| s-101
| För att tjäna pengar så klart. |
| s-102
| Vad tror ni? sa han hånfullt. |
| s-103
| Sen fick han feber och måste bäras i en hängmatta upphängd på en stång. |
| s-104
| Eftersom han vägde över hundra kilo hade jag ett förskräckligt besvär med bärarna. |
| s-105
| De vägrade, sprang sin väg, smög sig undan med sina bördor om nätterna – rena myteriet. |
| s-106
| Till slut höll jag tal på engelska en kväll med gester som inte var bortkastade på ett enda av de sexti ögonparen framför mig och morgonen därpå fick jag mycket riktigt iväg hängmattan som tätkolonn. |
| s-107
| En timme senare hittade jag hela härligheten vräkt i ett snår – karl, hängmatta, stön, filtar, elände. |
| s-108
| Den tunga stången hade skrapat skinnet av hans stackars näsa. |
| s-109
| Han var mycket angelägen att jag skulle döda någon, men det fanns inte skymten av någon bärare i närheten. |
| s-110
| Jag mindes den gamle läkaren: Det skulle vara av intresse för vetenskapen att iaktta de själsliga förändringarna hos individerna därute. |
| s-111
| Jag kände att jag höll på att bli av intresse för vetenskapen. |
| s-112
| Det hör emellertid inte hit. |
| s-113
| På femtonde dagen fick jag syn på den stora floden igen och stapplade in på huvudstationen. |
| s-114
| Den låg vid ett bakvatten omgivet av snår och högskog med en finfin gräns av stinkande gyttja åt ett håll och åt de tre andra innesluten av ett fallfärdigt stängsel av säv. En vanvårdad glugg i stängslet var den enda porten in till stationen, |
| s-115
| och man behövde bara kasta en blick på platsen för att förstå att här regerade slapphetsdjävulen. |
| s-116
| Vita män med långa stavar i handen kom långsamt drivande mellan byggnaderna, tog sig en titt på mig och försvann igen. |
| s-117
| En av dem, en tjock, livlig karl med svarta mustascher, meddelade mig så fort jag hade sagt vem jag var med en ström av ord och många utvikningar att min ångare låg på flodens botten. |
| s-118
| Jag stod skräckslagen. |
| s-119
| Va, hur, varför? |
| s-120
| Jo då, allt var helt i sin ordning. |
| s-121
| Direktören själv hade varit med. |
| s-122
| Allt hade gått juste till. |
| s-123
| Alla har skött sig utmärkt! Alldeles utmärkt! |
| s-124
| Ni måste genast gå och tala med direktörn, sa han förfärligt upphetsad. |