| s-3
| Huruvida man skall anse likheterna större än olikheterna eller tvärtom är diskutabelt. |
| s-4
| Men en stor skillnad ligger däri att människan är i stånd att utforska sitt eget psyke och medvetet påverka det. |
| s-5
| Isolering från andra innebär även för människan en stor psykisk påfrestning. |
| s-6
| Men också samlevnaden med andra kan medföra stora problem. |
| s-7
| Överhuvudtaget är människans psyke med sin sammansatthet och känslighet utsatt för många slags påfrestningar, och psykiska besvär är också mycket vanliga. |
| s-8
| Den vetenskap som sysslar med dessa kallas psykiatri. |
| s-9
| Nervositet och stress |
| s-10
| Alla människor råkar någon gång ut för vissa psykiska störningar. |
| s-11
| Man känner sig nervös, nerverna krånglar, säger man. |
| s-12
| Det innebär oftast inte att någon verklig sjukdom drabbat nervsystemet utan är en tillfällig rubbning av den psykiska jämvikten på grund av fysisk eller psykisk påfrestning. |
| s-13
| Om en sådan påfrestning blir långvarig, kan resultatet bli ett tillstånd av s k stress, ett slags spänningstillstånd, som beror på att vissa försvarsmekanismer i kroppen trätt i funktion. |
| s-14
| Vissa hormoner avsöndras mer än normalt och håller kroppen i ständig alarmberedskap. |
| s-15
| Det anstränger olika organ mycket och kan leda till 'stressjukdomar' som magsår, hjärtbesvär och 'nervsammanbrott'. |
| s-16
| Pavlov kunde vid sina försök med hundar framkalla psykiska besvär hos försöksdjuren. |
| s-17
| De vande sig vid att mat sattes fram när klockan ringde. |
| s-18
| Om det dröjde länge med maten, eller om mat sattes fram bara vissa gånger, eller om signalen varierades så att hunden blev osäker, kunde den bli nervös och retlig och till sist så deprimerad att den inte alls ville äta. |
| s-19
| Mentalsjukdomar |
| s-20
| Psykiska jämviktsrubbningar som de ovannämnda kan bli långvariga och leda till ett mer eller mindre allvarligt sjukdomstillstånd, en neuros. |
| s-21
| Det är mycket svårt att dra en gräns mellan svårare former av neuroser och de sjukdomar som ibland kallas psykoser och som förr brukade kallas sinnessjukdomar. |
| s-22
| Alla psykiska sjukdomar, både neuroser och psykoser, kallas numera mentalsjukdomar. |
| s-23
| De har vissa gemensamma symptom och kan behandlas med större eller mindre framgång. |
| s-24
| Det är svårt att skilja mellan fysiska och psykiska sjukdomar eftersom fysiska besvär kan ha psykiska orsaker och vice versa. |
| s-25
| Forna tiders uppfattning om mentalsjukdomars mystiska och skrämmande natur är helt förlegad. |
| s-26
| Som tidigare framhållits kan psykiska rubbningar uppstå vid yttre påfrestningar. |
| s-27
| Olika människor har olika lätt att utstå sådana. |
| s-28
| Somliga har en nervös och känslig läggning, andra en mer robust. |
| s-29
| I vissa fall kan psykiska störningar uppstå utan att man kan finna någon yttre anledning. |
| s-30
| Man kallar dem endogena (= av inre ursprung). |
| s-31
| De kan yttra sig som neuroser, depressioner, ångestkänslor eller tvångsföreställningar. |
| s-32
| Möjligen beror de på förändringar i hjärnans verksamhet. |
| s-33
| Vid vissa mentalsjukdomar spelar ärftliga faktorer en stor roll. |
| s-34
| Det gäller de två vanligaste av de mera kroniska mentalsjukdomarna, den manisk-depressiva och schizofrenin. |
| s-35
| Den manisk-depressiva sjukdomen |
| s-36
| Vissa människor drabbas av periodiskt återkommande anfall av onormal upprymdhet respektive nedstämdhet. |
| s-37
| Symptomen kan bli så allvarliga att en sjukhusvistelse blir nödvändig. |
| s-38
| Med moderna metoder kan man mildra symptomen avsevärt, men man kan inte förebygga nya attacker av sjukdomen. |
| s-39
| Den kan försvinna efter några sjukdomsperioder eller bli långvarig. |
| s-40
| Även periodernas längd kan skifta. |
| s-41
| Mellan perioderna är personen i allmänhet fullt frisk. |
| s-42
| Denna sjukdom är något vanligare hos kvinnor än hos män. |
| s-43
| Ungefär en procent av befolkningen har haft eller har denna sjukdom. |
| s-44
| Schizofreni - en gåtfull sjukdom |
| s-45
| Ungefär lika vanlig som den manisk-depressiva sjukdomen är schizofrenin. |
| s-46
| Eftersom den har en mera förödande effekt på den sjukes själsliv, är den ännu allvarligare. |
| s-47
| Omkring hälften av dem som insjuknar blir psykiskt invalidiserade under flera år eller för resten av sitt liv. |
| s-48
| I Sverige vårdas 15000-20000 personer på mentalsjukhus för schizofreni. |
| s-49
| Ordet schizofreni betyder ungefär kluven själ. |
| s-50
| Troligen är det inte fråga om en enda sjukdom utan en hel grupp av sjukdomar med likartade symptom. |
| s-51
| Dessa består av rubbningar i tanke- eller känslolivet. |
| s-52
| Inställningen till omvärlden blir förändrad. |
| s-53
| Misstänksamhet, fixa ideer och förföljelsemani är vanliga symptom. |
| s-54
| Den sjuke kan också bli slö och likgiltig, försjunka i fantasier och uppleva hallucinationer. |
| s-55
| I svåra fall blir patienten oåtkomlig och omöjlig att förstå i tankar och tal. |
| s-56
| Med moderna metoder kan man få ungefär en fjärdedel av de schizofrena nästan helt återställda och hälften någorlunda förbättrade, medan en fjärdedel blir kroniskt sjuka och därvid alltmer psykiskt avtrubbade. |
| s-57
| Eftersom man med mycket små doser av vissa gifter kan framkalla övergående schizofreni-symptom hos friska personer, tänker man sig att sjukdomen skulle kunna bero på ämnesomsättningsrubbningar. |
| s-58
| Ett intensivt arbete pågår för att klarlägga denna sjukdom. |
| s-59
| Kemiska ämnen med psykiska verkningar |
| s-60
| Att vissa i naturen förekommande ämnen verkar stimulerande eller bedövande har människan vetat sedan urminnes tider och också begagnat sig av. |
| s-61
| Sådana ämnen är t ex alkohol, koffein, opium och kokain. |
| s-62
| Kvist av kokabuske och opievallmo. |
| s-63
| Den medicinska vetenskapen har också utnyttjat dessa ämnen. |
| s-64
| Dessutom har man genom renframställning och på syntetisk väg fått fram ämnen med liknande och bättre effekter. |
| s-65
| Man kan nämna bedövningsmedel som kloroform och eter, smärtstillande medel som morfin- och barbitursyrepreparat m fl . |
| s-66
| Dessa ämnen har haft och har mycket stor betydelse för att lindra plågor, men de har också vissa nackdelar. |
| s-67
| Dels blir patienten efter hand lätt beroende av dem och dels har de en negativ inverkan på tankeförmåga och vakenhet. |
| s-68
| Under de senaste två decennierna har en ny stor grupp av ämnen upptäckts och framställts, som har mycket större och mer specifika verkningar på psyket. |
| s-69
| De kallas psykofarmaka och har fått stor betydelse för behandlingen av mentalsjuka. |
| s-70
| Olika slag av psykofarmaka |
| s-71
| Tidigare i detta kapitel har nämnts en del om transmittorsubstanserna, som överför impulser från en nervcell till en annan vid synapserna. |
| s-72
| Bland dem är flera monoaminer, som spelar en viktig roll vid överföringen av impulser inom hjärnan. |
| s-73
| Det har visat sig att ett överskott av monoaminer leder till att aktiviteten i vissa delar av hjärnan skruvas upp med oros- och spänningstillstånd som följd. |
| s-74
| Vid underskott mattas aktiviteten och depressionstillstånd kan bli följden. |
| s-75
| Detta gäller särskilt det retikulära och det limbiska systemet (se s 160 och 162). |
| s-76
| Psykofarmaka kan indelas i två grupper. |
| s-77
| Den ena består av de dämpande, rogivande medlen. |
| s-78
| Åtminstone en del av dem förstör vissa monoaminer eller hindrar dem från att verka. |
| s-79
| I Indien finns en växt, Rauwolfia, som befolkningen i hundratals år har använt för att bereda medicin mot sömnlöshet och orostillstånd. |
| s-80
| Sedan 1950 har man renframställt ett fyrtiotal olika ämnen från rötterna av denna växt. |
| s-81
| Ett av dem är reserpin, som har en starkt lugnande verkan och som av läkarna användes vid svåra maniska tillstånd. |
| s-82
| I små doser kan det också användas mot högt blodtryck. |
| s-83
| Reserpin kan emellertid ha en del biverkningar, som begränsar dess användbarhet. |
| s-84
| Rauwolfia-växten, ur vars rötter reserpin framställes. |
| s-85
| En grupp av rent syntetiskt framställda ämnen, fentiazinföreningarna, har fått stor betydelse som lugnande medel. |
| s-86
| Ett av dem (klorpromazin) säljes under namnet Hibernal och användes som ett verksamt medel mot schizofreni och även mot maniska tillstånd. |
| s-87
| Ett annat är Lergigan, som användes mot sjösjuka och allergier men också som lugnande medel och sömnmedel. |
| s-88
| Betydligt mildare verkningar har en annan grupp av ämnen, till vilken hör meprobamat. |
| s-89
| Det var den verksamma substansen i de mycket omtalade 'lyckopillerna', som för en del år sedan var de mest använda lugnande medlen. |
| s-90
| Det visade sig vara vanebildande och missbrukades i stor omfattning, varför man numera inte använder dem så mycket. |
| s-91
| Den andra gruppen av psykofarmaka är de uppiggande, stimulerande medlen, som användes mot depressionstillstånd. |
| s-92
| Till dem hör amfetaminerna, varav det mest kända är Preludin. |
| s-93
| De verkar snabbt men kortvarigt på lättare depressioner och trötthetstillstånd och är också aptitnedsättande, vilket gör att de användes som bantningsmedel. |
| s-94
| Dessvärre är de vanebildande och har särskilt i Sverige kommit att missbrukas i stor omfattning. |
| s-95
| Det finns också antidepressiva medel med långsammare och mera långvarig och kraftig verkan. |
| s-96
| De har i allmänhet vissa biverkningar och måste användas med försiktighet, men de har i stor utsträckning kunnat ersätta elchockbehandlingen, som är ett mycket verksamt medel vid svåra depressioner men som många människor känner skräck för. |
| s-97
| Ett nytt medel, som har visat sig kunna förebygga depressioner hos manisk-depressiva patienter, är alkalimetallen litium, nära besläktad med natrium. |
| s-98
| Det prövas nu vid svenska sjukhus. |
| s-99
| Hallucinogener |
| s-100
| På senare tid har det skrivits och talats mycket om en del ämnen, som framkallar egendomliga psykiska tillstånd med bl a hallucinationer och som därför ofta kallas hallucinogener. |
| s-101
| I själva verket har de varit kända i tusentals år. |
| s-102
| I Mellanamerika användes de långt före Columbus' dagar av indianerna, särskilt i samband med religiösa ceremonier. |