s-3
| Status, eg tillstånd. |
s-4
| Här: den ställning en person intar i en grupp. |
s-5
| En person kan få sin status på formell väg, t ex genom att utnämnas till byrådirektör i ett verk eller genom att få plats som chaufför. |
s-6
| Han kan också få sin status som ett uttryck för gruppens reaktioner gentemot honom, t ex genom att bli ledare för ett gäng. |
s-7
| Den status varje person får i sådana och liknande grupper bestäms av samspelet mellan personernas individuella beteende och gruppens sammansättning och verksamhet. |
s-8
| Den som är ledare i en grupp kan ha en underordnad status i en annan. |
s-9
| Till de flesta positioner i den sociala strukturen hör ett visst förväntat beteende, en viss roll. |
s-10
| Roll, det beteende som förväntas av en person t ex på grund av att han har en viss position i gruppen. |
s-11
| Förväntningarna är olika på föräldrar och barn i familjegruppen, på ledaren och de övriga medlemmarna i ett gäng, på 'basen' och 'jobbarna' i ett arbetslag, på män och på kvinnor. |
s-12
| Hur fast sådana rollförväntningar är knutna till olika positioner, det växlar mellan olika grupper. |
s-13
| En person kan röra sig mellan olika rollförväntningar, när han flyttar sig mellan grupper som familjen, arbetsgruppen, gänget, idrottsklubben etc i vilka han intar olika status. |
s-14
| Rollerna kan sägas ha en informationsekonomisk funktion. |
s-15
| (Se sid 15.) |
s-16
| Det är ett sätt för oss att bringa ordning och överskådlighet i de förväntningar vi har på våra medmänniskor i olika situationer. |
s-17
| Var och en av oss har flera olika roller. |
s-18
| Vilka olika krav ställs på flickan i dessa olika rollsituationer? |
s-19
| Könsrollen |
s-20
| En av de roller som vi föds till är könsrollen. |
s-21
| Vissa beteenden väntas av oss bara därför att vi är födda till man eller kvinna. |
s-22
| De flesta av de rollförväntningar vi har på varandra av könsrollskaraktär är inlärda och hör samman med den kultur vi lever i. |
s-23
| Många av våra invanda föreställningar om vad som är manligt respektive kvinnligt har också satts under debatt. |
s-24
| Rollförväntningar innebär inte bara att andra har förväntningar på att möta ett visst beteende hos den som innehar en viss roll. |
s-25
| Rollen påverkar också rollinnehavarens förväntningar på omgivningens reaktioner mot honom liksom hans förväntningar på sig själv. |
s-26
| Vi har tidigare redovisat forskningsresultat som tyder på att flickor har mindre förväntningar på hur ofta de blir valda av sina kamrater än pojkar. |
s-27
| I en undersökning 1965 om yrkes- och studieinriktning tillfrågades 582 pojkar och 591 flickor om följande alternativ: |
s-28
| Hemma tycker de 1 att det är mycket viktigt att jag fortsätter i skolan så länge som möjligt. 2 att jag ska gå kvar i skolan om jag vill själv. 3 att det kvittar om jag fortsätter i skolan eller ej. 4 att jag ska sluta skolan så fort jag får. |
s-29
| Jag vet inte vad de tycker hemma om detta. |
s-30
| Var och en av eleverna skulle ange vilket av de fem alternativen som var det riktigaste för honom eller henne. |
s-31
| Svaren fördelade sig enl tabellen för pojkarna resp flickorna. |
s-32
| I undersökningen ingick också intelligenstest och kunskapsprov. |
s-33
| Både ifråga om intelligens och skolkunskaper hade pojkgruppen och flickgruppen lika stora förutsättningar att gå vidare till fortsatta studier. |
s-34
| Icke desto mindre var det en kraftig skillnad mellan grupperna ifråga om vad de trodde om föräldrarnas förväntningar på dem när det gällde deras framtid. |
s-35
| Om flickornas upplevelse av föräldrarnas inställning var riktig eller om den också hade påverkats av traditionella könsrollsförväntningar hos flickorna själva, säger ju siffrorna inte något om. |
s-36
| De är emellertid intressanta som uttryck för en av de kraftigast verkande rollförväntningarna som finns i samhället. |
s-37
| Våra bedömningar påverkas av gruppen |
s-38
| I ett absolut mörkt rum förefaller en fast ljuspunkt som man fixerar med blicken att röra sig (den s k autokinetiska effekten). |
s-39
| Autokinetiska effekten , en fast ljuspunkt i ett absolut mörkt rum förefaller att röra sig. |
s-40
| Riktningen och längden av den upplevda rörelsen är till en början helt osystematiska. |
s-41
| En i taget av ett antal försökspersoner fick under noggrant kontrollerande betingelser ange hur långt de bedömde att ljuspunkten rörde sig. |
s-42
| De fick göra en sådan bedömning 50 gånger var. |
s-43
| Resultatet blev att bedömningarna, som till en början var mycket spridda, för varje person alltmer närmade sig ett stabiliserat värde, olika för olika personer. |
s-44
| Var och en hade alltså under bedömningarna utbildat sin egen norm. |
s-45
| Norm, något som man jämför individuella iakttagelser med. |
s-46
| Medeltalet av poängtal på en skrivning kan vara en norm för bedömningen av en prestation. |
s-47
| I nästa steg av undersökningen återkom samma personer, men de fick nu göra om bedömningarna i grupper om två personer, varvid en i taget avgav sina bedömningar. |
s-48
| Gruppbedömningarna gjordes vid tre på varandra följande tillfällen. |
s-49
| I diagrammet redovisas medeltalen för två personer i en grupp dels av de bedömningar som utfördes individuellt, dels av deras bedömningar vid vart och ett av grupptillfällena. |
s-50
| Vi kan konstatera att de individuella bedömningarna förskjuts mot varandra i gruppsituationen för att till slut nästan helt sammanfalla. |
s-51
| Gruppnormen har varit starkare än den individuella normen. |
s-52
| Den individuella tolkningen av situationen förändras i riktning mot den tolkning som utbildas i gruppen. |
s-53
| Två personers bedömningar närmar sig varandra om de får göra sina bedömningar tillsammans. |
s-54
| Resultaten kan naturligtvis inte utan vidare generaliseras att gälla för vilka situationer som helst. |
s-55
| Även andra resultat talar emellertid för två viktiga slutsatser. |
s-56
| För det första: |
s-57
| När en person sätts i en situation, där han saknar underlag för hur han skall tolka tillgängliga stimuli, skapar han sin egen norm så att han kan göra likformiga bedömningar och tolkningar. |
s-58
| (Jfr resonemanget om beredskap i kap 1 och 2.) |
s-59
| För det andra: |
s-60
| Den tolkning man gör av en situation, då man befinner sig i en grupp, påverkas av den tolkning som görs av de andra medlemmarna i gruppen. |
s-61
| Detta gäller i synnerhet om situationen är sådan att den endast ger vagt underlag eller inget underlag alls för tolkningen. |
s-62
| Ytterligare ett exempel kan belysa i huvudsak samma problematik. |
s-63
| För ett antal grupper, med 8 personer i varje grupp, visade man en 'standardlinje' med vilken tre andra linjer skulle jämföras. |
s-64
| En av de senare hade samma längd som standardlinjen. |
s-65
| Uppgiften för personerna bestod i att ange vilken av de tre jämförelselinjerna som var lika lång som standardlinjen. |
s-66
| Sju av de åtta i varje grupp hade i förväg blivit instruerade att svara på ett visst sätt och deras bedömningar kom alltid först. |
s-67
| Under de första tre försöken i varje grupp svarade alla rätt, men från och med det fjärde svarade alla de invigda fel, men fel på ett likartat sätt. |
s-68
| Hur beter sig nu den åttonde? |
s-69
| Det ser vi i tabellen på nästa sida. |
s-70
| Resultaten för de försökspersoner som deltog i gruppförsök utan att i förväg vara instruerade. |
s-71
| Av de studenter som deltog i gruppförsöken utan att vara instruerade var det alltså 6 som gjorde felaktiga bedömningar 7 gånger. |
s-72
| Ingen av de studenter som gjorde sina bedömningar individuellt gjorde ens tillnärmelsevis så många fel. |
s-73
| 12 av barnen i 10-13-årsåldern och 26 av barnen i 7-10-årsåldern gjorde 7 fel var. |
s-74
| På grundval av en intervju efter experimentet med de oinvigda som gjort felaktiga bedömningar kunde man dela in dem i tre grupper: (a) de som faktiskt trodde att de bedömt riktigt, (b) de som trodde att de själva måste ha misstagit sig eftersom inte så många kan ha fel mot en enda person och (c) de som faktiskt var medvetna om att de angav felaktiga bedömningar men som inte ville avvika från gruppen. |
s-75
| Situationen i det senast beskrivna experimentet skiljer sig från det föregående genom att det som ska bedömas är mycket entydigt till sin karaktär. |
s-76
| Trots att tolkningen av situationen är så starkt bunden av de faktorer som ingår i den, styrs bedömningen ändå i hög grad av sociala faktorer. |
s-77
| Resultatet av andra experiment tyder på att också våra åsikter och värderingar präglas av åsikterna och värderingarna hos medlemmarna i de grupper som vi räknar oss till. |
s-78
| Våra handlingar påverkas av gruppen |
s-79
| Också för vårt beteende i övrigt spelar den sociala miljöns karaktär en viss roll. |
s-80
| Vi varierar i vårt beteende från situation till situation beroende på vilka andra människor som finns med. |
s-81
| Sexton personer kombinerades på olika sätt till tjugofyra grupper med fyra personer i varje grupp. |
s-82
| Var och en av personerna förekom tillsammans med samtliga andra men endast en gång tillsammans med var och en av dem. |
s-83
| Grupperna ställdes inför tre olika uppgifter. |
s-84
| På grundval av observationer som gjordes under arbetet med dessa uppgifter skattades gruppdeltagarna i fråga om graden av aggressivitet, effektivitet, samarbetsförmåga, insikt, auktoritära tendenser, tendenser till individuella lösningar och ledarskap. |
s-85
| Auktoritär, maktfullkomlig. |
s-86
| Resultaten var mycket entydiga. |
s-87
| Om en medlem visar utpräglat aggressivt, självständigt, initiativrikt, individuellt eller auktoritärt beteende, visar de övriga medlemmarna i gruppen mindre av samma beteende än de gör i andra situationer. |
s-88
| Grupptillhörighet leder till konformitet |
s-89
| De resultat som nu närmast har diskuterats visar några förhållanden som också stöds av resultat från en stor mängd andra studier: |
s-90
| Våra handlingar, våra bedömningar, åsikter och värderingar styrs i viss utsträckning av den grupp vi tillhör. |
s-91
| Styrningen har till resultat konformitet hos medlemmarna i dessa avseenden. |
s-92
| Grupptillhörighet leder till konformitet i många avseenden. |
s-93
| De värderingar och åsikter som finns i gruppen kommer till uttryck i gillande av vissa beteenden och ogillande av andra. |
s-94
| Den som vill bli accepterad upplever belöning eller straff i de gillanden resp ogillanden som följer på olika beteenden. |
s-95
| På detta sätt styrs beteendet mot konformitet i en rad olika avseenden. |
s-96
| Inte minst i uppfostran påverkas individens beteende i riktning mot konformitet. |
s-97
| Familjen är den grupp, vars värderingar och attityder under de tidiga barnaåren bestämmer vilka belöningar och straff som ska utdelas för olika beteenden. |
s-98
| Därmed bestäms också vilka beteenden som kommer att förstärkas resp försvagas. |
s-99
| Familjen ingår i ett större sammanhang, samhället, som i sin tur har värderingar och attityder som satt sin prägel på föräldrarna och bestämt deras attityder och värderingar. |
s-100
| Så ger den allmänna kulturella miljö vi växer upp i en konformitet som i stort skiljer oss från andra kulturmiljöer. |
s-101
| Man visar lätt konformitet även i sina protester mot det traditionella. |
s-102
| I många olika sammanhang är vi utsatta för denna konformitetstendens. |