| s-1
| Det kristna äktenskapet |
| s-2
| Vad är ett äktenskap? |
| s-3
| När man i den kristna etikens sammanhang talar om äktenskapet, avser man den samlevnadsform mellan man och kvinna, som ingåtts frivilligt och offentligt, och som i princip är avsedd att vara livsvaraktig. |
| s-4
| Däremot är det inte alls frågor om 'privilegier' som omgärdar denna samlevnadsform från samhällets sida eller könsroller eller liknande saker som är i blickfältet. |
| s-5
| Allt detta är sekundära frågor. |
| s-6
| Varför ges nu äktenskapet denna framträdande roll i en kristen sexualetik? |
| s-7
| Ja, först och främst är ju detta - sett i ett globalt och historiskt perspektiv - ingalunda något särskilt karakteristiskt för kristendomen. |
| s-8
| Äktenskapets former och villkor har skiftat i betydande grad i olika kulturer, men det har så långt vi ser bakåt i historisk tid varit den traditionella formen för sexuell samlevnad. |
| s-9
| Varför det i kristen etik har behållit en sådan huvudroll - skälen till det ligger redan redovisade i vad som tidigare sagts:' Vad nu Gud har sammanfogat ...' |
| s-10
| I framställningar av äktenskapsetik på lutherskt område brukar det ofta påminnas om att Luther ansåg äktenskapet vara 'ett världsligt ting'. |
| s-11
| Det betyder att det är en allmänmänsklig samlevnadsform, som inte i och för sig har något kristet i sig. |
| s-12
| Det betyder också att det inte är kyrkan som på något sätt skapar äktenskapet, det gör i stället de båda makarna själva. |
| s-13
| Nu kan man emellertid inte som vi skall se ge en någorlunda fullständig framställning av vad äktenskapet är för något från kristen synpunkt utan att komma till värderingsfrågor som ingalunda - t.ex. i vårt land idag - kan anses vara 'allmänmänskliga'. |
| s-14
| Här visar sig tvärtom 'andligt' och 'världsligt' vara nära sammanfogat. |
| s-15
| Naturligtvis har tanken på makarnas gemensamma ansvar för barnen varit en betydande faktor, när kyrkan slagit vakt om äktenskapet. |
| s-16
| Men äktenskapets värde kan inte begränsas till detta, det vore att ge en pragmatisk motivering som vore alldeles för ytlig. |
| s-17
| Även om vi tänker oss någon sorts social utopi, där samhället övertagit hela ansvaret för avkomman - och den utopin förespeglade t.ex. någon debattör i trolöshetsdebatten för en del år sen - så skulle detta inte upphäva äktenskapets ställning i kristen etik. |
| s-18
| Vi har här en sorts parallell till vad vi tidigare sade om preventivmedlens betydelse för en eventuell omvärdering av sexuellt samliv. |
| s-19
| Det är överhuvud aldrig självklart i etiken vilka nya värderingar som kan följa från ett förändrat faktaläge, och i bägge dessa frågor finns det anledning att undvika en förenklad tolkning av den kristna ståndpunkten. |
| s-20
| Vad konstituerar äktenskapet? |
| s-21
| Vad är det nu som konstituerar äktenskapet? |
| s-22
| Det är en fråga som uppkommer t.ex. när man diskuterar de föräktenskapliga förbindelserna. |
| s-23
| Här förekommer ibland från kristet håll en sorts förment bibeltrohet, som saknar grund helt enkelt därför att detta är en fråga som inte berörs i Nya testamentet. |
| s-24
| En fullständig utredning av den här frågan skulle leda till en omständlig historisk expose, som skulle visa hur förskjutningar här har förekommit. |
| s-25
| Den s.k. trolovningens roll har t.ex. växlat. |
| s-26
| Men det finns ingen anledning att fördjupa sig i de frågorna. |
| s-27
| Vad man allmänt kan konstatera är att det är två faktorer som alltid haft en central funktion: makarnas frivilliga samtycke och offentligheten vid avgivandet av det här samtycket. |
| s-28
| De olika kristna konfessionerna skiljer sig här åt en del, eftersom ju Katolska kyrkan betraktar äktenskapet som ett sakrament. |
| s-29
| Även där är det dock de båda makarna som har huvudrollen, inte prästen. |
| s-30
| Det är helt klart att vi här har en fråga, där man kan tänka sig skiftande praxis i olika samhällssystem, och där dessa skiftningar inte i och för sig behöver tillmätas någon etisk relevans. |
| s-31
| Från kristen synpunkt är t.ex. en borgerlig vigsel fullt lika giltig som en kyrklig. |
| s-32
| Men det är svårt att se hur man skulle kunna komma ifrån de två nämnda principernas betydelse för ett ordinärt äktenskap: konsensusförklaring och offentligheten. |
| s-33
| Samtidigt är det ju klart att ett samlag har etisk relevans för denna enhet mellan man och kvinna, men det kan inte ensamt anses konstituera ett äktenskap. |
| s-34
| Här bör alltså rent terminologiskt gränsen dras mellan föräktenskapliga och äktenskapliga förbindelser. |
| s-35
| Utifrån vad som tidigare sagts är det rätt klart hur kristen etik då måste ställa sig till föräktenskapligt samliv. |
| s-36
| Det är omöjligt att se hur man - utan att riva upp grundvalarna för denna etik - skulle kunna säga ett okvalificerat ja till sådana förbindelser. |
| s-37
| Enkelt uttryckt - och för tillfället med bortseende från alla komplikationer - måste uppmaningen från kristet håll till två människor, som vet att de vill hålla ihop, bli: gift er! |
| s-38
| Den uppmaningen - gift er! - har många sidor som det finns anledning att kort beröra. |
| s-39
| Först och främst är det för den kristna etiken nödvändigt att sociala hinder av olika slag mot giftermål bryts ner, effektivt och obönhörligt. |
| s-40
| Vi har här en parallell till abortfrågans ställning i kristen etik. |
| s-41
| Också där måste denna etik leda till klara sociala konsekvenser: bostäder, hjälp till mödrar, kort sagt social välfärd också för det väntade barnet. |
| s-42
| I frågan om äktenskapet på samma sätt: bostäder, undanröjande av ekonomiska och andra hinder. |
| s-43
| Till det som måste bort - och där har vi väl numera hunnit rätt långt - hör naturligtvis alla 'måste' kring ett äktenskaps ingående. |
| s-44
| Trohetskravets innebörd |
| s-45
| En vanlig och allvarlig invändning mot denna uppmaning till unga människor att gifta sig är, att den bortser från det orimliga i att människor skall lova varann trohet för hela livet, när de kanske inte alls är beredda till det. |
| s-46
| Detta är en fråga som det finns all anledning att begrunda, och som för oss mot centrum av den kristna etiken. |
| s-47
| Utan tvekan finns det rader av fall där man inte är beredd till denna trohetsförklaring. |
| s-48
| Man har helt enkelt inte tänkt sig någon större varaktighet i förbindelsen. |
| s-49
| Eller man tror innerst inne inte att förbindelsen skall hålla. |
| s-50
| Eller man gifter sig bara för ett barns skull - något som är mindre vanligt nu än förr, men som inte minst från kristen synpunkt måste anses orimligt. |
| s-51
| Ett tidigare felsteg avhjälps inte av ett nytt. |
| s-52
| Slutligen finns det säkert många människor, som aldrig blir beredda till att avge en sådan här trohetsförklaring för hela livet, och som om de gör det egentligen bara hycklar. |
| s-53
| Det är väsentligt att dessa ting diskuteras öppet. |
| s-54
| Här visar det sig nämligen kort sagt, att kristen etik inte alls lämpar sig för att utan vidare göras till en allmän samhällelig etik. |
| s-55
| Så enkelt är det inte med Jesu enkla lära! |
| s-56
| Det här har uppenbara konsekvenser t.ex. för skolans etiska fostran, vilket vi skall diskutera senare. |
| s-57
| Men vad som här är viktigt att fastslå är, att ett äktenskapligt trohetslöfte självklart inte kan isoleras från en människas hela livssyn. |
| s-58
| Hur man uppfattar ett sådant löfte och vad man menar med det beror förstås på personligheten, värderingarna, attityden till motgångar, motpartens inställning, beredskapen till offer osv. |
| s-59
| Man kan aldrig offra utan att ha motiv för detta som man upplever som fullvärdiga. |
| s-60
| Sådana motiv ges i en kristen livssyn, men den som säger nej till denna har naturligtvis ingen glädje av dessa motiv. |
| s-61
| Det är dessa saker som öppet måste redovisas. |
| s-62
| Däremot är det ett orimligt krav på den kristna etiken, att denna skulle uppge trohetsaspekten därför att den inte är allmänt gångbar. |
| s-63
| Konkreta konsekvenser av detta blir alltså inte att man skall frisera den kristna ståndpunkten så att den blir allmänt acceptabel, utan att det är ett kristet intresse att alla de som inte accepterar de kristna villkoren istället skall ingå sitt äktenskap på egna premisser. |
| s-64
| Det betyder rimligen ofta borgerlig vigsel istället för kyrklig. |
| s-65
| En realistisk sexuell rådgivning |
| s-66
| Kyrkan har all anledning att tala öppet och realistiskt både om sex och om äktenskap, och i det avseendet är mycket vunnet när man i vår tid avskaffat allt smussel. |
| s-67
| Till realismen hör naturligtvis att tala om äktenskapets alla svårigheter, att skoningslöst förfölja den romantik som sprider ut att allt var lycka och frid, när de bara fick varann. |
| s-68
| Till öppenheten hör rådgivningen i alla samlevnadsfrågor, sociala, psykologiska och rent sexuella. |
| s-69
| Kyrkan måste erkänna värdet av också den rent sexuella rådgivningen, eftersom den uppenbart har en stor betydelse för äktenskapens hållbarhet och lycka. |
| s-70
| Dock är det samtidigt begripligt om kristna blir misstänksamma mot en del sådan rådgivning, eftersom man i sådana och liknande sammanhang - som tidigare antytts - ofta oklart sammanblandar fakta och värderingar. |
| s-71
| Till realismen hör att i själavården ta hänsyn till t.ex. frånskildas och änkors / änklingars rent sexuella nöd. |
| s-72
| Denna bör ofta vara stor, eftersom människor utbildar vanor och därmed behov. |
| s-73
| Men fråga är om inte en viss viktorianism här finns kvar på sina håll bland kristna människor - på så sätt att man inte låtsas om att detta kan vara stora problem för dem som är eller blivit ensamma. |
| s-74
| Hur problemen konkret skall lösas är det orimligt att här försöka utreda, eftersom villkoren är så skiftande. |
| s-75
| Det är en uppgift för den enskilda själavårdaren att ta sig an. |
| s-76
| En livsåskådningsmässig motsättning |
| s-77
| Den kristna äktenskapsetiken framstår säkert för många människor idag som djupt konservativ och olustig. |
| s-78
| Det torde vara ett tecken på en reell livsåskådningsmässig motsättning i vår tid, en motsättning som det i och för sig inte finns någon anledning att dölja. |
| s-79
| Här står olika människouppfattningar och livsideal mot varann. |
| s-80
| Från kristen synpunkt är ett äktenskap en av de mest genomgripande satsningar en människa kan göra, och den kristna etiken är såtillvida optimistisk i sin människosyn, att den tror att människor har mycket stora möjligheter att växa samman och anpassa sig till varann om de uppriktigt önskar göra det. |
| s-81
| Det är ett ideal som innebär att motsättningar och olikheter som uppstår inom ett äktenskap skall bli något som driver till fördjupad mognad, inbördes respekt och inbördes berikande. |
| s-82
| Detta är ett utmålande av ett ideal, inte något som skall vara ett hån mot dem, för vilka svårigheterna blir oöverstigliga. |
| s-83
| Två viktiga ting är att säga om svårigheter i äktenskap: dels måste i kristen etik förlåtelsen alltid hållas vid liv som en vital tillgång, dels måste vi självklart räkna med att situationen i ett äktenskap kan bli outhärdlig - av en mängd olika skäl, som inte här kan uppräknas. |
| s-84
| Då måste skilsmässan finnas, men också då finns förlåtelsen. |
| s-85
| Betonandet av troheten och av förlåtelsen i den kristna äktenskapssynen ger åt denna en sådan karaktär, att man har allt skäl att hävda att den människa som accepterar premisserna för den kristna etiken i denna också kan finna den djupaste humanitet - i betydelsen realism, omtanke, hjälp. |