s-1
| Att få ett barn är en stor upplevelse och glädje och medför en genomgripande förändring av vårt liv. |
s-2
| Den nyblivna modern känner sig dock ofta mindre glad än hon hade trott. |
s-3
| Men att vara trött och nedstämd efter förlossningen är normalt och naturligt och går över allteftersom krafterna återvänder. |
s-4
| Den fulla känslan av moderlighet brukar komma så småningom när man fått pyssla om sitt barn en tid och känner sig säkrare och tryggare. |
s-5
| Om modern är trött och klen en tid efter förlossningen, betyder ett yttre stöd mycket för henne. |
s-6
| Är hon ensam kan den egna modern eller en god väninna ofta vara henne och därmed också barnet till stor nytta. |
s-7
| Annars är naturligtvis pappan den som är närmast till hands att dela både bekymmer och glädjeämnen med. |
s-8
| Pappan lär bäst känna sitt lilla barn genom att hjälpa till med att sköta det. |
s-9
| Att båda föräldrarna från början upplever barnet tillsammans stärker familjens samhörighet. |
s-10
| Anlag och miljö |
s-11
| Alla föräldrar funderar över hur det skall gå för deras barn i livet och vilka möjligheter det har inom sig. |
s-12
| Varje barn har fått arvsanlag från båda föräldrarna. |
s-13
| Anlagen inverkar inte bara på hur barnet ser ut, utan också på sådant som t.ex. begåvning och lynne. |
s-14
| Hur barnet kommer att bli som människa, vilka egenskaper det kommer att få och hur karaktären utformas beror också i hög grad på de erfarenheter det gör. |
s-15
| Genom oss föräldrar får barnet sina första upplevelser av kärlek och trygghet, men också av bekymmer och konflikter. |
s-16
| Det är lätt att förstå, att barn som har det bra med sina närmaste blir mer förtroendefulla och vänliga mot andra än de som ständigt upplever otrygghet och bristande förståelse. |
s-17
| Här gäller det den grundton i hemmet som vardagslivet byggs upp på - inte de tillfälliga svårigheter som då och då drabbar oss alla utan att behöva skadligt påverka våra barn. |
s-18
| Spädbarnet behöver trygg omvårdnad och mycket ömhet för att trivas. |
s-19
| Det är viktigt att det lilla barnet i lugn och ro får växa samman med den som vårdar det, så att det från början känner sig tryggt och ompysslat. |
s-20
| En mamma som har yrkesarbete känner sig ofta otillräcklig och tycker att hon inte kan ge sitt barn allt hon skulle vilja. |
s-21
| Men, även om tiden man kan vara tillsammans med barnet är kort, kan man ge det vad det behöver av trygg och varm moderskontakt. |
s-22
| Naturligtvis måste allt praktiskt arbete i hemmet skötas, men stunderna tillsammans med den lille är minst lika viktiga. |
s-23
| Mamman måste också veta, att barnet har det bra på dagarna, antingen det vistas på daghem, i ett familjedaghem eller någon sköter det hemma. |
s-24
| Det är betydelsefullt att barnet får behålla sina vardagsvanor, t.ex. får sova middag med en kär leksak eller suga på napp. |
s-25
| Lämna aldrig spädbarn ensamma hemma någon längre stund! |
s-26
| De är ju alldeles hjälplösa och kan inte klara sig själva om de t.ex. skulle börja kräkas eller råka få något över ansiktet. |
s-27
| Plastskynken är särskilt farliga och bör inte finnas inom räckhåll för de små. |
s-28
| Måste barnet vårdas på sjukhus, barnhem eller på annat sätt sändas bort, är det önskvärt, att föräldrarna besöker det så ofta som möjligt. |
s-29
| Utvecklingen |
s-30
| Barnets utveckling sker i en viss ordningsföljd, i stort sett lika för alla barn. |
s-31
| En del barn är tidiga och andra sena, skillnaderna brukar jämna ut sig på längre sikt. |
s-32
| Det kan hända, att ett barn är tidigt på ett område, t.ex. när det gäller att gå, men senare med att tala eller tvärtom. |
s-33
| Vi hjälper inte barnet genom att skynda på dess utveckling. |
s-34
| Varje barn mognar i sin egen takt. |
s-35
| Under det första året visar det nya färdigheter varje månad, sedan går det långsammare. |
s-36
| Lugna perioder växlar med mera oroliga - sådan är utvecklingens gång. |
s-37
| Under de första månaderna ligger spädbarnet helst på sidan, benen saknar stadga och det kan inte hålla uppe sitt stora huvud. |
s-38
| Det kan inte fästa blicken och att ögonen tittar i kors ibland är inget att oroa sig för. |
s-39
| Först vid 2-3 månaders ålder lär det sig att se ordentligt. |
s-40
| Så småningom kan barnet lyfta upp bröst och huvud när det ligger på magen och det tycker om att ligga så och titta på sin omgivning. |
s-41
| Det övar kryprörelser och lär sig rulla över på rygg. |
s-42
| Man får passa det noga vid skötningarna, så att det inte ramlar ner och slår sig. |
s-43
| Barnet sover nu helst på rygg med armarna uppåtböjda på var sida om huvudet. |
s-44
| Det börjar gripa efter saker och då är tiden inne för de första leksakerna, t.ex. en skallra eller en bitring. |
s-45
| Omkring halvåret brukar barnen kunna sitta med stöd, men sitta själva kan de inte förrän vid 8-10 månader. |
s-46
| De griper efter alla saker som kommer i deras väg och stoppar allting i munnen. |
s-47
| De tycker om granna färger. |
s-48
| Målade klossar och andra lämpliga leksaker måste vara ofarliga och tåliga. |
s-49
| Under andra halvåret börjar de flesta barn resa sig upp och stå. |
s-50
| En del kryper eller hasar omkring på stjärten. |
s-51
| De undersöker allt de kommer åt och nu börjar en tid när man måste plocka undan allt som kan gå sönder eller skada dem. |
s-52
| Ju rörligare barnen blir desto mer måste man tänka på att inte i onödan hindra dem i deras rörelsefrihet och upptäckariver. |
s-53
| Omkring året börjar en del barn ta de första stegen, men de flesta brukar inte gå förrän några månader senare. |
s-54
| Det första riktiga leendet brukar visa sig vid 2-3 månaders ålder. |
s-55
| Från den tiden behöver barnet mer av lek och sällskap. |
s-56
| Också för utvecklingen av språket är det viktigt att vi jollrar och pratar med barnet. |
s-57
| Språket utvecklas i en bestämd ordning: först kommer långa ljudramsor - jollret - då barnet liksom leker med olika ljud. |
s-58
| I 1-årsåldern brukar de första enstaka orden komma, som senare blir meningar. |
s-59
| Att följa med hur barnet utvecklas, se hur det förändras och lär sig nya saker är en stor upplevelse. |
s-60
| Det är så mycket som händer under barnets första år, då det förvandlas från en helt beroende varelse till en liten personlighet redo att ta sin omvärld i besittning. |
s-61
| Uppfödningen |
s-62
| Amningen är det bästa - och som regel också det enklaste - både för mamman och barnet. |
s-63
| Bröstmjölken innehåller allt som barnet behöver. |
s-64
| Amningen ger också mor och barn en alldeles särskild känsla av närhet och samhörighet. |
s-65
| Men - om mamman har dåligt med mjölk eller kanske inte någon alls, kan hon ge barnet en tillfredsställande uppfödning i alla fall. |
s-66
| Barnet klarar sig bra på en rätt skött flaskuppfödning och det finns numera färdiga mjölkblandningar, som utgör en god ersättning för bröstmjölken. |
s-67
| Barnavårdscentralen hjälper gärna mamman med råd. |
s-68
| Det är viktigt att flaskmatningen blir så lik amningen som möjligt. |
s-69
| Det är därför bäst om barnet ligger i mammans famn under matningen, så att det får uppleva den varma kroppskontakten. |
s-70
| Det är inte alltid lätt att få lugn omkring sig om man har flera småbarn i familjen - som kanske dessutom känner sig avundsjuka på den minste som får ha mamma alldeles för sig själv, men om matningen kan ordnas som en skön stund utan jäkt och brådska är det bäst för både mor och barn. |
s-71
| Anpassa måltiderna någorlunda efter barnets behov. |
s-72
| En god regel är att aldrig låta ett barn ligga och skrika av hunger någon längre stund. |
s-73
| Man behöver inte heller väcka det till målen, utan kan vänta tills det vaknar av sig självt. |
s-74
| De flesta barn ställer in sig på ganska regelbundna mål efter någon tid. |
s-75
| Nattmål vill nästan alla spädbarn ha den första tiden och bör då också få det. |
s-76
| Man undgår mycket skrik och onödig oro genom att ge dem detta i början och det brukar inte dröja länge förrän de sover över av sig själva. |
s-77
| Sugbehovet |
s-78
| Alla små barn tycker om att suga och de behöver också göra det för att känna sig nöjda och tillfredsställda. |
s-79
| För somliga räcker det med bröstet eller flaskan, andra hittar dessutom sin tumme eller tycker kanske om en tröstnapp. |
s-80
| Har barnet napp bör man se till, att den är hel och av en säker modell, som inte kan glida ner i halsen. |
s-81
| 'Sovtummen' behöver många barn ganska länge för att kunna slappna av och komma till ro. |
s-82
| Skriket |
s-83
| Det är oundvikligt att spädbarn skriker ibland, och om det inte beror på sjukdom är det inget att oroa sig för. |
s-84
| Skriker de ihärdigt finns alltid en orsak, fast den många gånger kan vara svår att komma på. |
s-85
| Barnen kan t.ex. vara hungriga eller törstiga. |
s-86
| De kan vara för varma eller för kalla. |
s-87
| Kläderna kan sitta åt och blöjorna vara våta. |
s-88
| De kanske ligger obekvämt, har ont i magen eller störs av starka ljud eller ljus. |
s-89
| En lika viktig orsak är att barnen känner sig ensamma och har behov av att komma upp i famnen en stund. |
s-90
| Att trösta barn när de är ledsna är inte att skämma bort dem. |
s-91
| Många nyblivna föräldrar känner sig först osäkra inför vården av sitt späda barn. |
s-92
| Men snart blir skötningarna de efterlängtade stunderna. |
s-93
| Försök ta god tid vid skötningen, lek och kela med barnet och njut av att vara tillsammans med det. |
s-94
| Kärlek och ömhet kan barnet inte få för mycket av. |