| s-101
| Familjen kunde inte längre ensam klara de otrygghetsproblem som uppstod. |
| s-102
| Den moderna socialpolitiken tog sin början med att olika politiska rörelser, främst arbetarrörelsen men också liberalerna, framförde krav på frihet från nöd och fruktan, från arbetslöshet, svält och misär. |
| s-103
| Dessa primära krav har i huvudsak tillgodosetts men fördenskull har inte den socialpolitiska reformivern avtagit. |
| s-104
| Kraven har vuxit vidare och medfört att man vill ha garantier för trygghet för en viss minimistandard för alla medborgare. |
| s-105
| Ungefär till denna etapp har den nordiska och stora delar av den europeiska socialpolitiken kommit i dag. |
| s-106
| Men utbyggnaden är inte klar i något land och det kommer den inte någonsin att bli. |
| s-107
| Samtidigt som garantin för den ekonomiska tryggheten för de stora grupperna har byggts ut har den enskilda människans problem kommit allt starkare i förgrunden. |
| s-108
| Detta har uttryckts så att när socialpolitiken väl har blivit generell kan den börja bli individuell. |
| s-109
| Socialpolitiken i det nordiska välfärdssamhället |
| s-110
| I morgondagens socialpolitik blir det inte nog bara med att trygga rätten till ett existensminimum för den enskilde. |
| s-111
| Som mål för dagens och morgondagens politik skulle kunna sättas: |
| s-112
| Varje medborgare skall ha rätt och möjlighet att leva aktivt med i samhället allt efter sina förutsättningar, dvs. sina anlag och intressen. |
| s-113
| Var och en skall ha möjlighet till att göra en insats i arbetslivet och till att leva i social och kulturell samvaro med andra. |
| s-114
| Av denna anledning kräver en modern uppläggning av socialpolitiken dels en vidareutveckling av trygghetsunderlaget, t.ex. socialförsäkringarna, dels en allt starkare utveckling av det sociala arbetet. |
| s-115
| Genom den nu pågående socialpolitiska reformeringen i Norden strävar man så långt det är ekonomiskt och personellt möjligt efter att försöka hjälpa den enskilda, svagare samhällsmedlemmen eller gruppen ut ur ensamhet och isolering till en aktivare tillvaro i samhälls- och yrkeslivet. |
| s-116
| Detta är varje enskilds rättighet, men den kan realiseras bara om samhällets insatser i högre grad än hittills anpassar sig till dessa minoriteters och enskilda människors behov. |
| s-117
| En intensifierad samhällsvetenskaplig forskning efterlyses ofta i detta sammanhang. |
| s-118
| Ett modernt socialpolitiskt program kräver därför en långtgående integration mellan bostads-, arbetsmarknads-, utbildnings- och familjepolitiken. |
| s-119
| Denna integration måste dessutom kompletteras med speciella åtgärder för att de svagare grupperna i samhället skall kunna uppnå ungefär samma valfrihet som andra samhällsgrupper. |
| s-120
| Barnfamiljerna, utbildningssamhället och socialpolitiken |
| s-121
| Förr då familjen vanligen var mycket större än nu och det alltså var stor åldersskillnad mellan de äldsta och yngsta barnen i en familj gick kanske de äldsta ut i förvärvsarbete i 15-årsåldern eller tidigare samtidigt som deras småsyskon i förskole- och skolåldern fanns kvar hemma. |
| s-122
| De äldsta syskonen bidrog t.o.m. i några år till familjens försörjning. |
| s-123
| I dag fortsätter allt fler ungdomar skolgången till 20-årsåldern. |
| s-124
| För 20 år sedan skaffade sig mindre än 10 % av 20-åringarna studentexamen eller en liknande utbildning. |
| s-125
| Snart är denna siffra uppe i 40 %. |
| s-126
| Självfallet medför denna förlängda skolgång - utbildningssamhället - ekonomiska påfrestningar både för familje- och statsbudgeten. |
| s-127
| Hur stor del av den ekonomiska bördan skall familjen bära? |
| s-128
| De inkomster som barnen längre fram som förvärvsarbetande vuxna lämnar till samhället är inte en intäkt som kommer företrädesvis deras egna föräldrar till godo. |
| s-129
| Det är en inkomst som skapar standarden för välståndssamhällets alla grupper, också för dem som aldrig fostrat upp några barn. |
| s-130
| Ungefär på detta sätt argumenterar man i de familjepolitiska reformer som håller på att genomföras i vårt land. |
| s-131
| Man säger att även om föräldraansvaret bör vara grunden i barnens uppfostran så måste det i ett välfärdssamhälle vara ett gemensamt ansvar för att barnfamiljerna har en ekonomisk standard som inte alltför mycket skiljer sig från medelsituationen i samhället. |
| s-132
| Det finns många olika sätt att familjepolitiskt lösa detta delade ansvar. |
| s-133
| Här skall bara socialförsäkringar, barnbidrag, barndaghem, bostadspolitik och social service omnämnas. |
| s-134
| I Björn Runeborgs pjäs Väckarklockan, som sändes i TV i mars 1970, får sexårige Jonny ta hand om sig själv ensam medan mamma är på sitt jobb. |
| s-135
| När väckarklockan ringer, går han till sin lekskola. |
| s-136
| 'När man absolut behöver så trodde jag ändå att det skulle gå att få en daghemsplats, sade en mamma i en intervju kring TV-pjäsen Väckarklockan. |