Dependency Tree

Universal Dependencies - Swedish - LinES

LanguageSwedish
ProjectLinES
Corpus Parttrain
AnnotationAhrenberg, Lars

Select a sentence

Showing 207 - 306 of 454 • previousnext

s-207 Men Gud vet vad vi får sedan.
s-208 Jag träffade Gwenzis bror i London en dag medan han arbetade i Gray's Inn;
s-209 han sa att han skulle bli den första afrikanska domaren här i landet.
s-210 När Dando hyste en verkligt låg uppfattning om en person tycktes han inte höra vederbörandes namn.
s-211 Jag är inte alldeles säker att jag inte har att vänta mig skäligen dystra tider, sade han, som om han i förtroende tog upp vad som glunkades om honom själv.
s-212 När jag sa ja till Mweta visste jag det, och varenda gång jag går förbi skylten dörren till mitt tjänsterum vet jag det.
s-213 Den dag kommer jag blir tvungen att underteckna förvisningsorder som jag inte vill sätta mitt namn under.
s-214 Häktningsorder. Eller ännu värre saker.
s-215 Han åt en sked av den överblivna granadillpuddingen, och aningen till en rysning for för ett ögonblick genom hans huvud.
s-216 Stackars gamla Dando!
s-217 Varenda människa som har stannat kvar är en idiot om han inte har tänkt den saken, sade Bray.
s-218 Och dessutom kommer jag att beordra statsåklagaren att inskrida fast jag helst inte hade velat det.
s-219 Det kan jag lugnt räkna med.
s-220 Om Shinza till exempel skulle ställa till trassel vid nästa val, om han till exempel skulle för sig att han är förbannat missnöjd, vilket han utan tvivel är, och sätta i gång en verklig opposition med hjälp av alla de trick som han lärde FFP!
s-221 Om han till exempel fick hela den lambala-talande befolkningen att bojkotta valen med alla de gamla välkända metoderna, prygla folk vid vallokalerna, bränna hyddor och vidare... tror du inte att det var jag som skulle bli tvungen att sätta Shinza i buren ?
s-222 Jo, jag vet.
s-223 Men varför i all världens dar skulle det behöva därhän?
s-224 Jag visste det när jag sa ja till Mweta.
s-225 Stackars jäkla Dando!
s-226 De svartas smutsiga förehavanden är inte ett spår renare än de vitas.
s-227 Det är vad dom med förtjusning kommer att konstatera.
s-228 Men vad deras små belåtna själar aldrig kommer att fatta är att jag visste det när jag åtog mig jobbet, jag visste det hela tiden, och det säger jag nu lika oförblommerat som jag skulle säga det i fall...
s-229 Vilka skulle det bereda någon glädje?
s-230 Dando fyllde konjaksglasen.
s-231 Mina kolleger!
s-232 Dessa förträffliga personer som har stuckit söder ut, till Rhodesia och Sydafrika, där de kan vara säkra att aldrig behöva ha en svart man i rätten som avkunnar lika partiska domar som en vit.
s-233 Klockan hade hunnit bli över tolv innan de kom i säng.
s-234 Bray gick in i köket för att fylla konjaksglaset med vatten till natten.
s-235 Kackerlackor flydde, men stannade när de trodde sig ha kommit betryggande avstånd och tvinnade sina antenner.
s-236 Ett blänkande svart band av myror sträckte sig uppför en skåpdörr till några matrester som hade hamnat där från någon tallrik.
s-237 Han stod vid diskbänken och drack av det kalla vattnet och såg avocadokärnan som växte, stödd tre tändstickor, i halsen en vattenfylld pickelsburk fönsterbrädet.
s-238 Han märkte att han hade börjat gunga från den ena foten till den andra, oavsiktligt, som i yrsel; han fick för sig att han hade stått där en lång stund men han var inte säker det.
s-239 Han hörde hur Dando, tvingad ut i trädgården av den gamla labradoren, gick av och an utanför gästhyddan och talade förebrående till hunden;
s-240 och var det morgon, och Festus' biträde stod i dörren med morgonteet.
s-241 En helikopter snarkade fram över festligheterna, dränkte utväxlandet av hälsningar när Bray föreställdes för någon gatan, utplånade samtal pubar och till och med anföranden.
s-242 Ingen visste vad den hade för uppgift en säkerhetsåtgärd nöjde sig en del med att gissa , medan andra uppfattade den som en i största allmänhet lämplig företeelse, en symbol för framåtskridande, som är oskiljaktig vid alla handels- och industrimässor och jordbruksutställningar och följaktligen något sätt naturligt sammanhörande med alla offentliga tillställningar.
s-243 Det förekom ett ögonblick stadion under den egentliga oavhängighetsförklaringen han hörde den någonstans borta vid horisonten just Kenyatta började tala, och han och Vivien Bayley, den unga hustrun till kanslisekreteraren vid det nya universitetet, som satt bredvid honom, utväxlade blickar fyllda av plötslig spänning
s-244 Senare konstaterades det att den hade gjort korta flygturer för ett par shilling åt gången för en del av befolkningen som under hela ceremonin hade köat en fotbollsplan i närheten;
s-245 en reklamploj för ett internationellt cigarettmärke.
s-246 Det var Neil Bayley som hade kommit underfund med det därför att han grund av ett eller annat husligt missöde eller missförstånd hade infunnit sig hedersläktaren mycket sent.
s-247 Bray var medveten om en intensiv spänning mellan de unga kontrahenterna vid sin sida där han satt med den väldiga, sorlande massan av människor bakom sig och det tomma utrymmet framför sig framför den sammetsdraperade och baldakinförsedda estraden fyllt med pressfotografer och radio- och TV-tekniker, som under hela högtidligheten frenetiskt rusade omkring, nerhukade och , släpade sina vindlande ledningar efter sig, riggade upp sina apparater, mixtrade med slutare och blixtar.
s-248 Det var som om sedan allt gjorts klart för en praktfull teaterföreställning ett gäng scenarbetare med hela sin utrustning hade råkat lämnas kvar.
s-249 Denna aktivitet i förening med den ökade hettan i ett tyst gräl vid sidan av honom åstadkom en kraftig distraktion i en annan, tumultuarisk medvetandenivå, som han alltid hade funnit beröva de noga planlagda stora ögonblicken just det som de egentligen borde ge i intensiv, ren och okonstlad form.
s-250 Här förelåg det symboliska förverkligandet av något som han hade trott , eftersträvat och arbetat för under en avsevärd del av sitt liv:
s-251 uttryckt i det dånande jubel som med jämna mellanrum ekade ut från folkmassan, togorna, de medaljbehängda brösten, de vita handskarna, kvinnornas gälla, utdragna skrin, soldaterna i enskild ställning och solen som blänkte i orkestrarnas skrällande mässingsinstrument.
s-252 Eller i glassförsäljarnas trehjulingar som väntade nedanför sektion efter sektion av amfiteatraliskt grupperade mörka ansikten, bastardhunden som rusade ut och lyfte benet mot presidentestraden?
s-253 Mweta hade det mumifierade utseende vilket präglar en människa som förvandlats till ritualbärare.
s-254 Men sedan oavhängighetsförklaringen väl förkunnats kom han ut som ur ett slags trans, återfick sitt oemotståndligt livliga jag och satt där uppe och betraktade allting runt omkring sig, en gång, tänkte Bray, en åskådare och ett skådespel.
s-255 Bray kände sig nästan generad över att märka att till och med han hade fångat hans blick, en gång, och mötts av ett snabbt leende; men vid det här laget var Mweta van vid att vara föremål för allas blickar.
s-256 Han talade till den ålderstigna engelska prinsessan som satt bredvid honom med knäna sedligt tryckta mot varandra i den kungliga ställning som är säreget karakteristisk för genomlidandet av ceremonier, och Bray såg hur han pekade ut skaran av galakvinnor som stod uppställda med ansikten och bröst målade i glädjevitt bland grupperna av musikanter och dansare från olika delar av landet.
s-257 Men när den stora ceremonin var över och mellan alla de andra officiella tillställningarna en statsbal, mottagningar, cocktailbjudningar, banketter och luncher började ett slags feststämning att gripa omkring sig att säga utanför palatsgrindarna.
s-258 Han bevistade flertalet officiella evenemang (han och Roly hälsade med spelad överraskning varandra när de träffades i huset, halvklädda i smoking eller frack varenda kväll), men de verkliga tillställningarna försiggick före eller efter.
s-259 De uppstod spontant ur varandra, och när man väl hade varit med om den första gick man att säga i arv till alla de andra.
s-260 Han kände i själva verket bara ett fåtal av de närvarande, men de tycktes allesammans känna till honom, och många var vänner till vänner.
s-261 Dando tog honom med sig till Bayleys; men Neil var god vän med Mweta, och Vivien var brorsdotter till av alla människor sir William Clough, den siste guvernören, som hade börjat sin bana som kolonialtjänsteman tillsammans med Bray i Tanganyika.
s-262 Bayleys var vänner till Cyprian Kente, Mwetas inrikesminister, och hans hustru Tindi, och Timothy Odara, en av territoriets afrikanska läkare, som Bray naturligtvis kände mycket väl.
s-263 Genom varje individ vidgades gruppen till någon annan och kom tack vare den lilla huvudstadens nya internationella prägel att omfatta polacker, ghananer, ungrare, israeler och flyktingar från Sydafrika och Rhodesia.
s-264 Statsbalen följdes av ett party som pågick hela natten i ett stort tält.
s-265 Roly Dando hade lovat att titta in, och naturligtvis följde Bray med.
s-266 De hälsades av jubel från alla dem som redan hade infunnit sig men som inte hade varit med balen; också de hade beslutat att för en gångs skull klä upp sig, och de båda kvinnogrupperna förenade sig med varandra under förtjusta tillrop. Alla började tala om hurdan balen hade varit, champagne serverades, en kongolesisk orkester klämde igång, och den lätt verklighetsfrämmande, eggande stämningen från statsbalen och det trivsamma gemyt som präglade partyt flöt samman.
s-267 Hela tältet var fyllt av stolar och divaner, som hade lånats ihop från deltagarnas hem, och av blommor från deras trädgårdar.
s-268 Någon hade gillrat upp ett collage med fotoförstoringar av Mweta i färd med att tala, skratta, gäspa, nyfiket röra vid en eller annan maskin, ta avsked, anlända, ja, ett av fotona stirrade han rent av hotfullt mot åskådaren.
s-269 Många andra gäster som Bray hade sett balen strömmade in i sin stass:
s-270 de hade bidragit till arrangemangen för tillställningen.
s-271 Den möda som alla hade gjort sig gav en prägel av festligt överdåd åt till och med de uppsluppnaste ögonblicken under natten.
s-272 Den tjugosexåriga Vivien Bayley drottninglik med sitt sköna, behärskade, disciplinerade ansikte kom och över till Bray mellan ansvarskännande rekognosceringsturer i tältet för att övertyga sig om att den eller den unga flickan inte besvärades allt för mycket av en eller annan äldre eller mera påtagligt berusad individ, eller att den eller den unge mannen inte ignorerades av flickorna, som borde ägna honom större uppmärksamhet.
s-273 Till hennes förvåning bjöd Bray upp henne. Han dansade lite otympligt gungande efter en rytm som han inte kände till, men lyckades hålla takten att de inte fullständigt gjorde bort sig i den allmänna virveln av komplicerad afrikansk ekvilibristik.
s-274 Det var verkligen roligt att du dansar, sade hon. Han skämdes över att han hade bjudit upp henne av ren artighet.
s-275 Neil gör det inte... jag tror att det är ett misstag att kosta sig att glömma såna saker av ren fåfänga.
s-276 Tindi Kente dansar fantastiskt bra. Är hon inte tjusig... precis som en orm som har lockats fram av musik, och ibland försöker han faktiskt tillsammans med henne.
s-277 Han älskar att flirta med henne när Cyprian inte ser det, men han lyckas henne att utföra sina fantastiska konststycken dansgolvet, medan han själv bara står där alldeles som Andrew och stampar.
s-278 Andrew var antagligen ett av hennes barn.
s-279 Att det viset accepteras med en sådan omedelbar, självklar vänlighet av alla kändes nästan som att tvingas att lära sig ett främmande språk genom att plötsligt hamna mitt uppe bland människor som inte kunde tala något annat:
s-280 man utgick tydligen ifrån att han skulle snappa upp familjeförhållandena och andra personliga samband rätt och slätt genom att utsättas för dem.
s-281 Någon ropade Vivien, och de drogs ut ur virveln av dansande, bort till ett fullsatt bord.
s-282 En ung kvinna satt lutad över det, stödd armbågarna och med de vita brösten pressade samman i armarnas inramning.
s-283 Ta mitt glas, sade hon eftersom det inte fanns att det räckte till alla.
s-284 Hon reste sig för att och dansa, drog in magen medan hon klämde sig förbi och försökte hålla balansen. Hon verkade mjuk och graciös.
s-285 Värmen stegrades av dryckerna och den uppsluppna stämningen, och glaset, som fyllts av bordsgrannens långa, gracila svarta hand, avtecknade sig fingeravtrycken från den vita kvinna som hade överlåtit det.
s-286 Kommer ni inte ihåg mig?
s-287 Ras Asahe... jag hälsade hemma hos er i England en gång.
s-288 Den unge mannen förklarade att han arbetade inom radion nu, kallad assistent till chefen för de engelskspråkiga sändningarna.
s-289 Och hur står det till med er far?
s-290 Kors i alla dar, vad det skulle vara roligt att träffa honom igen!
s-291 Joseph Asahe hade varit en av Edward Shinzas närmaste män i början av FFP:s tillvaro.
s-292 Han är gammal nu.
s-293 Det hade inte varit den rätta frågan;
s-294 vad den unge mannen avfärdade var varje tänkbar antydan om att man skulle kunna sätta honom i samband med Shinza.
s-295 Hans kostym, armbandsur och manschettknappar uttryckte att han var en man som anser att han måste hålla sig med det allra bästa. Han hade den sortens Mussolinihaka som är ganska vanlig bland befolkningen i den del av landet som han kom ifrån. Men händerna var just de lyriska, välformade, starka afrikanska händer som undgick den internationella förbindligheten hos affärsmannahänder samma sätt som Bray till sin häpnad konstaterat hur de hade undgått de fysiska påfrestningarnas förgrovande inverkan.
s-296 Straffångar bröt sten med sådana händer här.
s-297 De konverserade om radio- och TV-bevakningen av festligheterna och kom därefter in ett ämne som intresserade dem bägge:
s-298 kommunikationsproblemet i ett land med många olika språkgrupper.
s-299 Jag undrar just vilken användning de skulle kunna för ett radioklassrum i skolorna ute landsbygden, om inte det i rätt stor utsträckning skulle kunna underlätta bristen lärare här och samma gång vidmakthålla en viss standard såna ställen där lärarna kanhända inte är där kolossalt välkvalificerade.
s-300 Jag skulle gärna vilja tala med någon om den saken... er chef kanhända?
s-301 Jag är inte särskilt pigg att vända mig direkt till generaldirektören...
s-302 Det skulle heller inte göra mycket vare sig från eller till.
s-303 De skrattade åt honom nytt.
s-304 Alla samlades för att hämta sina skivor av det grillade fåret, och den blonde, satte mannen från flygplatsen hälsade glatt med en köttskiva i nypan.
s-305 Wentz, Hjalmar Wentz. Vi träffades planet.
s-306 Roland Dando sa att vi antagligen skulle träffa er The Rhino.

Text viewDownload CoNNL-U