| s-101
| Det finns idag många variationer på icke religiösa äktenskapsuppfattningar. |
| s-102
| Alla förnekar, att äktenskapets enda motivering skulle ligga i dess barnalstrande funktion. |
| s-103
| Vid sidan av denna uppgift har äktenskapet ett egenvärde. |
| s-104
| Enligt humanistisk syn består detta värde i den personliga gemenskapen och det fria utbytet mellan två mogna människor. |
| s-105
| Här har givetvis den sexuella lusten sin uppgift - vid sidan av fortplantningen. |
| s-106
| Ett äktenskap, där personen och dennes allsidiga lycka och mognad står i centrum kräver, säger man både hänsyn och offer. |
| s-107
| En helt annan uppfattning skulle vi kunna kalla den egoistiska lyckoupplevelsens äktenskap. |
| s-108
| Det som håller samman ett sådant äktenskap är framför allt tillfredsställandet av erotiska och sexuella förväntningar. |
| s-109
| Om dessa uteblir, saknar man den egentliga motiveringen för en fortsatt sammanhållning. |
| s-110
| Varför monogami? |
| s-111
| Varför trohet? |
| s-112
| Äktenskapet är i vår kultur monogamt. |
| s-113
| Svensk lag påbjuder monogami och förbjuder alla former av flergifte. |
| s-114
| Enligt vanlig kristen uppfattning strider polygamin mot äktenskapets natur. |
| s-115
| För att vara ett riktigt äktenskap måste det vara monogamt, menar man. |
| s-116
| Men varför ska äktenskapet vara monogamt? |
| s-117
| Den frågan har blivit aktuell i vår tid. |
| s-118
| Detta är helt naturligt, eftersom äktenskapet mer än förr upplevs som en privat angelägenhet mellan individer. |
| s-119
| Och det är naturligt, att vi frågar oss, om just engiftet ger individerna största möjliga lycka och nytta. |
| s-120
| En röst ur den svenska debatten kring äktenskapet: vår moraliska uppfattning om äktenskapet är 'varken av Gud eller naturen given och det är därför möjligt att förändra den. |
| s-121
| Vi kan alltså sätta oss ned och rationellt granska äktenskapet, den monogama samlevnadsformen och sexualmoralen och se efter om den leder till lyckliga eller olyckliga konsekvenser. |
| s-122
| Vi behöver inte på något sätt ta hänsyn till de rådande förhållandena i så måtto att vi behöver känna oss bundna av dem. |
| s-123
| Vi kan känna oss helt fria att teoretiskt konstruera en annorlunda moral för framtidens släkten, om vi finner att den rådande moralen övervägande leder till olyckliga konsekvenser.' |
| s-124
| (Garthon: Äktenskapet fri samlevnad.) |
| s-125
| Varför monogami? |
| s-126
| De kristna har två svar. |
| s-127
| Enligt det första ska äktenskapet vara monogamt, därför att det är Guds vilja. |
| s-128
| Det framgår, menar man, av Jesu förkunnelse och apostlarnas förmaningar i Nya Testamentet, utan att vara direkt utsagt. |
| s-129
| Monogamin är alltså påbjuden - med gudomlig auktoritet. |
| s-130
| I filmen Min lycka skildrar Agnes Varda en man som lever i ett lyckligt äktenskap och samtidigt har ett lyckligt förhållande med en annan kvinna. |
| s-131
| Mannen upplever ingen konflikt - det gör däremot hans hustru, som i förtvivlan tar sitt liv. |
| s-132
| I de flesta samhällen har kvinnan uppfattats som mer monogam än mannen. |
| s-133
| Könsskillnad eller traditionsmönster? |
| s-134
| Det andra kristna svaret använder sig av värderegeln: man ska handla så att resultatet blir det bästa för de flesta. |
| s-135
| Den bästa äktenskapsformen med hänsyn både till mannen, kvinnan och barnen är, säger kristen etik, just monogamin. |
| s-136
| Detta andra argument för monogami är naturligtvis inte kristna människor ensamma om. |
| s-137
| Det torde vara en ganska allmän uppfattning, att både personlighetsutvecklingen och moralisk mognad jämte olika emotionella värden skulle äventyras om monogamin byttes ut mot fria förbindelser. |
| s-138
| Det här temperamentsfulla svaret på resonemanget om 'gruppäktenskap' återger nog en vanlig opinion i Sverige: |
| s-139
| 'Ett ögonblicks eftertanke skulle inte skada. |
| s-140
| Har herrarna alldeles glömt existensen av könssjukdomar, vissheten att ett otal barn skulle födas utan att man hade en chans att identifiera fadern, att en våldsam svartsjuka och misstänksamhet skulle utbryta till höger och vänster (för ännu har den mänskliga naturen inte totalt förändrats), att barnen (som ändå har rätt att känna sitt ursprung) sannolikt skulle avsky och hata varandra från första stund de började reagera. |
| s-141
| Vad man inbillar sig vinna i tekniskt-teoretiskt avseende skulle tusen gånger gå förlorat i emotionellt. |
| s-142
| Känslor kan inte och kommer inte att kunna elimineras med vare sig lagstiftning eller mediciner ... |
| s-143
| Om ingen vet vilka personer, som hör samman från den ena dagen till den andra, lär alla sociala förmåner och skyldigheter befinna sig i gungning. |
| s-144
| Vad denna anarki är, inte är den till förmån för vare sig individ eller samhälle. |
| s-145
| Men onekligen typisk för köp- och slängtiden.' |
| s-146
| (Brita Wigforss i G H T våren 66.) |
| s-147
| Skilsmässa eller inte? |
| s-148
| Det är sålunda - både enligt kristet och profant sätt att se - mycket som talar för monogami och trohet mellan makar. |
| s-149
| Hur går nu denna syn att förena med det faktum, att många äktenskap upplöses? |
| s-150
| Om man, trots denna syn på äktenskapet, accepterar skilsmässa - på vilka grunder gör man det? |
| s-151
| Romersk-katolsk syn: |
| s-152
| Äktenskapet oupplösligt i princip och praxis |
| s-153
| De romerska katolikerna löser problemet skilsmässa efter ett relativt enkelt schema. |
| s-154
| Enligt deras syn är äktenskapet ett sakrament och kan som sådant inte upplösas - vare sig av otrohet, ny kärlek eller misslyckanden. |
| s-155
| Däremot händer det att ingångna äktenskap ogiltigförklaras. |
| s-156
| Skälet är då, att något formellt hinder för äktenskap förelegat vid ingåendet. |
| s-157
| Grekisk-ortodox syn: |
| s-158
| Skilsmässa i kompromissens tecken |
| s-159
| Den ortodoxa kyrkans praxis innebär en kompromiss. |
| s-160
| Äktenskapet uppfattas som en bild - ikon - av gudomliga förhållanden och är därför i princip oupplösligt. |
| s-161
| Men denna princip går inte alltid att tillämpa i människornas ofullkomliga värld. |
| s-162
| För syndens skull tillåter den ortodoxa kyrkan både skilsmässa och omgifte. |
| s-163
| Det blir sålunda en klyfta mellan himmelska ideal och kompromisslösningar, som motiveras av syndiga människors oförmåga att leva upp till idealen. |
| s-164
| Otrohet är enligt protestantisk syn ett skäl för skilsmässa, och ohjälpligt söndriga äktenskap är inte äktenskap i egentlig mening och kan därför upplösas |
| s-165
| Protestanterna räknar ursprungligen bara med ett enda skäl för skilsmässa, nämligen otrohet hos en av makarna. |
| s-166
| Man åberopar ett uttalande av Jesus: |
| s-167
| 'Den som för någon annan orsaks skull än för otukt skiljer sig och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott.' |
| s-168
| Otukt skulle enligt protestanternas tolkning av detta uttalande vara ett acceptabelt skäl för skilsmässa. |
| s-169
| Man har efterhand kommit att acceptera ett annat skäl för skilsmässa och omgifte. |
| s-170
| Argumentet är detta: ett äktenskap, där makarna inte har någon glädje av varandra utan tvärtom kränker varandra, kan inte kallas ett äktenskap. |
| s-171
| Ett sådant äktenskap har så att säga ogiltigförklarat sig självt genom att sakna det som vi väntar av ett verkligt äktenskap: gemenskap på olika plan. |
| s-172
| I ett sådant fall resonerar man enligt värderegeln: man ska handla så, att resultatet blir det bästa. |
| s-173
| Om ett par makar genom att leva ihop ständigt kränker varandra är det enligt värderegeln ett tillräckligt skäl för skilsmässa, menar man. |
| s-174
| Om djup disharmoni mellan föräldrarna dessutom äventyrar barnens själsliga hälsa, kan detta enligt värderegeln bli ytterligare ett skäl för att acceptera skilsmässa. |
| s-175
| Många kommer dock till rakt motsatt resultat just genom att använda värderegeln: man håller ihop ett trasigt äktenskap 'för barnens bästa'. |
| s-176
| Skilsmässa eller inte - vad säger de som inte är religiösa? |
| s-177
| Både om protestanter och religiöst indifferenta gäller, att den moraliska bedömningen av en skilsmässa varierar med olika uppfattningar om äktenskapets uppgift. |
| s-178
| Ju fler värden man tillskriver äktenskapet, desto mer komplicerad blir frågan om skilsmässans berättigande. |
| s-179
| Skilsmässa eller inte? |
| s-180
| De vanliga inställningarna torde röra sig mellan två ytterligheter. |
| s-181
| På den ena sidan handlar man efter sina impulser utan att på allvar ställa frågan, om det är rätt eller orätt. |
| s-182
| På den andra sidan vill man ha svar på frågan: hur misslyckat ska ett äktenskap vara för att man ska ha rätt att känna sig fri från sin trohetsplikt? |
| s-183
| Hur bör rollfördelningen mellan mannen och kvinnan utformas idag? |
| s-184
| Förr * en kvinnas plats är i hemmet * en kvinnas uppgift är att vara maka, mor och husmor |
| s-185
| Nu * hur förena de tre rollerna maka, mor och yrkeskvinna? * vilken fördelning av dessa roller är bäst för kvinnan själv, maken och barnen? |
| s-186
| Förr * han - yrkesman och familjeförsörjare * på fritid helt befriad från s.k. fruntimmerssysslor |
| s-187
| Nu * hur förena de tre rollerna make, far och yrkesman? * vilken fördelning av dessa roller är bäst för honom själv, hustrun och barnen? |
| s-188
| Mannens och kvinnans roller i ett vanligt äktenskap ser idag i Sverige helt annorlunda ut än vad det gjorde för bara hundra år sedan. |
| s-189
| Man kan litet schematiskt återge förändringen i tre etapper. |
| s-190
| Den första är typisk för det agrara samhället: man och kvinna hade en självklar och relativt trygg hem- och arbetsgemenskap. |
| s-191
| I den andra etappen drivs mannen ut från hemmet till arbetsplatsen, medan kvinnan stängs inne med barnen i hemmet. |
| s-192
| Det utmärkande för den moderna situationen är att mannen och kvinnan gemensamt tvingas att fråga: hur ska vi fördela våra yrkes- och hemuppgifter? |
| s-193
| Ett allt vanligare sätt att fördela rollerna i familjen. |
| s-194
| Uppfattningarna om hur en sådan fördelning skall se ut torde i stort sett vara gemensamma för religiösa och icke-religiösa i Västerlandet. |
| s-195
| Man använder både värderesonemanget och rättvisekravet. |
| s-196
| Man tycks numera vara relativt överens om följande synpunkter. |
| s-197
| * inte antingen-eller utan både-och: både hem och yrke för både mannen och kvinnan * inte prestige utan rättvisa: det gäller att avdramatisera problemet och i varje enskilt fall försöka komma fram till en rättvis fördelning av hem- och yrkesförpliktelser * inte generaliseringar utan individuella lösningar: för att en fördelning ska vara rättvis, måste man ta hänsyn till individuella behov, anlag och attityder. |