| s-1
| Syftet med äktenskapet |
| s-2
| Säger bibeln uttryckligen något om, varför eller rättare: vartill en man och en kvinna skall förenas i äktenskapet? |
| s-3
| Vilket är, enligt bibeln, syftet med det äktenskapliga samlivet? |
| s-4
| Sedan det berättats, hur Gud skapat människan till sin avbild, till man och kvinna, heter det: |
| s-5
| 'Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: |
| s-6
| 'Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden ...'' 1 |
| s-7
| 1 Mos. 1:28. |
| s-8
| I Svenska kyrkans vigselritual formuleras detta i två ord: |
| s-9
| Äktenskapet är av Gud stiftat till 'samhällets bestånd'. |
| s-10
| Sedan det sålunda fastslagits, att stiftelsen är Guds, anges dess syfte vara samhällets bestånd. |
| s-11
| Kort. |
| s-12
| Realistiskt. |
| s-13
| Bibliskt. |
| s-14
| Ty när Gud uttryckligen uppmanar det första människoparet att vara 'fruktsamma', är äktenskapets förstahandssyfte tydligt angivet: det sexuella samlivet skall leda till, att nya individer föds. |
| s-15
| Man och kvinna blir därigenom insatta i Guds fortsatta skapelseakt: att låta samhället bestå därigenom att nya människor oupphörligen föds. |
| s-16
| Vilket annat syfte med äktenskapets stiftelse som härutöver än kan anges, blir hur som helst ett andrahandssyfte. |
| s-17
| Å andra sidan följer härav, att där viljan till och längtan efter att 'vara fruktsamma' inte finns hos två makar, är det inte längre tal om ett äktenskap på biblisk grund. |
| s-18
| Då har man kommit vid sidan om äktenskapets enligt bibeln primära 2 2 Primära = första. syfte. |
| s-19
| Kraftfullt har Martin Luther i Stora Katekesen utlagt detta: |
| s-20
| Gud vill, att det äktenskapliga ståndet 'av oss hedras, anses och aktas såsom ett gudomligt, saligt stånd, emedan han har stiftat detsamma före alla andra stånd och fördenskull - såsom uppenbart är - skapat man och kvinna på olika vis, icke till okyskhet, utan för att de skulle hålla samman, vara fruktsamma, föda barn, försörja och uppfostra dem till Guds ära ... |
| s-21
| Ty det ligger för Gud all makt uppå, att man uppfostrar barn, som äro samhället till gagn och främja Guds kunskap, ett saligt liv och alla dygder, så att ondskan och djävulen bekämpas'. 1 |
| s-22
| 1 SKB, sid. 240. |
| s-23
| Fruktsamheten, barnafödandet och barnuppfostrandet är alltså äktenskapets primära syftning. |
| s-24
| I gamla s.k. ortodoxa 2 2 Ortodox = renlärig. läroframställningar om äktenskapet brukar dessutom tre andra syften anges, tillsammans alltså fyra syften: 1. släktets förökelse 2. inbördes hjälp 3. undvikande av otukt 4. möjliggörande av en kristen kyrka 3 |
| s-25
| 3 NTU III, sid. 1257. |
| s-26
| Av dessa syften är det (förutom det primära syftet med släktets förökelse) undvikandet av otukt, som kanske tilldragit sig den största uppmärksamheten i tidigare framställningar om äktenskapet. |
| s-27
| I vår tid är det nog däremot inte vanligt, att man vid äktenskapets ingående säger sig - och andra: |
| s-28
| 'Jag gifter mig för att undgå otukt.' |
| s-29
| Och dock är denna motivering för äktenskapet helt biblisk. |
| s-30
| I sina 'råd och föreskrifter angående äktenskap och ogift stånd m.m. ' i det första brevet till korintierna, kap. 7, utvecklar aposteln Paulus noggrant denna tankegång. |
| s-31
| Den tysta förutsättning han bygger på, är denna, att det existerar en naturlig dragning mellan man och kvinna, ja, mellan varje man och kvinna. |
| s-32
| Själva denna böjelse, denna dragning mellan könen till varandra är icke i sig själv felaktig eller syndig. |
| s-33
| Felaktig och syndig blir dragningen, när den i tanke, ord och handling leder till sexuella förbindelser vid sidan om de av Gud i äktenskapet stadfästa. |
| s-34
| Det är i detta sammanhang som aposteln Paulus yttrar sitt berömda: |
| s-35
| 'Men för att undgå otuktssynder må var man hava sin egen hustru, och var kvinna sin egen man.' 1 |
| s-36
| 1 I Kor. 7:2. |
| s-37
| Lägg märke till: för att. |
| s-38
| Härmed är sagt, att i varje fall ett av äktenskapets syften är detta: undvikandet av otuktssynder. |
| s-39
| På samma tema har Martin Luther ofta spunnit. |
| s-40
| Han skriver: |
| s-41
| 'Ty där naturen har sitt lopp, sådan Gud har danat den, är det icke möjligt att utanför äktenskapet förbliva kysk, ty kött och blod förbliva kött och blod, och den naturliga böjelsen och retelsen går, utan att man kan undanröja eller hindra den, sin gång, såsom var man ser och känner. |
| s-42
| För att det därför skulle vara lättare att i någon mån (sic!) undvika okyskhet, har också Gud befallt det äkta ståndet, på det var och en må hava sin beskärda del och låta nöja sig därmed, ehuruväl härvid även Guds nåd är nödvändig, för att också hjärtat må bevaras kyskt.' 2 |
| s-43
| 2 SKB, s. 421. |
| s-44
| Frågar man sedan, vilket djupare syfte som äktenskapet kan få för den, som lever i Kristi tro, blir svaret: att på äktenskapets begränsade område söka leva ut något av Kristi kärlek gentemot den andra parten i äktenskapet. |
| s-45
| Denna Kristi kärlek är nu raka motsatsen till vad som i vår tid gemenligen går under namnet kärlek: man tycker om och 'älskar' det som är vackert, tilldragande, sexuellt upphetsande, i alla betydelser älskvärt. |
| s-46
| Den sortens numrerade kärlek är ju bara en förlängd egenkärlek: det är sig själv, sina egna önskningar man älskar i den andra. |
| s-47
| Jesus Kristus älskade icke människor i den meningen, att han sökte sitt. |
| s-48
| Han sökte till hundra procent deras. |
| s-49
| Intill korsets död. |
| s-50
| Kärlek i samma riktning vill nu en kristen söka praktisera innanför sitt äktenskap, därtill ledd just av sin personliga erfarenhet av Kristi kärlek. |
| s-51
| Däremot kan man i princip vara en aning frågande inför sådana formuleringar av syftet med ett bibliskt äktenskap som att 'förverkliga sig själv' o.s.v. . |
| s-52
| Självet, jaget, mitt innersta är, fortfarande enligt bibeln, aldrig av den arten, att det bör förverkligas och ges självständig ställning. |
| s-53
| Eftersom varje fiber i mitt 'själv', i mitt 'jag' är märkt av syndafallet, blir varje allvarligt självförverkligande motsatsen till kärlek. |
| s-54
| Det är i stället i den mån, som Kristi kärlek får prägla jaget, som kärleken mellan man och kvinna kan förverkligas. |
| s-55
| Jag erkänner därför, att jag har svårt att följa tankegången hos Göta och Ludvig Jönsson i detta stycke: |
| s-56
| 'Kärleken får aldrig utestänga självständigheten. |
| s-57
| Men alltför ofta låste vi in varandras möjligheter i stället för att förlösa varandras särarter. |
| s-58
| Det är frestande nog att gömma undan det som riktigt är jag själv under den andres dominans.' 1 |
| s-59
| 1 Jönsson a. a., sid. 29. |
| s-60
| 'Det som riktigt är jag själv' - o hemska verklighet! - skall, enligt bibelns lära om kärlek, varken blomma ut i någon sorts självständighet eller gömmas under någon annans dominans. |
| s-61
| Ty enligt bibeln rör det sig aldrig bara om två människoviljor, som ömsom skall självständigförklaras, ömsom kuvas under varandra. |
| s-62
| Det rör sig om Guds goda vilja och människors förvända. |
| s-63
| Syftet med äktenskapet kan alltså enligt bibeln aldrig vara att 'förverkliga sig själv' eller vara medel till att någon annan kan 'förverkliga sig själv'. |
| s-64
| Syftet med äktenskapet enligt bibeln och luthersk katekestradition blir, för att sammanfatta: 1. förökelsen av människosläktet 2. motverkandet av otukt 3. utlevandet av genuint kristen kärlek 'såsom Kristus har älskat' |