s-101
| I själva verket har de varit kända i tusentals år. |
s-102
| I Mellanamerika användes de långt före Columbus' dagar av indianerna, särskilt i samband med religiösa ceremonier. |
s-103
| Hallucinogener framställes ur olika växter. |
s-104
| Ur en kaktusart framställes meskalin och ur mjöldryga, en svamp som parasiterar på sädesslag, får man råmaterialet till LSD. |
s-105
| Dessa ämnen kan inte kallas psykofarmaka, eftersom de framkallar psykiska rubbningar i stället för att bota sådana. |
s-106
| Men de har väckt vetenskapsmännens intresse, främst därför att man har tyckt sig finna likheter mellan deras verkningar och symptomen vid schizofreni. |
s-107
| Till sin kemiska sammansättning påminner hallucinogenerna om vissa monoaminer. |
s-108
| Meskalin framställes ur peyote-kaktusen. |
s-109
| Rågax med mjöldryga. |
s-110
| Det har emellertid uppstått strid om forskarnas juridiska och moraliska rätt att använda dessa droger på försökspersoner. |
s-111
| Man fruktar att de kan ha varaktigt skadliga verkningar. |
s-112
| I USA har entusiastiska skildringar av kända författare och konstnärer väckt ett stort intresse för hallucinogenerna. |
s-113
| Man påstår sig med deras hjälp kunna 'frigöra inre krafter' och uppleva en 'högre verklighet'. |
s-114
| Motståndarna menar att de bara möjliggör en tillfällig flykt från verkligheten och kan vara farliga, medicinskt och socialt sett. |
s-115
| Alkohol och narkotika |
s-116
| Som förut framhållits har stimulantia och narkotika, d v s uppiggande och bedövande medel, varit kända i alla tider och överallt. |
s-117
| Man har använt dem på grund av deras verkningar på nervsystemet utan att känna till dessas fysiologiska natur. |
s-118
| Att de i allmänhet varit vanebildande och vid långvarigt bruk haft farliga följder har man väl vetat, men det har inte avhållit alla från missbruk. |
s-119
| I våra dagar vet man en hel del om de fysiologiska verkningarna också, men i nästan alla länder har man stora problem med alkohol- och narkotikamissbruk. |
s-120
| Gemensamt för alkohol och narkotika är att de påverkar det centrala nervsystemet. |
s-121
| I små doser ger de en känsla av avspänning och välbefinnande. |
s-122
| I fråga om alkohol och många narkotika beror detta på att vissa nervcentra, som har en hämmande effekt på hjärnbarken, blir bedövade och mer eller mindre kopplas ur. |
s-123
| Detta uppfattas som en stimulans. |
s-124
| Större doser bedövar allt större delar av centrala nervsystemet, så att den narkotiska effekten slår igenom. |
s-125
| Eftersom alkohol och många lugnande medel och sömnmedel har likartade verkningar, blir effekten kraftigt förstärkt vid en kombinerad förtäring av dessa ämnen. |
s-126
| Bruk leder lätt till missbruk |
s-127
| Regelbundet bruk av alkohol och narkotika leder ofta till att kroppen vänjer sig vid dem. |
s-128
| Det behövs allt större doser för att framkalla effekt. |
s-129
| Efter längre eller kortare tid kan så ett beroende uppstå. |
s-130
| Det innebär ett behov eller begär efter ämnet i fråga och mer eller mindre svåra psykiska och fysiska symptom om inte begäret tillfredsställes. |
s-131
| Tillståndet kallas alkoholism eller narkomani och är svårbehandlat. |
s-132
| Särskilt farliga är morfinpreparaten. |
s-133
| Redan efter några dagars behandling t ex på sjukhus kan tillvänjning och beroende uppstå. |
s-134
| Doserna måste ökas 50-200 gånger, och om behandlingen avbrytes uppstår psykiska besvär i form av oro och ångest och fysiska i form av feber, smärtor och kramper. |
s-135
| Ny tillförsel av giftet är det enda som snabbt häver symptomen. |
s-136
| Det tar annars flera dagar innan de är helt borta. |
s-137
| De tidigare nämnda lugnande medlen har samma verkningar, men det tar betydligt längre tid och fordrar betydligt större doser. |
s-138
| Detsamma gäller alkohol, som måste missbrukas i åratal innan verklig alkoholism uppstår. |
s-139
| De ämnen, som direkt stimulerar centrala nervsystemet, t ex amfetaminer och kokain, har inte samma fysiologiska tillvänjningseffekt, men de kan leda till ett starkt psykiskt beroende och till svåra rubbningar vid långvarigt bruk. |
s-140
| Bruk av alkohol och narkotika i små doser kan innebära en omedelbar fara, t ex för trafikolyckor, eftersom omdömet trubbas av och reaktionstiden förlängs. |
s-141
| Den största faran ligger emellertid i att allt bruk lätt leder till vanebildning och missbruk. |
s-142
| Alkoholism och narkomani |
s-143
| När missbruket har lett till alkoholism eller narkomani, har det också uppstått störningar i de fysiologiska förloppen i kroppen. |
s-144
| Vid alkoholism uppstår t ex förändringar i levercellens mitokondrier. |
s-145
| Många av sjukdomssymptomen beror emellertid på näringsbrist och vitaminbrist, som uppkommer genom att alkoholister och narkomaner oftast lever ett oregelbundet liv utan ordnade måltidsvanor. |
s-146
| Den medicinska behandlingen, som givetvis är nödvändig om dessa personer skall kunna räddas till liv och hälsa, måste därför i första hand ta sikte på att förbättra allmäntillståndet genom närings- och vitamintillförsel. |
s-147
| Samtidigt företas en 'avgiftning' genom att den sjuke långsamt avvänjes med allt mindre doser av giftet i fråga. |
s-148
| Efter denna akutbehandling vidtar en betydligt svårare och långvarigare efterbehandling, då man skall försöka hindra patienten att återfalla i missbruk. |