Universal Dependencies - Swedish - LinES

s-1

sv_lines-ud-train-doc4-1192

Yawlen Nellie red för ankaret med slappa segel och låg orörlig.

The Nellie, a cruising yawl, swung to her anchor without a flutter of the sails, and was at rest.

s-2

sv_lines-ud-train-doc4-1193

Floden hade satt in, det var nästan ingen vind och eftersom vi var på väg ut fanns inget annat att göra än att stanna och invänta ebben.

The flood had made, the wind was nearly calm, and being bound down the river, the only thing for it was to come to and wait for the turn of the tide.

s-3

sv_lines-ud-train-doc4-1194

Themsenmynningen sträckte sig framför oss som utfarten till en ändlös vattenväg.

The sea-reach of the Thames stretched before us like the beginning of an interminable waterway.

s-4

sv_lines-ud-train-doc4-1195

Därute flöt himmel och hav ihop utan skarv, och i det självlysande diset tycktes de mörka seglen på pråmarna som drev uppströms med ebben stå stilla i röda klungor av skarpt pikade gaffeldukar, här och var av en glansdager på fernissade spiror.

In the offing the sea and the sky were welded together without a joint, and in the luminous space the tanned sails of the barges drifting up with the tide seemed to stand still in red clusters of canvas sharply peaked, with gleams of varnished sprits.

s-5

sv_lines-ud-train-doc4-1196

Över de sanka stränderna som plattades ut och försvann i havet låg dimma.

A haze rested on the low shores that ran out to sea in vanishing flatness.

s-6

sv_lines-ud-train-doc4-1197

Luften stod mörk över Gravesend och tycktes ännu längre bort förtätad till en dyster skugga som orörlig ruvade över den största – och den härligaste – staden på jorden.

The air was dark above Gravesend, and farther back still seemed condensed into a mournful gloom, brooding motionless over the biggest, and the greatest, town on earth.

s-7

sv_lines-ud-train-doc4-1198

Bolagsdirektören var vår kapten och vår värd.

The Director of Companies was our captain and our host.

s-8

sv_lines-ud-train-doc4-1199

Vi fyra betraktade tillgivet hans rygg där han stod i fören och såg utåt havet.

We four affectionately watched his back as he stood in the bows looking to seaward.

s-9

sv_lines-ud-train-doc4-1200

På hela floden fanns ingenting så till den grad sjömannamässigt.

On the whole river there was nothing that looked half so nautical.

s-10

sv_lines-ud-train-doc4-1201

Han såg ut som en lots, vilket för sjöfolk är inkarnationen av allt pålitligt.

He resembled a pilot, which to a seaman is trustworthiness personified.

s-11

sv_lines-ud-train-doc4-1202

Det bar emot att tänka att hans gärning inte placerade honom därute i den ljusa flodmynningen utan bakom oss, i det ruvande dunklet.

It was difficult to realize his work was not out there in the luminous estuary, but behind him, within the brooding gloom.

s-12

sv_lines-ud-train-doc4-1203

Vad som band oss samman var, som jag redan har berättat någonstans, havet.

Between us there was, as I have already said somewhere, the bond of the sea.

s-13

sv_lines-ud-train-doc4-1204

Utom att vara ett band mellan våra hjärtan under de långa tider vi var skilda åt skänkte det oss förmågan att fördra varandras historier och till och med åsikter.

Besides holding our hearts together through long periods of separation, it had the effect of making us tolerant of each other's yarns – and even convictions.

s-14

sv_lines-ud-train-doc4-1205

Advokaten – den bäste av gamla kamrater – lutade sig, i kraft av sina många år och många förtjänster, mot den enda kudden på däck och låg på den enda filten.

The Lawyer – the best of old fellows – had, because of his many years and many virtues, the only cushion on deck, and was lying on the only rug.

s-15

sv_lines-ud-train-doc4-1206

Bokhållaren hade redan tagit fram ett dominospel och lekte bygglåda med brickorna.

The Accountant had brought out already a box of dominoes, and was toying architecturally with the bones.

s-16

sv_lines-ud-train-doc4-1207

Marlow satt längst akterut med benen i kors och ryggen mot mesanmasten.

Marlow sat cross-legged right aft, leaning against the mizzen-mast.

s-17

sv_lines-ud-train-doc4-1208

Han hade tärt, gulblekt ansikte, rak rygg och såg ut som en asket, och där han nu satt med hängande armar och uppvända handflator liknade han en gudabild.

He had sunken cheeks, a yellow complexion, a straight back, an ascetic aspect, and, with his arms dropped, the palms of hands outwards, resembled an idol.

s-18

sv_lines-ud-train-doc4-1209

Direktören försäkrade sig om att ankaret inte draggade, varpå han kom akteröver och slog sig ned bland oss.

The Director, satisfied the anchor had good hold, made his way aft and sat down amongst us.

s-19

sv_lines-ud-train-doc4-1210

Vi utbytte lojt några ord.

We exchanged a few words lazily.

s-20

sv_lines-ud-train-doc4-1211

Sedan rådde tystnad ombord på yawlen.

Afterwards there was silence on board the yacht.

s-21

sv_lines-ud-train-doc4-1212

Av någon anledning blev det inte av att spela domino.

For some reason or other we did not begin that game of dominoes.

s-22

sv_lines-ud-train-doc4-1213

Vi hade mera lust att bara sitta där och meditera och titta.

We felt meditative, and fit for nothing but placid staring.

s-23

sv_lines-ud-train-doc4-1214

Dagen dog bort i ljus och stilla klarhet.

The day was ending in a serenity of still and exquisite brilliance.

s-24

sv_lines-ud-train-doc4-1215

Vattnet blänkte fridsamt; den molnfria himlen välvde sin välsignade oändlighet i obefläckad glans; själva dimman över Essexmaderna var som en skir och strålande vävnad som hängde ned från de skogklädda höjderna inåt land och svepte de flacka stränderna i genomskinliga veck.

The water shone pacifically; the sky, without a speck, was a benign immensity of unstained light; the very mist on the Essex marshes was like a gauzy and radiant fabric, hung from the wooded rises inland, and draping the low shores in diaphanous folds.

s-25

sv_lines-ud-train-doc4-1216

Endast mörkret som ruvade högre upp i farleden, i väst, djupnade med var minut, som om det vredgats över solens närmande.

Only the gloom to the west, brooding over the upper reaches, became more somber every minute, as if angered by the approach of the sun.

s-26

sv_lines-ud-train-doc4-1217

Och till slut sjönk solen i sin omärkligt lutande bana mot horisonten och skiftade från vitglöd till matt rött, utan strålar och utan värme, som om hon hållit på att slockna, dödsmärkt vid beröringen med det mörker som ruvade över ett människomyller.

And at last, in its curved and imperceptible fall, the sun sank low, and from glowing white changed to a dull red without rays and without heat, as if about to go out suddenly, stricken to death by the touch of that gloom brooding over a crowd of men.

s-27

sv_lines-ud-train-doc4-1218

Genast for en skiftning över vattnet, och stillheten miste sin glans, men djupnade.

Forthwith a change came over the waters, and the serenity became less brilliant but more profound.

s-28

sv_lines-ud-train-doc4-1219

Den breda gamla floden rann stilla fram i kvällningen efter seklers goda tjänster åt det släkte som befolkade dess stränder, och bredde ut sig med den lugna värdigheten hos en vattenväg som leder till världens ände.

The old river in its broad reach rested unruffled at the decline of day, after ages of good service done to the race that peopled its banks, spread out in the tranquil dignity of a waterway leading to the uttermost ends of the earth.

s-29

sv_lines-ud-train-doc4-1220

Vi begrundade dess vördnadsvärda flöde, inte i det hektiska flimret av en kort dag som kommer och försvinner för evigt utan i förblivande minnens upphöjda ljus.

We looked at the venerable stream not in the vivid flush of a short day that comes and departs for ever, but in the august light of abiding memories.

s-30

sv_lines-ud-train-doc4-1221

Och ingenting är väl lättare för en man som i vördnad och hängivenhet har vigt sitt liv åt sjön än att just i Themsenmynningen frambesvärja det förflutnas ande.

And indeed nothing is easier for a man who has, as the phrase goes, followed the sea with reverence and affection, than to evoke the great spirit of the past upon the lower reaches of the Thames.

s-31

sv_lines-ud-train-doc4-1222

Tidvattnet stiger och faller, ständigt tjänstberett och fyllt med minnena av män och fartyg som det har burit till hemmets vila eller till havets strider.

The tidal current runs to and fro in its unceasing service, crowded with memories of men and ships it had borne to the rest of home or to the battles of the sea.

s-32

sv_lines-ud-train-doc4-1223

Det hade känt och tjänat alla dessa som är nationens stolthet alltifrån sir Frances Drake till sir John Franklin, riddare alla, med och utan adelsskap – havens mångbesjungna vandrande riddare.

It had known and served all the men of whom the nation is proud, from Sir Francis Drake to Sir John Franklin, knights all, titled and untitled – the great knights-errant of the sea.

s-33

sv_lines-ud-train-doc4-1224

Det hade burit alla de fartyg vilkas namn glimmar till som ädelstenar i tidens natt, alltifrån Golden Hind som kom åter med sitt bukiga skrov fyllt av skatter för att inspekteras av en hög drottning och sålunda göra sitt utträde ur den väldiga sagan, intill Erebus och Terror som seglade ut på ett annat erövringståg – och som aldrig kom åter.

It had borne all the ships whose names are like jewels flashing in the night of time, from the Golden Hind returning with her round flanks full of treasure, to be visited by the Queen's Highness and thus pass out of the gigantic tale, to the Erebus and Terror, bound on other conquests – and that never returned.

s-34

sv_lines-ud-train-doc4-1225

Det hade känt fartygen och männen.

It had known the ships and the men.

s-35

sv_lines-ud-train-doc4-1226

De hade seglat ut från Deptford, från Greenwich, från Erith; äventyrare och imperiebyggare; kungars skepp och penningfurstars; kaptener, amiraler, den österländska trafikens skumma smyghandlare och Ostindiska kompaniets befullmäktigade 'generaler'.

They had sailed from Deptford, from Greenwich, from Erith – the adventurers and the settlers; kings' ships and the ships of men on Change; captains, admirals, the dark 'interlopers' of the Eastern trade, and the commissioned 'generals' of East India fleets.

s-36

sv_lines-ud-train-doc4-1227

Guldsökare och lyckojägare, alla hade de färdats ut på detta vatten med svärdet i handen, ofta även facklan, en världsmakts sändebud, bärare av en gnista från den heliga elden.

Hunters for gold or pursuers of fame, they all had gone out on that stream, bearing the sword, and often the torch, messengers of the might within the land, bearers of a spark from the sacred fire.

s-37

sv_lines-ud-train-doc4-1228

Vad storhet hade inte flutit med ebben nedför denna flod och ut i det stora okända!

What greatness had not floated on the ebb of that river into the mystery of an unknown earth!...

s-38

sv_lines-ud-train-doc4-1229

Människors drömmar, statsförbund och världsriken i vardande.

The dreams of men, the seed of commonwealths, the germs of empires.

s-39

sv_lines-ud-train-doc4-1230

Solen gick ner, skymningen sänkte sig över vattnet och ljusen begynte tändas på stranden.

The sun set; the dusk fell on the stream, and lights began to appear along the shore.

s-40

sv_lines-ud-train-doc4-1231

Chapmanfyren, en trebent anordning på en gyttjig ebbremsa, lyste med starkt sken.

The Chapman lighthouse, a three-legged thing erect on a mud-flat, shone strongly.

s-41

sv_lines-ud-train-doc4-1232

I segelleden rörde sig skeppslanternor – en livlig ljustrafik i bägge riktningarna, och längre västerut, uppåt floden, markerades jättestadens plats fortfarande med olycksbådande tecken i skyn – ett ruvande mörker i solskenet, ett kusligt eldsken under stjärnorna.

Lights of ships moved in the fairway – a great stir of lights going up and going down. And farther west on the upper reaches the place of the monstrous town was still marked ominously on the sky, a brooding gloom in sunshine, a lurid glare under the stars.

s-42

sv_lines-ud-train-doc4-1233

Det här, sade Marlow plötsligt, har också en gång varit en av jordens mörka fläckar.

And this also, said Marlow suddenly, has been one of the dark places of the earth.

s-43

sv_lines-ud-train-doc4-1234

Han var den ende av oss som var kvar på sjön.

He was the only man of us who still followed the sea.

s-44

sv_lines-ud-train-doc4-1235

Det ofördelaktigaste man kunde säga om honom var att han inte var trogen sin typ.

The worst that could be said of him was that he did not represent his class.

s-45

sv_lines-ud-train-doc4-1236

Han var sjöman, men han var också vagabond, under det att flertalet sjömän om man så får uttrycka det är hemmasittare.

He was a seaman, but he was a wanderer, too, while most seamen lead, if one may so express it, a sedentary life.

s-46

sv_lines-ud-train-doc4-1237

De är hemkära av naturen och de har alltid sitt hem med sig – fartyget, och likaså sitt hemland – havet.

Their minds are of the stay-at-home order, and their home is always with them – the ship; and so is their country – the sea.

s-47

sv_lines-ud-train-doc4-1238

Det ena fartyget är det andra tämligen likt, och havet är alltid detsamma.

One ship is very much like another, and the sea is always the same.

s-48

sv_lines-ud-train-doc4-1239

Som en oföränderlig kuliss glider de främmande kusterna, de främmande ansiktena, livets hela väldiga växelspel förbi dem, fördunklat, inte av en undran över dess gåta, utan av en lätt föraktfull okunnighet; ty för en sjöman är ingenting gåtfullt utom möjligen havet självt som är härskarinnan över hans tillvaro och lika outgrundligt som ödet.

In the immutability of their surroundings the foreign shores, the foreign faces, the changing immensity of life, glide past, veiled not by a sense of mystery but by a slightly disdainful ignorance; for there is nothing mysterious to a seaman unless it be the sea itself, which is the mistress of his existence and as inscrutable as Destiny.

s-49

sv_lines-ud-train-doc4-1240

I övrigt räcker, efter arbetstidens slut, en promenad på måfå eller ett improviserat rummel i land för att uppenbara en hel kontinents hemlighet för honom, och i regeln tycker han inte att hemligheten var värd att lära känna.

For the rest, after his hours of work, a casual stroll or a casual spree on shore suffices to unfold for him the secret of a whole continent, and generally he finds the secret not worth knowing.

s-50

sv_lines-ud-train-doc4-1241

Sjömäns historier utmärker sig för en rättfram enkelhet vars hela mening är tillfinnandes inom ett knäckt nötskal.

The yarns of seamen have a direct simplicity, the whole meaning of which lies within the shell of a cracked nut.

s-51

sv_lines-ud-train-doc4-1242

Men Marlow var inte typtrogen (om man bortser från hans fallenhet för att berätta), och för honom var en händelselös mening inte att söka inuti, som en kärna, utan utanför, som ett hölje kring historien vilket gör den synlig på samma sätt som ett ljussken gör en dimma synlig; någonting i stil med de töckniga regnbågsringar man ser ibland vid månsken.

But Marlow was not typical (if his propensity to spin yarns be excepted), and to him the meaning of an episode was not inside like a kernel but outside, enveloping the tale which brought it out only as a glow brings out a haze, in the likeness of one of these misty halos that sometimes are made visible by the spectral illumination of moonshine.

s-52

sv_lines-ud-train-doc4-1243

Hans yttrande väckte ingen förvåning.

His remark did not seem at all surprising.

s-53

sv_lines-ud-train-doc4-1244

Det var helt karakteristiskt för Marlow och mottogs med tystnad.

It was just like Marlow. It was accepted in silence.

s-54

sv_lines-ud-train-doc4-1245

Ingen gjorde sig ens mödan att grymta, och efter en stund fortsatte han långsamt:

No one took the trouble to grunt even; and presently he said, very slow –

s-55

sv_lines-ud-train-doc4-1246

Jag tänkte på mycket gamla tider, när romarna först kom hit, för nittonhundra år sen – häromdagen med andra ord.

I was thinking of very old times, when the Romans first came here, nineteen hundred years ago – the other day....

s-56

sv_lines-ud-train-doc4-1247

Sedan dess har den här floden skeppat ut ljus – ni tänker kanske på korsriddarna?

Light came out of this river since – you say Knights?

s-57

sv_lines-ud-train-doc4-1248

Jovisst. Men det ljuset är som en löpeld över en slätt, en ljungeld i molnen.

Yes; but it is like a running blaze on a plain, like a flash of lightning in the clouds.

s-58

sv_lines-ud-train-doc4-1249

Vi lever i dess flämtande sken – måtte det inte slockna så länge vår gamla jord fortsätter att snurra!

We live in the flicker – may it last as long as the old earth keeps rolling!

s-59

sv_lines-ud-train-doc4-1250

Nej – i går rådde mörkret här.

But darkness was here yesterday.

s-60

sv_lines-ud-train-doc4-1251

Tänk er hur det ska ha känts för befälhavaren på en ståtlig – vad hette det nu – trirem i Medelhavet som plötsligt fick order att bege sig norrut, i expressfart transporterades tvärs över de båda Gallierna, gavs befäl över en farkost av det slag som legionärerna – som måtte ha varit ett förbluffande händigt släkte – brukade snickra ihop, tydligen i hundratal, på ett par månader, om vi får tro vad vi läser.

Imagine the feelings of a commander of a fine – what'd 'ye call 'em? – trireme in the Mediterranean, ordered suddenly to the north; run overland across the Gauls in a hurry; put in charge of one of these craft the legionaries, – a wonderful lot of handy men they must have been too – used to build, apparently by the hundred, in a month or two, if we may believe what we read.

s-61

sv_lines-ud-train-doc4-1252

Tänk er honom här, vid världens ände, ett blygrått hav, en rökgrå himmel, ett flytetyg som bör ha varit ungefär så styvt som ett dragspel och så på väg uppför den här floden med förråd eller order eller vad det nu kan ha varit.

Imagine him here – the very end of the world, a sea the color of lead, a sky the color of smoke, a kind of ship about as rigid as a concertina – and going up this river with stores, or orders, or what you like.

s-62

sv_lines-ud-train-doc4-1253

Sandbankar, mader, skogar, vildar, mycket litet att äta för en civiliserad gom, bara Themsenvatten att dricka.

Sandbanks, marshes, forests, savages, – precious little to eat fit for a civilized man, nothing but Thames water to drink.

s-63

sv_lines-ud-train-doc4-1254

Ingen falerner här, ingen landpermission.

No Falernian wine here, no going ashore.

s-64

sv_lines-ud-train-doc4-1255

Ett och annat militärläger, borttappat i ödemarken som en nål i en höstack; för övrigt köld, dimma, stormar, farsoter, landsförvisning, död – lurande död i luften, i vattnet, i snåren.

Here and there a military camp lost in a wilderness, like a needle in a bundle of hay – cold, fog, tempests, disease, exile, and death, – death skulking in the air, in the water, in the bush.

s-65

sv_lines-ud-train-doc4-1256

De måste ju ha dött som flugor här.

They must have been dying like flies here.

s-66

sv_lines-ud-train-doc4-1257

Men han klarade det.

Oh yes – he did it.

s-67

sv_lines-ud-train-doc4-1258

Och till på köpet sannolikt mycket bra och utan att reflektera mycket över det annat än för att i sinom tid skryta med vad han hade fått gå igenom – kanske.

Did it very well, too, no doubt, and without thinking much about it either, except afterwards to brag of what he had gone through in his time, perhaps.

s-68

sv_lines-ud-train-doc4-1259

De var karlar att bjuda mörkret spetsen.

They were men enough to face the darkness.

s-69

sv_lines-ud-train-doc4-1260

Och kanske han tröstade sig med en sidoblick på sina chanser att så småningom befordras till flottan i Ravenna, om han hade goda vänner i Rom och överlevde det hemska klimatet.

And perhaps he was cheered by keeping his eye on a chance of promotion to the fleet at Ravenna by-and-by, if he had good friends in Rome and survived the awful climate.

s-70

sv_lines-ud-train-doc4-1261

Eller tänk er en hygglig ung civilist i toga – förlorat på tärningsspel kanske – som kom upp hit i någon prefekts eller skatteindrivares eller till och med en köpmans följe för att bättra sin lycka.

Or think of a decent young citizen in a toga – perhaps too much dice, you know – coming out here in the train of some prefect, or tax-gatherer, or trader even, to mend his fortunes.

s-71

sv_lines-ud-train-doc4-1262

Hamna i ett träsk, marschera genom skogar och till slut i en förläggning långt inne i landet känna hur barbariet, det absoluta barbariet, hade slutit sig omkring honom – hela detta vildmarkens hemlighetsfulla liv som pulserar i skog, i djungel, i vilda människors hjärtan.

Land in a swamp, march through the woods, and in some inland post feel the savagery, the utter savagery, had closed round him, – all that mysterious life of the wilderness that stirs in the forest, in the jungles, in the hearts of wild men.

s-72

sv_lines-ud-train-doc4-1263

Och det finns inte heller någon möjlighet för honom att bli invigd i sådana mysterier.

There's no initiation either into such mysteries.

s-73

sv_lines-ud-train-doc4-1264

Han tvingas att leva mitt i det obegripliga vilket är avskyvärt bara det.

He has to live in the midst of the incomprehensible, which is also detestable.

s-74

sv_lines-ud-train-doc4-1265

Och samtidigt utövar det en lockelse som han inte undgår.

And it has a fascination, too, that goes to work upon him.

s-75

sv_lines-ud-train-doc4-1266

Det gräsligas lockelse, ni vet.

The fascination of the abomination – you know.

s-76

sv_lines-ud-train-doc4-1267

Tänk er hans växande ruelse, hans längtan att komma loss, hans maktlösa avsmak, underkastelsen, hatet.

Imagine the growing regrets, the longing to escape, the powerless disgust, the surrender, the hate.

s-77

sv_lines-ud-train-doc4-1268

Han gjorde ett uppehåll.

He paused.

s-78

sv_lines-ud-train-doc4-1269

Ni förstår, började han igen och lyfte ena armen från armbågen med handflatan utåt så att han med sina korslagda ben satt som en buddha, predikande i europeiska kläder och utan lotusblomma – ni förstår – ingen av oss skulle känna riktigt så.

Mind, he began again, lifting one arm from the elbow, the palm of the hand outwards, so that, with his legs folded before him, he had the pose of a Buddha preaching in European clothes and without a lotus-flower – Mind, none of us would feel exactly like this.

s-79

sv_lines-ud-train-doc4-1270

Vad som räddar oss är effektiviteten – vår dyrkan av effektiviteten.

What saves us is efficiency – the devotion to efficiency.

s-80

sv_lines-ud-train-doc4-1271

Men i grund och botten var det inte så mycket bevänt med de där gossarna.

But these chaps were not much account, really.

s-81

sv_lines-ud-train-doc4-1272

De var inga kolonisatörer, deras administration inskränkte sig sannolikt till utsugning, misstänker jag.

They were no colonists; their administration was merely a squeeze, and nothing more, I suspect.

s-82

sv_lines-ud-train-doc4-1273

De var erövrare och till det fordras bara råa styrkan – ingenting att skryta med eftersom ens styrka bara är det tillfälliga resultatet av andras svaghet.

They were conquerors, and for that you want only brute force – nothing to boast of, when you have it, since your strength is just an accident arising from the weakness of others.

s-83

sv_lines-ud-train-doc4-1274

De högg för sig vad som fanns att få bara för att det fanns.

They grabbed what they could get for the sake of what was to be got.

s-84

sv_lines-ud-train-doc4-1275

Det var ingenting annat än tjuvnad i samband med våldsdåd, kvalificerat mord i stor skala, och de kastade sig blint in i det – vilket ju passar bra för den som ger sig på själva mörkret.

It was just robbery with violence, aggravated murder on a great scale, and men going at it blind – as is very proper for those who tackle a darkness.

s-85

sv_lines-ud-train-doc4-1276

Att erövra världen, vilket för det mesta betyder att ta den ifrån dem som har en annan hudfärg eller litet plattare näsa än vi själva, är ingen vacker hantering om man synar den litet för noga.

The conquest of the earth, which mostly means the taking it away from those who have a different complexion or slightly flatter noses than ourselves, is not a pretty thing when you look into it too much.

s-86

sv_lines-ud-train-doc4-1277

Det enda försonande är idén.

What redeems it is the idea only.

s-87

sv_lines-ud-train-doc4-1278

En idé bakom alltsammans; inte ett virrigt känslotänkande utan en idé och en osjälvisk tro på denna idé – någonting man kan sätta upp framför sig och böja knä för och bringa offer...

An idea at the back of it; not a sentimental pretense but an idea; and an unselfish belief in the idea – something you can set up, and bow down before, and offer a sacrifice to....

s-88

sv_lines-ud-train-doc4-1279

Han tystnade.

He broke off.

s-89

sv_lines-ud-train-doc4-1280

Ljuspunkterna rörde sig på floden, små gröna, röda, vita ljuspunkter som förföljde, kom i kapp, slog följe med, korsade varandra och gled i sär igen, snabbt eller långsamt.

Flames glided in the river, small green flames, red flames, white flames, pursuing, overtaking, joining, crossing each other – then separating slowly or hastily.

s-90

sv_lines-ud-train-doc4-1281

Trafiken på den stora staden fortsatte i det djupnande mörkret på den rastlösa floden.

The traffic of the great city went on in the deepening night upon the sleepless river.

s-91

sv_lines-ud-train-doc4-1282

Vi såg på i tålig väntan – det fanns ingenting annat att göra tills tidvattnet vände – men det var först efter en lång tystnad, när han med tveksam röst sade: Ni minns kanske att jag en gång blev sötvattenmatros för en kort tid? som vi förstod att det var vårt öde att till den stund ebben satte in lyssna till en av Marlows mångtydiga upplevelser.

We looked on, waiting patiently – there was nothing else to do till the end of the flood; but it was only after a long silence, when he said, in a hesitating voice, I suppose you fellows remember I did once turn fresh-water sailor for a bit, that we knew we were fated, before the ebb began to run, to hear about one of Marlow's inconclusive experiences.

s-92

sv_lines-ud-train-doc4-1283

Jag ska inte trötta er mycket med vad som hände mig personligen, började han och visade med denna ingress samma svaghet som många andra berättare vilka så ofta tycks sväva i okunnighet om vad deras auditorium helst skulle vilja höra.

I don't want to bother you much with what happened to me personally he began, showing in this remark the weakness of many tellers of tales who seem so often unaware of what their audience would best like to hear;

s-93

sv_lines-ud-train-doc4-1284

Men för att kunna förstå dess verkan på mig måste ni i alla fall veta hur jag kom dit ut, vad jag såg, hur jag färdades uppför floden till den plats där jag träffade på den stackars mannen.

yet to understand the effect of it on me you ought to know how I got out there, what I saw, how I went up that river to the place where I first met the poor chap.

s-94

sv_lines-ud-train-doc4-1285

Det var flodledens slutpunkt och min upplevelses höjdpunkt.

It was the farthest point of navigation and the culminating point of my experience.

s-95

sv_lines-ud-train-doc4-1286

Den spred liksom ett ljus över allting omkring mig och över mina egna tankar.

It seemed somehow to throw a kind of light on everything about me – and into my thoughts.

s-96

sv_lines-ud-train-doc4-1287

Annars var den egentligen dyster och rent av eländig, inte på minsta vis märkvärdig, och rätt oförklarlig.

It was somber enough too – and pitiful – not extraordinary in any way – not very clear either.

s-97

sv_lines-ud-train-doc4-1288

Ja, just oförklarlig.

No, not very clear.

s-98

sv_lines-ud-train-doc4-1289

Och ändå var det som om den kastade ljus över saker och ting.

And yet it seemed to throw a kind of light.

s-99

sv_lines-ud-train-doc4-1290

Jag hade då, som ni kanske minns, just kommit tillbaka till London efter ett långt kringirrande på Indiska oceanen, Söderhavet och i kinesiska farvatten – en stadig dosis av orienten, sex år eller däromkring; och jag drev omkring, hindrade er i ert arbete och störde er i era hem, som om jag hade ansett mig kallad av himlen att civilisera er.

I had then, as you remember, just returned to London after a lot of Indian Ocean, Pacific, China Seas – a regular dose of the East – six years or so, and I was loafing about, hindering you fellows in your work and invading your homes, just as though I had got a heavenly mission to civilize you.

s-100

sv_lines-ud-train-doc4-1291

Det var mycket trevligt till en tid, men så tröttnade jag på att vila mig.

It was very fine for a time, but after a bit I did get tired of resting.