| s-7
| När min fru Alexandra och jag stiger in i 747:an utsätts vi för en korseld ur mörka ögon som ligger djupt i buskiga bakhåll. |
| s-8
| För mig finns inget främmande i dessa hattar, tinninglockar och luggar. |
| s-9
| Det är som ett besök i barndomen |
| s-10
| När jag var sex år hade jag själv en tallitkatan eller skapular under skjortan, fast min var en bit grönt kattuntryck medan deras är av vitt linne. |
| s-11
| Gud uppdrog åt Moses att tala till Israels barn och säga dem att de 'skola göra sig tofsar i hörnen på sina kläder'. |
| s-12
| Och det gör de fortfarande efter cirka fyratusen år. |
| s-13
| Vi hittar våra platser, två i en rad av tre, långt bak i flygplanet. |
| s-14
| 'Talar ni jiddisch?' säger han. |
| s-15
| 'Ja visst.' |
| s-16
| 'Jag kan inte sitta närmast er hustru. |
| s-17
| Var snäll och sätt er mellan oss. |
| s-18
| Var så god', säger han. |
| s-19
| 'Naturligtvis.' |
| s-20
| Jag tar mittplatsen, vilket jag inte tycker om, men det gör mig inte så mycket. |
| s-21
| Snarare är jag nyfiken. |
| s-22
| Vår chassid är bortåt de trettio. |
| s-23
| Han är finnig och har mager hals och utstående blå ögon, och hans underläpp sticker också ut. |
| s-24
| Han har inget civiliserat ansikte. |
| s-25
| De tankar och impulser som fyller det är inte civiliserade vilket ingalunda betyder att det är underlägsna tankar och impulser. |
| s-26
| Och fastän han inte får sitta bredvid kvinnor som inte tillhör hans släkt eller se på dem eller meddela sig med dem på något sätt (alltsammans saker som utan tvivel besparar honom en-mängd bekymmer) verkar han vara en godhjärtad ung man, och han ser ut att trivas gott. |
| s-27
| Alla chassiderna roar sig med liv och lust, kilar fram genom gångarna, hälsar på varann och småpratar och står med glad otålighet i de långa toalettköerna, livliga som gäss. |
| s-28
| Skyltar tar de ingen notis om. |
| s-29
| Förstår de inte engelska? |
| s-30
| Flygvärdinnorna är rasande på dem. |
| s-31
| Jag frågar en av värdinnorna när jag kan räkna med att få en drink och hon utbrister irriterat: 'Gå tillbaka till er plats!' |
| s-32
| Detta säger hon med så genomträngande stämma att jag slår till reträtt. |
| s-33
| Icke så de muntra chassiderna, som fröjdar sig allestädes. |
| s-34
| De befallningar som uttalas av dessa unga hedniska kvinnspersoner i uniform är som luft för dem. |
| s-35
| För dem är de bara uppassare, exotiska Bediener, praktiskt taget kroppslösa. |
| s-36
| Jag förutser ett problem och ber flygvärdinnan servera mig en koscherlunch. |
| s-37
| 'Det kan jag inte, vi har inte så det räcker åt dem', säger hon. |
| s-38
| 'Vi var inte förvarnade.' |
| s-39
| Hennes stora brittiska ögon är förnärmade och hennes barm häver sig av förtrytelse. |
| s-40
| 'Vi har blivit tvungna att ta en omväg över Rom för att få tag i mer av deras speciella mat.' |
| s-41
| Min fru undrar roat varför jag beställde en koscherlunch. |
| s-42
| 'Därför att när de kommer med min kyckling kommer den här gossen med skägget att bli alldeles ifrån sig', förklarar jag. |
| s-43
| Och det blir han också. |
| s-44
| British Airways kyckling ligger framför mig, vidrörd av dödens kalla hand. |
| s-45
| Men efter tre timmars säkerhetsövningar på Heathrow är jag hungrig. |
| s-46
| Den unge chassiden ryggar tillbaka när man räcker mig brickan. |
| s-47
| Han tilltalar mig åter på jiddisch. |
| s-48
| Han säger: 'Jag måste tala med er. |
| s-49
| Ni tar väl inte illa upp?' |
| s-50
| 'Nej, det tror jag inte.' |
| s-51
| 'Ni får kanske lust att slå till mig i ansiktet.' |
| s-52
| 'Varför skulle jag göra det?' |
| s-53
| 'Ni är jude. |
| s-54
| Ni måste vara jude, ni talar ju jiddisch. |
| s-55
| Hur kan ni äta det där!' |
| s-56
| 'Ja, den ser ruskig ut, inte sant?' |
| s-57
| 'Ni får inte röra den. |
| s-58
| Mitt kvinnfolk har packat ner koschersmörgåsar åt mig. |
| s-59
| Är er fru judisk?' |
| s-60
| Här nödgas jag ljuga. |
| s-61
| Alexandra är rumänska. |
| s-62
| Men jag kan inte utsätta honom för alltför många chocker på en enda gång, så jag säger: 'Hon har inte fått en judisk uppfostran.' |
| s-63
| 'Hon talar inte jiddisch?' |
| s-64
| Inte ett ord. |
| s-65
| Men ni får ursäkta, nu vill jag ha min lunch.' |
| s-66
| 'Vill ni inte äta lite av min koschermat i stället, som en tjänst?' |
| s-67
| 'Med nöje.' |
| s-68
| 'Då ska jag ge er en smörgås, fast bara på ett villkor. |
| s-69
| Ni får aldrig aldrig äta trephena-mat mera.' |
| s-70
| 'Det kan jag inte lova er. |
| s-71
| Ni begär för mycket. |
| s-72
| Och bara för en enda smörgås.' |
| s-73
| 'Jag har en plikt mot er', förklarar han för mig. |
| s-74
| 'Vill ni höra på ett förslag?' |
| s-75
| 'Visst vill jag det.' |
| s-76
| 'Då gör vi en överenskommelse. |
| s-77
| Jag är villig att betala er. |
| s-78
| Om ni lovar att bara äta koschermat kommer jag att skicka er femton dollar i veckan så länge ni lever.' |
| s-79
| 'Det var mycket generöst', säger jag. |
| s-80
| 'Ni är ju jude', säger han. |
| s-81
| 'Jag måste försöka rädda er.' |
| s-82
| 'Hur förtjänar ni ert uppehälle?' |
| s-83
| 'På en chassidisk trikåfabrik i New Jersey. |
| s-84
| Vi är chassidim allesammans där. |
| s-85
| Chefen är chassid. |
| s-86
| Jag kom från Israel för fem år sen för att gifta mig i New Jersey. |
| s-87
| Min rabbi är i Jerusalem.' |
| s-88
| 'Hur kommer det sig att ni inte talar engelska?' |
| s-89
| 'Vad ska jag med engelska till? |
| s-90
| Men nu frågar jag, vill ni ta emot mina femton dollar?' |
| s-91
| 'Koschermat är dyrare än andra sorter', säger jag. |
| s-92
| 'Femton dollar räcker inte på långa vägar.' |
| s-93
| 'Jag kan gå så långt som till tjugofem.' |
| s-94
| 'Ett sånt offer kan jag inte ta emot av er.' |
| s-95
| Med en axelryckning ger han tappt, och jag ägnar mig åt den dubbelt obehagliga kycklingen och äter skuldmedvetet med fördärvad aptit. |
| s-96
| Den unge chassiden öppnar sin bönbok. |
| s-97
| 'Han är så intensiv', säger min fru. |
| s-98
| 'Jag undrar om han ber för dig.' |
| s-99
| Hon ler åt min förlägenhet. |
| s-100
| Så snart brickorna tas bort blockerar chassiderna gångarna med sin Minchah-bön. De gungar av och an och sträcker på halsarna. |
| s-101
| Den gemensamma bönens band är mycket starkt. |
| s-102
| 'Jag tycker om dem', säger min fru. |
| s-103
| 'De är så livliga, precis som barn.' |
| s-104
| 'Du skulle kanske få lite svårt att leva tillsammans med dem', förklarar jag. |
| s-105
| 'Det är de som bestämmer hur allting ska göras, det finns inget att välja på.' |
| s-106
| 'Men de är så glada, och så varma och naturliga. |