| s-303
| John och hans hund, Mississippi, gick dit varenda dag. |
| s-304
| De tyska turisterna hade rest hem, badhytterna var igenspikade. |
| s-305
| Det var underbart med de små vågorna som rullade in så regelbundet. |
| s-306
| Med små snärtar, sa John. |
| s-307
| En del av amerikanska Sjätte flottan låg för ankar i närheten. |
| s-308
| Hangarfartyget John F Kennedy med sina helikoptrar påminde John om hans sons död. |
| s-309
| På landpermission bär de civila kläder numera. |
| s-310
| Det gör dem förmodligen mindre bråkiga. |
| s-311
| En av pojkarna var från Oklahoma, i närheten av Tulsa. |
| s-312
| Han hade hört talas om Israel, men det var också i stort sett allt, och han var inte särskilt intresserad. |
| s-313
| John blev förtjust över detta. |
| s-314
| En obefläckad ung själ, sa han. |
| s-315
| En sån okunnighet var uppfriskande. |
| s-316
| Den unge sjömannen visste ingenting om utrotningar eller stridsvagnar i öknen eller terroristbomber. |
| s-317
| När John kommit till sjöss igen fick han göra dubbla vakter i maskinrummet på grund av personalbrist. |
| s-318
| På sin lediga tid läste han i sin hytt och småpratade med sin förtrogna vän Mississippi. |
| s-319
| Besättningen sa att han höll på att supa sig från vettet i hytten. |
| s-320
| När fartyget passerade Stromboli nattetid flöt det en strimma av karmosinröd lava från vulkanen men sjömännen ville inte gå ifrån TV-apparaten för att titta på detta naturfenomen. |
| s-321
| Fast en uggla som blivit störd av gnistregnet på ön flög ut till fartyget och hittades i masten nästa dag. |
| s-322
| En av de unga matroserna bar ner den. |
| s-323
| Då sa en maskinist från Balkan: 'I vår by brukade vi spika fast ugglor på kyrkdörren när vi hade fångat dem.' |
| s-324
| De stängde in ugglan i färgskrubben medan de diskuterade vad de skulle göra med den, och på natten släppte John ut den. |
| s-325
| Fågeln rev honom ganska illa på ena armen. |
| s-326
| 'Flyg hem till Stromboli, din jävla idiot', sa han. |
| s-327
| Och så flög den iväg och fartyget fortsatte på sin smutsiga bana. |
| s-328
| Det är vattnet som pumpas in i tankarna som ballast och sen pumpas ut igen som förorenar havsvattnet, säger John. |
| s-329
| Innan jag for från Chicago sa konstkritikern Harold Rosenberg till mig: 'Du ska fara till Jerusalem? |
| s-330
| Och du undrar om folk kommer att tala öppet med dig? |
| s-331
| Nu skämtar du väl ändå de kommer att prata dig fördärvad.' |
| s-332
| Detta sa han om den judiska talförmågan som en jude till en annan. |
| s-333
| Om en dörr i ett flygplan går upp när man är i luften sugs man ut i rymden. |
| s-334
| Går man ut här i Jerusalem och stänger dörren till sin våning bakom sig dras man in i en stormvind av konversation utläggningar, argument, haranger, analyser, teorier, förebråelser, hotelser och spådomar. |
| s-335
| Av diplomater får man höra listigt formulerade förklaringar; |
| s-336
| ansvarsfulla personer avger motvilligt försiktiga utlåtanden som innebär omskrivningar och förbättringar av ens egna frågor; |
| s-337
| föräldrar och barn ger uttryck åt dödliga motsättningar; |
| s-338
| goda vänner släpper sig lösa i lidelsefulla utbrott och fördömer i häftiga ordalag Västeuropa, Ryssland eller Amerika. |
| s-339
| Jag lyssnar mycket uppmärksamt, uppmärksammare än jag någonsin lyssnat i hela mitt liv, med total koncentration, men jag känner ofta att jag har hamnat i ett hav utan stränder. |
| s-340
| Vad allt detta tal sist och slutligen handlar om är överlevandet chansen att överleva för det anständiga samhälle som har skapats i Israel på några få årtionden. |
| s-341
| Till en början är detta svårt att fatta därför att omgivningen är så civiliserad. |
| s-342
| Man är i en stad som liknar många andra fast inte riktigt, eftersom Jerusalem är den enda uråldriga stad jag någonsin sett där fornminnena inte förevisas som reliker utan är i dagligt bruk. |
| s-343
| Samtidigt är det en modern stad med moderna bekvämligheter. |
| s-344
| Man handlar i snabbköp, man ringer upp goda vänner i telefon och säger god morgon, man hör symfoniorkestrar i radion. |
| s-345
| Men plötsligt tystnar musiken för en rapport om en terrorbomb. |
| s-346
| En ny explosion utanför ett kafé på Jaffa Road: sex unga människor dödade, ytterligare trettioåtta skadade. |
| s-347
| Illa till mods går man ut till sin civiliserade middag. |
| s-348
| Bomber exploderar överallt. |
| s-349
| En dynamitladdning har just briserat i London; |
| s-350
| skillnaden är bara att när en bomb exploderar på en restaurang i West End är det inte Englands fundamentala rätt att existera som sätts i fråga. |
| s-351
| Och ändå sitter man vid middagen tillsammans med förtjusande människor i en matsal lik så många andra. |
| s-352
| Man vet att ens värdinna har förlorat en son och att hennes syster miste barn i kriget 1973; |
| s-353
| Man vet att många andra familjer har förlorat anhöriga vid denna gata i Jerusalem som är så ljuvligt sval med sina nattblommor och sin mörka grönska under lyktornas sken. |
| s-354
| Och på grund av en annan bomb på Jaffa Road har sex ungdomar två av dem på en rast från aftonskolan som satt sig på ett kafé för att äta bullar nyss dött. |
| s-355
| Men under måltidens rituella överräckande av serveringsfat och fyllande av glas är tanken på en destruktiv fiende svår att fatta. |
| s-356
| Vad man faktiskt vet är att det finns en sida av den judiska tillvaron som tillkomsten av en judisk stat inte har förändrat: rätten att leva kan man inte ta för given. |
| s-357
| Andra kan det, men inte man själv. |
| s-358
| Detta betyder inte att alla andra lever ett tryggt och behagligt liv under en anständig regim. |
| s-359
| Nej, det betyder bara att judarna därför att de är judar aldrig har kunnat ta rätten att leva som en naturlig rätt. |
| s-360
| Förvisso finns det många israeler som vägrar att gå med på att denna historiska osäkerhet inte har eliminerats. |
| s-361
| De tycks betrakta sig själva som en fast och orubblig makt. |
| s-362
| De har hävdat sin position. |