| s-1
| Förverkligandet av kvinnosakens målsättning kräver en radikal förändring av genomsnittsmannens levnadsvanor, attityder och värderingar. |
| s-2
| Kan det verkligen, frågar någon, vara kvinnoförbundens uppgift att arbeta för 'mannens emancipation'? |
| s-3
| Och dessutom en emancipation som han själv med naturnödvändighet måste motsätta sig, eftersom den går bort ifrån yttre fördelar och bekvämlighet och i riktning mot ett svårare, mer krävande men mänskligt rikare och rättfärdigare liv. |
| s-4
| Jo, kvinnorna måste betrakta även detta som sin angelägenhet. |
| s-5
| Målet är alltså att kvinnan skall ha samma möjligheter till fri personlighetsutveckling som mannen, att hon skall ta större del i samhällsarbete och samhällsansvar, att hon skall ha möjlighet att både utöva ett yrke och ha hem och barn, att hon skall vara en självständig och fullmyndig individ. |
| s-6
| Men det räcker inte med att påverka kvinnorna själva i denna riktning och att söka undanröja kvarstående hinder i yttre mening. |
| s-7
| En nödvändig förutsättning är att männen är helt med på saken och att de möter kvinnorna på halva vägen. |
| s-8
| Detta förutan begår de flesta kvinnor, mer eller mindre medvetet, ett slags naturligt förräderi mot sin egen sak. |
| s-9
| Jag syftar på detta fenomen som vi alla ser exempel på runt omkring oss: kvinnor som bär hela eller större delen av hemarbetet trots heltidstjänst (för att någon måste göra det), kvinnor som avbryter sin egen utbildning för att bli hemmafruar (Han vill ha det så), kvinnor som ger upp sitt eget yrke för att med hemarbete underlätta hans karriär (den är ju mycket viktigare), kvinnor som förlöjligar kvinnorörelsen (för att framstå desto mer feminina), kvinnor som utplånar sig och blir trotjänarinnor (för att få behålla man och barn). |
| s-10
| Många tror kanske, att allt detta är på avskrivning i den unga generationen, att full jämställdhet nu råder i unga äktenskap. |
| s-11
| Tyvärr tyder mycket på, att full demokrati i äktenskapet ännu är mer undantagsfall än regel. |
| s-12
| Även i de fall där man tycker att jämställdheten borde vara självklar, nämligen i studentäktenskap och äktenskap mellan färdiga, yrkesutövande akademiker, finner man gång på gång till sin häpnad och beklämning att vården av hem och barn utan vidare betraktas som hustruns uppgift. |
| s-13
| Hennes sporadiska protester och försök att uppfostra mannen får sällan några resultat. |
| s-14
| Och eftersom hon i allmänhet håller av mannen och vill hålla ihop äktenskapet så begår hon det naturliga förräderiet. |
| s-15
| För två år sedan utspelades en elevdebatt i en modern svensk folkhögskola. |
| s-16
| Ämnet var kvinnans roll i samhället. |
| s-17
| De manliga talarna förklarade enstämmigt att kvinnans plats var i hemmet, och inte en enda av flickorna vågade hävda en annan uppfattning, trots lärarnas uppmuntrande inlägg. |
| s-18
| När någon efteråt uttryckte sin förvåning över flickornas passivitet förklarade en lärare att ingen av dem ville riskera att anses okvinnlig - i konkurrensen om pojkarnas gunst. |
| s-19
| Också en form av naturligt förräderi, alltså. |
| s-20
| Men det är omöjligt och orättvist att klandra en kvinna som, för att göra sin man lycklig, barnen välskötta och hemmet trivsamt, förkväver andra ambitioner och intressen. |
| s-21
| Mannen uppbygger henne också gärna med att hemmet ju är en sann kvinnas livsområde, hennes stora uppgift, ja, väsentligare uppgift finns inte. |
| s-22
| Man undrar bara varför han inte själv försöker delta i denna den största av uppgifter. |
| s-23
| Anser han sig alltför ringa? |
| s-24
| Nej, på honom vilar trycket av en annan urgammal konvention: han måste klättra på samhällststegen, avancera, få befordran, göra karriär, höja familjens levnadsstandard. |
| s-25
| Detta tryck på mannen måste lättas och uppluckras. |
| s-26
| Det är här vi kan göra något! |
| s-27
| Vi kan söka påverka mannens uppfattning om sin roll i samhället. |
| s-28
| Vi kan arbeta för en sänkning av förväntningarna på mannen i fråga om social och ekonomisk framgång och för en höjning av förväntningarna i fråga om delaktighet i hemarbete och barnuppfostran, i skapandet av hemmiljö och vardagstrivsel. |
| s-29
| Det snedvridna livsperspektiv som många män får i dag genom att aldrig befatta sig med 'de bakre linjerna' (!) är förvisso föga bättre än den andra snedvridningen, för vilken världen utom hemmet är nästan okänd. |
| s-30
| Det kan inte nog upprepas, att hem- och familjeliv, vården av de intimare mänskliga relationerna överhuvud, är fundamentalt mänskliga angelägenheter och inte fundamentalt kvinnliga. |
| s-31
| Det är enögt och kortsynt, att som många radikala män gör, beklaga kvinnornas bristande intresse och aktivitet i politik och samhällsliv, beklaga deras bristande nutidsorientering och yrkesambitioner, utan att påtala sina medbröders ovillighet att i praktiken underlätta en genomförd kvinnoemancipation. |
| s-32
| Det är på männens medverkan det beror, om vi skall komma så värst mycket längre. |
| s-33
| Mycket få kvinnor orkar framhärda i en livsform eller attityd som försvårar förhållandet till man och barn. |