| s-1
| Inget är mer irriterande än när jag får beröm av välvilliga personer för att jag 'hjälper' min fru med att sköta våra barn. |
| s-2
| Jag försöker tålmodigt förklara att det inte är fråga om att 'hjälpa till', att man lika gärna kunde berömma min fru för att hon 'hjälper' mig. |
| s-3
| Vi ägnar oss lika mycket åt barnen och kan omöjligt komma på en vettig anledning varför vi inte skulle göra det. |
| s-4
| Det låter numera nästan förolämpande när man utgår från att min fru ensam sköter barnen: som om jag vore försumlig, inte tyckte om mina barn, inte vore kompetent eller något dylikt oförskämt. |
| s-5
| Men det är naturligtvis inte bara tiden med barnen som vi vill dela lika. |
| s-6
| Det är också tiden ute, studierna, yrkesarbetet, som vi bägge trivs med. |
| s-7
| Varför skulle den ene föredra barn och den andre yrkesarbete? |
| s-8
| Som om det vore fråga om alternativ. |
| s-9
| De är icke jämförbara storheter, de kompletterar varandra, bägge sakerna känns viktiga för oss och likadelningen är därför det naturliga. |
| s-10
| Det är inte fråga om annat än att vi har det bra förspänt för ett sådant arrangemang. |
| s-11
| Vi är båda studenter och kan planera vår tid som vi vill. |
| s-12
| När vi senare ska ut i förvärvslivet blir det sannolikt mer komplicerat. |
| s-13
| Vi kommer att få svårt att få deltidsarbeten och det kommer att bli svårare att pussla ihop vårt tidsschema. |
| s-14
| Den ene får kanske ett 'bättre' jobb än den andre. |
| s-15
| Men principen om likadelningen av barn och jobb tänker vi hålla fast vid. |
| s-16
| Mitt jobb blir givetvis inte mindre viktigt för mig om min fru råkar få ett bättre avlönat och hon lär ju inte bli mindre intresserad av våra barn om hon har högre lön. |
| s-17
| Så ser vi det för egen del. |
| s-18
| Men principen bakom likadelningen tycker vi äger allmän giltighet även om vi är medvetna om att de praktiska svårigheterna för andra ekonomiskt och utbildningsmässigt sämre lottade och mer 'omaka' par kan vara av en helt annan storleksordning, kanske oöverstigliga. |
| s-19
| Men för de flesta är det knappast de ekonomiska hänsynen som är de viktigaste utan de psykologiska, bundenheten vid en traditionell rollfördelning som hämmar männens engagemang i barnavården och kvinnornas i yrkeslivet. |
| s-20
| Folk har svårt att välja fritt, om man med valfrihet menar något mer än att välja att falla in i de traditionella rollerna. |
| s-21
| Många inbillar sig att de väljer fritt och hänvisar till 'läggning', 'fallenhet' och 'intresse', allt detta som just ofta är ett resultat av en traditionell uppfostran och miljöpåverkan. |
| s-22
| Vägen till 'valfriheten' är sannerligen inte lätt och vi behöver all hjälp vi kan få av principerna. |
| s-23
| Principen om likadelningen av barntillsynen är i det här fallet en ganska bra utgångspunkt. |
| s-24
| Först när den accepterats till fullo kan man börja göra de justeringar som personliga förutsättningar kan påfordra. |
| s-25
| Den man som vill emancipera sig måste vara beredd på en hel del problem. |
| s-26
| Bl.a. måste han kunna göra sig kvitt diverse traditionell manlig värdighet. |
| s-27
| Det kan vara fråga om futiliteter som att bli uppropad som 'fru' på barnavårdscentralen, att bli matroniserad av expediter i babyklädsaffären som välvilligt hjälper en tillrätta och försöker hindra en från att köpa en blå tröja till sin flicka; alla förfrågningar om var ens fru håller hus, alla registreringstillfällen där det inte duger med ens eget namn som målsman utan där det måste vara mammans. |
| s-28
| Sådant piggar snarast upp. |
| s-29
| Har man tur får man kanske chansen att diskret lägga ut det nya faderskapets evangelium och ge några konkreta bevis på sina ny-faderliga färdigheter. |
| s-30
| Jag minns särskilt en gång på barnavårdscentralen då frun bredvid erbjöd sig att byta även på mitt barn. |
| s-31
| Jag avböjde vänligt, la in ett extra kol och hade bytt och klätt på Malin innan den hjälpsamma damen hade hunnit halvvägs med sin unge. |
| s-32
| Det kändes mycket tillfredsställande. |
| s-33
| Ett mindre problem som jag tidvis upplevt och som jag föreställer mig att andra pappor i min situation råkar ut för är misstron till den egna förmågan att 'betyda' lika mycket för barnet som mamman. |
| s-34
| Ett tag t.ex. noterade jag nogsamt om Malin var lika glad åt att jag kom hem som när min fru kom och om hon sökte tröst i lika hög grad hos mig som hos min fru. |
| s-35
| Jag registrerade utslaget med en känsla av tillfredsställelse eller osäkerhet beroende på om det var till min förmån eller ej. |
| s-36
| Det är en sorts svartsjuka och jag tror att det är bra om fruar till nyemanciperade män är medvetna om den sortens överkänslighet. |
| s-37
| De kan säkert hjälpa till att mildra effekten av temporära favoriseringar, som man naturligtvis bör vara beredd på. |
| s-38
| Det gäller för männen att inte dra några förhastade slutsatser om sitt eget handlag. |
| s-39
| Risken är annars att man minskar anspråken på sin pappa-roll och låter mamman ta över ansvaret för t.ex. något så centralt som tröstandet. |
| s-40
| Visst måste man också vara beredd på att acceptera att man har olika handlag men att detta givetvis inte alls behöver påverka likadelningen och att kontakten med barnet kan bli mycket intim även om vissa funktioner fylls bättre av mamman (och vice versa, naturligtvis). |
| s-41
| Ett synsätt som jag har svårt att acceptera är det som den i könsrollsfrågan för övrigt progressive professor John Lind ger uttryck för i ett inlägg i Hertha (1964:4) där han säger att vi inte får glömma 'barnets rätt till far och mor och till det bästa båda har att ge, var och en efter sina förutsättningar' (Linds egen kursivering). |
| s-42
| Han använder detta som ett argument mot en konsekvent tudelning av barnavården som han säger inte får bli 'ett självändamål, där barnet blir ett slagträ i emancipationsstriden'. |
| s-43
| Slutsatsen av en sådan tes måste bli att om mamman är bättre på att ta hand om barnet än pappan, barnet har rätt till en större proportion mammavård. |
| s-44
| Detta kan jag inte gå med på. |
| s-45
| Om pappan inte är i juridisk mening olämplig som barnavårdare och alltså kan fråndömas vårdarskapet så bör han ha lika mycket 'rätt' till barnet som mamman och barnet får lov att hålla tillgodo med honom även om han skulle råka vara lite slarvigare eller lite lynnigare än mamman. |
| s-46
| Förhållandet mellan föräldrar och barn är givetvis något mycket mer än vad som ligger i begreppet 'barnavård'. |
| s-47
| Det rör sig inte främst om en objektiv behandling av växlande kvalitet som man utsätter barnet för utan om ett ömsesidigt förhållande där föräldrarna har lika mycket att vinna och förlora som barnet. |
| s-48
| Om alltså en barnpsykolog är gift med en lokomotivförare så bör inte det faktum att han-barnpsykologen kanske kan leverera en bättre 'vård' i någon objektiv bemärkelse än hon-lokomotivföraren vara utgångspunkten för fördelningen sinsemellan av tiden med barnen. |
| s-49
| Det är lika viktigt att bägge får full möjlighet att bygga upp sitt förhållande till barnen. |