| s-201
| Den nivån inger mig inga bekymmer. |
| s-202
| Fast överrätten är sig lik förstås. |
| s-203
| Bray skrattade åt Dandos min: |
| s-204
| samma uttryck av trött, hopplös vämjelse som över de skrynklade dragen hos vissa hundraser. |
| s-205
| Dom dör väl undan efter hand, kan jag tänka. |
| s-206
| Det är förstås alltid en tröstegrund. |
| s-207
| Men Gud vet vad vi får sedan. |
| s-208
| Jag träffade Gwenzis bror i London en dag medan han arbetade i Gray's Inn; |
| s-209
| han sa att han skulle bli den första afrikanska domaren här i landet. |
| s-210
| När Dando hyste en verkligt låg uppfattning om en person tycktes han inte höra vederbörandes namn. |
| s-211
| Jag är inte så alldeles säker på att jag inte har att vänta mig skäligen dystra tider, sade han, som om han i förtroende tog upp vad som glunkades om honom själv. |
| s-212
| När jag sa ja till Mweta visste jag det, och varenda gång jag går förbi skylten på dörren till mitt tjänsterum vet jag det. |
| s-213
| Den dag kommer då jag blir tvungen att underteckna förvisningsorder som jag inte vill sätta mitt namn under. |
| s-214
| Häktningsorder. Eller ännu värre saker. |
| s-215
| Han åt en sked av den överblivna granadillpuddingen, och aningen till en rysning for för ett ögonblick genom hans huvud. |
| s-216
| Stackars gamla Dando! |
| s-217
| Varenda människa som har stannat kvar är en idiot om han inte har tänkt på den saken, sade Bray. |
| s-218
| Och dessutom kommer jag att beordra statsåklagaren att inskrida fast jag helst inte hade velat det. |
| s-219
| Det kan jag lugnt räkna med. |
| s-220
| Om Shinza till exempel skulle ställa till trassel vid nästa val, om han till exempel skulle få för sig att han är förbannat missnöjd, vilket han utan tvivel är, och sätta i gång en verklig opposition med hjälp av alla de trick som han lärde FFP! |
| s-221
| Om han till exempel fick hela den lambala-talande befolkningen att bojkotta valen med alla de gamla välkända metoderna, prygla folk vid vallokalerna, bränna hyddor och så vidare... tror du inte att det var jag som skulle bli tvungen att sätta Shinza i buren då? |
| s-222
| Jo, jag vet. |
| s-223
| Men varför i all världens dar skulle det behöva gå därhän? |
| s-224
| Jag visste det när jag sa ja till Mweta. |
| s-225
| Stackars jäkla Dando! |
| s-226
| De svartas smutsiga förehavanden är inte ett spår renare än de vitas. |
| s-227
| Det är vad dom med förtjusning kommer att konstatera. |
| s-228
| Men vad deras små belåtna själar aldrig kommer att fatta är att jag visste det när jag åtog mig jobbet, jag visste det hela tiden, och det säger jag nu lika oförblommerat som jag skulle säga det i så fall... |
| s-229
| Vilka skulle det bereda någon glädje? |
| s-230
| Dando fyllde på konjaksglasen. |
| s-231
| Mina kolleger! |
| s-232
| Dessa förträffliga personer som har stuckit söder ut, till Rhodesia och Sydafrika, där de kan vara säkra på att aldrig behöva ha en svart man i rätten som avkunnar lika partiska domar som en vit. |
| s-233
| Klockan hade hunnit bli över tolv innan de kom i säng. |
| s-234
| Bray gick in i köket för att fylla konjaksglaset med vatten till natten. |
| s-235
| Kackerlackor flydde, men stannade när de trodde sig ha kommit på betryggande avstånd och tvinnade sina antenner. |
| s-236
| Ett blänkande svart band av myror sträckte sig uppför en skåpdörr till några matrester som hade hamnat där från någon tallrik. |
| s-237
| Han stod vid diskbänken och drack av det kalla vattnet och såg på avocadokärnan som växte, stödd på tre tändstickor, i halsen på en vattenfylld pickelsburk på fönsterbrädet. |
| s-238
| Han märkte att han hade börjat gunga från den ena foten till den andra, oavsiktligt, som i yrsel; han fick för sig att han hade stått där en lång stund – men han var inte säker på det. |
| s-239
| Han hörde hur Dando, tvingad ut i trädgården av den gamla labradoren, gick av och an utanför gästhyddan och talade förebrående till hunden; |
| s-240
| och så var det morgon, och Festus' biträde stod i dörren med morgonteet. |
| s-241
| En helikopter snarkade fram över festligheterna, dränkte utväxlandet av hälsningar när Bray föreställdes för någon på gatan, utplånade samtal på pubar och till och med anföranden. |
| s-242
| Ingen visste vad den hade för uppgift – en säkerhetsåtgärd nöjde sig en del med att gissa på, medan andra uppfattade den som en i största allmänhet lämplig företeelse, en symbol för framåtskridande, som är oskiljaktig vid alla handels- och industrimässor och jordbruksutställningar och följaktligen på något sätt naturligt sammanhörande med alla offentliga tillställningar. |
| s-243
| Det förekom ett ögonblick på stadion under den egentliga oavhängighetsförklaringen då han hörde den någonstans borta vid horisonten just då Kenyatta började tala, och han och Vivien Bayley, den unga hustrun till kanslisekreteraren vid det nya universitetet, som satt bredvid honom, utväxlade blickar fyllda av plötslig spänning – |
| s-244
| Senare konstaterades det att den hade gjort korta flygturer för ett par shilling åt gången för en del av befolkningen som under hela ceremonin hade köat på en fotbollsplan i närheten; |
| s-245
| en reklamploj för ett internationellt cigarettmärke. |
| s-246
| Det var Neil Bayley som hade kommit underfund med det därför att han på grund av ett eller annat husligt missöde eller missförstånd hade infunnit sig på hedersläktaren mycket sent. |
| s-247
| Bray var medveten om en intensiv spänning mellan de unga kontrahenterna vid sin sida där han satt med den väldiga, sorlande massan av människor bakom sig och det tomma utrymmet framför sig – framför den sammetsdraperade och baldakinförsedda estraden – fyllt med pressfotografer och radio- och TV-tekniker, som under hela högtidligheten frenetiskt rusade omkring, nerhukade och på tå, släpade sina vindlande ledningar efter sig, riggade upp sina apparater, mixtrade med slutare och blixtar. |
| s-248
| Det var som om sedan allt gjorts klart för en praktfull teaterföreställning ett gäng scenarbetare med hela sin utrustning hade råkat lämnas kvar. |
| s-249
| Denna aktivitet i förening med den ökade hettan i ett tyst gräl vid sidan av honom åstadkom en kraftig distraktion i en annan, tumultuarisk medvetandenivå, som han alltid hade funnit beröva de noga planlagda stora ögonblicken just det som de egentligen borde ge i intensiv, ren och okonstlad form. |
| s-250
| Här förelåg det symboliska förverkligandet av något som han hade trott på, eftersträvat och arbetat för under en avsevärd del av sitt liv: |
| s-251
| uttryckt i det dånande jubel som med jämna mellanrum ekade ut från folkmassan, togorna, de medaljbehängda brösten, de vita handskarna, kvinnornas gälla, utdragna skrin, soldaterna i enskild ställning och solen som blänkte i orkestrarnas skrällande mässingsinstrument. |
| s-252
| Eller i glassförsäljarnas trehjulingar som väntade nedanför sektion efter sektion av amfiteatraliskt grupperade mörka ansikten, bastardhunden som rusade ut och lyfte benet mot presidentestraden? |
| s-253
| Mweta hade det mumifierade utseende vilket präglar en människa som förvandlats till ritualbärare. |
| s-254
| Men sedan oavhängighetsförklaringen väl förkunnats kom han ut som ur ett slags trans, återfick sitt oemotståndligt livliga jag och satt där uppe och betraktade allting runt omkring sig, på en gång, tänkte Bray, en åskådare och ett skådespel. |
| s-255
| Bray kände sig nästan generad över att märka att till och med han hade fångat hans blick, en gång, och mötts av ett snabbt leende; men vid det här laget var Mweta van vid att vara föremål för allas blickar. |
| s-256
| Han talade till den ålderstigna engelska prinsessan som satt bredvid honom med knäna sedligt tryckta mot varandra i den kungliga ställning som är säreget karakteristisk för genomlidandet av ceremonier, och Bray såg hur han pekade ut skaran av galakvinnor som stod uppställda med ansikten och bröst målade i glädjevitt bland grupperna av musikanter och dansare från olika delar av landet. |
| s-257
| Men när den stora ceremonin var över och mellan alla de andra officiella tillställningarna – en statsbal, mottagningar, cocktailbjudningar, banketter och luncher – började ett slags feststämning att gripa omkring sig så att säga utanför palatsgrindarna. |
| s-258
| Han bevistade flertalet officiella evenemang (han och Roly hälsade med spelad överraskning på varandra när de träffades i huset, halvklädda i smoking eller frack varenda kväll), men de verkliga tillställningarna försiggick före eller efter. |
| s-259
| De uppstod spontant ur varandra, och när man väl hade varit med om den första gick man så att säga i arv till alla de andra. |
| s-260
| Han kände i själva verket bara ett fåtal av de närvarande, men de tycktes allesammans känna till honom, och många var vänner till vänner. |
| s-261
| Dando tog honom med sig till Bayleys; men Neil var god vän med Mweta, och Vivien var brorsdotter till – av alla människor – sir William Clough, den siste guvernören, som hade börjat sin bana som kolonialtjänsteman tillsammans med Bray i Tanganyika. |
| s-262
| Bayleys var vänner till Cyprian Kente, Mwetas inrikesminister, och hans hustru Tindi, och Timothy Odara, en av territoriets få afrikanska läkare, som Bray naturligtvis kände mycket väl. |
| s-263
| Genom varje individ vidgades gruppen till någon annan och kom – tack vare den lilla huvudstadens nya internationella prägel – att omfatta polacker, ghananer, ungrare, israeler och flyktingar från Sydafrika och Rhodesia. |
| s-264
| Statsbalen följdes av ett party som pågick hela natten i ett stort tält. |
| s-265
| Roly Dando hade lovat att titta in, och naturligtvis följde Bray med. |
| s-266
| De hälsades av jubel från alla dem som redan hade infunnit sig men som inte hade varit med på balen; också de hade beslutat att för en gångs skull klä upp sig, och de båda kvinnogrupperna förenade sig med varandra under förtjusta tillrop. Alla började tala om hurdan balen hade varit, champagne serverades, en kongolesisk orkester klämde igång, och den lätt verklighetsfrämmande, eggande stämningen från statsbalen och det trivsamma gemyt som präglade partyt flöt samman. |
| s-267
| Hela tältet var fyllt av stolar och divaner, som hade lånats ihop från deltagarnas hem, och av blommor från deras trädgårdar. |
| s-268
| Någon hade gillrat upp ett collage med fotoförstoringar av Mweta – i färd med att tala, skratta, gäspa, nyfiket röra vid en eller annan maskin, ta avsked, anlända, ja, på ett av fotona stirrade han rent av hotfullt mot åskådaren. |
| s-269
| Många andra gäster som Bray hade sett på balen strömmade in i sin stass: |
| s-270
| de hade bidragit till arrangemangen för tillställningen. |
| s-271
| Den möda som alla hade gjort sig gav en prägel av festligt överdåd åt till och med de uppsluppnaste ögonblicken under natten. |
| s-272
| Den tjugosexåriga Vivien Bayley – drottninglik med sitt sköna, behärskade, disciplinerade ansikte – kom då och då över till Bray mellan ansvarskännande rekognosceringsturer i tältet för att övertyga sig om att den eller den unga flickan inte besvärades allt för mycket av en eller annan äldre eller mera påtagligt berusad individ, eller att den eller den unge mannen inte ignorerades av flickorna, som borde ägna honom större uppmärksamhet. |
| s-273
| Till hennes förvåning bjöd Bray upp henne. Han dansade lite otympligt gungande efter en rytm som han inte kände till, men lyckades hålla takten så att de inte fullständigt gjorde bort sig i den allmänna virveln av komplicerad afrikansk ekvilibristik. |
| s-274
| Det var verkligen roligt att du dansar, sade hon. Han skämdes över att han hade bjudit upp henne av ren artighet. |
| s-275
| Neil gör det inte... jag tror att det är ett misstag att kosta på sig att glömma såna saker av ren fåfänga. |
| s-276
| Tindi Kente dansar fantastiskt bra. Är hon inte tjusig... precis som en orm som har lockats fram av musik, och ibland försöker han faktiskt tillsammans med henne. |
| s-277
| Han älskar att flirta med henne när Cyprian inte ser det, men han lyckas få henne att utföra sina fantastiska konststycken på dansgolvet, medan han själv bara står där alldeles som Andrew och stampar. |
| s-278
| Andrew var antagligen ett av hennes barn. |
| s-279
| Att på det viset accepteras med en sådan omedelbar, självklar vänlighet av alla kändes nästan som att tvingas att lära sig ett främmande språk genom att plötsligt hamna mitt uppe bland människor som inte kunde tala något annat: |
| s-280
| man utgick tydligen ifrån att han skulle snappa upp familjeförhållandena och andra personliga samband rätt och slätt genom att utsättas för dem. |
| s-281
| Någon ropade på Vivien, och de drogs ut ur virveln av dansande, bort till ett fullsatt bord. |
| s-282
| En ung kvinna satt lutad över det, stödd på armbågarna och med de vita brösten pressade samman i armarnas inramning. |
| s-283
| Ta mitt glas, sade hon eftersom det inte fanns så att det räckte till alla. |
| s-284
| Hon reste sig för att gå och dansa, drog in magen medan hon klämde sig förbi och försökte hålla balansen. Hon verkade mjuk och graciös. |
| s-285
| Värmen stegrades av dryckerna och den uppsluppna stämningen, och på glaset, som fyllts av bordsgrannens långa, gracila svarta hand, avtecknade sig fingeravtrycken från den vita kvinna som hade överlåtit det. |
| s-286
| Kommer ni inte ihåg mig? |
| s-287
| Ras Asahe... jag hälsade på hemma hos er i England en gång. |
| s-288
| Den unge mannen förklarade att han arbetade inom radion nu, så kallad assistent till chefen för de engelskspråkiga sändningarna. |
| s-289
| Och hur står det till med er far? |
| s-290
| Kors i alla dar, vad det skulle vara roligt att få träffa honom igen! |
| s-291
| Joseph Asahe hade varit en av Edward Shinzas närmaste män i början av FFP:s tillvaro. |
| s-292
| Han är gammal nu. |
| s-293
| Det hade inte varit den rätta frågan; |
| s-294
| vad den unge mannen avfärdade var varje tänkbar antydan om att man skulle kunna sätta honom i samband med Shinza. |
| s-295
| Hans kostym, armbandsur och manschettknappar uttryckte att han var en man som anser att han måste hålla sig med det allra bästa. Han hade den sortens Mussolinihaka som är ganska vanlig bland befolkningen i den del av landet som han kom ifrån. Men händerna var just de lyriska, välformade, starka afrikanska händer som undgick den internationella förbindligheten hos affärsmannahänder på samma sätt som Bray till sin häpnad konstaterat hur de hade undgått de fysiska påfrestningarnas förgrovande inverkan. |
| s-296
| Straffångar bröt sten med sådana händer – här. |
| s-297
| De konverserade om radio- och TV-bevakningen av festligheterna och kom därefter in på ett ämne som intresserade dem bägge: |
| s-298
| kommunikationsproblemet i ett land med så många olika språkgrupper. |
| s-299
| Jag undrar just vilken användning de skulle kunna få för ett radioklassrum i skolorna ute på landsbygden, om inte det i rätt stor utsträckning skulle kunna underlätta bristen på lärare här och på samma gång vidmakthålla en viss standard på såna ställen där lärarna kanhända inte är så där kolossalt välkvalificerade. |
| s-300
| Jag skulle gärna vilja tala med någon om den saken... er chef kanhända? |