Universal Dependencies - Swedish - LinES

s-1

sv_lines-ud-train-doc6-1922

En fågel skriade till uppe på taket, och han vaknade.

A bird cried out on the roof, and he woke up.

s-2

sv_lines-ud-train-doc6-1923

Det var mitt på eftermiddagen, i hettan, i Afrika;

It was the middle of the afternoon, in the heat, in Africa;

s-3

sv_lines-ud-train-doc6-1924

han visste genast var han befann sig.

he knew at once where he was.

s-4

sv_lines-ud-train-doc6-1925

Vägen till byn var alldeles säkert oframkomlig, och hunden rusade i väg över de dunmjuka ängarna, flåsande som en drake...

The road to the village would be blocked, the dog ran over the soft fields breathing like a dragon...

s-5

sv_lines-ud-train-doc6-1926

men tack vare oljeeldningen var det skönt och ombonat inne i husets kokong, som skimrade i varmt röda toner,

the kernel of the house was warm with oil-fired heating and the light from red shades,

s-6

sv_lines-ud-train-doc6-1927

de pastellmjuka nyanserna hos Olivias tillhörigheter... mattorna, möblerna i körsbärs- och sidenträ... och de röda lerkärlen, några pärlbroderier, de båda utsökta träskulpturerna som de en gång hade hittat i Kongo.

the silky colours of Olivia's things... the rugs, cherry- and satin-wood pieces... and the red earth pots, bits of beadwork, the two fine carvings they once found in the Congo.

s-7

sv_lines-ud-train-doc6-1928

För bara några dagar sedan hade han befunnit sig i det huset, i färd med att packa inför avresan, denna rutinmässiga, prosaiska händelseutveckling präglad av de praktiska problem som förvandlar beslut till verklighet.

A few days ago he was in that house, packing to leave in the flat progression of practical matters by which decision is broken up into reality.

s-8

sv_lines-ud-train-doc6-1929

Om värmepannan krånglar så låt för Guds skull Machie kasta ett öga på den innan du ringer efter någon från stan.

If you have any trouble with the boiler, for heaven's sake let Mackie look at it before you send to town.

s-9

sv_lines-ud-train-doc6-1930

Synd att du gav bort dina shorts.

What a pity you gave away your shorts.

s-10

sv_lines-ud-train-doc6-1931

Det är omöjligt att veta om man kommer nånstans igen där man skulle våga gå i shorts.

There's no knowing if I'll be anywhere where I could dare appear in shorts, any more.

s-11

sv_lines-ud-train-doc6-1932

Men du har inte lagt ut så mycket som en centimeter i midjan...

But your waist measurement hasn't changed by so much as half an inch...

s-12

sv_lines-ud-train-doc6-1933

det märkte jag på dina pyjamasbyxor, jag tar precis samma mått som förr när jag ska sätta i nya resårer.

I know by your pyjama trousers, I use exactly the same measurement for new elastic as I always did.

s-13

sv_lines-ud-train-doc6-1934

Tre månader tidigare hade Adamson Mweta stått utanför ett stekhus i Kensington och sagt till honom:

Three months before, Adamson Mweta stood outside a steak house in Kensington and said to him,

s-14

sv_lines-ud-train-doc6-1935

Så klart att du kommer tillbaka till oss nu!

Of course you'll come back to us now!

s-15

sv_lines-ud-train-doc6-1936

Han hade kört hem, långsamt, längs den öde vägen som genom den övergivna sommarnattens fulltoniga skymningsljus förde honom – slutligen – tillbaka till huset.

He had driven home, slowing down on the empty road that led through the fullness of a deserted summer twilight, at last, to the house.

s-16

sv_lines-ud-train-doc6-1937

Nyexploaterade områden med villor och hyreshus svämmar ut över byarna i hela England, men här hade förloppet varit det motsatta; huset hade en gång i tiden varit ett herresäte (Olivia trodde att det ännu längre tillbaka hade varit ett priorssäte), men under 1800-talet hade byn avfolkats genom flykten från landsbygden till industrialiserade städer, mist sin självstyrelse och dött; diversehandeln, som också var postkontor, hade slagit igen, husen hade förfallit;

Housing estates overrun villages all over England, but here the process had been reversed; the house had once been a manor (Olivia thought that, even earlier, it had been a priory) but in the nineteenth century the village was depopulated by the drift to industrialized towns, lost its autonomy, and died; the shop-cum-post-office had closed, the cottages had fallen down;

s-17

sv_lines-ud-train-doc6-1938

Det borde, som Olivia brukade säga, ha varit ett dystert ställe men var det inte. Tvärt om skedde en förnyelse: landsbygden hade kommit i ropet igen, skänkt människorna den trygghet som kommer av orubblig ro och seg livskraft, en möjlighet att börja från början igen.

As Olivia said, it ought to have been a sad-feeling place but it wasn't; there was instead a renewal: the country had come back, bringing the reassurance of stubborn peace and fecundity, a beginning again.

s-18

sv_lines-ud-train-doc6-1939

Och de var bara två timmar från London, döttrarna och vännerna.

And they were only two-hours-and-a-bit from London, their daughters and their friends.

s-19

sv_lines-ud-train-doc6-1940

Ända sedan han definitivt lämnade Afrika för tio år sedan hade han uppehållit nära förbindelser med Adamson Mweta och de andra ledarna av den afrikanska självständighetsrörelsen.

He had kept up, since he finally left Africa ten years ago, a close contact with Adamson Mweta and the other leaders of the African independence movement.

s-20

sv_lines-ud-train-doc6-1941

Han satte bort åtskillig tid på att köra fram och tillbaka till London för att bistå dem med råd när de förhandlade med kolonialdepartementet och efter förmåga jämna vägen för de många delegationer som infann sig för att framföra klagomål beträffande den gamla författningen och förhandla om självständighet för sitt land.

He spent a great deal of time going back and forth to London to advise them when they conferred with the Colonial Office, and to do what he could to smooth the way for various delegations that came to petition against the old constitution and to negotiate independence for their country.

s-21

sv_lines-ud-train-doc6-1942

Det var där, i detta centralafrikanska territorium, som han hade varit kolonialtjänsteman ända tills kolonisterna lyckades få honom återkallad och hemskickad därför att han hade stött Folkets frihetsparti.

It was there, in this Central African territory, that he had been a colonial servant until the settlers succeeded in having him recalled and deported for his support of the People's Independence Party.

s-22

sv_lines-ud-train-doc6-1943

Han sade till sin hustru: Mweta har bett mig komma tillbaka som deras gäst.

He said to his wife, Mweta's invited me to come back as their guest.

s-23

sv_lines-ud-train-doc6-1944

Ja, du om någon borde verkligen vara med vid självständighetsfirandet.

Well, you ought to be at the Independence celebrations, if anyone is.

s-24

sv_lines-ud-train-doc6-1945

Underbart!

That's marvellous.

s-25

sv_lines-ud-train-doc6-1946

Hon brukade göra i ordning smörgåspaket åt Mweta att ta med sig när han under veckosluten cyklade vida omkring i Galaprovinsen för att tala vid möten.

She used to make packages of sandwiches for Mweta to take with him when he cycled for miles about Gala province at weekends, speaking at meetings.

s-26

sv_lines-ud-train-doc6-1947

Innan de skildes åt dagen därpå sade han till Adamson Mweta: Olivia kan tyvärr inte komma med till självständighetsdagen... vår äldsta dotter väntar sin nedkomst just vid den tiden.

He said to Adamson Mweta before they parted the next day, Olivia won't be able to come out to Independence, unfortunately... our elder daughter's expecting a child just round about that time.

s-27

sv_lines-ud-train-doc6-1948

Mweta svarade, med sitt lilla skygga leende som alltid tycktes växa som ett ljus som blir allt kraftigare medan han såg rätt in i ögonen på en: Menar du lilla Venetia?

Mweta said, with his slow shy smile that always seemed to grow like a light becoming more powerful, as his eyes held you, You mean little Venetia?

s-28

sv_lines-ud-train-doc6-1949

Ska hon bli mor?

She going to be a mother?

s-29

sv_lines-ud-train-doc6-1950

Jag är rädd för det, mumlade han som en sann engelsman.

I'm afraid so, he mumbled in his Englishman's way.

s-30

sv_lines-ud-train-doc6-1951

Jamen det var roligt, det var verkligen roligt.

Well, that's good, that's good.

s-31

sv_lines-ud-train-doc6-1952

Och det ordnar sig säkert... mrs Bray kan ju följa efter dig lite senare.

Never mind, Mrs. Bray will join you later.

s-32

sv_lines-ud-train-doc6-1953

Tja, känner jag henne rätt så är festligheterna säkert överståndna när hon tror sig våga anförtro babyn åt Venetia.

I imagine by the time she's prepared to trust the baby to Venetia the celebrations'll be over.

s-33

sv_lines-ud-train-doc6-1954

Ja, det var det jag menade...

That's what I mean –

s-34

sv_lines-ud-train-doc6-1955

i så fall har du mer eller mindre hunnit komma i ordning när hon kommer ner.

you'll be more or less settled by the time she arrives.

s-35

sv_lines-ud-train-doc6-1956

De stod vid dörren till Mwetas taxi; plötsligt vällde en våg av varma känslor mellan de båda männen; engelsmannen stod där orörlig, den lille, livliga svarte mannen tog honom om överarmen, ett hårt grepp som kändes genom den mörka kostymen – alldeles som han i sitt eget land skulle ha fattat en broders hand.

They were standing at the door of Mweta's taxi; there was a sudden uprush of feeling between the two men; the Englishman stood there, the small, quick black man took him by the biceps, hard, through his dark suit, as in his own country he would have linked fingers with a brother.

s-36

sv_lines-ud-train-doc6-1957

I den känsla av frigjordhet som den fysiska kontakten åstadkom sade han till Mweta: Jag vet inte riktigt vad vi talar om, och Mweta svarade: Dig... jag sa att vi väntar dig tillbaka, nu.

Under the release of physical contact, he said to Mweta, I don't know what we're talking about, and Mweta said, You... I told you we expect you back, now.

s-37

sv_lines-ud-train-doc6-1958

Jamen vad skulle jag göra?

But what would I do?

s-38

sv_lines-ud-train-doc6-1959

Vad skulle ni ha för användning för mig?

What use should I be to you?

s-39

sv_lines-ud-train-doc6-1960

Han var så van vid att utplåna sig själv under de långa diskussionerna om författningsrätt och politisk taktik (en vit man, en utomstående som erbjöd sina opersonliga tjänster för vad de kunde vara värda) –

He was so accustomed to effacing himself in the hours of discussion of constitutional law and political tactics (a white man, an outsider offering impersonal service for whatever it was worth)...

s-40

sv_lines-ud-train-doc6-1961

att en intensiv medvetenhet om hans eget jag sköljde över honom som om något stimulerande medel hade injicerats direkt i hans ådror.

a strong consciousness of his own being flooded him as if a stimulant had been injected into his veins.

s-41

sv_lines-ud-train-doc6-1962

Vad du vill!

Whatever you like!

s-42

sv_lines-ud-train-doc6-1963

Välj bara!

It's all ours!

s-43

sv_lines-ud-train-doc6-1964

Vi behöver dig... vad du vill!

We need you; whatever you like!

s-44

sv_lines-ud-train-doc6-1965

Mweta vände sig om och hoppade in i taxin.

Mweta broke away and jumped into the taxi.

s-45

sv_lines-ud-train-doc6-1966

Den ljusa stenfasaden, vars dörröverstycken och fönsterkarmar av sten var slätnötta som en väl använd tvålbit, vette mot den öde vägen, men husets egentliga framsida låg åt andra hållet.

The pale stone façade with its stone lintels and sills worn smooth as a piece of used soap was directly on the empty road but the real face of the house was the other side.

s-46

sv_lines-ud-train-doc6-1967

Den av byggnaden skyddade trädgården bildade en grönskande utsikt som med sin rikedom av färger, bin och tidiga nattfjärilar vidgades ut mot den långa dalen.

Sheltered by the building the garden was a grassy look-out over fuzzy colours of flowers, bees, and early moths to the long valley.

s-47

sv_lines-ud-train-doc6-1968

Han och Olivia brukade påta i trädgården om sommarkvällarna, inte på allvar, som hon gjorde om dagarna, utan roade sig med att rycka upp ett och annat mera iögonenfallande ogräs här och var, mest för nöjet att känna hur rötterna släppte från jorden när man drog i det, se de små klumparna av jord som fastnat i det underjordiska skägget, känna lukten av jord, fyllig som fruktkaka.

He and Olivia gardened on summer evenings, not seriously, as she did during the day, but desultorily pulling out a tall rank weed here or there, for the pleasure of feeling its roots yield from the humus and bring up, in the crumbs clinging to that beard grown underground, a smell of earth rich as fruit-cake.

s-48

sv_lines-ud-train-doc6-1969

Under valnötsträden hade de lagt stenplattor så att det inte skulle bli för fuktigt för den vita trädgårdsmöbeln.

They had laid flag-stones under the walnut trees for the white wooden chairs and table, so that it wouldn't be too damp.

s-49

sv_lines-ud-train-doc6-1970

Där brukade de dricka whisky eller rent av eftermiddagskaffe.

They drank whisky there, or even the coffee after dinner.

s-50

sv_lines-ud-train-doc6-1971

Innan skymningen drog en ridå för skogen en bit därifrån brukade han ibland ströva ut, in i solljuset, vilket samlades som gyllene vatten i sänkan mellan ängarna, och skjuta en rapphöna.

Sometimes before the dusk wavered the wood away into the distance, he went out into the sunlight that collected like golden water in the dip of the meadows and shot a partridge.

s-51

sv_lines-ud-train-doc6-1972

Det fanns ingen som fäste sig vid sådant som jakträtt.

There was no one to bother about shooting rights.

s-52

sv_lines-ud-train-doc6-1973

Och efteråt, medan skymningen föll, gjorde han ren bössan nästan på känn, och den rena, funktionella lukten av vapenolja blev till ett uttryck för den primitiva tillfredsställelse som uppgiften gav.

Afterwards as the evening faded he cleaned the gun almost by feel and the clean, practical smell of gun-oil conveyed the simple satisfaction of the task.

s-53

sv_lines-ud-train-doc6-1974

Olivia spelade grammofonskivor med fönstren till vardagsrummet på vid gavel så att musiken nådde ut till dem.

Olivia played records with the living-room windows wide open so that the music came out to them.

s-54

sv_lines-ud-train-doc6-1975

Den här sommaren var det Stravinskij och Poulenc;

This summer it was Stravinsky and Poulenc;

s-55

sv_lines-ud-train-doc6-1976

hon tillhörde den generation och klass som betalade andra kvinnor för att virka och sticka, och nu när hon själv snart skulle bli mormor gjorde hon små lustiga tygleksaker åt släktens småbarn.

she was of the generation and class that paid other women to knit and now that she herself was about to be a grandmother she made funny stuffed toys for nieces and nephews.

s-56

sv_lines-ud-train-doc6-1977

Hon hade en cigarrask full med gamla udda knappar att ha till ögon, men den sköt hon nu ifrån sig; därför att en av de saker hon hade avskytt som ung var det hyckleri som äldre kvinnor brukade omge sig med när de ställdes inför saker och ting som var av verklig vikt för dem.

She had a cigar box full of odd buttons, as a supply of eyes, but she put it away from her because one of the things she had hated when she was young was the show of dissembling older women made when confronted with something vital to them.

s-57

sv_lines-ud-train-doc6-1978

Om jag minns rätt sa vi många gånger att vi skulle komma tillbaka när de hade fått sin självständighet.

I suppose we said many times we'd come back when they got their independence.

s-58

sv_lines-ud-train-doc6-1979

Hon sade det med en liten halvt frågande axelryckning, ett erkännande av falskheten i ett annat slags vardagsfraser i ett annat tidsskede.

She gave a small, self-questioning shrug, admitting the glibness of another kind of daily talk in another time.

s-59

sv_lines-ud-train-doc6-1980

Det är inte för att man sa det.

It's not because of what one said.

s-60

sv_lines-ud-train-doc6-1981

Men båda visste att det var så; på den tiden gällde det att stärka Adamson Mwetas självtillit genom att förutsätta en framtid som var verklig därför att man själv, en vit person som inte personligen hade någonting att vinna på det, visade att man trodde på att den skulle förverkligas.

But both knew that, in those days, the important thing was to give Adamson Mweta faith in himself by positing a future that was real because you, a white person with nothing personal to gain by it, showed you believed it would come about.

s-61

sv_lines-ud-train-doc6-1982

Hon såg först ut över dalen och så lugnt och stilla på honom, med det där uttrycket som sade att hon ville försöka komma underfund med vad de egentligen talade om.

Gazing out across the valley and then calmly at him, she had her look of wanting to find out exactly what they were talking about.

s-62

sv_lines-ud-train-doc6-1983

Ja, naturligtvis tänkte jag att vi skulle komma tillbaka, då, sade han. Innan vi gav oss i väg.

He said, Certainly I thought of going back, then. Before we left.

s-63

sv_lines-ud-train-doc6-1984

Liksom jag visste att vi skulle bli tvungna att lämna landet.

Just as I knew we should have to leave.

s-64

sv_lines-ud-train-doc6-1985

Stackars Adamson, det verkade tämligen hopplöst ibland.

Poor Adamson, it looked pretty hopeless at times.

s-65

sv_lines-ud-train-doc6-1986

Men ändå gick det så fort.

And yet it's come so quickly.

s-66

sv_lines-ud-train-doc6-1987

Tio år!

Ten years.

s-67

sv_lines-ud-train-doc6-1988

Tio år sedan de hade beordrats hem, tio år sedan hon var en ungdomlig kvinna på fyrtio år och flickorna ännu var skolflickor.

Ten years since they had been deported from the territory, ten years since she was a youngish woman of forty, and the girls were still schoolgirls.

s-68

sv_lines-ud-train-doc6-1989

Ja, vi visste att det skulle hända... historiskt... men inte att Adamson skulle få uppleva det, och inte vi väl?

Historically, yes, it would happen but not to Adamson, and not to us?

s-69

sv_lines-ud-train-doc6-1990

Huset som de hade köpt och fyllt med tillhörigheter som de haft magasinerade under alla de år de vistades i Afrika, trädgården som de hade anlagt, talade sitt tysta språk till dem.

The house they had bought, filled with possessions that had been stored all the years they were in Africa, the garden they had made, spoke for them.

s-70

sv_lines-ud-train-doc6-1991

Det var inte ett hus som man lämnade.

It was not a house to be quitted.

s-71

sv_lines-ud-train-doc6-1992

De räknar med att du ska komma tillbaka, sade hon med något av stolthet i rösten.

They expect you back, she said with pride.

s-72

sv_lines-ud-train-doc6-1993

Adamson var onekligen uppfylld av segern.

Adamson was in the flush of victory, all right.

s-73

sv_lines-ud-train-doc6-1994

Jag tror nästan att han kunde ha kramat om Henry Davis!

I think he'd have embraced Henry Davis.

s-74

sv_lines-ud-train-doc6-1995

Davis var den kolonist och parlamentsledamot som på sin tid styrt om att Mweta hade förvisats till en avkrok av Västprovinsen.

Davis was the settler M.P. who had been responsible, at one stage, for getting Mweta banished to the far Western Province.

s-75

sv_lines-ud-train-doc6-1996

Han utgår naturligtvis från att vi allesammans ska återvända efter landsflykten.

He naturally assumes you'll come out of exile.

s-76

sv_lines-ud-train-doc6-1997

De brast båda i skratt.

They laughed.

s-77

sv_lines-ud-train-doc6-1998

Men de fortsatte att tala om Mweta;

But they were talking of Mweta;

s-78

sv_lines-ud-train-doc6-1999

den märkliga skygghet som rått mellan dem under tjugotvå års äktenskap gjorde att hon inte kunde säga: Vill du fara?

the strange shyness of twenty-two years of marriage made it impossible for her to say: Do you want to go?

s-79

sv_lines-ud-train-doc6-2000

Den lidelsefulla begynnelsen, den mångåriga öppenheten och förståelsen mellan dem borde ha gjort det naturligt att hon skulle veta vad han ville.

The passionate beginning, the long openness and understanding between them should have meant that she would know what he wanted.

s-80

sv_lines-ud-train-doc6-2001

Och på sitt sätt gjorde hon det. De följde nämligen en regel som var så djupt inrotad, så självklar att de aldrig hade diskuterat den:

And in a way she did know: because it was for them a code so deeply accepted that it had never been discussed...

s-81

sv_lines-ud-train-doc6-2002

man stod till förfogande var helst man kunde göra nytta.

one was available wherever one was of use.

s-82

sv_lines-ud-train-doc6-2003

Vad annat hade man att rätta sig efter?

What else was there to live by?

s-83

sv_lines-ud-train-doc6-2004

Så frågan om vad de egentligen talade om bestod i grund och botten av hennes dolda, undertryckta, indämda önskan att få veta om detta hus, detta liv i Wiltshire, detta liv – till sist – för honom tedde sig som det slutgiltiga, innerst inne.

And so the question of what they were talking about really amounted to her hidden, pressed-down, banked-over desire to know whether this house, this life in Wiltshire, this life – at last – seemed to him the definitive one, in the end.

s-84

sv_lines-ud-train-doc6-2005

Ty det slog henne plötsligt att så hade det varit för henne.

Because she was suddenly realizing that it had been so for her.

s-85

sv_lines-ud-train-doc6-2006

Hon var trots allt engelska (bokstavligen, trots allt som livet fört med sig).

She was, after all (in the true sense of after all that had gone before) an Englishwoman.

s-86

sv_lines-ud-train-doc6-2007

Hon hade hämtat ut de magasinerade möbler och familjeägodelar som bara hade varit till besvär för henne när de tillsammans hade lämnat England för tjugo år sedan. Och medan hon satte dem på plats hade hon ofrånkomligen accepterat den tillvaro som ordnandet av den sortens föremål avsåg att tillgodose och som hennes betryggande personliga inkomster möjliggjorde.

She had taken out of storage the furniture and family possessions that had been nothing but a nuisance to her when they left England together twenty years ago, and, putting them in place, inevitably had accepted the life the arrangement of such objects provided for, and her comfortable private income made possible.

s-87

sv_lines-ud-train-doc6-2008

I det rum som de hade utsett till hans arbetsrum utgjorde hennes farfarsfars skrivbord, som av naturliga skäl hade kommit att bli hans – en väldig, värdig yta i svartröd marokäng med dekor i nästan utplånat guld – den rätta platsen för att skriva den grundligt dokumenterade historia över territoriet (Mwetas land) som aldrig tidigare hade försökts; inte kolonialdepartementets buxbomsbord vid vilket man sysslade med statliga blanketter och ägnade sig åt empiriskt klotter rörande administrativa eller politiska frågor.

In the room they had decided upon for his study, the desk from her great-grandfather that had naturally become his – a quiet field of black-red morocco scratched with almost erased gold – was a place to write the properly documented history of the territory (Mweta's country) that had never been done before; not the boxwood Colonial Office desk at which one dealt with government forms and made the empirical scribbles of administration or politics.

s-88

sv_lines-ud-train-doc6-2009

I den doftande, nattfjärilsmjuka kvällen kände hon närvaron av huset som om någon stod bakom henne.

In the scented, mothy evening she felt the presence of the house like someone standing behind her.

s-89

sv_lines-ud-train-doc6-2010

Hon visste inte om också han kände det; och hon kunde inte försöka ta reda på det, för om det skulle visa sig att han inte gjorde det... hon hade ibland en förkänsla av att man som medelålders kunde finna att man på ett enda ögonblick hade mist allt: äkta man och älskare och vän, barn; det var som om de aldrig hade funnits eller som om man utan att själv veta om det hade gått ifrån dem och nu stod där lamslagen inför upptäckten.

She did not know whether he felt it too; and she could not try to find out because if it turned out that he didn't – she had a premonition, sometimes, that in middle age you could find you had lost everything in a moment: husband – lover, friend, children, it was as if they had never happened, or you had wandered off from them without knowing, and now stood stock-still with the discovery.

s-90

sv_lines-ud-train-doc6-2011

De följde med blicken fjärilarna nere bland tobaksblommorna.

They watched the moths in the tobacco flowers.

s-91

sv_lines-ud-train-doc6-2012

Med det tonfall som är så karakteristiskt för en engelska, vilket uttrycker en saklig förfrågan och bakom vilket generationer av hennes gelikar hade tagit skydd, sade hon: Sa Mweta hur länge det gällde?

She said in her sensible, inquiring, Englishwoman's voice behind which generations of her kind had sheltered, Did Mweta say how long?

s-92

sv_lines-ud-train-doc6-2013

Det var naturligtvis i stort sett en artighetsgest.

It was very much a gesture!

s-93

sv_lines-ud-train-doc6-2014

Nej... han nämnde det ju redan i går, eller hur?

No, but he'd already mentioned it yesterday, isn't that so?

s-94

sv_lines-ud-train-doc6-2015

Du missförstod honom i går.

You misunderstood him yesterday.

s-95

sv_lines-ud-train-doc6-2016

Ett år? Sex månader? Vad tror du?

A year? Six months?... What?

s-96

sv_lines-ud-train-doc6-2017

Vita som fått befattningar i afrikanska länder som blivit självständiga var vanligtvis anställda på kontrakt.

White people given appointments in African countries after independence were usually employed on contract.

s-97

sv_lines-ud-train-doc6-2018

Herregud, det har jag inte en aning om. Och jag är säker på att han inte heller har det.

Good Lord, I've no idea, I'm sure he hasn't either.

s-98

sv_lines-ud-train-doc6-2019

Det hela är minst sagt svävande.

It's all in the air.

s-99

sv_lines-ud-train-doc6-2020

Olivia gick in för att byta skiva och eftersom den, helt oväntat, visade sig vara Mozart – konserten för harpa och flöjt – beslöt han sig för att röka en cigarr medan han avnjöt den.

Olivia went in to change the record and because it was, unexpectedly, Mozart – the harp and Mute concerto – he lit a cigar to smoke while he enjoyed it.

s-100

sv_lines-ud-train-doc6-2021

Hon gick ner till kryddgården och hade med sig en dillkvist tillbaka.

She wandered down to the herb garden and brought back a branch of dill;