Universal Dependencies - Swedish - LinES

s-1

sv_lines-ud-dev-doc2-3296

Han undrade om den unge Auster hade varit bättre på det än han.

He wondered if the young Auster had been any better at it than he was.

s-2

sv_lines-ud-dev-doc2-3297

Framför honom var Kodaks stora reklamfotografi som upptog större delen av stationens östra vägg med sina bjärta, overkliga färger.

Across the way, occupying the greater part of the station's east wall, was the Kodak display photograph, with its bright unearthly colors.

s-3

sv_lines-ud-dev-doc2-3298

Bilden denna månad föreställde en gata i någon fiskeby i New England, kanske Nantucket.

The scene that month showed a street in some New England fishing village, perhaps Nantucket.

s-4

sv_lines-ud-dev-doc2-3299

En ljuvlig vårsol sken på kullerstenarna, balkonglådorna på de små husen flödade av blommor i olika färger och långt där nere vid gatans slut låg havet med sina vita vågor och sitt blå, blå vatten.

A beautiful spring light shone on the cobblestones, flowers of many colors stood in window boxes along the house fronts, and far down at the end of the street was the ocean, with its white waves and blue, blue water.

s-5

sv_lines-ud-dev-doc2-3300

Quinn mindes att han en gång för länge sedan besökt Nantucket i sällskap med sin hustru. Det var alldeles i början av hennes havandeskap, när hans son bara var en liten mandel i hennes mage.

Quinn remembered visiting Nantucket with his wife long ago, in her first month of pregnancy, when his son was no more than a tiny almond in her belly.

s-6

sv_lines-ud-dev-doc2-3301

Det gjorde ont att tänka på det nu, och han försökte tränga undan de bilder som tog form inom honom.

He found it painful to think of that now, and he tried to suppress the pictures that were forming in his head.

s-7

sv_lines-ud-dev-doc2-3302

Se på allt med Austers ögon, tillhöll han sig själv, och tänk inte på något annat!

Look at it through Auster's eyes, he said to himself, and don't think of anything else.

s-8

sv_lines-ud-dev-doc2-3303

Han riktade åter sin uppmärksamhet mot fotografiet och upptäckte till sin lättnad att hans tankar nu sökte sig till ämnet valar, till de expeditioner som utgått från Nantucket under det senaste århundradet och till Melville och de första sidorna av Moby Dick.

He turned his attention to the photograph again and was relieved to find his thoughts wandering to the subject of whales, to the expeditions that had set out from Nantucket in the last century, to Melville and the opening pages of Moby Dick.

s-9

sv_lines-ud-dev-doc2-3304

Därifrån vandrade hans tankar över till de beskrivningar han läst om Melvilles sista år – den tystlåtne gamle mannen som arbetade på tullen i New York och inte hade några läsare och var bortglömd av alla.

From there his mind drifted off to the accounts he had read of Melville's last years – the taciturn old man working in the New York customs house, with no readers, forgotten by everyone.

s-10

sv_lines-ud-dev-doc2-3305

Sedan såg han plötsligt klart och detaljerat Bartlebys skyltfönster och den tomma tegelväggen rakt framför sig.

Then, suddenly, with great clarity and precision, he saw Bartleby's window and the blank brick wall before him.

s-11

sv_lines-ud-dev-doc2-3306

Quinn kände hur någon grep honom i armen och när han snurrade runt för att möta anfallet fick han se en kortvuxen man som tigande höll fram en grön och röd kulspetspenna mot honom.

Someone tapped him on the arm, and as Quinn wheeled to meet the assault, he saw a short, silent man holding out a green and red ballpoint pen to him.

s-12

sv_lines-ud-dev-doc2-3307

Fästad vid pennan satt en liten vit pappersflagga på vars ena sida det stod: Denna utmärkta vara får Du av en DÖVSTUM.

Stapled to the pen was a little white paper flag, one side of which read: This good article is the Courtesy of a DEAF MUTE.

s-13

sv_lines-ud-dev-doc2-3308

Betala vilket pris Du vill.

Pay any price.

s-14

sv_lines-ud-dev-doc2-3309

Tack för Ditt bidrag.

Thank you for your help.

s-15

sv_lines-ud-dev-doc2-3310

På flaggans andra sida fanns en översikt över teckenspråket – LÄR DIG ATT TALA MED DINA VÄNNER – som visade hur man med olika handrörelser kunde uttrycka alla de tjugosex bokstäverna.

On the other side of the flag there was a chart of the manual alphabet – LEARN TO SPEAK TO YOUR FRIENDS – that showed the hand positions for each of the twenty-six letters.

s-16

sv_lines-ud-dev-doc2-3311

Quinn stack handen i fickan och gav mannen en dollar.

Quinn reached into his pocket and gave the man a dollar.

s-17

sv_lines-ud-dev-doc2-3312

Den dövstumme nickade kort och lämnade Quinn, som stod kvar med pennan i handen.

The deaf mute nodded once very briefly and then moved on, leaving Quinn with the pen in his hand.

s-18

sv_lines-ud-dev-doc2-3313

Klockan var nu över fem.

It was now past five o'clock.

s-19

sv_lines-ud-dev-doc2-3314

Quinn insåg att han skulle vara mindre utsatt för liknande attacker om han gick in i väntsalen.

Quinn decided he would be less vulnerable in another spot and removed himself to the waiting room.

s-20

sv_lines-ud-dev-doc2-3315

Denna var i vanliga fall ett ogästvänligt ställe fyllt av damm och människor som inte hade någonstans att ta vägen, men nu i rusningstid hade den invaderats av män och kvinnor med portföljer, böcker och tidningar.

This was generally a grim place, filled with dust and people with nowhere to go, but now, with the rush hour at full force, it had been taken over by men and women with briefcases, books, and newspapers.

s-21

sv_lines-ud-dev-doc2-3316

Quinn hade svårt att hitta någonstans att sitta.

Quinn had trouble finding a seat.

s-22

sv_lines-ud-dev-doc2-3317

Efter att ha letat i ett par tre minuter hittade han äntligen en plats på en av bänkarna där han klämde ner sig mellan en man i blå kostym och en fetlagd ung kvinna.

After searching for two or three minutes, he finally found a place on one of the benches, wedging himself between a man in a blue suit and a plump young woman.

s-23

sv_lines-ud-dev-doc2-3318

Mannen läste sportsidorna i Times och Quinn kikade försiktigt för att läsa om Mets förlust kvällen innan.

The man was reading the sports section of the Times, and Quinn glanced over to read the account of Mets' loss the night before.

s-24

sv_lines-ud-dev-doc2-3319

Han hade kommit till det tredje eller fjärde stycket i referatet då mannen långsamt vände sig mot honom, blängde illvilligt och drog åt sig tidningen så Quinn inte längre kunde se att läsa.

He had made it to the third or fourth paragraph when the man turned slowly toward him, gave him a vicious stare, and jerked the paper out of view.

s-25

sv_lines-ud-dev-doc2-3320

Därefter inträffade något märkligt.

After that, a strange thing happened.

s-26

sv_lines-ud-dev-doc2-3321

Quinn vände sin uppmärksamhet mot den unga kvinnan till höger om sig för att se om det fanns något läsbart åt det hållet.

Quinn turned his attention to the young woman on his right, to see if there was any reading material in that direction.

s-27

sv_lines-ud-dev-doc2-3322

Han gissade att hon var i tjugoårsåldern.

Quinn guessed her age at around twenty.

s-28

sv_lines-ud-dev-doc2-3323

På vänstra kinden hade hon ett stort antal blemmor som hon försökte dölja med någon rosaaktig smetig makeupkräm och hennes mun smackade av tuggummi.

There were several pimples on her left cheek, obscured by a pimpish smear of pancake makeup, and a wad of chewing gum was crackling in her mouth.

s-29

sv_lines-ud-dev-doc2-3324

Hon läste dock faktiskt en bok, en pocketbok med skrikigt omslag, och Quinn lutade sig så oförmärkt han kunde över åt höger för att försöka uppfånga bokens titel.

She was, however, reading a book, a paperback with a lurid cover, and Quinn leaned over ever so slightly to his right to catch a glimpse of the title.

s-30

sv_lines-ud-dev-doc2-3325

Till hans stora häpnad var det en bok som han själv hade skrivit – Suicide Squeeze av William Wilson, den första av hans romaner om Max Work.

Against all his expectations, it was a book he himself had written – Suicide Squeeze by William Wilson, the first of the Max Work novels.

s-31

sv_lines-ud-dev-doc2-3326

Quinn hade många gånger föreställt sig denna situation: den plötsliga, oväntade lyckan över att träffa på en av sina läsare.

Quinn had often imagined this situation: the sudden, unexpected pleasure of encountering one of his readers.

s-32

sv_lines-ud-dev-doc2-3327

Han hade till och med tänkt sig in i det samtal som skulle följa: han själv skulle med mild förlägenhet åhöra främlingens lovord över boken för att sedan under blyga protester gå med på att signera titelsidan 'eftersom ni så enträget ber om det'.

He had even imagined the conversation that would follow: he, suavely diffident as the stranger praised the book, and then, with great reluctance and modesty, agreeing to autograph the title page, since you insist.

s-33

sv_lines-ud-dev-doc2-3328

Men nu när denna scen utspelade sig i verkligheten kände han sig besviken, ja, till och med arg.

But now that the scene was taking place, he felt quite disappointed, even angry.

s-34

sv_lines-ud-dev-doc2-3329

Han tyckte inte alls om flickan som satt där bredvid honom och det sårade honom att hon satt där och nonchalant skummade igenom de sidor som kostat honom så stor möda.

He did not like the girl sitting next to him, and it offended him that she should be casually skimming the pages that had cost him so much effort.

s-35

sv_lines-ud-dev-doc2-3330

Hans första impuls var att slita boken ur händerna på henne och springa ut ur stationsbyggnaden med den.

His impulse was to tear the book out of her hands and run across the station with it.

s-36

sv_lines-ud-dev-doc2-3331

Han såg åter upp på hennes ansikte och försökte höra de ord hon prövande tog till sig där inne i sitt huvud medan hennes ögon for fram och tillbaka över boksidorna.

He looked at her face again, trying to hear the words she was sounding out in her head, watching her eyes as they darted back and forth across the page.

s-37

sv_lines-ud-dev-doc2-3332

Han måste ha stirrat alltför intensivt, ty bara efter ett ögonblick vände hon sig mot honom med ett irriterat ansiktsuttryck och sa: Nåt på tok, mister?

He must have been looking too hard, for a moment later she turned to him with an irritated expression on her face and said, You got a problem, mister?

s-38

sv_lines-ud-dev-doc2-3333

Quinn log blekt och svarade: Nejdå, inget på tok.

Quinn smiled weakly. No problem, he said.

s-39

sv_lines-ud-dev-doc2-3334

Jag undrade bara om ni tyckte om boken.

I was just wondering if you liked the book.

s-40

sv_lines-ud-dev-doc2-3335

Jag har läst både bättre och sämre, sa flickan med en axelryckning.

The girl shrugged. I've read better and I've read worse.

s-41

sv_lines-ud-dev-doc2-3336

Quinn ville omedelbart avsluta samtalet, men någonting inom honom envisades med att inte ge upp.

Quinn wanted to drop the conversation right there, but something in him persisted.

s-42

sv_lines-ud-dev-doc2-3337

Innan han hunnit resa sig och gå därifrån hörde han sig själv säga: Tycker ni den är spännande?

Before he could get up and leave, the words were already out of his mouth. Do you find it exciting?

s-43

sv_lines-ud-dev-doc2-3338

Tja, sådär, sa flickan med en ny axelryckning och en högljudd smäll med tuggummit. Det finns ett ställe där detektiven går vilse som är ganska ruskigt.

The girl shrugged again and cracked her gum loudly. Sort of. There's a part where the detective gets lost that's kind of scary.

s-44

sv_lines-ud-dev-doc2-3339

Är det en smart detektiv?

Is he a smart detective?

s-45

sv_lines-ud-dev-doc2-3340

Jadå, han är smart. Men han pratar för mycket.

Yeah, he's smart. But he talks too much.

s-46

sv_lines-ud-dev-doc2-3341

Ni skulle vilja ha mer action?

You'd like more action?

s-47

sv_lines-ud-dev-doc2-3342

Ja, jag tror det.

I guess so.

s-48

sv_lines-ud-dev-doc2-3343

Men varför fortsätter ni att läsa om ni inte tycker om den?

If you don't like it, why do you go on reading?

s-49

sv_lines-ud-dev-doc2-3344

Inte vet jag, sa flickan med ännu en axelryckning.

I don't know. The girl shrugged once again.

s-50

sv_lines-ud-dev-doc2-3345

Ett sätt att få tiden att gå, kanske.

It passes the time, I guess.

s-51

sv_lines-ud-dev-doc2-3346

Det är inget särskilt med den alls. Det är ju bara en bok.

Anyway, it's no big deal. It's just a book.

s-52

sv_lines-ud-dev-doc2-3347

Han tänkte just berätta för henne vem han var men insåg i samma stund att det inte skulle göra någon som helst skillnad.

He was about to tell her who he was, but then he realized that it made no difference.

s-53

sv_lines-ud-dev-doc2-3348

Flickan var utom hopp.

The girl was beyond hope.

s-54

sv_lines-ud-dev-doc2-3349

I fem år hade han bevarat hemligheten med William Wilsons identitet och det fanns ju ingen anledning att avslöja den nu, allra minst för en imbecill främling.

For five years he had kept William Wilson's identity a secret, and he wasn't about to give it away now, least of all to an imbecile stranger.

s-55

sv_lines-ud-dev-doc2-3350

Men det kändes ändå plågsamt och han kämpade hårt för att svälja sin stolthet.

Still, it was painful, and he struggled desperately to swallow his pride.

s-56

sv_lines-ud-dev-doc2-3351

Hellre än att klippa till flickan rakt i ansiktet valde han att häftigt resa sig från sin plats och hastigt gå därifrån.

Rather than punch the girl in the face, he abruptly stood up from his seat and walked away.

s-57

sv_lines-ud-dev-doc2-3352

18.30 fattade han posto framför spärr nummer tjugofyra.

At six-thirty he posted himself in front of gate twenty-four.

s-58

sv_lines-ud-dev-doc2-3353

Tåget väntades in i rätt tid och Quinn ansåg sig ha goda chanser att få syn på Stillman från sin plats precis framför grinden ut till perrongen.

The train was due to arrive in time, and from his vantage in the center of the doorway, Quinn judged that his chances of seeing Stillman were good.

s-59

sv_lines-ud-dev-doc2-3354

Han drog fram fotografiet ur innerfickan och studerade det än en gång.

He took out the photograph from his pocket and studied it again,

s-60

sv_lines-ud-dev-doc2-3355

Han tittade extra noga på ögonen,

paying special attention to the eyes.

s-61

sv_lines-ud-dev-doc2-3356

eftersom han en gång hade läst någonstans att ögonen var den enda del av ansiktet som aldrig förändrades.

He remembered having read somewhere that the eyes were the one feature of the face that never changed.

s-62

sv_lines-ud-dev-doc2-3357

Från barndom till ålderdom förblev de desamma och om man hade förmågan skulle man teoretiskt alltså kunna se på ett par pojkögon på ett fotografi och sedan känna igen samma person som gammal.

From childhood to old age they remained the same, and a man with the head to see it could theoretically look into the eyes of a boy in a photograph and recognize the same person as an old man.

s-63

sv_lines-ud-dev-doc2-3358

Quinn hade sina dubier, men det var ju allt han hade att gå efter, hans enda förbindelse mellan då och nu.

Quinn had his doubts, but this was all he had to go on, his only bridge to the present.

s-64

sv_lines-ud-dev-doc2-3359

Stillmans ansikte sa honom emellertid fortfarande ingenting.

Once again, however, Stillman's face told him nothing.

s-65

sv_lines-ud-dev-doc2-3360

Tåget körde in på stationen och Quinn kände hur dess motorljud sköt genom kroppen på honom: ett blint, febrigt dån som förenade sig med hans pulsslag och pumpade runt hans blod i rossligt dunkande svallvågor.

The train pulled into the station, and Quinn felt the noise of it shoot through his body: a random, hectic din that seemed to join with his pulse, pumping his blood in raucous spurts.

s-66

sv_lines-ud-dev-doc2-3361

Hans huvud genljöd med ens av Peter Stillmans röst som likt en spärreld smattrade fram nonsensord mot skallväggarna.

His head then filled with Peter Stillman's voice, as a barrage of nonsense words clattered against the walls of his skull.

s-67

sv_lines-ud-dev-doc2-3362

Han sa sig att han måste bevara sitt lugn.

He told himself to stay calm.

s-68

sv_lines-ud-dev-doc2-3363

Men det hjälpte föga: tvärt emot vad han hade väntat sig av sig själv i ett ögonblick som detta var han mycket spänd.

But that did little good. In spite of what he had been expecting of himself at this moment, he was excited.

s-69

sv_lines-ud-dev-doc2-3364

Tåget var fullsatt och när passagerarna strömmade ut på perrongen och vidare mot spärren blev de snabbt en hel folkmassa.

The train was crowded, and as the passengers started filling the ramp and walking toward him, they quickly became a mob.

s-70

sv_lines-ud-dev-doc2-3365

Quinn slog nervöst sitt röda anteckningsblock mot högra låret och ställde sig på tå när han ivrigt spanade in i trängseln.

Quinn flapped the red notebook nervously against his right thigh, stood on his tiptoes, and peered into the throng.

s-71

sv_lines-ud-dev-doc2-3366

Snart vällde folk fram på alla sidor om honom.

Soon the people were surging around him.

s-72

sv_lines-ud-dev-doc2-3367

Där fanns män och kvinnor, barn och åldringar, tonåringar och spädbarn, rika människor och fattiga människor, svarta män och vita kvinnor, vita män och svarta kvinnor, orientaler och araber, män i brunt och grått och blått och grönt, kvinnor i rött och vitt och gult och skärt, barn i gymnastikskor, barn i vanliga skor, barn i cowboystövlar, tjocka människor och smala människor, långa människor och korta människor, var och en olik alla andra, var och en sitt eget oförminskbara jag.

There were men and women, children and old people, teenagers and babies, rich people and poor people, black men and white women, white men and black women, Orientals and Arabs, men in brown and gray and blue and green, women in red and white and yellow and pink, children in sneakers, children in shoes, children in cowboy boots, fat people and thin people, tall people and short people, each one different from all the others, each one irreducibly himself.

s-73

sv_lines-ud-dev-doc2-3368

Quinn stod som fastvuxen och betraktade dem alla som vore hela hans person med ens koncentrerad till ögonen.

Quinn watched them all, anchored to his spot, as if his whole being had been exiled to his eyes.

s-74

sv_lines-ud-dev-doc2-3369

Varje gång det kom en äldre man beredde han sig på att det kunde vara Stillman.

Each time an elderly man approached, he braced himself for it to be Stillman.

s-75

sv_lines-ud-dev-doc2-3370

De kom och gick i alltför snabb följd för att han skulle hinna uppleva någon besvikelse, men i varje gammalt ansikte tyckte han sig se en föraning om hur den riktige Stillman skulle komma att se ut och han flyttade snabbt över sina förväntningar från ansikte till ansikte, som tjänade det ackumulerade antalet åldringar som ett allt säkrare förebud om Stillmans snara ankomst.

They came and went too quickly for him to indulge in disappointment, but in each old face he seemed to find an augur of what the real Stillman would be like, and he rapidly shifted his expectations with each new face, as if the accumulation of old men was heralding the imminent arrival of Stillman himself.

s-76

sv_lines-ud-dev-doc2-3371

Under ett kort ögonblick tänkte Quinn: Så här är det alltså att arbeta som detektiv, men i övrigt tänkte han inte alls.

For one brief instant Quinn thought, So this is what detective work is like. But other than that he thought nothing.

s-77

sv_lines-ud-dev-doc2-3372

Han tittade.

He watched.

s-78

sv_lines-ud-dev-doc2-3373

Orörlig mitt i den framvällande folkmassan stod han där och tittade.

Immobile among the moving crowd, he stood there and watched.

s-79

sv_lines-ud-dev-doc2-3374

Nästa morgon, liksom många morgnar därefter, fattade Quinn posto på en bänk mitt i rondellen i korsningen mellan Broadway och 99:e gatan.

The next morning, and for many mornings to follow, Quinn posted himself on a bench in the middle of the traffic island at Broadway and 99th Street.

s-80

sv_lines-ud-dev-doc2-3375

Jag önskar det vore det. Men det här har ingenting med litteratur att göra.

I wish it was. But this has nothing to do with literature.

s-81

sv_lines-ud-dev-doc2-3376

Vad har det med att göra då?

With what, then?

s-82

sv_lines-ud-dev-doc2-3377

Quinn satt tyst en stund. Han lät blicken svepa över rummet utan att se något och försökte tänka ut hur han skulle börja.

Quinn paused, looked around the room without seeing anything, and tried to start.

s-83

sv_lines-ud-dev-doc2-3378

Jag har en känsla av att jag har tagit alldeles miste.

I've a feeling there's been a terrible mistake.

s-84

sv_lines-ud-dev-doc2-3379

Jag kom hit för att träffa Paul Auster, privatdetektiven.

I came here looking for Paul Auster, the private detective.

s-85

sv_lines-ud-dev-doc2-3380

Vem sa ni? sa Auster och skrattade, och i och med detta skratt kände Quinn att hela hans plan smulades sönder till ingenting.

The what? Auster laughed, and in that laugh everything was suddenly blown to bits.

s-86

sv_lines-ud-dev-doc2-3381

Han insåg att han var fel ute.

Quinn realized that he was talking nonsense.

s-87

sv_lines-ud-dev-doc2-3382

Han skulle lika gärna ha kunnat fråga efter indianhövding Sitting Bull – effekten skulle ha blivit ungefär densamma.

He must just as well have asked for Chief Sitting Bull – the effect would have been no different.

s-88

sv_lines-ud-dev-doc2-3383

Paul Auster, privatdetektiven, upprepade han stillsamt.

The private detective, he repeated softly.

s-89

sv_lines-ud-dev-doc2-3384

Då har ni nog tyvärr kommit till fel Paul Auster.

I'm afraid you've got the wrong Paul Auster.

s-90

sv_lines-ud-dev-doc2-3385

Ni är den ende som står i katalogen.

You're the only one in the book.

s-91

sv_lines-ud-dev-doc2-3386

Det är möjligt, sa Auster.

That might be, said Auster.

s-92

sv_lines-ud-dev-doc2-3387

Men jag är ingen detektiv.

But I'm not a detective.

s-93

sv_lines-ud-dev-doc2-3388

Vem är ni då?

Who are you then?

s-94

sv_lines-ud-dev-doc2-3389

Vad sysslar ni med?

What do you do?

s-95

sv_lines-ud-dev-doc2-3390

Jag är författare.

I'm a writer.

s-96

sv_lines-ud-dev-doc2-3391

Författare? Quinn uttalade ordet som vore det en veklagan.

A writer? Quinn spoke the word as though it were a lament.

s-97

sv_lines-ud-dev-doc2-3392

Ja, jag är ledsen, sa Auster.

I'm sorry. Auster said.

s-98

sv_lines-ud-dev-doc2-3393

Men det är det jag råkar vara.

But that's what I happen to be.

s-99

sv_lines-ud-dev-doc2-3394

Om det är sant är allt hopp ute.

If that's true, then there's no hope.

s-100

sv_lines-ud-dev-doc2-3395

Alltihop är en ond dröm.

The whole thing is a bad dream.