| s-208
| Den nya vänstern betraktar det som ett reaktionärt litet land. |
| s-209
| Dess kritiker berättar om hur det misshandlar sin arabiska befolkning och, i mindre utsträckning, sina judiska invandrare från Nordafrika och Orienten. |
| s-210
| Av somliga israeler anklagas det emellanåt för att vara korrumperat, 'levantinskt', teokratiskt. |
| s-211
| Skvallret sätter de värsta israeliska utslagen av ekonomisk svindel i samband med de mest rättrogna ortodoxa judar. |
| s-212
| Jag får ofta höra att askenasernas gamla ledare var fantasilösa, att den nya Rabingruppen saknar resning, att Ben-Gurion var en förskräcklig gammal gubbe men en verklig ledare och att den yngre generationen är avogt inställd till nordafrikanska och asiatiska judar. |
| s-213
| Dessa nordafrikanska och orientaliska immigranter klandras för att ha infört en backshish-mentalitet i Israel. De intellektuella klandras för att de har låtit livskvaliteten (ett förfärligt uttryck) sjunka. |
| s-214
| 'Vi kom hit för att bygga upp ett rättvist samhälle. |
| s-215
| Och hur gick det från första stund?' |
| s-216
| Jag nämner detta för Shahar. |
| s-217
| Han säger till mig: 'Där det inte finns någon paradox finns det inget liv.' |
| s-218
| I Jakov Linds intressanta lilla bok om Israel uppges Ben-Gurion ha sagt: 'Judarna vet knappast någonting om ett helvete som skulle kunna vänta dem. |
| s-219
| Deras helvete är deras egen missbelåtenhet med sig själva om de tillhör medelmåttan.' |
| s-220
| Det är ett välkänt faktum att judar ställer överdrivna krav på sig själva och varandra. |
| s-221
| Liksom på världen. |
| s-222
| Ibland undrar jag om det är därför som världen har så svårt att fördra dem. |
| s-223
| Emellanåt misstänker jag att världen helst skulle vilja göra sig av med sin kristendom och att det är judarnas envishet som hindrar den. |
| s-224
| Jag har i minnet när jag säger detta att Jacques Maritain en gång karakteriserade nittonhundratalets europeiska antisemitism som ett försök att göra sig kvitt kristendomens moraliska börda. |
| s-225
| Och vad är det som har förmått judarna att efter den största katastrofen i sin historia självmant placera sig i en farozon? |
| s-226
| 'Skulle det inte vara den förfärligaste ironi om judarna helt bekvämt hade samlat ihop sig i ett enda land inför en andra utrotning?' |
| s-227
| Detta är en tanke som judars medvetande snuddar vid ibland. |
| s-228
| Den åtföljs av den ytterligare reflexionen (delvis stolt, delvis bitter) att vi judar tycks ha en genial förmåga att hitta krisens hjärtpunkt. |
| s-229
| Josafats dal med sina gravar. |
| s-230
| En smal väg, på sluttningarna tunnland efter tunnland av sten. |
| s-231
| Grottor, gravar, spillror, fallna stenar, små skolsalar där arabiska pojkar sjunger sina läxor. |
| s-232
| Också i november är det obehagligt varmt. |
| s-233
| Jordanierna har byggt en väg över judiska gravar. |
| s-234
| Jerusalems myndigheter planerar en ny väg och tänker riva upp den jordaniska. |
| s-235
| De herodiska relikerna är precis som reliker ska vara misshandlade pelare, hårt bearbetade av tiden, Absaloms grav med sitt lökformade tak som en egendomlig, avsmalnande skorsten sticker upp ur. |
| s-236
| De dödas härskaror i alla riktningar, ändlösa. |
| s-237
| Utmärkt material för fixa idéer om begravning och klagosånger och om att ligga någonstans under Jerusalems murar och vänta på att Messias trumpet ska ljuda. |
| s-238
| Några arabiska hönor krafsar och pickar i dammet. |
| s-239
| Det kommer inte ett frukostägg på bordet som inte är fläckigt av död. |
| s-240
| Skaror av amerikanska flickor kommer nerför sluttningen i sina blåkläder, med jumprar knutna i ärmarna runt midjan. |
| s-241
| Överst till vänster en muselmansk kyrkogård. |
| s-242
| Allting återspeglar den betydelsefulla händelsen, eftersom den betydelsefulla händelsen otvivelaktigt är historisk och politisk, inte privat. |
| s-243
| Hon tycker att det är bakslugt av mig att förneka detta. |
| s-244
| Man bör för den skull inte underkasta sig vad samhällen och regeringar anser vara viktigt. |
| s-245
| När Stendhals hjältar sitter i fängelse väljer de att tänka på kärlek. |
| s-246
| Inlåst av franska regeringen hittar EE Cummings sitt estetiska paradis i Ferte Mace straffläger. |
| s-247
| De moderna författare som har det största modet är sådana som Mandelstam och Sinjavskij. |
| s-248
| Innan Osip Mandelstam dog av köld, svält och utmattning i Sibirien läste han sina dikter för andra fångar på deras begäran. |
| s-249
| I sin fängelsedagbok koncentrerar sig Andrej Sinjavskij på konsten. |
| s-250
| Att förbli poet under sådana förhållanden är kanske att nå in till politikens hjärta. |
| s-251
| Då återtar mänskliga känslor, mänsklig erfarenhet, människans gestalt och ansikte sin rätta plats i förgrunden. |
| s-252
| Min vän John Auerbach kommer ner från Caesarea för att träffa mig. |
| s-253
| Han är en kibbutzsjöman som just har återkommit från en resa. |
| s-254
| Jag har bara känt honom i några år, men han har blivit en kär vän. |
| s-255
| Man hade varnat mig för att ju äldre jag blev, desto svårare skulle det bli att knyta nya vänskapsband. |
| s-256
| Tvärtom finner jag det mycket lättare nu vid sextio att komma andra människor nära. |
| s-257
| John ser i alltför hög grad ut som en författare klent byggd, finskuren för att vara övermaskinist. |
| s-258
| Han har emellertid maskinistexamen och kan utföra invecklade nödreparationer mitt på havet. |
| s-259
| Pojkaktig, skäggprydd (skägget är kort och kopparbrunt), nervös, lätt berusad och magrare än när jag senast såg honom kommer han med sin resväska av papp som innehåller böcker och sprit och en present till huset. |
| s-260
| Han är förtjust över att vara här, och samtidigt lider han det ena driver på det andra. |
| s-261
| Han sörjer sin son. |
| s-262
| Adam Auerbach tjänstgjorde i en enhet för elektronisk krigföring och var på hemväg från en militär aktion när helikoptern han flög med kraschade. |
| s-263
| Vi tar varandra i famn, och sedan går vi utomhus med en butelj för att ta en drink och sola oss lite. |
| s-264
| Också en solig morgon blir man kall om händer och fötter av Jerusalems stenbyggnader. |
| s-265
| När jag kommer ut känner jag mig lite stel, som en geting om hösten. |
| s-266
| Vi sitter på en stenmur över trädgården och dricker akvavit. |
| s-267
| Han vill prata. |
| s-268
| Han är en lidelsefull bokälskare, han vill diskutera amerikansk litteratur och få höra underbara saker av mig. |
| s-269
| Men jag ser att hans lidandes starka ström är kraftigt påkopplad. |
| s-270
| Han har återvänt från en resa, han sitter i solen som lyser från Moabs berg, han dricker med en kär vän med utsikt över Sions berg. |
| s-271
| Men hans son är död. |
| s-272
| När John var sexton år flydde han från Warszawas ghetto och lämnade kvar sina föräldrar och sin syster. |
| s-273
| De blev dödade. |
| s-274
| Alla blev dödade. |
| s-275
| På något sätt kom John över papper på att han var polsk sjöman, och i flera år arbetade han i maskinrummen på tyska lastångare. |
| s-276
| När kriget tog slut kom han till Israel via Cypern, blev medlem av kibbutzen Sdot Yam, gifte sig och fick två barn. |
| s-277
| Hans första fru dog av cancer för ett tiotal år sedan och han är omgift. |
| s-278
| Han säger: 'Jag frågar mig på vilka sätt mitt liv inte har varit typiskt. |
| s-279
| För en jude från Östeuropa har det varit fullständigt typiskt krig, modern död, fadern död, systern död, fyra år i förklädnad hos tyskarna, hustrun död, sonen död. |
| s-280
| Tretti års hårt arbete med att plantera och skörda på kibbutzen. |
| s-281
| Inget märkvärdigt.' |
| s-282
| John går sällan till sjöss numera. |
| s-283
| Han gillar inte de nya jättetankerna. |
| s-284
| De är övermekaniserade och hypereffektiva och ger inte besättningen någon tid i främmande hamnar. |
| s-285
| Lasten på den resa han just har återvänt från var pottaska från Döda havet. |
| s-286
| De skulle frakta hem italienskt stål. |
| s-287
| Norr om Neapel råkade de ut för dåligt väder och maskinskada, men de nådde fram till sin hamn och ankrade bredvid två japanska fartyg. |
| s-288
| På lotsens inrådan flyttade de sig längre in i hamnen med hjälp av två bogserbåtar. |
| s-289
| På mindre än fem timmar hade John reparerat motorerna, men hamnmyndigheterna påstod att fartyget inte var sjödugligt och krävde att kaptenen skulle ställa borgen på tjugotusen dollar för de kostnader som hans 'skadade fartyg' kunde förorsaka. |
| s-290
| Det var sant att fartyget hade fått flyttas till sin ankarplats av bogserarna, men det hade bara varit tillfälligt skadat. |
| s-291
| Nå, det var detta oenigheten gällde. |
| s-292
| Fartyget låg där utan last och liggtidskostnaden steg kort sagt, en rånkupp av lokala gangstertyper. |
| s-293
| Likadant överallt numera. |
| s-294
| Alla människor håller på med någon sorts con, säger John som älskar amerikansk slang. |
| s-295
| Rederiet hemma i Haifa försökte få hjälp av försäkringsbolaget. |
| s-296
| Det blev långa dagar i hamn utan något att göra. |
| s-297
| Pottaskan låg som ett tätt damm över stan. |
| s-298
| Kypare och bartender torkade glas för jämnan. |
| s-299
| Att borsta bort damm blev stans vanligaste gest. |
| s-300
| Ett samhälle på cirka tjugotusen personer hade trafikstockningar som Rom inte skulle behöva skämmas för. Det var en naturlig sak för bilisterna att kila in i de speciella bussfilerna, förvandla allt till ett enda kaos och tuta som galna. |
| s-301
| Det slog aldrig fel att alltihop blev en enda flåsande stockning morgon och kväll. |
| s-302
| För att komma bort från trafikeländet kunde man klättra upp på ett berg i närheten och komma ner till en öde strand vid Gaeta. |
| s-303
| John och hans hund, Mississippi, gick dit varenda dag. |
| s-304
| De tyska turisterna hade rest hem, badhytterna var igenspikade. |
| s-305
| Det var underbart med de små vågorna som rullade in så regelbundet. |
| s-306
| Med små snärtar, sa John. |
| s-307
| En del av amerikanska Sjätte flottan låg för ankar i närheten. |