| s-6
| Genom att överföra det ekonomiska ansvaret på kibbutzen som helhet ville man få bort känslan av beroende, då kibbutzen inte skulle kunna ge en sådan känsla. |
| s-7
| När fadern fråntagits sin roll som familjeförsörjare skulle i stället skapas ett kamratligt förhållande mellan fader och barn: '... fadern är nu bara en vän till sina barn, och endast genom styrkan av vänskapen kan han vinna deras kärlek och respekt.' |
| s-8
| Det uppstår emellertid en konfliktsituation då föräldrarna, särskilt fadern, samtidigt med att ge barnen vänskap och kärlek ska diciplinera och bestraffa dem i sin egenskap av uppfostrare. |
| s-9
| Den bästa lösningen blev då att befria föräldrarna från den uppgiften och låta sköterskor ta hand om barnens uppfostran. |
| s-10
| Samtidigt som man därigenom skulle underlätta ett harmoniskt förhållande mellan föräldrar och barn, ville man skydda barnen från ett alltför ensidigt beroende och inflytande från föräldrarna. |
| s-11
| Man ifrågasätter att just föräldrarna alltid skulle vara de bäst lämpade att uppfostra barnen. |
| s-12
| I en vanlig familj är barnen helt utlämnade åt eventuella misstag och försummelser från föräldrarnas sida och, vad mera är, de kan få hela sitt liv upp och nedvänt om föräldrarna skulle skilja sig eller dö och lämna barnen utan någon fast punkt. |
| s-13
| Även kibbutzbarn kan utsättas för allt detta, men för dem blir det knappast en katastrof, eftersom de alltid har fler personer som känner och tar hand om dem i svåra situationer. |
| s-14
| Å andra sidan kan det skapa en osäkerhet och villrådighet hos kibbutzbarnen att inte ha bara en utan flera personer som kanske betyder lika mycket för dem: föräldrarna, sköterskan och de övriga barnen i gruppen. |
| s-15
| När man upphävde mannens roll som familjeförsörjare ville man ge inte bara barnen utan även kvinnorna ett ekonomiskt oberoende. |
| s-16
| En huvudtes i kibbutzideologin är fullständig jämställdhet mellan könen. |
| s-17
| Men en sådan uppnås inte automatiskt anser man, genom lika politiska och juridiska rättigheter om de inte åtföljs av kvinnornas ekonomiska oberoende. |
| s-18
| Först när kvinnorna deltar i produktionen tillsammans med männen kan de bli helt emanciperade; rollen som husmor innebär alltid en beroendeställning. |
| s-19
| Men för att kunna arbeta utanför hemmet måste de befrias från uppgiften att vårda och fostra barnen; det blir i stället en uppgift för kollektivet. |
| s-20
| 'Vi har givit henne lika rättigheter, vi har emanciperat henne från det ekonomiska oket och från bördan att fostra barn, vi har emanciperat henne från känslan att 'tillhöra' sin make, att känna honom som sin försörjare och den som bestämmer; vi har givit henne ett nytt samhälle, vi bröt bojorna som band hennes händer.' |
| s-21
| Bördan att fostra barn - uttrycket låter negativt. |
| s-22
| En börda blir det, i kibbutzernas mening, när kvinnan förutsätts vårda och fostra barnen därför att det är hon som föder dem. |
| s-23
| Denna predestination till en speciell uppgift är kvinnans 'biologiska tragedi', som man ville bryta genom att överföra barnavården på kollektivet. |
| s-24
| Att vara barnsköterska till yrket är däremot en omtyckt och eftertraktad syssla, med högt anseende bland kibbutzmedlemmarna. |
| s-25
| Men bara kvinnor kan få denna syssla; manliga barnskötare tycks vara otänkbara även på kibbutzerna. |
| s-26
| De radikala ideerna om kvinnornas arbete och ställning inom familjen följer man inte konsekvent när det gäller arbetsfördelningen inom hela kibbutzen. |
| s-27
| Kvinnorna har befriats från hushållsarbete och barnavård inom familjens ram; sysslorna inom kollektivet kvarstår dock att utföras och det är nästan bara kvinnor som ägnar sig åt dem. |
| s-28
| Det verkar som om kibbutzerna idag har en ganska strikt uppdelning med männen i de mer produktiva och kvinnorna i de mer servicebetonade yrkena, vilket endast delvis kan motiveras av praktiska skäl. |
| s-29
| Det nya samhälle man ville ge kvinnorna är inte så helt olikt det gamla i det avseendet. |
| s-30
| Men för barnens del är det annorlunda. |
| s-31
| Sällan har väl barn i något samhälle blivit så lite diciplinerade och auktoritetsbundna, så fria och obundna samtidigt som man lagt ned så mycket tid och möda på att ge dem en bra uppfostran. |
| s-32
| Kibbutzerna är i högsta grad barncentrerade samhällen, och det är ju naturligt eftersom barnen utgör kibbutzernas framtid, deras möjlighet att överleva. |
| s-33
| Man kan fråga sig hur dessa barn blir. |
| s-34
| Vad skapar den kollektiva barnuppfostran för slags människor? |
| s-35
| Skiljer de sig från andra och i så fall på vilket sätt? |
| s-36
| Vid en ytlig kontakt ger de intryck av att vara glada, öppna, nyfikna och positiva mot sin omgivning. |
| s-37
| De kan också verka rätt högljudda, lite bråkiga och tillsammans med föräldrarna mycket respektlösa och tillgivna. |
| s-38
| Men vid ett kort besök ser man kanske mest de positiva dragen och upptäcker inte variationer mellan barnen. |
| s-39
| För att med någon säkerhet kunna uttala sig om effekten av kibbutzuppfostran måste man studera dem systematiskt under en längre tid och helst jämföra dem med barn, som växer upp under samma yttre betingelser bortsett från skillnad i uppfostran. |
| s-40
| Flera vetenskapsmän har gjort det, särskilt sociologer och psykologer, som i kibbutzerna sett ett enastående forskningsfält för att testa hypoteser om miljöeffekter på personlighetsutvecklingen och för att få uppslag till nya frågeställningar. |
| s-41
| Vad som gör kibbutzerna särskilt lämpliga för undersökningar av den här typen är förekomsten av de s.k. moshaverna, som kan användas som jämförelsegrupper. |
| s-42
| En moshav är också ett jordbrukskollektiv, som i mycket liknar kibbutzerna utom just i sättet att uppfostra barnen. |
| s-43
| På moshaverna bor barnen kvar hos föräldrarna och uppfostras av dessa på vanligt sätt, men för övrigt är de sociala, ekonomiska, och geografiska betingelserna liknande kibbutzernas. |
| s-44
| De eventuella skillnader man finner mellan kibbutz- och moshavbarn borde kunna hänföras till skillnad i uppfostran, förutsatt att de barngrupper man undersöker är tillräckligt stora och utvalda på riktigt sätt. |
| s-45
| Exempel på vilken typ av frågor man undersökt och de resultat som kommit fram, ges av den amerikanske sociologen A. I. Rabin, som i flera omgångar studerat kibbutz- och moshavbarn ur olika aspekter. |
| s-46
| Hans ursprungliga frågeställning gällde betydelsen av moderskontakten under de första åren av barnens liv. |
| s-47
| Det har ofta framhållits den skadliga verkan det kan ha på barns utveckling att vara utan en fast, kontinuerlig kontakt med modern eller att byta mellan flera modersfigurer under de första åren, vilket är vad kibbutzbarnen gör. |
| s-48
| För att testa giltigheten av detta antagande jämförde Rabin en grupp kibbutzbarn i 1-årsåldern med en grupp jämnåriga moshavbarn, med avseende på stadier i personlighetsutvecklingen. |
| s-49
| Med hjälp av olika psykologiska test kunde han konstatera att kibbutzbarnen låg något efter i motorisk utveckling såväl som i tal, koordinationsförmåga mellan öga och hand och i 'personlig-social' utveckling. 7 |
| s-50
| 7. För en närmare beskrivning av testmetoderna och resultaten, se A. I. Rabin: Infants and Children under Conditions of 'Intermittent' Mothering in the Kibbutz. |
| s-51
| Publicerad i American Journal of Orthopsychiatry, 1958, xxviii 577-584 . |
| s-52
| I alla test var moshavbarnen något överlägsna, men bara för det sistnämnda testet var skillnaden signifikant stor. |
| s-53
| Han sammanfattar resultaten så här: |
| s-54
| 'Det tycks som om frånvaron av den sortens kontinuerlig moderskontakt som man finner i vanliga familjer tenderar att vara ett handikapp för kibbutzbarnen och fördröja deras utveckling, särskilt vad det gäller social mottaglighet. |
| s-55
| Kibbutzbarnen tycktes vara mer ointresserade och likgiltiga än moshavbarnen, möjligen på grund av att de blev mycket frusterade av att sköterskans uppmärksamhet måste fördelas jämnt mellan flera andra små rumskamrater.' 8 |
| s-56
| 8. Ur A. I. Rabin: Kibbutzchildren - Researchfindings to Date. |
| s-57
| Publicerad i Children 1958, Vol. 5, 179-184 . |
| s-58
| Kvarstår denna försening i utveckling hos äldre kibbutzbarn? |
| s-59
| Kan 1-åringars beteende förutsäga deras framtida utveckling? |
| s-60
| För att besvara de frågorna jämförde Rabin på liknande sätt en grupp 10-åriga kibbutzbarn med jämnåriga moshavbarn och fick som resultat en rakt motsatt trend. |
| s-61
| Kibbutzbarnen visade i denna undersökning en något högre nivå både i intellektuell utveckling och i emotionell mognad. |
| s-62
| 'Någonting händer med kibbutzbarnen mellan 1 och 10 års ålder, som hjälper dem att komma över tidigare hinder och mer än kompenserar för de brister som funnits.' |
| s-63
| Rabins data kunde inte besvara vad som hände med barnen och när förändringen skedde. |
| s-64
| För det skulle han antingen behöva studera samma barn under en följd av år eller olika barn på varje åldersnivå mellan 1 och 10 år. |
| s-65
| 1-åringarnas relativt sena utveckling trodde han dock kunde bero delvis på att de hade föga kontakt med äldre syskon eller andra äldre barn. |
| s-66
| Rabin tog upp ytterligare en rad frågor, vilka bland annat berörde kibbutzbarnens attityd till föräldrarna, mödrarnas inställning till den kollektiva uppfostran, olika ambitioner och förväntningar hos kibbutz- och moshavbarn, psykosexuella skillnader och skillnader i skuldkänslor och identifikation. |
| s-67
| Utrymmet tillåter inte en diskussion av hans resultat, som är intressanta men inte alltid helt tillförlitliga. |
| s-68
| De barngrupper han arbetade med var väl små för generaliseringar och de psykologiska test som användes är överhuvudtaget mycket svårtolkade. |
| s-69
| Men för att ifrågasätta och pröva några av våra vanligaste vanföreställningar och principer är denna typ av undersökningar nyttig. |
| s-70
| Rabin, och många forskare med honom, anser att resultaten ger belägg för att kibbutzbarn inte tar skada av den kollektiva uppfostran, att de tvärtom verkar välanpassade, självständiga och jämförelsevis tidigt utvecklade med undantag för de yngsta barnen. |
| s-71
| Frågan om hur 'bra' kibbutzuppfostran är kan inte besvaras kategoriskt och utanför sitt sociala sammanhang. |
| s-72
| Men för att ge ett ökat perspektiv åt hela diskussionen om föräldrar-barn-relationer och speciellt om moderns betydelse för barnen, så är kibbutzernas metoder väl värda att lägga märke till. |
| s-73
| Knappast på något område går utvecklingen så sakta som på könsrollsområdet. |
| s-74
| Vi lever fortfarande trots allt vällovligt reformarbete i ett utpräglat manssamhälle. |
| s-75
| Kvinnan har ännu den längsta vägen att gå innan hon fått den likställdhet och den jämlikhet med mannen som det demokratiska idealet och vanlig mänsklig anständighet fordrar. |
| s-76
| Hurudan är tendensen? |
| s-77
| Är kvinnan på väg tillbaka till kök och barnkammare? |
| s-78
| Börjar hennes jobb att delas av den moderne mannen? |
| s-79
| Vilken uppfattning har mannen om kvinnans 'rätta plats' i hemmet? |
| s-80
| Dubbelarbetande eller enbart hemarbetande? |
| s-81
| Man har anledning att vara pessimistisk. |
| s-82
| Sociologiska undersökningar visar att de traditionella uppfattningarna lever kvar med en envishet som skarpt kontrasterar med kvinnans ökade insatser i arbetslivet. |
| s-83
| Det officiella mönstret i USA, varifrån vi förr eller senare hämtar idealen för vårt beteende, visar knappast tecken på att kvinnan är på väg att vinna sin självständiga ställning vid sidan av och bredvid mannen. |
| s-84
| Mest betecknande är kanske att knappast något stort politiskt reformparti, vare sig i vårt land eller i andra demokratiska länder, funnit det 'attraktivt' att göra könsrollsfrågan till något centralt i arbetet på att vinna sympati och inflytande bland väljarna. |
| s-85
| I rättvisans namn bör klarläggas att utvecklingen på vissa områden gått relativt snabbt till kvinnans förmån, särskilt om man tänker på utgångsläget från vilket kvinnan startade sin frigörelse. |
| s-86
| Det är ännu inte ett halvsekel sedan riksdagen fattade beslut om allmän och lika rösträtt för såväl kvinnor som män. |
| s-87
| Detta skedde nämligen vid 1919 års riksdag. |
| s-88
| Samtidigt blev kvinnorna valbara vid 23 års ålder på samma villkor som männen. |
| s-89
| Men den kvinnliga rösträtten tillkom - kanske som en av de viktigare förutsättningarna - praktiskt taget samtidigt med att rösträtten blev allmän även för männen. |
| s-90
| Så hårda inkomst och medborgarstreck hade tidigare begränsat rösträtten att den knappast kunde kallas för allmän ens för männen. |
| s-91
| Den kvinnliga medborgarrätten är därför i praktiken ett barn av demokratins genombrott i vårt land liksom också den gifta kvinnans juridiska likställighet med mannen. |
| s-92
| År 1920, och först då, fick den gifta kvinnan fullständig myndighet. |
| s-93
| Tidigare hade hon stått under mannens förmyndarskap. |
| s-94
| Man har svårt att frigöra sig från intrycket att hade inte hela den västerländska samhällsordningen hotats av social revolution och kaotisk omvälvning som skedde i första världskrigets spår skulle aldrig kvinnan så snabbt fått allmän rösträtt och medborgerliga rättigheter som hon nu fick. |
| s-95
| Det har sedan gått saktare när det gällt kvinnans reella ekonomiska och sociala frigörelse. |
| s-96
| Sakta och kanske rent av avsaktande är det rätta ordet. |
| s-97
| Om man tänker på kvinnans ställning och representation i samhällslivet på basis av den allmänna rösträtten kan de uppnådda resultaten inte sägas mer än formellt bekräfta att kvinnan har allmän och lika rösträtt. |
| s-98
| I riksdagens andra kammare finns idag 32 kvinnliga ledamöter, därav 24 socialdemokrater, men 201 män, därav 89 socialdemokrater. |
| s-99
| Proportionerna valda förtroendekvinnor i kommunala församlingar är inte bättre, snarare sämre. |
| s-100
| Kvinnan har sålunda långt att gå innan hon vinner det politiska inflytande hennes ställning i samhällsarbetet och vid rösturnorna motiverar. |
| s-101
| Det kanske också bör påpekas att vi fick vårt första kvinnliga statsråd först 1947 och att det allt fortfarande bara finns en, säger en kvinna i regeringen. |
| s-102
| Kvinnans ställning i arbetslivet är kanske på sitt sätt ännu mer nedvärderad än i det politiska livet. |
| s-103
| Inte ens till någon eller några procent intar kvinnan ledande, bestämmande funktioner i våra större bolag, statliga eller kommunala ämbetsverk och förvaltningar. |
| s-104
| Inte heller i fråga om lika ersättning för sitt arbete har kvinnan ännu nått jämlikhet med mannen. |
| s-105
| Men den kanske är på väg. |