Dependency Tree

Universal Dependencies - Swedish - LinES

LanguageSwedish
ProjectLinES
Corpus Parttrain
AnnotationAhrenberg, Lars

Select a sentence

Showing 305 - 404 of 362 • previous

s-305 Det var underbart med de små vågorna som rullade in regelbundet.
s-306 Med små snärtar, sa John.
s-307 En del av amerikanska Sjätte flottan låg för ankar i närheten.
s-308 Hangarfartyget John F Kennedy med sina helikoptrar påminde John om hans sons död.
s-309 landpermission bär de civila kläder numera.
s-310 Det gör dem förmodligen mindre bråkiga.
s-311 En av pojkarna var från Oklahoma, i närheten av Tulsa.
s-312 Han hade hört talas om Israel, men det var också i stort sett allt, och han var inte särskilt intresserad.
s-313 John blev förtjust över detta.
s-314 En obefläckad ung själ, sa han.
s-315 En sån okunnighet var uppfriskande.
s-316 Den unge sjömannen visste ingenting om utrotningar eller stridsvagnar i öknen eller terroristbomber.
s-317 När John kommit till sjöss igen fick han göra dubbla vakter i maskinrummet grund av personalbrist.
s-318 sin lediga tid läste han i sin hytt och småpratade med sin förtrogna vän Mississippi.
s-319 Besättningen sa att han höll att supa sig från vettet i hytten.
s-320 När fartyget passerade Stromboli nattetid flöt det en strimma av karmosinröd lava från vulkanen men sjömännen ville inte ifrån TV-apparaten för att titta detta naturfenomen.
s-321 Fast en uggla som blivit störd av gnistregnet ön flög ut till fartyget och hittades i masten nästa dag.
s-322 En av de unga matroserna bar ner den.
s-323 sa en maskinist från Balkan: 'I vår by brukade vi spika fast ugglor kyrkdörren när vi hade fångat dem.'
s-324 De stängde in ugglan i färgskrubben medan de diskuterade vad de skulle göra med den, och natten släppte John ut den.
s-325 Fågeln rev honom ganska illa ena armen.
s-326 'Flyg hem till Stromboli, din jävla idiot', sa han.
s-327 Och flög den iväg och fartyget fortsatte sin smutsiga bana.
s-328 Det är vattnet som pumpas in i tankarna som ballast och sen pumpas ut igen som förorenar havsvattnet, säger John.
s-329 Innan jag for från Chicago sa konstkritikern Harold Rosenberg till mig: 'Du ska fara till Jerusalem?
s-330 Och du undrar om folk kommer att tala öppet med dig?
s-331 Nu skämtar du väl ändå de kommer att prata dig fördärvad.'
s-332 Detta sa han om den judiska talförmågan som en jude till en annan.
s-333 Om en dörr i ett flygplan går upp när man är i luften sugs man ut i rymden.
s-334 Går man ut här i Jerusalem och stänger dörren till sin våning bakom sig dras man in i en stormvind av konversation utläggningar, argument, haranger, analyser, teorier, förebråelser, hotelser och spådomar.
s-335 Av diplomater får man höra listigt formulerade förklaringar;
s-336 ansvarsfulla personer avger motvilligt försiktiga utlåtanden som innebär omskrivningar och förbättringar av ens egna frågor;
s-337 föräldrar och barn ger uttryck åt dödliga motsättningar;
s-338 goda vänner släpper sig lösa i lidelsefulla utbrott och fördömer i häftiga ordalag Västeuropa, Ryssland eller Amerika.
s-339 Jag lyssnar mycket uppmärksamt, uppmärksammare än jag någonsin lyssnat i hela mitt liv, med total koncentration, men jag känner ofta att jag har hamnat i ett hav utan stränder.
s-340 Vad allt detta tal sist och slutligen handlar om är överlevandet chansen att överleva för det anständiga samhälle som har skapats i Israel några årtionden.
s-341 Till en början är detta svårt att fatta därför att omgivningen är civiliserad.
s-342 Man är i en stad som liknar många andra fast inte riktigt, eftersom Jerusalem är den enda uråldriga stad jag någonsin sett där fornminnena inte förevisas som reliker utan är i dagligt bruk.
s-343 Samtidigt är det en modern stad med moderna bekvämligheter.
s-344 Man handlar i snabbköp, man ringer upp goda vänner i telefon och säger god morgon, man hör symfoniorkestrar i radion.
s-345 Men plötsligt tystnar musiken för en rapport om en terrorbomb.
s-346 En ny explosion utanför ett kafé Jaffa Road: sex unga människor dödade, ytterligare trettioåtta skadade.
s-347 Illa till mods går man ut till sin civiliserade middag.
s-348 Bomber exploderar överallt.
s-349 En dynamitladdning har just briserat i London;
s-350 skillnaden är bara att när en bomb exploderar en restaurang i West End är det inte Englands fundamentala rätt att existera som sätts i fråga.
s-351 Och ändå sitter man vid middagen tillsammans med förtjusande människor i en matsal lik många andra.
s-352 Man vet att ens värdinna har förlorat en son och att hennes syster miste barn i kriget 1973;
s-353 Man vet att många andra familjer har förlorat anhöriga vid denna gata i Jerusalem som är ljuvligt sval med sina nattblommor och sin mörka grönska under lyktornas sken.
s-354 Och grund av en annan bomb Jaffa Road har sex ungdomar två av dem en rast från aftonskolan som satt sig ett kafé för att äta bullar nyss dött.
s-355 Men under måltidens rituella överräckande av serveringsfat och fyllande av glas är tanken en destruktiv fiende svår att fatta.
s-356 Vad man faktiskt vet är att det finns en sida av den judiska tillvaron som tillkomsten av en judisk stat inte har förändrat: rätten att leva kan man inte ta för given.
s-357 Andra kan det, men inte man själv.
s-358 Detta betyder inte att alla andra lever ett tryggt och behagligt liv under en anständig regim.
s-359 Nej, det betyder bara att judarna därför att de är judar aldrig har kunnat ta rätten att leva som en naturlig rätt.
s-360 Förvisso finns det många israeler som vägrar att med att denna historiska osäkerhet inte har eliminerats.
s-361 De tycks betrakta sig själva som en fast och orubblig makt.
s-362 De har hävdat sin position.

Text viewDownload CoNNL-U