| s-1
| Vet ni vad en fysiker är? |
| s-2
| Känner ni igen namnet Einstein?' |
| s-3
| 'Aldrig. |
| s-4
| Vem är han?' |
| s-5
| Detta är för mycket för mig. |
| s-6
| Under tystnad ägnar jag en smula eftertanke åt fallet. |
| s-7
| Människor med rastlöst intellekt, vilkas allmänbildning har så många kontaktytor, har hört talas om Einstein. |
| s-8
| Men förstår de vad de har hört? |
| s-9
| Majoriteten gör det inte. |
| s-10
| Dessa chassider föredrar att ingenting veta. |
| s-11
| Så småningom öppnar jag en pocketbok och försöker finna förströelse i vanlig enkel politik. |
| s-12
| Ett dussin chassider i toalettkön stirrar ner på oss. |
| s-13
| Vi landar och myllrar ut och går våra egna vägar. |
| s-14
| Vid bagagekarusellen får jag syn på min ungdomlige chassid igen och vi tar en sista titt på varandra. |
| s-15
| I mig ser han de missbildningar som den moderna tiden kan framkalla hos Abrahams säd. |
| s-16
| I honom ser jag ett stycke historia, en antikvitet. |
| s-17
| Det är ungefär som om puritaner i sextonhundratalsdräkt och med sextonhundratalets seder och bruk fortfarande skulle leva i Plymouth och Boston. |
| s-18
| För Israel, som ger oss ett opartiskt mottagande, är egendomliga gäster ingenting ovanligt. |
| s-19
| Men Israel är förstås en sak för sig. |
| s-20
| I Jerusalem bor vi som gäster på Mishkenot Sha'ananim, Fridens boningar. |
| s-21
| Borgmästare Teddy Kollek, den okuvlige organisatören av underbara evenemang (av vilka somliga är något magstarka i min smak), tar oss med på middag till en av de armeniska ärkebiskoparna i Gamla staden. |
| s-22
| På den eleganta våningens takterrass står tunnor med väldoftande blommor. |
| s-23
| Månen är nästan full. |
| s-24
| Under oss ligger kyrkan, som delvis daterar sig till trehundratalet. |
| s-25
| Ärkebiskopen är en man med pondus, för att använda ett gammaldags uttryck. |
| s-26
| Hans mörkröda kaftan sväller över hans kroppshydda. |
| s-27
| På bröstet har han hakat fast två kulspetspennor mellan knapparna. |
| s-28
| Han har ett fylligt ungdomligt intelligent ansikte; det svarta skägget är litet och välvårdat. |
| s-29
| Ögonen är gröna. |
| s-30
| Sällskapet består av Isaac Stern, den tidigare medlemmen i Budapestkvartetten Alexander Schneider, Kolleks son Amos, två israeliska par som jag inte kan namnge samt Le Mondes utrikesredaktör Michel Tatu. |
| s-31
| I ärkebiskopens vardagsrum finns det gyllene ikoner. |
| s-32
| Antika föremål ligger i upplysta montrar. |
| s-33
| Jag kan sällan mobilisera något större intresse för sådana montrar och föremål. |
| s-34
| Medelålders armenier serverar drinkar och passar upp på oss. |
| s-35
| De bär utomordentligt brokiga skjortor med blågröna kvistar och röda bär, men de tycks mig vara hyggliga själar och serverar snabbt och prydligt.' |
| s-36
| Konversationen är flytande och ytterst initierad. |
| s-37
| På franska, på engelska, på hebreiska och emellanåt på ryska. |
| s-38
| (Tatu, som har bott i Moskva i flera år, småpratar på ryska med Stern och Schneider.) |
| s-39
| Ärkebiskopen, som själv har tillagat auberginerna och lammsteken, upplyser sällskapet om sina recept. |
| s-40
| Han och Kollek diskuterar kryddning. |
| s-41
| Schneider erinrar sig en framstående musiker och lärare (hans egen lärare) vid namn Dirian Alexanian, utgivare av Bachs sviter för cello utan ackompanjemang och den mest intolerante perfektionist |
| s-42
| 'Lika petnoga i fråga om musik som andra är i fråga om kryddor. |
| s-43
| Alexanian sa till Pablo Casals efter ett framförande av några av sviterna: Ni gjorde tre svåra misstag. |
| s-44
| Fruktansvärt. |
| s-45
| Casals svarade inte. |
| s-46
| Han visste att Alexanian hade rätt. |
| s-47
| Med sitt bleka ansikte och svallande svarta hår är Tatu en av de där kortvuxna männen som har lärt sig att hävda sig mot de storvuxna. |
| s-48
| Han sitter med den otvungna hållning som döljer spänningar av det slaget. |
| s-49
| Hans tidning är inte Israelvänlig. |
| s-50
| Två eller tre gånger överväger jag att tala med honom om en insändare som jag skickade till Le Monde under kriget 1973 om den hållning som Frankrike intog. |
| s-51
| Jag har lust att fråga honom varför den inte trycktes. |
| s-52
| Men jag lyckas behärska mig en seger över mig själv. |
| s-53
| För övrigt ser Tatu inte ut att vara en människa som har någon lätt tillvaro, och jag undrar om jag egentligen bör fördärva hans middag i Jerusalem för honom i hans dagbok blir den förmodligen bokförd som 'en förtrollad afton i Le Proche Orient med en armenisk ärkebiskop'. |
| s-54
| Jag bestämmer mig för att låta honom njuta av sin middag. |
| s-55
| För att söka gemensam mark med min hustru (en berömvärd önskan) berättar han för henne att han också är av rumänskt ursprung. |
| s-56
| Han kan lugnt säga detta eftersom hans familj kom till Frankrike på sextonhundratalet. |
| s-57
| Det viktigaste av allt är att vara fransman, eller att ha varit fransman länge och väl. |
| s-58
| Och fransman är han förvisso. |
| s-59
| Men jag märker att ärkebiskopen tittar snett på honom när han börjar röka efter huvudrätten. |
| s-60
| Verkligt kultiverade människor röker inte vid middagsbordet. |
| s-61
| Man vet aldrig vem man råkar bjuda in till sitt palats. |
| s-62
| Dostojevskij, som inte var någon dålig domare i sådana ting, tyckte att det fanns mycket som talade för mördarens åsikt. |
| s-63
| Navrozov för denna inställning vidare. |
| s-64
| Den liberala demokratin är flyktig som en bubbla. |
| s-65
| Då och då skänker oss historien en mellanperiod av frihet och civilisation, och den gör vi mycket väsen av. |
| s-66
| Vi glömmer, anser han tydligen, att vi som art allmänt sett står nära 'naturtillståndet', för att tala med Thomas Hobbes ett otäckt, brutalt, skoningslöst tillstånd i vilket människan fruktar döden alltför mycket för att ägna många tankar åt friheten. |
| s-67
| Om det verkar snobbigt att hänvisa till Hobbes, så kan vi i stället tänka på Jimmy Hoffas åsikter om samhället. |
| s-68
| Eller Gudfaderns. |
| s-69
| Eller Lenins, sådana de med stor precision tecknas av Navrozov. |
| s-70
| Och det är detta Amerika står inför med alla sina bubblande politiska illusioner. |
| s-71
| Det anser åtminstone Navrozov. |
| s-72
| Alexander Solsjenitsyn håller kanske delvis med honom. |
| s-73
| Alla ryssar tycks vara benägna för att uppfatta oss på det sättet. |
| s-74
| Min egen kusin Nota Gordon, som kom från Sovjetunionen för två år sedan, säger till mig: 'Ni är ingen match för dem. |
| s-75
| Ni förstår inte vilka det är ni har att göra med.' |
| s-76
| Nota innehade kaptens rang i ryska armén och slogs mot tyskarna till 1945. |
| s-77
| Han blev svårt sårad tre gånger. |
| s-78
| Han har många släktdrag i sitt utseende: de bruna ögonen, de välvda ögonbrynen, de mörka färgerna och det vita håret. |
| s-79
| Dessutom är han försedd med den ryska tandläkarkonstens guldkronor. |
| s-80
| Brottslingar som släppts ut ur fängelserna under kriget tjänade i hans kompani. |
| s-81
| Nota är ingen skrävlare, men kriget har härdat honom. |
| s-82
| Det kom ingen mat fram till frontlinjen. |
| s-83
| Man fick äta frusen potatis, plundra och stjäla. |
| s-84
| Man kunde lita på att soldatbrottslingarna skulle skaffa förnödenheter. |
| s-85
| 'Själv hade jag oinskränkt rätt att döda alla som stod under mitt befäl. |
| s-86
| Efter eget gottfinnande. |
| s-87
| Inga förklaringar behövdes', berättar Nota. |
| s-88
| Vi är äkta kusiner, men han är ryss och jag är amerikan, och sedd med hans ryska ögon är en amerikan hygglig, snäll, kanske rent av förtjusande, men samtidigt underutvecklad och hjälplös precis som Dostojevskij i fångkamraten-mördarens ögon. |
| s-89
| Icke desto mindre ser jag i en bok som heter 'Things to Come' att två amerikaner som anser sig vara allt annat än hjälplösa och underutvecklade, Herman Kahn och B Bruce-Briggs, är föga imponerade av ryssarnas prestationer. |
| s-90
| 'Det mest påfallande är att den ryska utrikes- och inrikespolitiken har blivit en sådan besvikelse sedan 1950-talets slut', skrev de år 1972. |
| s-91
| 'På det utrikespolitiska området har ryssarna upplevt en så gott som obruten rad av nederlag och besvikelser. |
| s-92
| De har misslyckats med att utvidga sitt inflytande i Europa. |
| s-93
| Deras försök att ställa sig in hos Indien och andra neutrala nationer har gett klent utbyte. |
| s-94
| I femton år har Sovjetunionen understött araberna gentemot Israel i Mellanöstern, men det enda de har fått för besväret är att deras skyddslingar blivit förödmjukade och att Israel har erövrat och förstört deras utrustning. |
| s-95
| Araberna har inte visat någon böjelse för den kommunistiska ideologin, och deras olja fortsätter att flöda västerut. |
| s-96
| (Det enda val araberna har är att låta sin olja stanna kvar under jord.)' |
| s-97
| Jag skriver av detta för mitt eget nöjes skull, som exempel på illusionslös amerikansk politisk analys. |
| s-98
| Dessa åsikter, som inte är någon ersättning för sunt förnuft, bygger på noggranna studier vid Hudson Institute. |
| s-99
| Herrar Kahn och Bruce-Briggs påpekar inledningsvis att deras bok i grunden är 'en organisationsprodukt. |
| s-100
| Hela staben vid Hudson har i något avseende bidragit till detta verk, liksom också de tusentals personer med vilka vi har diskuterat dessa frågor på möten, seminarier och konferenser vid Institutet och på andra platser världen över'. |