| s-1
| Ärkebiskopen är faktiskt mycket ståtlig med sina fylliga kinder, sina avlånga klara mörkgröna ögon och det korta kraftfulla skägget. |
| s-2
| Hans kyrka är vördnadsvärd, rik och vacker. |
| s-3
| Den innehåller huvudet av Sankt Jakob, Johannes broder, och en mängd reliker. |
| s-4
| Hannas hus, där Jesus blev förhörd och slagen, ligger inom inhägnaden. |
| s-5
| Kyrkans handskriftsamling är den största utanför sovjetrepubliken Armenien. |
| s-6
| Den antika golvbeläggningen är utsökt. |
| s-7
| Men allt detta är på något sätt yttre ting. |
| s-8
| Vi utomstående är inte tillräckligt stabila för att uppskatta dem. |
| s-9
| Vi har ärvt vårt sätt att uppskatta saker och ting av viktorianerna, från en tid av trygghet och bekvämlighet, när middagsgäster visste bättre än att röka efter huvudrätten, när levantiner var levantiner och kultur fortfarande var kultur. |
| s-10
| Men i dessa tider med sina pansarframstötar på Yom Kippur, med Vietnam, Watergate, Manson, Amin och terroristmassakrer vid Olympiska spelen, vad betyder då illuminerade handskrifter, vad betyder mästerverk i smidesjärn, vad betyder heliga platser? |
| s-11
| Vi kommer snart in på samtida angelägenheter. |
| s-12
| Telefonen ringer; |
| s-13
| ärkebiskopen ursäktar sig på två språk och förklarar vid sin återkomst att han har talat med en av sina libanesiska vänner som ringde från Cypern eller från Grekland. |
| s-14
| Han sätter sig och säger att Yassir Arafats inflytande av allt att döma börjar försvagas och avta. |
| s-15
| Arafat har inte kunnat fullborda det klassiska gerillamönstret och föra in massorna i kampen. |
| s-16
| Då säger någon att det inte kan dröja länge nu förrän ryssarna släpper Arafat. |
| s-17
| De har utan tvivel insett sitt misslyckande i arabvärlden och förbereder sig kanske rent av på att förnya sina diplomatiska relationer med Israel. |
| s-18
| De flesta av middagsgästerna är överens om att Rysslands inre svårigheter är så stora att det kanske måste dra sig tillbaka från Syrien. |
| s-19
| Ja, faktum är att det kanske måste dra sig tillbaka från Mellanöstern och koncentrera sig på sina inrikesproblem. |
| s-20
| För att undgå sammanbrott kan ryssarna komma att drivas till ett krig med Kina. |
| s-21
| Utrikesminister Henry Kissinger har vunnit slaget om Mellanöstern genom att dra in Egypten i det amerikanska lägret. |
| s-22
| Han är ett geni. |
| s-23
| Ryssarna är i upplösning, kanske stadda i reträtt. |
| s-24
| Jag har hört samtal av liknande innebörd i ett halvt århundrade. |
| s-25
| Jag minns mycket väl vad intelligenta, upplysta människor sa under Weimarrepublikens sista år, vad de förklarade för varandra under den första tiden då Hindenburg hade fört fram Hitler. |
| s-26
| Jag minns bordskonversation från Leon Blums och Edouard Daladiers dagar. |
| s-27
| Jag minns vad folk sa om det italienska äventyret i Etiopien och om spanska inbördeskriget och om slaget om Storbritannien. |
| s-28
| Sådana intelligenta synpunkter har inte alltid varit felaktiga. |
| s-29
| Felet med dem är att diskussionsdeltagarna oföränderligt överför sin egen intelligens på det som de diskuterar. |
| s-30
| Efteråt visar historiska studier på att det faktiska förloppet saknat varje spår av den sortens intelligens. |
| s-31
| Den saknades i Flandern och i Versailles, den saknades när Ruhr erövrades, den saknades i Teheran, Jalta och Potsdam, den saknades i den brittiska politiken på Palestinamandatets tid, den saknades före, under och efter den judiska katastrofen. |
| s-32
| Historia och politik är inte alls som de föreställningar vilka utvecklats av intelligenta, upplysta människor. |
| s-33
| Tolstoj klargjorde detta på de första sidorna i Krig och fred. |
| s-34
| I Anna Scherers salong diskuterar de eleganta gästerna skandalen med Napoleon och hertigen av Enghien, och furst Andrej säger att det när allt kommer omkring är stor skillnad på kejsaren Napoleon och privatpersonen Napoleon. |
| s-35
| Det finns raisons d'etat och det finns enskilda förbrytelser. |
| s-36
| Och samtalet fortsätter. |
| s-37
| Vad som fortfarande hålls vid liv i alla civiliserade samtal är själva ritualen för det civiliserade samtalet. |
| s-38
| Tatu håller med ärkebiskopen i fråga om ryssarna. |
| s-39
| Det är alltså där de smarta pengarna bör placeras, som det heter i Chicago. |
| s-40
| Vatikanen är nästa samtalsämne och röner en liknande behandling. |
| s-41
| Några armeniska prelater har förenat sig med oss vid kaffet och deltar i diskussionen. |
| s-42
| Någon anmärker att Kyrkan hyllar framgången och alltid följer majoriteten. |
| s-43
| Se bara vad den gör just nu i Warszawapaktens länder, den ingår avtal med kommunisterna. |
| s-44
| Om kommunismen tog över Italien, skulle påven då flytta till Jerusalem? |
| s-45
| Snarare skulle han stanna kvar i Rom och bli partisekreterare, säger en av prelaterna. |
| s-46
| Och så är det med det, Kissinger har fullständigt krossat Rysslands Mellanösternpolitik och påven är i färd med att byta Vatikanen mot Kreml. |
| s-47
| Desserten serveras. |
| s-48
| I min insändare till Le Monde hade jag förklarat att det fanns två traditionella franska inställningar till judarna: en revolutionär inställning, som ledde till att de fick medborgerliga rättigheter, och en antisemitisk. |
| s-49
| Upplysningstidens intellektuella ledare var avgjort antisemitiska. |
| s-50
| Jag frågade vilken av de båda inställningarna som skulle avgå med segern i nittonhundratalets Frankrike Dreyfusaffärens och Vichyregeringens århundrade. |
| s-51
| Den position som intogs av utrikesminister Maurice Joubert under oktoberkriget 1973 gick ut på att Palestinaaraberna hade en naturlig och berättigad önskan att 'återvända hem'. |
| s-52
| Jag gav i artiga ordalag uttryck åt en förhoppning om att den andra inställningen, den revolutionära, inte skulle överges. |
| s-53
| Jag försäkrade mig om att mitt brev skulle komma fram. |
| s-54
| Eugene Ionesco gav redaktionen en kopia och en annan överlämnades av romanförfattaren Manes Sperber. |
| s-55
| Mottagandet bekräftades aldrig. |
| s-56
| Sedan 1973 har Le Monde öppet tagit ställning för araberna i deras kamp mot Israel. |
| s-57
| Den stöder terrorister. |
| s-58
| Den är vänligare inställd till Amin än till Rabin. |
| s-59
| I en recension nyligen av en fedayins självbiografi omtalas israelerna som kolonialister. |
| s-60
| Den 3 juli 1976, innan Israel hade befriat gisslan i Entebbe, påpekade tidningen med en viss belåtenhet att Amin, 'den oroande marskalken' som alla talade så illa om, nu hade blivit sina dåraktiga baktalares stöd och hopp. |
| s-61
| Den väldiga Gyllene porten som skall öppnas när Frälsaren uppenbarar sig står förseglad. |
| s-62
| Strax där bortom Getsemanes trädgård. |
| s-63
| Som namnet anger var det en olivlund. |
| s-64
| Numera växer pinjer, cypresser och eukalyptusträd där nedanför den ryska ortodoxa kyrkans kupoler. |
| s-65
| Mitt emot den finns det fortfarande oliver, som araberna skördar med långa störar. |
| s-66
| De slår på grenarna, de tröskar i lövverket med sina käppar, och frukterna regnar över dem. |
| s-67
| När vi går upp till Via Dolorosa hör vi ett upphetsat klingande. |
| s-68
| Arabpojkar kapplöper nerför backen med sina åsnor. |
| s-69
| Man väntar sig att få se slädar och rimfrost när man hör bjällerklangen. |
| s-70
| I stället kommer bistert uppsluppna pojkar galopperande i sporrsträck på sina åsnor mot Lejonporten. |
| s-71
| 'Red från Ramlah till Lydda', skrev Herman Melville i sin resedagbok 1857. |
| s-72
| En beriden eskort på omkring 30 man, alla beväpnade. |
| s-73
| Härlig ritt. |
| s-74
| Muskötskjutning. |
| s-75
| Voltande och kurbetterande ryttare. |
| s-76
| Förridare. |
| s-77
| Ryttare som red på ena sidan och trotsade farorna.' |
| s-78
| Och några dagar senare, om Judéens ogästvänlighet: 'Vitaktigt mögel som översvämmar hela landskapsdelar. |
| s-79
| De spetälskas by hus vända mot muren Sion. |
| s-80
| Deras park en dynghög. |
| s-81
| De sitter vid portarna och tigger allmosor, så gnäller de undvikande av dem & fasa. |
| s-82
| Vandring bland gravarna tills jag börjar betrakta mig själv som en av de djävulsbesatta.' |
| s-83
| Anwar Sadats amerikanska besök. |
| s-84
| Den saken måste man diskutera med israeler innan de går med på att tala om något annat. |
| s-85
| En indignerad bibliotekarie, en medelålders kvinna vars ansikte hettar så att det nästan doftar av förtrytelse, kräver mig på besked med en ytterst distingerad accent, nära nog oxfordsk: 'Hur kan ni förklara det!' |
| s-86
| Jag rycker på axlarna. |
| s-87
| Detta är vad jag skulle säga om jag svarade henne: |
| s-88
| Amerikaner älskar att öppna sitt hjärta för utländska besökare. |
| s-89
| Dessa besökare behandlas stundom som om de hade varit hjältar ur Tusen och en natt. |
| s-90
| Vi ska minsann visa dem hur snälla och välmenande och generösa och vidsynta och opartiska vi är allesammans. |
| s-91
| Vi är mycket känslosamma och besökarna är också känslosamma i motsvarande grad, och när de har trakterats med vin och mat och fester och skålar och TV-sändningar och parader och applåder och man har diskuterat lån och leveranser av atomverk och vapen är de helt förälskade i oss. |
| s-92
| Jag hoppas att den kärlek de skänker oss är av bättre kvalitet än den de får av oss, för vår egen är av en mycket lågklassig uppåtsipprande växtsaftsliknande sort som är lika kortlivad som spontan. |
| s-93
| Så fort de har rest hem är de glömda. |
| s-94
| En gammal mormonmissionär i Nauvoo grep mig en gång hårt om knäet när vi satt bredvid varandra och la armen om mig och kallade mig 'Broder'. |
| s-95
| Vi hade sett varann för första gången tio minuter tidigare. |
| s-96
| Han slöt mig till sitt ädla bröst. |
| s-97
| Han blev fuktig i ögonen. |
| s-98
| Jag var en tänkbar proselyt, en exotisk proselyt i gamla tennisskor och tröja. |
| s-99
| Han öppnade sitt hjärta för mig. |
| s-100
| Det var som ett gökur. |