s-1
| Jämställdhet mellan könen innebär att fäder och mödrar har samma privilegium och skyldighet att ta hand om sina barn. |
s-2
| För männen innebär detta en fördel i så måtto att de får möjlighet till djupare och rikare kontakt med barnen, för kvinnorna att de inte ensamma behöver ta ansvaret för barnens uppfostran och att de endast behöver göra kortare avbrott i sitt yrkesarbete. |
s-3
| För barnen är det en mycket stor fördel om de får kontakt med bägge sina föräldrar. |
s-4
| Flickan får därigenom en mer positiv inställning till och större förståelse för det motsatta könet och pojken får en bra manlig identifiering. |
s-5
| Om man förutsätter att fäder skall ta hand om barnen i samma utsträckning som mödrar, kommer det också att bli lättare för pojkar att välja vårdyrken såsom barnsköterskor och förskollärare. |
s-6
| Detta kommer i sin tur att underlätta den manliga identifieringen hos pojkar, vars fäder inte bor i hemmet, genom att de då i stället kan få manlig personal som vårdare på daghem och lekskola att identifiera sig med. |
s-7
| Det är typiskt för de könsrollsföreställningar som nu råder i vårt samhälle, att debatten om hur föräldrarnas förvärvsarbete påverkar barnen har kommit att gälla moderns förvärvsarbete, medan ingen har anklagat fäderna för att försumma sina barn då de förvärvsarbetar. |
s-8
| Man förebrår inte ens de fäder som har 'extraknäck' och nästan aldrig träffar sina barn. |
s-9
| I många familjer är det självklart att om familjen behöver extra inkomster så skall fadern arbeta på övertid hellre än att modern skall förvärvsarbeta. |
s-10
| Eftersom man har utgått från den traditionella familjeformen finns det en del forskning om effekterna av att skilja barn från deras mor, men så gott som ingen om effekterna av att skilja dem från deras far. |
s-11
| I den aktuella debatten om förvärvsarbetande mödrar tar man alltför ofta till helt osakliga argument för att förfäkta den egna åsikten. |
s-12
| Man generaliserar friskt utifrån enstaka fall och tar till moraliserande brösttoner. |
s-13
| De som talar 'för' hemmamamman beskriver daghems- och nyckelbarnen som de presumtiva kunderna i våra fängelser. |
s-14
| De som försvarar de förvärvsarbetande mödrarna ser i stället dessa kvinnors barn som mer ansvarsfulla, lyckligare och självständigare än hemmamammans, som blir överbeskyddade och osäkra. |
s-15
| Också bland barnpsykiater, barnläkare och barnpsykologer har skadeverkningarna av att skilja småbarn från deras mor för längre eller kortare tid varit föremål för livlig forskning och debatt, utan att man hittills kommit fram till klara resultat. |
s-16
| År 1951 gjorde den engelske läkaren J. Bowlby för WHO:s räkning en sammanställning av dittills gjorda undersökningar över hur späda och små barn, som för någon tid helt skilts från sin mor, utvecklas. |
s-17
| Resultatet var skrämmande. |
s-18
| Det visade sig att dessa barn kom att sakna förmåga till verklig känsloanknytning, de blev oförmögna till inlevelse i andra människor, till att verkligen tycka om någon. |
s-19
| Rätt snart fick Bowlby emellertid delvis revidera sina åsikter. |
s-20
| Man fann att det inte var skilsmässan i och för sig som skadade barnen, utan att det berodde på att barnen inte fick någon modersersättare. |
s-21
| När Bowlby skriver 'mamma', så menar han med detta inte bara den som sköter om barnets rent fysiska behov utan också den som tillfredsställer barnets behov av värme och psykisk stimulans - funktioner som vi slentrianmässigt kommit att tillföra kvinnan i hennes roll som mor. |
s-22
| Att barn under sina första år behöver en intim, vänligt stämd kontakt med vuxenvärlden tycks stå utom allt tvivel. |
s-23
| Men det är ingenting som säger - och knappast någon seriös modern forskare som sagt - att 1. det måste vara modern, som står för kontakten, 2. det måste vara bara en person, som vårdar barnet, 3. att den eller de som vårdar barnet behöver fungera oavbrutet under dygnets 24 timmar. |
s-24
| Det är här som diskussionen kört fast. |
s-25
| Att små barn inte skulle kunna ta emot och ge värme till flera personer, om dessa bara uppfyller kravet att vara igenkända och älskade av barnen, finns det inga vetenskapliga belägg för. |
s-26
| Det har väl i århundraden varit så - och är väl fortfarande i många kulturer - att fäder, far- och mormödrar, andra släktingar och tjänstefolk fyllt en del av den roll man ibland i vår kultur kommit att helt tilldela mödrarna. |
s-27
| Att stödja sig på barnets behov att ha samma dagliga vårdare under de tidigaste barnaåren och därav dra slutsatsen att mamma a priori måste vara hemma hos barnet hela dagarna, är med utgångspunkt av vad som ovan sagts helt absurt. |
s-28
| Undersökningar, som gjorts om verkningarna på barnen av föräldrarnas förvärvsarbete, visar att det inte är bortovaron i och för sig som påverkar barnen. |
s-29
| Man måste ta hänsyn dels till föräldrarnas motivering för sitt ställningstagande, dels till deras möjligheter att ordna för barnen under den tid som de eventuellt skulle vara skilda från dem. |
s-30
| Man måste också ta hänsyn till barnets ålder och utvecklingsnivå, föräldrarnas inställning till kvinnors förvärvsarbete och inte minst till deras förmåga att tillfredsställa barnets behov under den tid de under alla förhållanden är tillsammans. |
s-31
| Hittills har man i diskussionen kring kollektiv uppfostran mest talat om vilka risker en sådan uppfostran kan medföra. |
s-32
| Vilka risker man tar genom att inte låta barnen i tid komma ut bland andra barn, därom talas det mycket litet och forskas ännu mindre. |
s-33
| I vilken ålder lär man sig lättast att arbeta i grupp, att vänta på sin tur, att samsas om leksaker osv? |
s-34
| Här i landet låter vi oftast våra barn vänta till 6 eller rent av till 7 års ålder innan de får dessa erfarenheter. |
s-35
| Från Israel vet vi att barnen klarar det bra redan i 3-årsåldern. |
s-36
| Också i småskoleåldern behöver barnen en vuxenkontakt efter skolan, ett behov som nog kan täckas lika bra av ett fritidshem som av någon vuxen i hemmet. |
s-37
| Ser man nu till föräldrarnas behov så behöver det inte råda något motsatsförhållande där, vilken väg de än väljer, om samhället skapar former för att ta hand om barnen som är friare och smidigare än de vi nu har. |
s-38
| Det är möjligt att det kommer att visa sig vara bäst att slå ihop daghem och lekskolor och låta samma institution ha hand om flera barngrupper, som stannar olika länge alltefter skiftande behov. |
s-39
| En del daghem måste kunna ha öppet på kvällarna för skift- eller kvällsarbetande föräldrar. |
s-40
| Kåren av barnvårdarinnor, som kan ta hand om sjuka barn i hemmet och som eventuellt kan vara barnvakt på kvällarna och enstaka nätter, måste utökas. |
s-41
| Arbetsmarknaden måste också visa mer förståelse för att sjukdom och annat med barnen förknippat kan medföra nödvändig bortovaro från arbetet för såväl män som kvinnor. |
s-42
| Mer ekonomisk hjälp åt den som vill sköta barnen själv måste också ges. |
s-43
| Sett ur barnens synpunkt vore det önskvärt med fler deltidstjänster för småbarnsföräldrar. |
s-44
| Så som samhället nu är inrättat är det svårare att få kvalificerat arbete om man vill ha deltidstjänst. |
s-45
| Nackdelarna för barnen med föräldrarnas heltidsarbete kunde emellertid minskas om det byggdes flera servicehus eller man på annat sätt hjälpte föräldrarna att ha råd att rationalisera hemarbetet så att de verkligen finge tid att ägna sig åt barnen efter arbetsdagens slut. |
s-46
| Båda föräldrarna skulle också ha möjlighet till arbetstidsförkortning om de så vill medan barnen är små. |
s-47
| Även den förälder som väljer att stanna hemma under barnens första år har ett legitimt behov av att då och då få avkoppling från barnen och borde inte behöva släpa med sig barnen till tandläkare, hårfrisörska etc. |
s-48
| Det vore säkert mentalhygieniskt värdefullt om varje förälder som ägnar sig åt barnavård på heltid kunde få hjälp med barnpassning åtminstone några timmar i veckan. |
s-49
| Men så länge det råder brist på daghemsplatser måste de förvärvsarbetande föräldrarnas barn komma i första hand. |
s-50
| Både för barnen och för deras föräldrar är det viktigt att föräldrarna får möjlighet att välja den livsform som de trivs bäst med. |