s-1
| Orientering |
s-2
| I västerländska industriländer har brottsligheten ökat kraftigt och kontinuerligt. |
s-3
| Denna utveckling har försiggått samtidigt som välståndet ökat och folkbildningen blivit allt mer omfattande. |
s-4
| I Sverige är denna utveckling mycket påtaglig. |
s-5
| Under 1960-talet har enligt kriminalstatistikens siffror antalet 'brott som kommit till polisens kännedom' ökat från ca 275000 (1960) till ca 440000 (1967), dvs. med ca 60 %. |
s-6
| Siffrorna gäller strafflags- / brottsbalksbrott. |
s-7
| Antalet anmälda brottsbalksbrott för 1965 och följande år bör endast med stor försiktighet jämföras med tidigare år. |
s-8
| Detta beror på de stora förändringar som skett i mitten av 1960-talet: den nya brottsbalken, polisväsendets förstatligande och omläggningen av den statistiska redovisningen av brottsligheten. |
s-9
| Tillgreppsbrotten svarar för den största andelen, men även våldsbrotten (misshandel, dråp, mord) har ökat. |
s-10
| Detsamma gäller brott av typen bedrägeri. |
s-11
| Kriminalstatistiken kan endast ge oss kunskap om en del av den verkliga brottsligheten. |
s-12
| Vi vet inte hur stor den 'dolda' kriminaliteten är. |
s-13
| Därför vet man inte säkert i vilken utsträckning kriminalstatistikens siffror visar på reella förändringar i brottsligheten. |
s-14
| Troligen finns det dock i stort sett en proportionalitet mellan känd och dold brottslighet. |
s-15
| Brottsligheten i Sverige utgörs till stor del av ungdomsbrottslighet. |
s-16
| När det gäller vissa tillgreppsbrott, är den synliga brottsligheten störst i åldrarna under 15 år. |
s-17
| Man kan i detta sammanhang alltså tala om barnbrottslighet. |
s-18
| Som bekant kan lagöverträdare under 15 år inte drabbas av någon straffpåföljd. |
s-19
| Ingripande från barnavårdsnämnden betraktas ju i juridisk mening inte som påföljd. |
s-20
| Några intressanta undersökningar i Sverige och i andra i-länder tycks visa att den verkliga brottsligheten bland barn och ungdom är mycket stor, främst i fråga om tillgreppsbrott. |
s-21
| Vissa forskare drar rent av den slutsatsen att en del typer av kriminella handlingar är 'normala' under ett visst skede av pojkarnas pubertetsålder. |
s-22
| De allra flesta av dessa - för det mesta oupptäckta - barnbrottslingar blir vid mera mogen ålder väl anpassade i samhället. |
s-23
| En mindre del blir kriminella också som äldre ungdomar och vuxna. |
s-24
| Vid alla försök att förebygga brottslighet och ingripa mot lagöverträdare måste man beakta dessa forskningsresultat. |
s-25
| 'Nio pojkar av tio eller 92 % av Stockholms skolpojkar mellan 9 och 14 år har gjort sig skyldiga till brott av något slag. |
s-26
| De bagatellartade förseelserna överväger, men varannan pojke har prövat på i medeltal tre olika slags grövre brott.' |
s-27
| (Ur redogörelse i pressen i februari 1969 för en enkätundersökning av den faktiska brottsligheten bland skolbarn i Stockholm.) |
s-28
| Grundläggande lagbestämmelser om brott och deras påföljd finns i Brottsbalken, som trädde i kraft 1/1 1965. |
s-29
| Den ersatte 1864 års strafflag, som i sin tur hade efterträtt missgärningsbalken och straffbalken i 1734 års lag. |
s-30
| 1700-talets lagstiftning om brott och straff var starkt färgad av vedergällningstanken: misshandel straffades med svåra kroppsstraff, dråp med dödsstraff osv. |
s-31
| Upplysningstidens ideer medförde dock en humanisering av rättskipningen. |
s-32
| 1800-talets straffrätt utgick i stor utsträckning från tanken att vetskapen om de straff, som brottslingar dömdes till, skulle avskräcka människor i allmänhet från att begå brott (allmänprevention). |
s-33
| Detta syfte skulle nås genom ett klart utformat system av straff i proportion till brottets svårighetsgrad. |
s-34
| Under 1800-talet och än mer under 1900-talet har de individualpreventiva synpunkterna allt mer understrukits. |
s-35
| Brottspåföljder bör avpassas så att den enskilde lagöverträdaren avhåller sig från att begå nya brott och återinpassas i ett normalt samhällsliv. |
s-36
| Sociala synpunkter på brottsligheten gör sig allt starkare gällande. |
s-37
| Samhället bör genom socialvårdande insatser, speciellt barn- och ungdomsvård, förebygga brottslighet. |
s-38
| De individualpreventiva och sociala synpunkterna har resulterat i att brottspåföljderna blivit allt mera varierande allt efter brottslingens personliga förhållanden och möjligheter. |
s-39
| En katalog över påföljderna finns i Brottsbalken 1 kap. 3 §. |
s-40
| När det gäller grövre brott blir påföljden i regel olika former av frihetsstraff, dvs. kriminalvård på anstalt. |
s-41
| I allt större utsträckning tillämpas dock kriminalvård i frihet. |
s-42
| Diskussionen om kriminalvårdens utformning har under de senaste åren varit livlig. |
s-43
| Saken kan ses ur flera synpunkter: anstaltsvård är ur samhällets synpunkt en mycket dyrbar vårdform. |
s-44
| De intagna isoleras socialt och återfaller i stor utsträckning till brottslighet. |
s-45
| Men kriminalvården i frihet medför också svåra problem. |
s-46
| Hur välfärdssamhället skall lösa sina kriminalpolitiska problem beror på en mängd faktorer: forskning, opinionsbildning, väljarnas inställning och den lagstiftning och de anslag som riksdag och regering bestämmer sig för. |
s-47
| Uppgifter |
s-48
| Vilka felkällor kan finnas i polisstatistiken? |
s-49
| Hur mycket har olika tillgreppsbrott ökat från 1960 till 1967? |
s-50
| Se Kriminalstatistik 1967, Del 1 (SOS). |
s-51
| En sammanfattning av polisstatistiken finns i Statistisk Årsbok. |
s-52
| Se vidare Brottsbalken kap. 8 (stöld, rån och andra tillgreppsbrott); Sveri m.fl., kap. 1; Nelson, kap. De särskilda brotten. |
s-53
| Varför har brottsligheten - och speciellt ungdomsbrottsligheten - i Sverige ökat så starkt under 1950- och 1960-talet? |
s-54
| Se SOU 1964:58, kap. 3; Blomberg, kap. 11; Boalt m.fl. , kap. Brottslighet. |
s-55
| Vilken åldersgrupp var 1961 den största inom brottstyperna inbrottsstöld, stöld, snatteri, biltillgrepp, rån, bedrägeri, skadegörelse? |
s-56
| Förklara olikheterna i fördelningen. |
s-57
| Se SOU 1964:58, s. 26. |
s-58
| Ta reda på liknande siffror för 1965 och 1966. |
s-59
| Se Brottsligheten 1965 och 1966 (SOS). |
s-60
| Se också Sveri m.fl. , kap. 1. |
s-61
| Vilka möjligheter att förebygga ungdomsbrottslighet finns eller borde finnas? |
s-62
| Se SOU 1964:58, kap. 4; Blomberg, kap. 3; Eriksson, Kap. Samhället och ungdomsbrottslingarna. |
s-63
| I vilken utsträckning är den dolda brottsligheten liktydig med barn- och ungdomsbrottslighet? |
s-64
| Se Åkerman, kap. Självdeklarerad brottslighet bland skolbarn (K. Elmhorn). |
s-65
| Vad innebär teorin om straffets allmänpreventiva effekt? |
s-66
| Vilken betydelse har denna teori haft (och har den fortfarande) för rättsutvecklingen? |
s-67
| Se Sveri m.fl. , kap. Kriminalpolitiska åtgärder; Strahl, kap. 1; Åkerman, uppsatser av Börjeson och Gustafsson; Blomberg, kap. 3. |
s-68
| Hur skall man inom kriminalvården kunna förena straff- och vårdsynpunkterna, dvs. skydda samhället mot brottslighet utan att ställa brottslingarna utanför samhället? |
s-69
| Se Sveri m.fl. , kapitlen Kriminalvård på anstalt och Övervakningsnämndernas organisation och verksamhet; Nelson, kap. Verkställighet etc.; Åkerman, kap. Fängelset som vårdform (Börjeson). |