| s-1
| Dåliga förutsättningar för harmonisk samlevnad |
| s-2
| Men jag tror att orsakerna till många av våra samlevnadssvårigheter ligger djupare, är beroende av fundamentala byggstenar i vårt samhälle, i vår miljö. |
| s-3
| Låt mig börja från början - grunden för en harmonisk samlevnad - dvs individens förutsättningar för anpassning till andra individer. |
| s-4
| I viss mån är dessa förutsättningar beroende av arvsmässiga faktorer om än i obetydlig grad jämfört med miljö och fostran, säger dagens forskare på området. |
| s-5
| Slutsats: |
| s-6
| Barnen väljer inte själva sina föräldrar - men föräldrarna kan i relativt hög grad och borde i ännu högre grad påverka förutsättningarna för barnens uppväxt och forma miljön i vilken barnen växer upp, så att den erbjuder bästa tänkbara möjligheter för rik personlighetsutveckling och psykisk balans. |
| s-7
| Den miljö vi ser omkring oss idag är enligt min uppfattning knappast befrämjande för förmågan till harmonisk samlevnad varken med en person i ett två-förhållande, med medlemmarna av en familj eller i samhällets kollektivformer. |
| s-8
| Stadsplanerings- och byggnadslagstiftning hittills har tillåtit eller snarare främjat framväxten av enorma trista förorter där man ofta inte tillfredsställt ens minimifordringar på kollektiva service- och kontaktinrättningar. |
| s-9
| Situationen på landsbygden, i mindre orter eller i glesbygden är inte bättre. |
| s-10
| Överallt - i förorten med 12-våningshus eller i glesbygden med kilometrar eller mil mellan egnahemmen - lever den lilla familjen, den ensamma mamman eller pappan och de helt ensamstående i sina små separata kuber, som är som vattentäta skott mot påverkan utifrån, mot känslomässiga och andra befriande, stimulerande kontakter med andra människor. |
| s-11
| Mest paradoxal och påfallande är kanske ändå kubmentaliteten i förorterna med tusentals människor tätt inpå varandra men utan kontakt med varandra. |
| s-12
| Förorter där framförallt unga familjer samlas, som under dagarna bryts upp i en till staden och förvärvsarbetet försvinnande man och en till det sterila förortsområdet överlämnad kvinna med barn. |
| s-13
| I denna de 20-30-åriga hemmafruarnas värld växer barnen upp. |
| s-14
| Dvs bland kvinnor som ofta frivilligt av traditionstänkande och i många fall på grund av dålig eller ingen yrkesutbildning eller motvilligt på grund av frånvaron av tillräckligt antal eller inga daghemsplatser alls, mannens konventionella status- och bekvämlighetstänkande och den avskräckande skattelagstiftningen' valt' att stanna hemma. |
| s-15
| Från spädbarnsåldern är det mamma som sköter barnet och hushållet. |
| s-16
| Och mamma, det är en person vars dag består av bäddning, städning, inköp, dra barnvagn på promenad, matlagning, tvättning, diskning, ta på och av barn, leka med barn, huta åt barn osv. |
| s-17
| Pappa, det är en person som kommer hem trött på kvällen från detta som kallas arbete och som ger pengar - observera motsatsen till vad mamma 'gör' och som inte ger pengar - till kola, leksaker, 'pappas' bil, mat och hyra. |
| s-18
| I bästa fall 'hjälper pappa till' med tvätten och lägger barnen och slår sig sedan till ro framför Tv:n, medan mamma diskar och kommer med vatten när barnet skriker. |
| s-19
| Olycklig könsrollsprägling |
| s-20
| Resultaten av uppväxten i denna miljö är rätt så uppenbara. |
| s-21
| Kan någon verkligen med berått mod påstå att de är lyckliga? |
| s-22
| Barn som redan i treårsåldern, enligt forskarna, för hela livet är könsrollspräglade i hushållsmammamönster och yrkespappamönster. |
| s-23
| Barn som saknar förmåga till kontakt med äldre generationer som de endast stött på till högtider och helger i form av far och morföräldrar. |
| s-24
| Händelser som inte sällan föregåtts av upprörda scener mellan stressade föräldrar och uppjagande hets för alla och sedan utspelas i en miljö, onaturligt färgad av far- och morföräldrars enorma förväntningar och satsningar på dessa stunder när man får träffa de älskade barnbarnen. |
| s-25
| Barn, överbeskyddade av mamma som sett dem som sitt existensberättigande, och underbeskyddade av och kontaktoförmögna på ett normalt känslomässigt sätt med dessa främmande trötta kvällspappafåglar eller över lördagar och söndagar koncentrerat lekande och på utflykt stadda fäder. |
| s-26
| Hur lär man sig efter en sådan uppväxt att vid studie- och yrkesval välja i enlighet med sin begåvning och sina förutsättningar och inte i enlighet med det från barndomen inpräglade könsrollsmönstret? |
| s-27
| Och hur i all världen lär man sig som vuxen att uppfatta och förstå det motsatta könet, sin partner, som individ, som fristående personlighet med intellektuellt och känslomässigt begåvningsmönster, inte som kvinna lika med hushållerska, uppasserska, mor - eller som man lika med yrkesutövare, försörjare? |
| s-28
| Hur befria sig från roller som präglas in i oss från det vi ser dagens ljus på BB? |
| s-29
| Roller som i så hög grad hindrar ett berikande, stimulerande växelspel mellan individer av olika kön, av olika åldrar? |
| s-30
| Kan inte följande vara lösningen? |