s-1
| Kvinnosakskvinnorna får ursäkta. |
s-2
| Men jag tycker att de arbetar på grundval av ett urmodigt, fantasilöst, varför inte säga reaktionärt program. |
s-3
| De utgår fortfarande från att kvinnans jämlikhet består i rätten att göra samma saker som männen. |
s-4
| De driver den tesen så hårt att vi snart blir tvungna att göra samma saker. |
s-5
| Att kvinnor kan göra samma saker som män, är det väl ingen som betvivlar. |
s-6
| Men vi måste framhålla att vi dessutom har uppgifter, som är viktigare på det mänskliga planet, och som vi som kvinnor är särskilt lämpade för. |
s-7
| Det är kvinnan, som föder barn till världen. |
s-8
| Inte mannen. |
s-9
| En biologisk funktion grundad på biologiska olikheter. |
s-10
| Vem kan på vetenskapliga grunder påstå att det endast finns yttre olikheter mellan man och kvinna? |
s-11
| Thord Erasmie, lektor i pedagogik och psykologi, påpekar att i de renodlade personlighetsvariablerna är skillnaderna stora och säkerställda mellan könen. |
s-12
| Han påpekar också att psykoanalytiker hävdar, att dessa skillnader beror på olika sätt att sublimera sexualiteten. |
s-13
| När manlig sexualitet sublimeras, leder det till aktivitet och aggressivitet, som tar sig uttryck i bl.a. karriäriver. |
s-14
| Den kvinnliga sexualiteten kanaliseras till mer vårdande och personlighetsinriktade aktiviteter. |
s-15
| Till och med i Sovjetunionen, där kvinnor under de sista femtio åren utbildats och arbetat på samma villkor som männen, väljer kvinnorna gärna vårdande och undervisande yrken. |
s-16
| Det är knappast en tillfällighet att 90 procent av läkare, psykologer och lärare i Sovjet utgörs av kvinnor! |
s-17
| Varför måste den kvinnliga dragningen till vårdande yrken bortförklaras som något nästan skamligt, som något som påtvingats oss genom olämpliga 'könsdiskriminerande' impulser i barn- och ungdomen? |
s-18
| Bör inte lusten att vårda i stället ses som en ytterligt värdefull kvinnlig egenskap, som samhället bör ta vara på, när vi inom en snar framtid enligt våra framtidsforskare får datastyrda fabriker och måste sysselsätta allt fler människor inom den vårdande sektorn? |
s-19
| Är det jämlikt, att kvinnor för att känna sitt människovärde måste rätta sig efter manssamhället och anamma dess värderingar? |
s-20
| Måste vi inte på allt sätt arbeta på att förändra detta manssamhälles attityder mot det kvinnliga? |
s-21
| Annars står vi glatt till tjänst med att ytterligare förstärka det. |
s-22
| Har kanske kampen för kvinnans likaberättigande i yrkeslivet under årtiondenas lopp förblindat de kvinnor, som kämpat på barrikaderna? |
s-23
| Vi måste så hårt understryka det väsentliga och betydelsefulla i vårdandet av den nya generationen, att männen får en önskan att tränga in på 'vårt' område, att få vara med om detta det mest fascinerande i människolivet, att leda, hjälpa och forma en ny människa. |
s-24
| Den rätten har vi kvinnor haft sedan urminnes tider. |
s-25
| Ska vi frivilligt lämna den ifrån oss för en så futtig orsaks skull som att bevisa att vi minsann är lika goda som männen när det gäller yrkesarbete? |
s-26
| Har vi inte tappat blicken för väsentligheter då? |
s-27
| I stället för att snällt anamma manssamhällets värderingar och krav ska vi ställa krav. |
s-28
| Vi ska begära att den vårdande perioden värderas lika högt som vilket annat yrkesarbete som helst och berättigar till ATP. |
s-29
| Då kanske männen rent av vill vara med och konkurrera om hemmaåren som barnavårdare. |
s-30
| De är välkomna. |
s-31
| De som vill det är säkert lika lämpliga som kvinnorna. |
s-32
| Men Vi Föräldrar ska inte mot vår vilja behöva lämna ifrån oss våra barn att fostras av främmande människor. |
s-33
| Vi lever allt fler år, håller oss vitala upp i allt högre åldrar. |
s-34
| Den vårdande perioden i vårt liv krymper allt mer i förhållande till de övriga perioderna i livet. |
s-35
| Men skall den därför värderas lägre? |
s-36
| Den period, som är den arbetsammaste men samtidigt den mest levande, betydelsefull för personlighetsutvecklingen både hos de vuxna och barnen, den period i livet när känslokontakten barn-föräldrar skapas, den perioden måste värderas särskilt högt. |
s-37
| Vi har våra barn till låns en kort tid, ett par tiotal år högst. |
s-38
| Sen flyger de ifrån oss. |
s-39
| Har de blivit våra närmaste vänner eller är de främmande unga varelser? |
s-40
| Hur förhållandet blivit beror till stor del på känslokontakten under tidigare år. |
s-41
| Har vi råd att avstå från denna period tillsammans med våra barn? |
s-42
| Vill vi avstå från den? |
s-43
| Ännu har vi tid att ändra den väg vi är inne på. |
s-44
| Den väg, som bara mynnar ut i ett redan föråldrat, i öststaterna av allt att döma inom kort passerat stadium. |
s-45
| Ännu har vi chansen att bli ett föregångsland på det här området. |
s-46
| Men då måste vi förändra vår materialistiska, ytliga och krassa syn på vad som är väsentligt i livet. |