s-1
| Knappast på något område går utvecklingen så sakta som på könsrollsområdet. |
s-2
| Vi lever fortfarande trots allt vällovligt reformarbete i ett utpräglat manssamhälle. |
s-3
| Kvinnan har ännu den längsta vägen att gå innan hon fått den likställdhet och den jämlikhet med mannen som det demokratiska idealet och vanlig mänsklig anständighet fordrar. |
s-4
| Hurudan är tendensen? |
s-5
| Är kvinnan på väg tillbaka till kök och barnkammare? |
s-6
| Börjar hennes jobb att delas av den moderne mannen? |
s-7
| Vilken uppfattning har mannen om kvinnans 'rätta plats' i hemmet? |
s-8
| Dubbelarbetande eller enbart hemarbetande? |
s-9
| Man har anledning att vara pessimistisk. |
s-10
| Sociologiska undersökningar visar att de traditionella uppfattningarna lever kvar med en envishet som skarpt kontrasterar med kvinnans ökade insatser i arbetslivet. |
s-11
| Det officiella mönstret i USA, varifrån vi förr eller senare hämtar idealen för vårt beteende, visar knappast tecken på att kvinnan är på väg att vinna sin självständiga ställning vid sidan av och bredvid mannen. |
s-12
| Mest betecknande är kanske att knappast något stort politiskt reformparti, vare sig i vårt land eller i andra demokratiska länder, funnit det 'attraktivt' att göra könsrollsfrågan till något centralt i arbetet på att vinna sympati och inflytande bland väljarna. |
s-13
| I rättvisans namn bör klarläggas att utvecklingen på vissa områden gått relativt snabbt till kvinnans förmån, särskilt om man tänker på utgångsläget från vilket kvinnan startade sin frigörelse. |
s-14
| Det är ännu inte ett halvsekel sedan riksdagen fattade beslut om allmän och lika rösträtt för såväl kvinnor som män. |
s-15
| Detta skedde nämligen vid 1919 års riksdag. |
s-16
| Samtidigt blev kvinnorna valbara vid 23 års ålder på samma villkor som männen. |
s-17
| Men den kvinnliga rösträtten tillkom - kanske som en av de viktigare förutsättningarna - praktiskt taget samtidigt med att rösträtten blev allmän även för männen. |
s-18
| Så hårda inkomst och medborgarstreck hade tidigare begränsat rösträtten att den knappast kunde kallas för allmän ens för männen. |
s-19
| Den kvinnliga medborgarrätten är därför i praktiken ett barn av demokratins genombrott i vårt land liksom också den gifta kvinnans juridiska likställighet med mannen. |
s-20
| År 1920, och först då, fick den gifta kvinnan fullständig myndighet. |
s-21
| Tidigare hade hon stått under mannens förmyndarskap. |
s-22
| Man har svårt att frigöra sig från intrycket att hade inte hela den västerländska samhällsordningen hotats av social revolution och kaotisk omvälvning som skedde i första världskrigets spår skulle aldrig kvinnan så snabbt fått allmän rösträtt och medborgerliga rättigheter som hon nu fick. |
s-23
| Det har sedan gått saktare när det gällt kvinnans reella ekonomiska och sociala frigörelse. |
s-24
| Sakta och kanske rent av avsaktande är det rätta ordet. |
s-25
| Om man tänker på kvinnans ställning och representation i samhällslivet på basis av den allmänna rösträtten kan de uppnådda resultaten inte sägas mer än formellt bekräfta att kvinnan har allmän och lika rösträtt. |
s-26
| I riksdagens andra kammare finns idag 32 kvinnliga ledamöter, därav 24 socialdemokrater, men 201 män, därav 89 socialdemokrater. |
s-27
| Proportionerna valda förtroendekvinnor i kommunala församlingar är inte bättre, snarare sämre. |
s-28
| Kvinnan har sålunda långt att gå innan hon vinner det politiska inflytande hennes ställning i samhällsarbetet och vid rösturnorna motiverar. |
s-29
| Det kanske också bör påpekas att vi fick vårt första kvinnliga statsråd först 1947 och att det allt fortfarande bara finns en, säger en kvinna i regeringen. |
s-30
| Kvinnans ställning i arbetslivet är kanske på sitt sätt ännu mer nedvärderad än i det politiska livet. |
s-31
| Inte ens till någon eller några procent intar kvinnan ledande, bestämmande funktioner i våra större bolag, statliga eller kommunala ämbetsverk och förvaltningar. |
s-32
| Inte heller i fråga om lika ersättning för sitt arbete har kvinnan ännu nått jämlikhet med mannen. |
s-33
| Men den kanske är på väg. |
s-34
| LO-SAF-uppgörelsen 1960 har i princip erkänt likalönen och den genomförs idag i den meningen att mätbart likvärdiga prestationer avlönas lika utan avseende på kön. |
s-35
| Å andra sidan föreligger fortfarande besvärande skillnader vad gäller mäns och kvinnors fördelning på arbetsuppgifter som ger högre respektive lägre lön. |
s-36
| Nedslående är att de i övrigt aktiva löntagarorganisationerna ännu inte funnit detta faktum värt självständiga och målmedvetna aktioner. |
s-37
| Det bör nämligen kraftigt understrykas att inom hela arbetslivet oavsett företagsform eller ägarkategori kvinnan har genomgående de minst ansvariga och därmed lägst avlönade funktionerna. |
s-38
| Man kan inte finna något arbetsområde där män och kvinnor fördelar sig slumpmässigt lika med avseende på funktion, lön och ställning. |
s-39
| Alltid finns en större andel kvinnor bland de lägst avlönade och med de minst bestämmande funktionerna. |
s-40
| Männen befinns genomgående ha de högre positionerna och de bästa och högsta lönerna. |
s-41
| Mest glädjande under senare tid är de framgångar som kvinnorna utbildningsmässigt vunnit. |
s-42
| Mera allmänt accepterar föräldrar och barn att både flickor och pojkar ska ha samma chans till högre skolutbildning. |
s-43
| Detta återspeglas också i siffrorna för gymnasiet. |
s-44
| År 1962 tog nära 13 procent av de kvinnliga 20-åringarna studenten mot 15 procent av de manliga. |
s-45
| år 1970 beräknar man att flickorna till samma antal som pojkarna kommer att ta studenten. |
s-46
| Men allt fortfarande väljer pojkarna i betydligt större antal än flickorna gymnasielinjer som för fram till de mest avancerade och ekonomiskt lönsamma yrkena. |
s-47
| Också i fråga om avlagda högre akademiska examina leder männen överlägset. |
s-48
| Nästan ännu mera könsuppdelat är valet av yrke ute i det praktiska arbetslivet. |
s-49
| Pojkarna väljer yrke efter ett brett register. |
s-50
| För dem tycks inte heller de s.k. typiska kvinnoyrkena vara ett alltför svårt hinder. |
s-51
| Hushållsarbetet blir kock- och restaurangarbete. |
s-52
| Manliga sjuksköterskor blir i våra dagar ett nytt yrke även om manliga sjukskötare för mentalpatienter med samma uppgifter som sjuksköterskor funnits länge. |
s-53
| Flickorna utbildar sig inom betydligt snävare ram: |
s-54
| Det blir kontorsarbete, sjukvård, barnavård, butiks- och servicearbete samt undervisning på alla stadier, dock med tonvikten på det ekonomiskt lägst värderade pedagogarbetet, t.ex. för barn i förskolåldern och på lågstadiet där män praktiskt taget helt saknas som pedagoger. |
s-55
| Ett sammanfattande omdöme beträffande kvinnans ställning i samhället och arbetslivet blir följande: |
s-56
| Kvinnans reella likställdhet med mannen är så lite förverkligad att det som förvånar mest är det ringa uppseende och den ringa grad av indignation detta faktum framkallar. |
s-57
| Det borde självfallet vara så att stora och ständigt växande skaror män och kvinnor ställde sig bakom kraven på reell likställdhet för kvinnan men så tycks inte ske. |
s-58
| Inom alla de politiska partierna finns en allmän liknöjdhet beträffande kvinnans jämlikhetskrav och ett motsvarande ointresse finns också inom arbetsmarknadens stora, miljonomslutande organisationer. |
s-59
| Varför är det på detta sätt? |
s-60
| Två huvudfaktorer kan urskiljas som förklarar men inte ursäktar: |
s-61
| Den olika könsrollen som barnavårdare och uppfostrare. |
s-62
| Traditionella uppfattningar och missuppfattningar om könsrollerna inom arbetsliv och på arbetsmarknaden. |
s-63
| Det biologiska faktum att kvinnan föder barnet och att barnet under de första levnadsåren är starkt beroende av modern (eller motsvarande omsorger) sätter sin prägel på hela kvinnosläktet nära nog oavsett om kvinnan blir moder eller ej, oavsett det faktum att för de flesta kvinnor begränsar sig moderskapet till en period om högst femton - tjugo år av en totalaktivitet om fyrtio - femtio år, oavsett att kvinnan i allt större utsträckning är lika oumbärlig för familjestandarden som mannen, oavsett det förhållandet att samhället i så många olika former mer och mer, t.ex. genom förlängd skolplikt, övertar det traditionella i hemmet utförda uppfostringsarbetet. |
s-64
| Vad som krävs av politikerna liksom av alla andra som önskar främja en ändring på könsrollsområdet är en ny syn på det biologiska förloppet hos kvinnan. |
s-65
| Vi lever alltför mycket kvar i våra föreställningar om det gamla jordbrukarsamhället, där kvinnan hade att uppfostra en stor barnaskara och där hon som husmor fullgjorde stora och viktiga ekonomiska funktioner. |
s-66
| Allt fortfarande betraktar vi nära nog instinktivt den kvinna som får flera barn duktigare och mera värd än den som klokt planerar för få barn eller av naturens ordning förnekas barn. |
s-67
| På så många sätt syns kvinnan vara mera utsatt än mannen inte endast biologiskt. |
s-68
| Konventionerna kräver idag liksom tidigare, då det var en både social och ekonomisk nödvändighet, att kvinnan ska gifta sig och helst tidigt. |
s-69
| De kräver också att varje kvinna ska gifta sig nära nog utan undantag. |
s-70
| Äktenskapet omges också med romantiska föreställningar kanske utan motsvarighet på något annat område. |
s-71
| Vad som måste krävas är en mer realistisk uppfattning om relationen man - kvinna för släktets bevarande. |
s-72
| En avromantisering av äktenskapet är nödvändigt för kvinnans egen skull. |
s-73
| Det måste också bli en mer praktisk syn på barnuppfostran. |
s-74
| Det är ett jobb som inte bara kräver en eller två föräldrar utan insatser från så många olika håll, där föräldrafunktionen och speciellt moderns funktion i traditionell bemärkelse kan bli till mer skada än nytta. |
s-75
| Först med en avromantisering av äktenskapet och giftermålet kan kvinnan psykologiskt och känslomässigt bli mer likställd med mannen. |
s-76
| Med nuvarande sociala tryck i våra allmänna konventioner kommer hon automatiskt i underläge bl.a. på grund av kyrkbröllop, riterna och föreställningar kring äktenskapet. |
s-77
| En ändring måste ske. |
s-78
| Men det är lång väg innan så sker. |
s-79
| Viktigast av allt idag är att kvinnan blir självständig i förhållande till mannen med hänsyn till riskerna för befruktning. |
s-80
| Lyckligtvis är detta blott en tidsfråga. |
s-81
| När kvinnan själv på ett tillräckligt tidigt stadium kan avgöra om hon vill ha barn eller ej har den kanske allra viktigaste förutsättningen för att kvinnan ska kunna vinna självständighet och individualitet uppnåtts. |
s-82
| Man får blott hoppas att, när väl den säkra, helt oskadliga tablett uppfunnits som kan starta kvinnans menstruation, eftersläpningen i uppfattningar och fördomar inte blir för lång. |
s-83
| Det blir bl.a. politikernas uppgift att se till att eftersläpningen blir så minimal som möjligt. |
s-84
| Inom arbetslivet görs för varje dag små men säkra framsteg som främjar kvinnans likställdhet. |
s-85
| Flickornas större benägenhet att söka sig till högre skolutbildning är ett tecken. |
s-86
| Inom yrkesutbildningen görs försök att förmå flickorna att söka sig till de mera manligt betonade yrkena. |
s-87
| Vissa framsteg görs och fler kommer att göras efter hand som vuxenutbildningen utvecklas och kvinnorna mera allmänt inser värdet av en god och krävande utbildning även när de hunnit upp i medelåldern. |
s-88
| I och med att kvinnan axlar mer krävande uppgifter får hon högre lön. |
s-89
| Då uppkommer frågan i allt fler hem vem som huvudsakligen ska anförtros barntillsynen i hemmet. |
s-90
| Båda makarna kommer att avgöra saken obundna av nuvarande konventioner. |
s-91
| Det ekonomiska har för sed att bli avgörande och därmed vanebildande förr eller senare. |
s-92
| Det verkar som om samhället sent omsider tycks inse att betydligt mer måste göras för att underlätta kvinnans samtidiga moderskap och förvärvsarbete. |
s-93
| Om samhället accepterar som högst moralisk norm att kvinnan ska ha rätt att även som ensamstående välja moderskap som ett huvudyrke eller en kombination mellan detta yrke och ett annat, blir självfallet både personliga relationer och samhällsrelationer i övrigt annorlunda än vad de är idag. |
s-94
| Men det finns ingen annan väg att gå. |
s-95
| Kvinnan måste ha rätten att fullt ut handla som en individ, inte som något slags biologiskt bihang till mannen. |
s-96
| Det behövs i dagens samhälle betydligt radikalare grepp för att kvinnans jämlikhet och likställdhet med mannen ska åstadkommas. |
s-97
| Det krävs en ny livssyn som tar hänsyn till biologiska realiteter men också individens rättigheter. |
s-98
| Kvinnofrågan är i första hand en fråga om individens rätt, kvinnans rätt att själv bestämma över sitt liv som moder, maka och förvärvsarbetande, antingen dessa roller förverkligas samtidigt eller var för sig under bestämda perioder. |
s-99
| Valfrihetens symbol måste göras till tecken för kvinnans frigörelse. |
s-100
| De politiska rörelser som i tid inser detta har också störst utsikt att vinna förtroende och inflytande bland ett ständigt ökat antal aktiva och beslutsamma medborgare. |