| s-5
| Ännu en svindlande runda och där är Stella som väntar på att hjälpa mig ur det. |
| s-6
| Men vem snurrar hjulet? |
| s-7
| Jag lovar och svär att jag hade händerna bakbundna. |
| s-8
| Varken min mor eller min far klarade av att möta sextiotalet. |
| s-9
| Kjolarna var för korta, håret var för långt och den populära färgkombinationen av lila och orange fick min mor att se ut som en vampyr och min far som Matisse. |
| s-10
| De var speciellt malplacerade för det generalangrepp på det förflutna som sextiotalet representerade, eftersom de bodde i Liverpool. |
| s-11
| Liverpool, som borde ha halvsovit sig igenom sextiotalet på samma sätt som de hade gjort genom alla andra decennier, frambringade ju Beatles. |
| s-12
| Mina föräldrar föll offer för the Merseybeat. |
| s-13
| Jag föddes på en bogserbåt. |
| s-14
| Min mor framfödde mig i en trasslig hög med filtar medan min nattvagabonderande far bogserade in de stora fartygen. |
| s-15
| Kanske var det allvaret i vårt ärende som drev oss båda till gapskratt, känslans ytterligheter som så lätt ramlade över i sina motsatser. |
| s-16
| Fast det låg förstås för oss båda en lättnad i att hitta ett mänskligt ansikte bakom monstermasken: monsterhustrun, monsterälskarinnan, och hur var det med monstermannen? |
| s-17
| Berätta historien så som den gick till. |
| s-18
| Varför störde jag då den ytan? |
| s-19
| Det var inte i mig själv jag blev förälskad, det var i henne. |
| s-20
| 'Väntar du på någon?' sa jag. |
| s-21
| 'Jag gjorde det.' |
| s-22
| 'Vi ska flytta till London', sa han. |
| s-23
| 'Varför det, pappa?' |
| s-24
| 'Därför att pappa har fått ett nytt jobb.' |
| s-25
| Farmor var här, från topp till tå insvept i yllesjalar och med hela ansiktet dolt av en toppluva. |
| s-26
| Hon lagade varm choklad åt oss och mor for iväg i en taxi. |
| s-27
| Jag vaknade i den uppochnervända lägenheten. |
| s-28
| Intill mig på den massakrerade sängen hennes kropps helgjutna skönhet. |
| s-29
| På bordet där bredvid en stympad lampa. |
| s-30
| På andra sidan rummet en Snödrottningsspegel i skärvor av splittrad olycka. |
| s-31
| Jag kröp fram ur de sönderklippta sängkläderna och gick ut i badrummet. |
| s-32
| Vitheten och kromen var en helgedom åt Chanel. |
| s-33
| En plats för allt, allt på sin plats. Frid. |
| s-34
| En dag när mor körde mig till skolan verkade gatorna ovanligt öde. |
| s-35
| Vi parkerade, trots att vi var den enda bilen på den vägsträckan, och började sakta promenera hand i hand genom några lätt fladdrande avspärrningar av papper och tråd. |
| s-36
| På avstånd såg vi en polis som vinkade åt oss och vi vinkade tillbaka. |
| s-37
| Vi hörde en lastbil komma bakifrån och mor berättade att det var ett TV-team som kom, något som jag tyckte var spännande eftersom jag aldrig hade sett en TV. |
| s-38
| Ingenting som hade funnits på marknaden under så kort tid som tio år hade en chans att imponera på min far. |
| s-39
| 'Är du lycklig, Alice?' |
| s-40
| 'Ja, pappa.' |
| s-41
| Det borde ha varit ett roligt liv men ingen av dem var lycklig. |
| s-42
| När jag var fem år gammal gick min far på tabletter och min mor på gin. |
| s-43
| Jag tror att jag var lycklig, på det där enerverande beslutsamma sättet som barn är lyckliga på, och det var den lyckan som fungerade som en magnet på båda mina föräldrar. |
| s-44
| De drogs till den, de ville ha den, och i stället för att acceptera den började de plocka sönder den. |
| s-45
| Till slut kom vi till en liten krog i en ruffig del av stan. |
| s-46
| Hon svischade in och vi satte oss vid ett illavarslande småtrevligt bord med rutig duk, två nejlikor och ett par grissinistänger. |
| s-47
| En pojke kom ut med en karaff rödvin och en skål oliver. |
| s-48
| Han räckte oss matsedlarna som vore detta bara en vanlig middag en vanlig dag. |
| s-49
| Jag hade råkat i klorna på familjen Borgia och nu ville de få mig att äta. |
| s-50
| När han upphörde med att hålla upp mig i ljuset började han hålla upp mig framför spegeln. |
| s-51
| Han ville jämföra oss, sida vid sida, var jag lik honom? |
| s-52
| Han hade pengar så det räckte. |
| s-53
| Det var hans liv som höll på att gå i kvav. |
| s-54
| Hans vänner tolkade hans förbittring som en normal reaktion på en besvärlig situation. |
| s-55
| Mor var av den okomplicerade åsikten att en man måste ha sitt jobb. |
| s-56
| Far var emellertid inte okomplicerad, och han var fortfarande tillräckligt medveten för att vrida och vända på sin egen mask och fråga sig vad den föreställde. |
| s-57
| Mot sin vana gick han och sökte upp min farmor. |
| s-58
| Några månader senare drabbades den stolte självbelåtne Zeus av huvudvärk och for vrålande över jorden hotande att klyva himlen med sin smärta. |
| s-59
| Det var Hermes som berättade för honom om orsaken till hans besvär och Hefaistos, smideskonstens halte gud, som tog en hammare och en kil och bände upp skallen på sin härskare Zeus. |
| s-60
| Ut kom Athena, högrest, stark, vacker, och sin faders barn. |
| s-61
| 'Du måste tycka att det är trist där borta', sa min mor. |
| s-62
| Men det var senare, och år 1959 levde min far i nuets fullkomlighet, han kunde inte göra någonting fel. |
| s-63
| Lastbilen stannade bredvid oss och fyra helt svartklädda unga män sprang förbi oss. |
| s-64
| Tre av dem bar på gitarrer, en hade trumpinnar. |
| s-65
| Jag hade sett svartklädda människor förut. |
| s-66
| 'Det är inte farligt', sa farmor. |
| s-67
| 'Se på mig.' |
| s-68
| Man och hustru. Man och revben. Vad kunde vara mer normalt än det? |
| s-69
| Och nu fick de barn. |
| s-70
| Det vill säga min mor födde min fars barn. |
| s-71
| Det var annorlunda när mina systrar föddes, men jag var Athena. |
| s-72
| Athena föddes fullt utvecklad ur huvudet på Zeus. |
| s-73
| Far ville inte längre ha sillhuvuden. |
| s-74
| Han ville ha mink och pärlor och han skaffade sig det. |
| s-75
| I likhet med de flesta män var han sekundärtransvestit: om hans hustru var en del av honom så var hennes kläder det också. |
| s-76
| Hon var hans revben och som sådant bar också han sidenklänning. |
| s-77
| Han älskade hennes kläder, älskade att se henne uppklädd, det tillfredsställde en del av honom som låg djupare än fåfänga. |
| s-78
| Det var en del av det som var han. |
| s-79
| Hon fullkomnade honom. |
| s-80
| Hon tydliggjorde honom på en annan nivå. |
| s-81
| Han absorberade henne medan hon aldrig absorberade honom. |
| s-82
| Detta var så normalt att ingen lade märke till det. |
| s-83
| Åtminstone inte förrän senare, långt senare, när saker och ting började förändras. |
| s-84
| Page i bägare |
| s-85
| I hennes kök fanns rader med lökar och feta skinkor som hängde från krokar i taket i ljuvlig tortyr. |
| s-86
| Hon rökte sina egna böcklingar i skorstenen genom att trä upp dem två och två på kasserade strumpstickor. |
| s-87
| Till detta eldade hon med ved. |
| s-88
| De andra spisarna brann med kol. |
| s-89
| Hon hade ett vitrinskåp fullt av hemmagjorda konserver: pickles, tomater, päron, kål, och mitt i alltihop en kaninunge. |
| s-90
| Den gick inte att äta. |
| s-91
| Den var en prydnadssak. |
| s-92
| När det blåste och skåpet riste studsade kaninen upp och ner i sitt genomskinliga fängelse och hans öron bucklade sig lätt när de slog emot burklocket. |
| s-93
| Precis som min farmor höll han sig med hemligheter såsom andra människor håller sig med fiskar. |
| s-94
| De var en hobby, något att fascineras av, hans undervattenssamling av sällsamheter och märkligheter. |
| s-95
| Någon gång hände det att något flöt upp till ytan, oväntat, oförklarat. |
| s-96
| 'Din hustru är på väg att nedkomma.' |
| s-97
| Hon saknade rådighet, sådan var inte tillåten i hennes klass, och jag vet att farmor oroade sig över att hennes son hade hittat en fru som inte visste hur man kokade soppa på sillhuvuden. |
| s-98
| 'Jag döper detta barn ...' |
| s-99
| Han kom inte hem den kvällen, inte heller den följande. |
| s-100
| Telefonen ringde varje kväll klockan sex tills det hade gått en vecka. |
| s-101
| Min mor såg mer förströdd ut än vanligt och hade ljuset tänt hela natten. |
| s-102
| Det var inte meningen att vi skulle märka något. |
| s-103
| Nu på vintern låg huset i mörker nästan hela dagarna och frosten färgade gräset vitt. |
| s-104
| Mina systrar och jag lekte tysta i den kylstela luften och vår andedräkt värmde tillfälligtvis upp frusenheten närmast oss. |