| s-302
| Farmor kallade det för Sardinernas och Ginens Mirakel. |
| s-303
| Hon hade bara tagit med sig så att det räckte till henne själv, men det verkade ändå finnas övernog till alla, och så föddes jag, i smuts, i glädje, i vatten och i sprit, med fiskar ovanför och nedanför och under en krävande stjärna. |
| s-304
| Jag träffade Stella på Algonquin Hotel. |
| s-305
| Algonquin Hotel: Dorothy Parker, James Thurber, The New Yorker, min far år 1957. |
| s-306
| Han hade bott där eftersom det verkade så engelskt, och när han tog med mig till New York första gången när jag var barn var det Algonquin Hotel vi tog in på. |
| s-307
| Min farmor älskade mig därför att hon kände igen samma envishet som hon hade gett i arv till sin son. |
| s-308
| Svårigheten och drömmen gick inte att särskilja. |
| s-309
| Att vaska den levande lera som är du är att stå i det iskalla vattnet och finfördela dig själv genom ett såll som du själv har skapat. |
| s-310
| Ingen kan tvinga dig att göra det. |
| s-311
| Ingen kan tvinga dig därifrån. |
| s-312
| Rhenguld, rent guld, och någonstans i detta Rhenguld: ringen. |
| s-313
| Senare, långt senare, när jag hörde Wagners Ringen tänkte jag på de stunder då jag som mycket litet barn hade fått följa med min far för att titta på solnedgången vid flodmynningen. |
| s-314
| Han älskade det gyllene ljuset som lekfullt doppade sig i vattnet. |
| s-315
| I fantasin lekte han med. |
| s-316
| Då var han och hans fantasibilder fortfarande fria, men sedan blev guldet omkring honom alltmer orörligt och han började räkna det. |
| s-317
| Sagorna är ense om att i svårigheten och i drömmen får hjälten aldrig räkna kostnaderna. |
| s-318
| På min sexårsdag började födelsedagskalasen. |
| s-319
| Jag fick tårta, presenter, en ny klänning. |
| s-320
| De vuxna ägnade sig åt det som min far kallade foie gras. |
| s-321
| Hur mycket kan man äta och dricka utan att spy över soffbordet? |
| s-322
| Mor sa: 'Varför berättade du inte det för mig?' |
| s-323
| Hans farkost var nattens, farkosten på oljeblanka vatten, hans var ljuset som glimmade i mörkret, kom hem, kom hem. |
| s-324
| Natten då jag föddes blev min far som galen och sa åt min mor att han måste ut och bogsera. |
| s-325
| 'Jag följer med dig', sa hon. |
| s-326
| 'Jag känner mig bra.' |
| s-327
| Samtidigt insåg jag hur orimligt det var att hänga upp något på en kyss. |
| s-328
| Djupare nu, där vattnet inte är klart. |
| s-329
| Vilka mönster bildar siffrorna? |
| s-330
| Ett plus ett är inte nödvändigtvis två. |
| s-331
| Jag adderar och svaret blir en begynnande trea. |
| s-332
| Tre par: Jove och Stella, Jove och Alice, Alice och Stella, och under vars och ens yta finns den andres ansikte. |
| s-333
| Jag luktade på flaskorna. |
| s-334
| Här fanns hemligheterna med oemotståndlig hud och saltdofter av pärla och ostron. |
| s-335
| Här fanns inga blomsternoter från de högsta kvinnliga oktaverna. |
| s-336
| Jag beundrar sopransångerskor men inte soprantalare. |
| s-337
| Höga röster är lika konstlade som höga klackar. |
| s-338
| Tyvärr är det bara skorna som sparkas av på kvällen. |
| s-339
| Jag hade klätt mig som en krigare: svart från urringning till innersulor, håret hängande, tjocka guldringar i öronen, krigsmålad. |
| s-340
| Jag hade ett övertag över min motståndare med tjugo år och jag hade för avsikt att dra nytta av varenda månad av den tiden. |
| s-341
| 'Vad har jag gjort av mitt liv?' |
| s-342
| 'Han var flörtig redan då', sa Stella. |
| s-343
| 'Han flörtade med mamma, som var svag för mörkt hår och mörka ögon, också hos en sju år gammal pojke.' |
| s-344
| Naturligtvis hade hon inte kommit. |
| s-345
| Naturligtvis tänkte hon inte komma. |
| s-346
| Det hade varit ett nervkrig och jag hade vunnit. |
| s-347
| Jag märkte att jag hade hemskt ont i nacken. |
| s-348
| Jag beställde en drink och sjönk ihop under en krukpalm. |
| s-349
| 'Får jag slå mig ner?' |
| s-350
| 'Gärna. |
| s-351
| Du måste vara engelska.' |
| s-352
| 'Varför det?' |
| s-353
| Det hördes ett förfärligt skrammel och dunder utanför dörren och mina föräldrar brakade in i hallen; hon iförd silverräv, han i ny överrock och trilbyhatt. |
| s-354
| Bakom dem kom en taxichaufför uppför yttertrappan kånkande på en massa kartonger. |
| s-355
| Den lille pojken hade legat och sovit och genom hans drömmar kom en släde full av pälsverk och bakom den skyndade sig till fots en grupp vilda mörka män som talade ett språk han inte förstod. |
| s-356
| Han hörde hundskall och gråt och protestljuden från vattnet när det tvingades genom de frusna rören och in i varmvattenberedaren. |
| s-357
| Han vaknade och sprang nerför trappan. |
| s-358
| Stolarna och borden hade dragits ut mot väggarna och dubbeldörrarna ut mot gatan stod öppna. |
| s-359
| Genom den blå ridån av köld, rakt in mot det brandgula ljuset, drog sex vargar en släde. |
| s-360
| De två ledardjuren stannade fem centimeter från hans bröst och i samma höjd. |
| s-361
| En av vargarna slickade honom i ansiktet med sin brunrosa parmaskinkstunga. |
| s-362
| Nu skulle han bli uppäten. |
| s-363
| De hade börjat med Första Moseboken och hade nu kommit till Jobs bok, vars prövningar väckte stor medkänsla hos farmor, speciellt eftersom hon just fått en varböld. |
| s-364
| 'Är inte amerikaner artiga?' |
| s-365
| 'Bara om man ger dem tillräckligt betalt.' |
| s-366
| 'Engelsmän är inte artiga hur mycket man än betalar dem.' |
| s-367
| 'Då måste både du och jag vara invandrare.' |
| s-368
| Medan hon läste 'Vem ska bistå mig i min nöd?' for dörren upp och min far stack ner händerna i badkaret, hämtade upp min mor och bar iväg med henne in i sovrummet. |
| s-369
| Vintergatan går genom magen |
| s-370
| Far hade berättat för mig om remoran och hur grekiska fiskare i sina små båtar fortfarande fruktade den. |
| s-371
| Min far fruktade ingen remora. |
| s-372
| Vi satt tysta. |
| s-373
| Hon tittade mot dörren. |
| s-374
| Jag tittade på henne. |
| s-375
| Hon var slank, spänd, en vinthunds kropp, nu halvt framåtböjd, ryggmusklerna avtecknade sig under skjortan, vit, stärkt, dyr. |
| s-376
| Hennes vänstra arm liknade skyltfönstret hos Tiffanys. |
| s-377
| Jag begrep inte hur en kvinna kunde ha på sig så mycket silver och sitta utan lutning. |
| s-378
| Hennes hår var mörkrött, rött som skogskornell, rött som läder, och hade en spänst som är delvis en gåva, delvis något man ansträngt sig för. |
| s-379
| Jag gissade att hennes utseende var lika konstfullt som det var konstlöst. |
| s-380
| 'David kommer inte att gilla det här', sa hon. |
| s-381
| Hon samlade ihop sina saker och tillsammans lämnade vi det ödelagda rummet. |
| s-382
| Jag var tvungen att följa efter henne där hon tvinnade trottoarerna under sina fötter. |
| s-383
| Jag visste inte längre var jag var. |
| s-384
| Gatornas rutmönster hade bågnat. |
| s-385
| Staden var en krokig bakgata och hon var den bästa råttan. |
| s-386
| 'Då tänker jag vara elak.' |
| s-387
| 1957 gifte han sig med min mor. |
| s-388
| Hon var irländska, nästan förmögen, dotter till en av delägarna i firman, som hade sitt huvudkontor i Cork. |
| s-389
| Min far hade fått ögonen på henne vid den årliga middagen med dans och svurit på att gifta sig med henne. |
| s-390
| I två år utväxlade de brev och presenter tills romantiken, envetenheten och en befordran gjorde slag i saken. |
| s-391
| På bröllopsnatten på Hotel Ra-Ra (dekor: liverpoolskt egyptiskt), tog min far av sig pyjamasen så att hans hustru kunde beskåda honom som den man han var, varefter han förkunnade att han inte tänkte älska med henne förrän han hade blivit utsedd till chef för rederiet. |
| s-392
| Han satte på sig pyjamasen igen och efter några ögonblick av våldsamma skakningar somnade han. |
| s-393
| Hon tog mig med sig hem, tände inga lampor, tog av sig kläderna och fick mig att ligga bredvid henne i vad som verkade vara en mycket smal säng. |
| s-394
| Jag ville röra vid henne. |
| s-395
| Spegelbilden av en kvinna tillsammans med en kvinna är förförisk. |
| s-396
| Jag njöt av att titta på henne på ett sätt som var förbjudet för mig, detta jag vid jag, jag som den som åtrår och den som blir åtrådd, rymde en öppenhet som jag förr inte hade erbjudits att utforska. |
| s-397
| När jag åtrådde henne kände jag min egen åtråvärdhet. |
| s-398
| Det var en känsla av makt, men inte makt över henne. |
| s-399
| Jag var min egen erövring. |
| s-400
| Rummet genomblåstes av en vind som slet drinken från de drickande, som spred barens flaskor likt kapsyler, som lyfte möblemanget och drämde det mot väggen som fallit i trans. |
| s-401
| Uppassare och uppassade blåste i trasor ut genom dörren. |