| s-2
| Stat och kommun har genom regleringar, lagstiftningar, subventioner och ekonomiskt stöd försökt påverka tillgång och efterfrågan på bostäder i en riktning som ansetts gagna samhället. |
| s-3
| Målet för bostadspolitiken är att var och en ska ha möjlighet att skaffa en tillräckligt rymlig, tillräckligt modern och samtidigt välbelägen bostad. |
| s-4
| Bostadspolitiken från 1920-talet och fram t o m krigsslutet |
| s-5
| Under 1920-talet höjdes hyrorna kraftigt i förhållande till realinkomsten och i förhållande till andra utgiftsposter. |
| s-6
| Det blev lönsamt att bygga och äga hyresfastigheter. |
| s-7
| Man kan med fog påstå att ett visst spekulationsbygge ägde rum. |
| s-8
| Byggnationen inriktades på små lägenheter. |
| s-9
| Lägenheter på ett rum och kök ställde sig lönsammast för hyresvärdarna, och denna lägenhetstyp var den vanligaste under en följd av år. |
| s-10
| Den trångboddhet som var alltför vanlig inom stora samhällsgrupper bibehölls härigenom. |
| s-11
| Samhället var ointresserat av att ingripa för att få en ändring till stånd. |
| s-12
| Man avvecklade t o m de begränsade insatser på bostadsmarknaden som gjorts under första världskriget. |
| s-13
| Under 30-talet förändrades sakta synen på bostadsbyggandet. |
| s-14
| Samhället började få upp ögonen för de rådande missförhållandena på bostadsmarknaden. |
| s-15
| Man gav lån och bidrag för att förbättra undermåliga bostäder på landsbygden. |
| s-16
| Ett försök till familjevänligare bostadspolitik var också de bidrag som gavs till kommuner som byggde s k barnrikehus. |
| s-17
| Man kan alltså under 30-talet se ett försök till aktiv bostadspolitik, även om den politiken fick karaktären av punktinsatser. |
| s-18
| När andra världskriget bröt ut sjönk takten i bostadsbyggandet. |
| s-19
| Medan 59000 lägenheter färdigställdes 1939, var motsvarande siffra år 1941 endast 17000. |
| s-20
| Räntorna höjdes, det rådde brist på material och arbetskraft, då andra områden inom näringslivet krävde ökade insatser av produktionsfaktorer. |
| s-21
| Man insåg att den dämpade takten i nybyggnaden ganska snart skulle leda till bostadsbrist och, som en följd av det minskade utbudet, höjda hyror. |
| s-22
| Ett sådant framtidsperspektiv var minst av allt lockande. |
| s-23
| Barnkullarna tenderade att öka och en fortsatt stark inflyttning från landsbygden till städerna kunde förväntas. |
| s-24
| Det var väsentligt att bostadsbyggandet höll jämna steg med de ökade krav på bostäder som detta ledde till. |
| s-25
| En hyreshöjning skulle få besvärande konsekvenser. |
| s-26
| Levnadskostnaderna i övrigt hölls tämligen konstanta och höjda hyror skulle öka fastighetsägarnas realinkomster på hyresgästernas bekostnad. |
| s-27
| Hyreshöjningar kunde också resultera i kompensationskrav vid löneförhandlingarna, något som lätt kunde få till följd en ovälkommen inflation. |
| s-28
| För att stimulera till ökat byggande och för att hålla hyreskostnaderna nere ingrep nu staten. |
| s-29
| Man gav statliga topplån till bostadsbyggandet. |
| s-30
| Man medgav räntefria tilläggslån för att byggkostnader och hyror skulle kunna hållas vid förkrigsnivå. |
| s-31
| Man subventionerade ränteutgifterna, så att tillfälliga räntehöjningar inte skulle slå igenom i form av höjda hyror. |
| s-32
| Man införde också en allmän hyresreglering. |
| s-33
| Hyrorna för hus som byggts före 1942 låstes fast vid den nivå som rådde detta år. |
| s-34
| För hus byggda senare räknade man fram en skälig hyra, som grundade sig på produktionskostnader, ränteutgifter och utgifter för skötsel av fastigheten. |
| s-35
| Med dessa metoder lyckades man hålla hyrorna under kontroll under krigsåren, men speciellt i städerna upplevde man en växande brist på bostäder. |
| s-36
| En ny bostadspolitik tar form |
| s-37
| Vid krigsslutet tog en helt ny bostadspolitik form. |
| s-38
| Huvuddragen i denna har blivit bestående till slutet av 60-talet. |
| s-39
| Man har strävat efter att bygga ifatt bostadsbristen, öka lägenhetsstandarden och samtidigt hålla hyrorna på rimlig nivå. |
| s-40
| För att en lägenhet skulle anses motsvara fordringarna borde den vara så stor att det förutom köket blev minst ett rum per två familjemedlemmar. |
| s-41
| Den skulle vidare vara försedd med vatten, avlopp, centralvärme och badrum. |
| s-42
| Rimliga hyreskostnader för en sådan standardlägenhet skulle få motsvara högst 20 % av en industriarbetares inkomst. |
| s-43
| Så här kommer många lägenheter att byggas. |
| s-44
| Av bilden framgår 'ramen' d v s bärande väggar samt vatten och avlopp. |
| s-45
| Hyresgästen bestämmer sedan själv hur rumsindelningen skall vara. |
| s-46
| Väggarna kan också lätt flyttas. |
| s-47
| För att nå upp till dessa mål var det givetvis inte tillräckligt att lagstifta om bostadsstandard eller övervaka byggandet. |
| s-48
| Man måste mera aktivt styra och stimulera byggandet. |
| s-49
| Ekonomiska lagar om tillgång och efterfrågan kunde inte ensamma få styra byggnationens inriktning. |
| s-50
| På en fri marknad skulle den som har ekonomiska möjligheter kunna bygga vad som helst. |
| s-51
| Kommunerna har huvudansvaret för bostadsförsörjningen. |
| s-52
| Kommunen avgör var, när och hur bebyggelse ska ske. |
| s-53
| Instrumenten för detta är de stads- och byggnadsplaner kommunerna upprättar. |
| s-54
| Som stöd för kommunerna finns lagar om kommunal förköpsrätt till mark och lagar om expropriation, dvs tvångsinlösen av mark. |
| s-55
| Kommunerna svarar också, genom allmännyttiga bostadsföretag, för en stor del av de flerfamiljshus som byggts. |
| s-56
| Kooperativa bostadsföretag och enskilda byggmästare har dock också möjlighet att köpa mark för att bygga bostäder. |
| s-57
| Diagrammet överst på s 72 visar flerfamiljshusens fördelning på olika ägandekategorier. |
| s-58
| Flerfamiljshusens fördelning på olika ägandekategorier |
| s-59
| För att friställa kapital, material och arbetskraft till sådan byggnation som anses mest samhällsnyttig, finns lagstiftning om igångsättningstillstånd för ur samhällets synpunkt mindre angelägna byggen. |
| s-60
| Statliga lån till bostäder |
| s-61
| I den statliga bostadspolitik som gällt t o m 1967 har staten givit stora ekonomiska bidrag till bostadsbyggandet. |
| s-62
| Man har fortsatt att lämna topplån. |
| s-63
| Lånevillkoren har varit så beskaffade att de har medverkat till att hålla bostadskostnaderna på rimlig nivå. |
| s-64
| Bottenlånen har placerats på den öppna kreditmarknaden, men staten har åtagit sig en garanti för att räntorna inte ska överstiga vissa procentsatser. |
| s-65
| Staten har också lämnat ränte- och amorteringsfria tilläggslån. |
| s-66
| Samtliga dessa lån och bidrag har förutsatt att de nyproducerade bostäderna hållit en viss minimistandard. |
| s-67
| Fr o m 1968 har den statliga bostadslånepolitiken radikalt förändrats. |
| s-68
| De tidigare subventionerna har borttagits. |
| s-69
| I princip ska de reella kostnaderna för en fastighet belasta densamma. |
| s-70
| I avsikt att neutralisera den kostnadshöjande effekten av detta har införts s k paritetslån, vars innebörd är att en del av de kostnader för en fastighet som skulle betalas när denna är ny, skjuts framåt i tiden. |
| s-71
| Genom denna omfördelning i tiden av kostnader motverkas också en del av den hyressplittring (se nedan) som kan uppkomma på grund av förändringar av byggnadskostnaderna. |
| s-72
| Hur finansieras bostadsbyggandet? |
| s-73
| Man har från samhällets sida garderat sig mot att de fastighetsägare som utnyttjat statliga lån och bidrag genom höga hyror gjort sig oförtjänt stora vinster. |
| s-74
| Man fortsatte därför även efter kriget den år 1942 införda hyresregleringen. |
| s-75
| Samtidigt förband man de statliga lånen och bidragen med hyreskontroll. |
| s-76
| Länsbostadsnämnderna fick i uppgift att fastställa maximihyror. |
| s-77
| På så sätt har man ansett att de statliga subventionerna kommit hyresgästerna tillgodo. |
| s-78
| Hyresregleringens avskaffande |
| s-79
| Under 50-talet övergav man systemet med tilläggslån. |
| s-80
| Man började också gradvis avveckla den allmänna hyresregleringen. |
| s-81
| Avsikten var att den skulle avvecklas när det kunde konstateras att bostadsbrist inte längre rådde på en viss ort. |
| s-82
| Från början gällde hyresregleringen cirka 500 platser. |
| s-83
| Vid mitten av 60-talet fanns den kvar på endast 160 ställen. |
| s-84
| Man har så småningom kommit överens om att hyresregleringen i längden inte ens bör finnas kvar på platser där bostadsbrist råder. |
| s-85
| Anledningarna till detta förändrade synsätt är flera. |
| s-86
| Från början låstes hyrorna för äldre fastigheter till 1942 års nivå, eller - för senare byggda hus - till den aktuella produktionskostnaden. |
| s-87
| Under årens lopp har det varit nödvändigt att ge fastighetsägarna kompensation för starkt höjda omkostnader för reparationer och skötsel av fastigheter. |
| s-88
| Räntenivån har också höjts kraftigt, speciellt under 60-talet. |
| s-89
| Fastighetsägarna har fått kompensation via generella hyreshöjningar som bestämts av regeringen på förslag av statens hyresråd. |
| s-90
| Eftersom hyreshöjningarna varit generella, har vissa fastighetsägare fått mera än vad som motsvarat kostnadsökningen, andra har fått mindre. |
| s-91
| Ytterligare ett skäl för hyresregleringens slopande är att det varit svårt att hålla hyresstegringen inom de önskade gränserna när det gällt nyproduktion. |
| s-92
| Detta har medfört hyressplittring. |
| s-93
| Som en följd av att hyrorna knutits till produktionskostnaderna har lägenheter med ungefär samma standard och läge kunnat ha avsevärt olika hyror därför att de haft olika byggnadsår. |
| s-94
| I storstadsområdena märks hyressplittringen mest. |
| s-95
| Där har äldre centralt belägna, eftertraktade lägenheter varit betydligt billigare än nya lägenheter långt från stadens centrum. |
| s-96
| Denna hyressplittring, som oftast drabbat unga familjer, har betraktats som mycket otillfredsställande, särskilt som den uppkommit på grund av statliga ingripanden i marknadsmekanismen. |
| s-97
| 1969 - ny hyreslag och nya bostadstillägg |
| s-98
| År 1969 trädde en ny hyreslag i kraft. |
| s-99
| Samtidigt förändrades 1942 års hyresregleringslag på flera punkter. |
| s-100
| Den nya hyreslagen säger att hyressättningen grundas på avtal mellan hyresvärd och hyresgäst. |
| s-101
| Den ger också hyresgästen större besittningsrätt till sin lägenhet. |