| s-101
| Harry hann bara uppfatta ett par klara bruna ögon som stirrade på honom innan den stängdes med en smäll. |
| s-102
| De klev uppför ytterligare två trappor tills de kom fram till en dörr med flagnande färg och en liten skylt där det stod 'Ronalds rum'. |
| s-103
| Harry steg in. Hans huvud snuddade nästan vid det sluttande taket, så lågt var det. |
| s-104
| Han spärrade upp ögonen, för det var som att vandra in i en brinnande ugn. Nästan allting i Rons rum verkade gå i en intensiv orangeröd färg: sängöverkastet, väggarna, till och med taket. |
| s-105
| Sedan upptäckte Harry att Ron hade täckt varenda centimeter av den slitna tapeten med affischer av samma sju häxor och trollkarlar, som alla var iförda lysande orangefärgade klädnader, bar på kvastkäppar och vinkade ivrigt till dem. |
| s-106
| Rons skolböcker i magi låg slarvigt travade i ett hörn, bredvid en hög med serietidningar som alla tycktes handla om Martin Miggs, den märklige mugglarens äventyr. |
| s-107
| Rons trollstav låg på fönsterbrädan ovanpå ett litet akvarium fyllt med grodyngel, bredvid hans tjocka grå råtta, Scabbers, som låg och snusade i solvärmen. |
| s-108
| Harry klev över en självblandande kortlek på golvet och tittade ut genom det pyttelilla fönstret. |
| s-109
| På marken långt nedanför kunde han se en grupp tomtenissar som var i färd med att en och en smyga sig tillbaka in genom familjen Weasleys häck. |
| s-110
| Sedan vände han sig om mot Ron, som stod och tittade lite nervöst på honom, som om han väntade på Harrys omdöme om rummet. |
| s-111
| 'Inte som ditt rum hos mugglarna. |
| s-112
| Ron blev alldeles skär om öronen. |
| s-113
| Livet i Kråkboet var så olikt livet på Privet Drive som tänkas kan. |
| s-114
| Familjen Dursley ville att allt hos dem skulle vara prydligt och i systematisk ordning; hos familjen Weasley däremot råkade man hela tiden ut för konstiga och oväntade saker. |
| s-115
| Gengångaren på vinden ylade och bankade på rören så snart den kände att det höll på att bli för stillsamt, och små explosioner från Freds och Georges sovrum betraktades som någonting helt normalt. |
| s-116
| Men det som föreföll Harry märkligast med att bo hos Ron var inte den talande spegeln eller den bullriga gengångaren, utan det var att alla där verkade tycka om honom. |
| s-117
| Mrs Weasley himlade sig över att ingen hade stoppat hålen i hans strumpor och försökte truga på honom fyrdubbla portioner varje måltid. |
| s-118
| Mr Weasley ville gärna att Harry skulle sitta närmast honom vid middagsbordet så att han kunde bombardera honom med frågor om livet hos mugglarna och be honom förklara hur sådana saker som elkontakter och postväsende fungerade. |
| s-119
| 'Verkligen fascinerande att höra hur bra mugglarna har klarat sig utan magi.' |
| s-120
| En solig morgon ungefär en vecka efter Harrys ankomst till Kråkboet fick han ett meddelande från Hogwarts. |
| s-121
| När han och Ron gick ner till frukosten fann de mr och mrs Weasley samt Ginny sittande vid köksbordet. |