| s-102
| En av de finaste israeliska författarna, A B Yehoshua, talar om den saken i en utmärkt intervjubok, 'Unease in Zion', redigerad av Ehud ben Ezer. |
| s-103
| 'Det är sant', skriver Yehoshua, 'att eftersom vårt andliga liv i dag inte kan röra sig om något annat än dessa (politiska) frågor kan man inte reservera andliga krafter för någonting annat när man engagerat sig totalt i dem. |
| s-104
| Inte heller kan man uppnå den verkliga ensamhet som är ett villkor och en förutsättning för skapandet, dess källa och dess styrka. |
| s-105
| I stället ställs ständiga krav på ens solidaritet, krav som kommer inifrån en själv mera än de utgör något yttre tvång, eftersom man lever från den ena nyhetsutsändningen till den andra, så att det blir en solidaritet av rent tekniskt eller automatiskt slag om man ser den som emotionell reaktion, beroende på att man vid det här laget är helt inställd på att reagera så och att leva i spänning. |
| s-106
| Ens emotionella reaktioner på varje nyhet om israeliska förluster, nedskjutna plan och så vidare, är förutbestämda. |
| s-107
| Följden är denna brist på ensamhet, denna oförmåga att vara ensam i andlig mening, och att åstadkomma en tillvaro av intellektuellt skapande.' |
| s-108
| Under sexdagarskriget kände Yehoshua att han var delaktig i en stor händelse, att han ingick i en historisk våg och var ett med dess rörelse, säger han. |
| s-109
| Det var en behaglig och upplyftande känsla. |
| s-110
| Men i dag, när inget slut på kriget kan skönjas, har han förlorat känslan av att bäras fram på en sådan våg. |
| s-111
| 'Man får ingen frid av historien', säger han. |
| s-112
| 'Känslan av att svepas med och av osäkerhet i fråga om framtiden hindrar en från att se saker och ting med någon som helst distans. |
| s-113
| Man upplever ögonblicket, utan perspektiv, och man kan inte bryta sig ut ur ögonblicket eller glömma det. |
| s-114
| Man kan inte avskära sig och låta bli att läsa tidningar eller höra på radionyheterna veckor i sträck, som man kunde för sex eller sju år sedan.' |
| s-115
| Det är en smula annorlunda för oss. |
| s-116
| Våra media förvandlar nyheter till krispladder och fyller våra sinnen med skrämmande skuggbilder av verkligheten ett toppmöte i Helsingfors, ett fördrag i Egypten, en konstitutionell kris i Indien, en omröstning i FN, New yorks ekonomiska sammanbrott. |
| s-117
| Vi kan inte undgå att politiseras (för att använda ett ord lika dunkelt som det tillstånd det beskriver), eftersom det trots allt är nödvändigt att veta vad som händer. |
| s-118
| Vad värre är, det som händer vägrar att lämna oss i fred. |
| s-119
| Varken fakta eller förvrängningar och suggestiva mediaplattityder (som är plågsamma eftersom de bakomliggande realiteterna är så väldiga och så förfärande) kan stängas ute. |
| s-120
| Själva litteraturstudiet är kraftigt 'politiserat'. |
| s-121
| Det finns en intelligent och ihärdig ung kvinna i Italien som ofta skriver till mig och envisas med att ge de mest vardagliga händelser i mina romaner en politisk tolkning. |
| s-122
| En lunch på ett kafé i New York syftar i själva verket på ett möte i Kanada mellan Churchill och Roosevelt, och en sammanstötning med en berusad person i hallen på ett pensionat motsvarar Dagen D. |