| s-202
| Han ville göra dem sällskap till det ruffiga Admiral Arms, men vad hade han för rätt att glatt berusa sig när de måste gå hem till fattigmat och obetalda räkningar? |
| s-203
| Han var i desperat behov av att få säga 'Jag är olycklig'. |
| s-204
| Hur skulle han kunna säga det till dem? |
| s-205
| 'Är det en begravning?' frågade jag min mor. |
| s-206
| När han hade varit borta i sex dagar dök min mor upp i matsalen iförd sin minkpäls och bärande på en liten resväska. |
| s-207
| Vi tre satt och lade pussel medan den otillräckliga brasan försökte smälta istapparna som hängde som långa spjut runt om i rummet. |
| s-208
| 'Jag måste åka till er far', sa hon och kysste oss med sin kalla röda mun. |
| s-209
| 'Farmor kommer att vara här.' |
| s-210
| Hennes strumpsömmar var raka, hennes hår lockigt, hennes rygg rak, hennes midja svängd, hennes ben var långa, hennes bröst runda, hennes mage var platt men inte hennes stjärt. |
| s-211
| Svart hår, blå ögon, röd mun, blek hy, och alltihop förpackat lika prydligt som i en picknickväska från Tupperware. |
| s-212
| Det fanns ingenting av hora över henne och det gillade min far. |
| s-213
| För första gången på flera månader kände jag hur min kropp slappnade av. |
| s-214
| Jag hade burit omkring på mig själv som på en revolver, osäkrad, skjutberedd, redo för bråk, fruktande det. |
| s-215
| Mina föräldrar grälade och när de inte grälade snäste de åt varandra och när de inte snäste planerade de en fest, ordnade en fest, städade upp efter en fest. |
| s-216
| När jag nu skyfflade ut människokompost från min farmors dass var jag lycklig igen. |
| s-217
| Vi lade den rika myllan runt hennes rosor och hon sjöng ballader från hamnen för mig och mjukade upp rösten med regelbundna klunkar ur en plåtdunk utan etikett. |
| s-218
| 'Toddyblom', sa hon och tog sig om näsan, som hade samma färg som rosorna. |
| s-219
| Vinden var varm, en passadvind fylld av generositet och resor, en vind ägnad att skingra skeppen i jordens fyra väderstreck, och även om min far var för ung för segelfartyg gjorde vinden honom upphetsad. |
| s-220
| En gynnsam vind. |
| s-221
| En ny värld. |
| s-222
| De sjöfarandes lätta sinnelag som min far älskade. |
| s-223
| Det var oundvikligt att luften skulle ta upp striden mot havet. |
| s-224
| Såväl gods som passagerare föredrog flyget och medan sjöfartens kostnader ökade sjönk flygpriserna. |
| s-225
| Min fars företag, där han hade arbetat sedan sin ungdom, led ohållbara förluster. |
| s-226
| Trident Shipping, grundat 1809, höll sakta på att gå i konkurs och det tog far med sig. |
| s-227
| Han arbetade för ett rederi och hade gjort det sedan han var femton år gammal. |
| s-228
| Han hade börjat som springpojke vid krigsslutet för att fjorton år senare bli chef för bolaget. |
| s-229
| För att fira älskade han med min mor och avlade mig. |
| s-230
| Jag hjälpte farmor att packa upp: en veckas behov av böckling samt hennes Bibel. |
| s-231
| Jag slog upp den vid bokmärket och upptäckte att vi åter hade hamnat i Jobs bok. |
| s-232
| Detta betydde att farmor var utsatt för prövningar, även om hennes prövningar den här gången ägde ett slags glittrande intensitet som värmde det känslokalla huset och fick oss att åter känna upphetsning. |
| s-233
| Mycket ofta sa hon 'Hästen som för var basunstöt frustar: Huj!' och jag funderade på vad det kunde vara för slags häst som gjorde så. |
| s-234
| Oförfärat härmade vi honom och snart fylldes det nollställda huset av lukter och rök och röster som ropade Huj! |
| s-235
| Jag sa: 'Om vi alltid vore goda skulle vi då alltid vara lyckliga?' |
| s-236
| Det hade varit bättre om jag hade varit gjord av nylon; då hade det varit lättare att skölja bort de bedrövelser som sköljde över mig. |
| s-237
| Dessa var hans lyckligaste stunder, stunderna då han var klar med pappersarbetet, då han kunde höra sin sekreterare hamra på sin Remington som vore den ett kyrkpiano. |
| s-238
| Han arbetade på kvällar och tidiga morgnar så att han kunde skapa ett kryphål åt sig, ett privat utrymme efter kaffet och före lunchen, när pirerna sjöd av alla slags aktiviteter, lagliga och olagliga. |
| s-239
| Och hon lärde mig, och vi berättade inte för vare sig mor eller far om utedasset eller sconesen eller danslektionerna eller den namnlösa toddyn eller tonårsgrammofonen i dess vinylfodral med blixtlås eller lyckan som var ohygienisk eller känslan av frid som hade samma doft som smörstekt böckling. |
| s-240
| Han hade beställt sitt gamla rum och till och med packat ner en slips som han brukade ha på den tiden. |
| s-241
| Rött siden med små vita prickar, och han berättade aldrig vem han hade fått den av. |
| s-242
| 'Avslöja aldrig all din kärlek.' |
| s-243
| Far svepte upp oss i famnen och skrattade och sa att vi skulle ut på äventyr. |
| s-244
| 'Jag är helt säker på att det kommer att dröja minst en vecka till födseln', sa min mor och började omedelbart få värkar. |
| s-245
| De glimmande fiskarna var stjärnor. |
| s-246
| Far hade hört talas om att Cunard, det mest framstående och ansedda rederiet i Storbritannien, skulle köpas upp av Trafalgar House Investments. |
| s-247
| Cunard hade nyligen fått levererat sitt nya flaggskepp, QE2, och hon hade börjat ge pengar. |
| s-248
| Far hade varit på invigningsfesten i Southampton och där träffat några män som han tyckte om och som hade tyckt om honom. |
| s-249
| Två av dem hade varit på en av hans foie gras-fester. |
| s-250
| En av dem hade föreslagit att han skulle ta på sig en nyckelroll i omorganisationen av Cunardbolaget med speciellt ansvar för QE2:s atlantfart. |
| s-251
| För far kändes detta som drömmen åter, ungdomen åter, åter nygift, en plats där havet fortfarande var levande och där också han skulle bli levande igen. |
| s-252
| Cunards huvudkontor låg i London och efter bara några veckor var vi också där. |
| s-253
| Hon svarade inte. |
| s-254
| Hon tittade sig om längs gatan. |
| s-255
| Plötsligt slet hon upp mig i famnen och störtade hals över huvud tillbaka till vår bil. |
| s-256
| Jag visste inte att min mor kunde springa. |
| s-257
| Jag hade aldrig sett henne springa. |
| s-258
| Hon slängde in mig i baksätet och kastade sig själv efter i en virvelvind av Dior och hårnålar. |
| s-259
| Page i svärd |
| s-260
| Idén, hans idé, var att ge sig ut på en tredagarskryssning på jakt efter kometen Kohoutek, uppkallad efter den tjeckiske astronomen som hade upptäckt den. |
| s-261
| Den förväntades vara en av de klarast lysande kometerna på nittonhundratalet, och på sitt sätt var kryssningen inledningen till millenniefebern. |
| s-262
| Religionen kanske håller på att förlora sin dragningskraft men järtecken är populära. |
| s-263
| Den utsålda kryssningen, i sig påminnande om en foie gras-fest, var fullpackad av ateister på mysteriejakt. |
| s-264
| Oturligt nog var vädret så dåligt att de flesta vuxna fann sina bästa visioner i en champagneflaska. |
| s-265
| Min far var mycket upptagen och jag lämnades ensam. |
| s-266
| 1947, vid arton års ålder, nyexaminerad och stilig fick han ett oansenligt jobb-med-framtidsutsikter vid Trident Shipping (Framsteg, Tradition, Integritet). |
| s-267
| Alla i hans familj hade gått till jobbet i rena kläder, det var deras stolthet, men ingen hade någonsin kommit hem ren. |
| s-268
| För dem hade det som gällt varit mor som väntade med kokhett sittbad och ett paket tvålflingor. |
| s-269
| Min far gick ren till jobbet och han kom hem ren. |
| s-270
| Detta utgjorde en outsinlig källa till belåtenhet för min farmor, som aldrig blev av med sin egen lukt av svett och möda men som njöt av framgångens ljuva doft. |
| s-271
| Hon gick med långa kliv trots att jag var längre. |
| s-272
| Snart var vi vid The Battery. |
| s-273
| Legenden säger att Skeppet, på jakt efter den heliga Graal, seglade över världens ände och fortsatte så i all evighet. |
| s-274
| Vid vissa speciella sammanträffanden av tid och tidlöshet dyker det åter upp som ett klart skinande ljus, som skjuter fram genom det omätliga universum på jakt efter det som har varken början eller slut. |
| s-275
| Suckande kastade han ifrån sig cigaretten och gick in, medan han rättade till slipsen. |
| s-276
| Han lyssnade en kort stund. |
| s-277
| 'Ja, ja.' |
| s-278
| Sedan slängde han på luren och slängde upp sin sekreterare i luften. |
| s-279
| För egen del, där jag satt i mörkret och såg den tunna silvertråden hastigt dra bort, hade jag slagit följe med den grupp pilgrimer som sekellöst och tallöst, kalla det konst, kalla det vetenskap, kalla det gud, drivs av ett ljus som inte vill låta sig hejdas. |
| s-280
| Godspeed. Min far vid rodret. Min mor på en hård brits, födande mig. |
| s-281
| Mor låg med kjolarna uppdragna över ansiktet, med de oklanderliga strumporna nere vid anklarna, med sin smärtas jämmer mot motorns tunga dunkande. |
| s-282
| HON: Kvinnor också? |
| s-283
| JAG: Nej. |
| s-284
| Medan hon talade satt jag och undrade varför Jove ville ha mig. |
| s-285
| Jag hade gått ut rustad för att döda och nu var det jag som dödades. |
| s-286
| Min självkänsla är ett pussel som jag inte kan lägga färdigt. |
| s-287
| Jag får fram en del av bilden medan resten ligger i bitar. |
| s-288
| Jag misstänker att det inte finns någon hel bild, bara fragment. |
| s-289
| Andra människor verkar kunna klistra ihop det på något sätt utan att bekymra sig om att de har använt bitar från flera olika askar. |
| s-290
| Vad är då svaret? |
| s-291
| Är identiteten ett bedrägeri, en nödlösning, och borde vi skynda oss att skapa vilket mönster som helst? |
| s-292
| Eller finns det ett övergripande sammanhang, kanske en skönhet, om det gick att hitta fram dit? |
| s-293
| Jag skulle vilja övertyga mig själv om mig själv men det kan jag inte. |
| s-294
| Det bästa som finns är dagar då pusslet får sin egen innebörd och jag inte längre bryr mig om vilken bild som träder fram. |
| s-295
| Med detta menar jag att jag inte skräms av det oväntade. |
| s-296
| Om det finns en skönhet kommer den överraskande. |
| s-297
| Den är det enda som inte kan kalkyleras. |
| s-298
| Jag sa att jag misstänker att det inte finns någon hel bild. |
| s-299
| Jag borde ha sagt att vilken bilden än är så kommer det inte att vara den som finns utanpå asken. |
| s-300
| Han tände varenda en av sina nödraketer och fick floden att brinna i ett fosforrött sken. |
| s-301
| Varje bogserbåt och patrullbåt på sträckan samlades runt oss, men vi var långt ifrån att sjunka: vi firade. |