tea – the last decent cup of tea for many days – and in a room that most soothingly looked just as you would expect a lady's drawing-room to look, we had a long quiet chat by the fireside.

s-57

sv_lines-ud-dev-doc4-3630

Av vad min moster berättade fick jag så småningom klart för mig att jag för den högre dignitärens fru och för gud allena vete hur många fler hade utmålats som en enastående och högt begåvad människa, en gudasänd tur för bolaget, en kraft som man inte fick tag i alla dagar.

In the course of these confidences it became quite plain to me I had been represented to the wife of the high dignitary, and goodness knows to how many more people besides, as an exceptional and gifted creature – a piece of good fortune for the Company – a man you don't get hold of every day.

s-58

sv_lines-ud-dev-doc4-3631

Milda makter!

Good heavens!

s-59

sv_lines-ud-dev-doc4-3632

Och som skulle få befäl över en ynkedom till flodskorv med visselpipa!

and I was going to take charge of a two-penny-halfpenny river-steamboat with a penny whistle attached!

s-60

sv_lines-ud-dev-doc4-3633

Emellertid var jag också en av Arbetarna, med stort A. En ljusets budbärare, någonting i stil med en enklare apostel.

It appeared, however, I was also one of the Workers, with a capital – you know. Something like an emissary of light, something like a lower sort of apostle.

s-61

sv_lines-ud-dev-doc4-3634

En massa sån gallimatias hade varit i svang både i tal och skrift just vid den tiden och min kära moster som levde mitt i virveln av all denna humbug hade alldeles tappat sansen.

There had been a lot of such rot let loose in print and talk just about that time, and the excellent woman, living right in the rush of all that humbug, got carried off her feet.

s-62

sv_lines-ud-dev-doc4-3635

Hon talade om att 'omvända dessa okunniga miljoner från deras styggelse', tills det kändes riktigt ruskigt.

She talked about 'weaning those ignorant millions from their horrid ways', till, upon my word, she made me quite uncomfortable.

s-63

sv_lines-ud-dev-doc4-3636

Åter exploderade en sprängladdning i berget, och marken darrade till under mina fötter.

Another mine on the cliff went off, followed by a slight shudder of the soil under my feet.

s-64

sv_lines-ud-dev-doc4-3637

Arbetet gick sin gång.

The work was going on.

s-65

sv_lines-ud-dev-doc4-3638

Arbetet!

The work!

s-66

sv_lines-ud-dev-doc4-3639

Och det här var det ställe dit en del av arbetskraften hade dragit sig tillbaka för att dö.

And this was the place where some of the helpers had withdrawn to die.

s-67

sv_lines-ud-dev-doc4-3640

De dog långsamt, den saken var tydlig.

They were dying slowly – it was very clear.

s-68

sv_lines-ud-dev-doc4-3641

De var inte fiender, de var inte brottslingar, de var ingenting längre som hörde jorden till, ingenting annat än svarta skuggor av sjukdom och svält som vilade i ett virrvarr i det gröna dunklet.

They were not enemies, they were not criminals, they were nothing earthly now, – nothing but black shadows of disease and starvation, lying confusedly in the greenish gloom.

s-69

sv_lines-ud-dev-doc4-3642

Ditsläpade från alla kustens skrymslen, allt enligt fullt lagliga anställningskontrakt, bortkomna i en ovan miljö med främmande kost, sjuknade de, förlorade arbetsförmågan och tilläts sedan att krypa undan och vila.

Brought from all the recesses of the coast in all the legality of time contracts, lost in uncongenial surroundings, fed on unfamiliar food, they sickened, became inefficient, and were then allowed to crawl away and rest.

s-70

sv_lines-ud-dev-doc4-3643

Dessa makabra gestalter var fria som luften och inte mycket mer substantiella.

These moribund shapes were free as air – and nearly as thin.

s-71

sv_lines-ud-dev-doc4-3644

Jag började urskilja de glimmande ögonvitorna under träden.

I began to distinguish the gleam of eyes under the trees.

s-72

sv_lines-ud-dev-doc4-3645

När jag råkade se ned upptäckte jag ett ansikte helt nära min hand.

Then, glancing down, I saw a face near my hand.

s-73

sv_lines-ud-dev-doc4-3646

Det svarta benranglet låg utsträckt med ena axeln mot ett träd, ögonlocken lyftes långsamt och de insjunkna ögonen såg upp mot mig, stora och tomma med liksom ett blint, vitt fladder längst in, som långsamt dog bort.

The black bones reclined at full length with one shoulder against the tree, and slowly the eyelids rose and the sunken eyes looked up at me, enormous and vacant, a kind of blind, white flicker in the depths of the orbs, which died out slowly.

s-74

sv_lines-ud-dev-doc4-3647

Mannen verkade ung – nästan bara pojken – men man vet aldrig riktigt med de där.

The man seemed young – almost a boy – but you know with them it's hard to tell.

s-75

sv_lines-ud-dev-doc4-3648

Jag kunde inte hitta på något annat att göra än att räcka honom en av mina goda svenska skeppsskorpor som jag hade i fickan.

I found nothing else to do but to offer him one of my good Swede's ship's biscuits I had in my pocket.

s-76

sv_lines-ud-dev-doc4-3649

Fingrarna slöts långsamt om den och höll fast – därutöver inte en rörelse, inte en blick.

The fingers closed slowly on it and held – there was no other movement and no other glance.

s-77

sv_lines-ud-dev-doc4-3650

Han hade knutit en vit ullgarnsända om halsen. Varför?

He had tied a bit of white worsted round his neck – Why?

s-78

sv_lines-ud-dev-doc4-3651

Var hade han fått den ifrån?

Where did he get it?

s-79

sv_lines-ud-dev-doc4-3652

Var det ett hederstecken, en prydnad, en amulett, en påminnelse?

Was it a badge – an ornament – a charm – a propitiatory act?

s-80

sv_lines-ud-dev-doc4-3653

Fanns det alls någon tanke förbunden med den?

Was there any idea at all connected with it?

s-81

sv_lines-ud-dev-doc4-3654

Den verkade så överraskande omkring den svarta halsen, den där vita garnändan från andra sidan havet.

It looked startling round his black neck, this bit of white thread from beyond the seas.

s-82

sv_lines-ud-dev-doc4-3655

Nära samma träd satt två andra gytter av spetsiga vinklar med knäna uppdragna.

Near the same tree two more bundles of acute angles sat with their legs drawn up.

s-83

sv_lines-ud-dev-doc4-3656

Det ena höll hakan mot knäna och stirrade på ett outhärdligt och hemskt sätt ut i tomma intet; hans medspöke vilade pannan, liksom överväldigad av oändlig trötthet; och runt omkring var andra kringspridda i varje tänkbar ställning av förvriden kollaps – som på någon tavla av en massaker eller en förhärjande farsot.

One, with his chin propped on his knees, stared at nothing, in an intolerable and appalling manner: his brother phantom rested its forehead, as if overcome with a great weariness; and all about others were scattered in every pose of contorted collapse, as in some picture of a massacre or a pestilence.

s-84

sv_lines-ud-dev-doc4-3657

Medan jag stod där skräckslagen reste sig en av varelserna på alla fyra och kröp ner till floden för att dricka.

While I stood horror-struck, one of these creatures rose to his hands and knees, and went off on all-fours towards the river to drink.

s-85

sv_lines-ud-dev-doc4-3658

Han lapade vatten ur handen, sen satte han sig upp i solskenet, korsade benen framför sig och lät efter en stund det ulliga huvudet falla ner mot bröstet.

He lapped out of his hand, then sat up in the sunlight, crossing his shins in front of him, and after a time let his woolly head fall on his breastbone.

s-86

sv_lines-ud-dev-doc4-3659

Jag hade tappat lusten att promenera i skuggan och skyndade mig upp mot stationen.

I didn't want any more loitering in the shade, and I made haste towards the station.

s-87

sv_lines-ud-dev-doc4-3660

Nära byggnaderna mötte jag en vit man som var ett sådant under av elegans att jag i första ögonblicket trodde att jag såg i syne.

When near the buildings I met a white man, in such an unexpected elegance of get-up that in the first moment I took him for a sort of vision.

s-88

sv_lines-ud-dev-doc4-3661

Hög stärkkrage, vita manschetter, lätt alpackakavaj, snövita byxor, ljus halsduk och nyblankade stövlar. Ingen hatt.

I saw a high starched collar, white cuffs, a light alpaca jacket, snowy trousers, a clear necktie, and varnished boots. No hat.

s-89

sv_lines-ud-dev-doc4-3662

Håret benat, borstat, pomaderat under ett grönfodrat parasoll som han höll med en stor, vit hand.

Hair parted, brushed, oiled, under a green-lined parasol held in a big white hand.

s-90

sv_lines-ud-dev-doc4-3663

Den häpnadsväckande uppenbarelsen hade en pennhållare bakom örat.

He was amazing, and had a penholder behind his ear.

s-91

sv_lines-ud-dev-doc4-3664

Jag skakade hand med underverket och fick veta att han var bolagets förste bokhållare och att samtliga räkenskaper fördes på denna station.

I shook hands with this miracle, and I learned he was the Company's chief accountant, and that all the bookkeeping was done at this station.

s-92

sv_lines-ud-dev-doc4-3665

Han hade gått ut för att 'få en nypa frisk luft'.

He had come out for a moment, he said, 'to get a breath of fresh air.'

s-93

sv_lines-ud-dev-doc4-3666

Uttrycket verkade så egendomligt med sin antydan om en stillasittande skrivbordstillvaro.

The expression sounded wonderfully odd, with its suggestion of sedentary desk-life.

s-94

sv_lines-ud-dev-doc4-3667

Jag skulle aldrig ha nämnt karlen för er alls, om det inte hade varit så att det var från hans läppar jag första gången hörde namnet på den man som är så oupplösligt förknippad med minnena från den tiden.

I wouldn't have mentioned the fellow to you at all, only it was from his lips that I first heard the name of the man who is so indissolubly connected with the memories of that time.

s-95

sv_lines-ud-dev-doc4-3668

Dessutom högaktade jag karlen.

Moreover, I respected the fellow.

s-96

sv_lines-ud-dev-doc4-3669

Just det; jag högaktade hans stärkkragar, hans manschetter, hans välborstade hår.

Yes; I respected his collars, his vast cuffs, his brushed hair.

s-97

sv_lines-ud-dev-doc4-3670

Han såg visserligen ut som en perukmakarskylt, men i all nedsumpningen runt omkring höll han sig snygg och fin.

His appearance was certainly that of a hairdresser's dummy; but in the great demoralization of the land he kept up his appearance.

s-98

sv_lines-ud-dev-doc4-3671

Det ska karaktärsstyrka till sånt.

That's backbone.

s-99

sv_lines-ud-dev-doc4-3672

Hans stärkkragar och lösa skjortbröst var något av en bragd.

His starched collars and got-up shirt-fronts were achievements of character.

s-100

sv_lines-ud-dev-doc4-3673

Han hade legat ute i nära tre år, och jag kunde längre fram inte låta bli att fråga honom hur han bar sig åt för att kunna ståta med sådana stärksaker.

He had been out nearly three years; and, later on, I could not help asking him how he managed to sport such linen.