Dependency Tree

Universal Dependencies - Swedish - LinES

LanguageSwedish
ProjectLinES
Corpus Parttrain
AnnotationAhrenberg, Lars

Select a sentence

Showing 406 - 505 of 454 • previous

s-406 Nej, men det borde du ha, sade mrs Wentz, nästan drömmande.
s-407 Varken mer eller mindre än vad du känner inför det som har drabbat afrikaner.
s-408 Det är samma sak alltihop.
s-409 En slav i ett fartygs lastrum artonhundratalet och en jude eller en zigenare i ett koncentrationsläger under nittonhundrafyrtitalet.
s-410 För all del... jag fyllde både sjutton och arton år i interneringslägret i Fort Howard, som gäst hos Hennes Majestäts guvernör, svarade Odara, mycket vet jag.
s-411 Hennes båda bröder dog i Auschwitz, sade Hjalmar Wentz;
s-412 men hans hustru hade börjat tala med Jo-Ann Pettigrew, som bjöd omkring små rostade marshmallow-klunsar spetsade en lång gaffel.
s-413 För guds skull, Timothy, sluta opp med att stå där och grina med tänderna. Hugg dom i nånting i stället!
s-414 Evelyn Odara talade till sin man som ingen kvinna från trakten skulle understå sig; men han nonchalerade det som om han gav svar tal med sina landsmäns självklara inställning att ingen i vilket fall som helst hörde vad kvinnor sade.
s-415 Han sade ilsket till Wentz, riktade sig till hustrun genom mannen: Vad fick du i gengäld som var värt det hela?
s-416 Utan att se någon sade Margot Wentz: Sånt kan man inte säga.
s-417 Hon vickade fingrarna som blivit klibbiga av marshmallowen, och hennes man tog upp näsduken ur fickan och räckte henne den.
s-418 Det var den kvällen Bray, Neil, Evelyn Odara, en av flyktingarna från Sydafrika, Pettigrews och några andra gav sig i väg till Sputnikbaren.
s-419 Medan Bray stod och hängde tillsammans med Odaras och makarna Wentz, tog Jo-Ann Pettigrew sin sista marshmallow, som hon inte hade lyckats förmå honom att äta, stoppade den i munnen och gjorde ett litet tecken åt de andra att hon hade någonting som de allesammans måste höra .
s-420 Rebecca har varit Sputnikbaren, och hon påstår att den är fantastiskt tjusig nu.
s-421 Dom har slagit ut en vägg mot den där gården, eller vad man ska kalla det, och har dans där.
s-422 Inklusive tjejer.
s-423 Vanurå? sade Neil.
s-424 Och vem av oss är det som kan ha gått med Rebecca Sputnikbaren?
s-425 Alla skrattade.
s-426 Jamen vad tycker ni... skulle vi inte kunna ta och ge oss i väg dit allihopa, va!
s-427 Unga mrs Pettigrew gick omkring i ett tillstånd av ständig entusiasm;
s-428 hennes långa, lockiga hår glänste av regndroppsdiamanter, eftersom hon hade rostat sina marshmallows över elden där ute.
s-429 Hon var antropolog, vilket Bray tog som en förklaring hennes stora förtjusning i att anordna utflykter, hon brukade bära sin lilla baby i ett bylte ryggen afrikanskt maner.
s-430 Vem var det!
s-431 Nytt allmänt skratt.
s-432 Nej nej... nåja... det var Ras som tog henne med sig...
s-433 Jaså minsann, det var Ras!
s-434 Sputnikbaren, va!
s-435 Jo jag tackar jag!
s-436 Rebecca Edwards kom in från verandan, godmodigt leende, undrande inför replikerna som slungades mot henne.
s-437 Dom har såna där glödlampor som man ser filmer runt omkring stjärnornas toalettbord, sade hon, och dom tänds och släcks och bildar orden LEVE OAVHÄNGIGHETEN!
s-438 Under allmän villervalla beslöt man fläcken att bege sig dit.
s-439 Dando ville inte följa med, och Vivien var tvungen att hem till barnen, och Rebecca Edwards framhöll att också hennes var ensamma.
s-440 Neil envisades med att Bray måste följa med;
s-441 han tillhörde den sortens människor som, sent om kvällarna, plötsligt grips av ett desperat behov av ett visst bestämt sällskap.
s-442 Men när Neil, Bray, Evelyn Odara och sydafrikanen slutligen hade tagit sig ner till fattigbasaren hade de andra ännu inte kommit.
s-443 De gick in Sputnikbaren för en stund. Musiken träffade dem som en stöt för huvudet, varpå någon sade att han hade för sig att de hade kommit överens om att träffas vid järnvägsövergången.
s-444 Och därmed började den sortens jakt i det nattliga mörkret som Bray förstod att Neil Bayley var våldsamt förtjust i.
s-445 Allesammans for tillbaka in i stan till huset där flickan Edwards bodde
s-446 Neil stod en månbelyst plätt framför den mörka byggnaden och ropade upp, men ingen svarade.
s-447 De stannade någonstans och plockade upp en man som ville ha lift; han stod där infångad av strålkastarljuset med hatten i hand; det var bara den rena vita skjortan som hade skymtat vid sidan av den mörka vägen.
s-448 När han svarade Neils tilltal använde han frikostigt titeln bwana, vilket en vit man rimligen borde vänta sig om han skulle nedlåta sig till något sådant som att stanna för en svart liftare utefter vägen, och när han hade slagit sig ner i bilen bredvid Bray och sydafrikanen, satt han där bland dessa svarta och vita stadsbor lik en igelkott som rullat ihop sig vid beröring.
s-449 Bray visste nu när han var tillbaka nytt i detta land, nytt medveten om sin längd och ljusa hy, nästan som om de varit en form av aggression som han själv inte rådde för att mannen drog sig undan kontakt med honom.
s-450 Evelyns, Neils och sydafrikanens röster virvlade kring bilen;
s-451 i det klara månljuset körde de förbi mangoträdens skuggor, vilka låg under träden som sovande djur;
s-452 en åsna gick och betade bland sönderslaget porslin en avskrädeshög;
s-453 moskéns färger avtecknade sig nästan helt, liksom de silverglänsande skyddsgallren för fönstren i de rikt utsirade husen i den indiska stadsdelen.
s-454 Fattigbasaren hade anlagts redan för länge sedan mer eller mindre en slump; butiker dök upp helt plötsligt, gator korsade varandra härs och tvärs, bilen skumpade och gungade.

Text viewDownload CoNNL-U